Maja73

Är så ledsen på mej själv. Jag bevisar gång på gång att jag INTE kan hantera alkohol och att jag VARJE gång har samvetskval och ångest av drickandet. Hade bestämt mej för att avstå sen pågår det inre pratet och jag faller och köper hem, sitter i min ensamhet och dricker mitt så goda vin. För visst dricker jag för att det är gott? Eller......

Hela min livsstil kantas av detta eviga drickande. Jag står i ett vägskäl på riktigt och jag behöver verkligen hjälp men vågar faktiskt inte ta hjälp på orten. Skammen är för stor och min yrkesroll här skulle verkligen bli sargad om detta kom ut. Så groteskt hemskt är det.

Så nu idag sitter jag här ensam och funderar på livet igen. HELVETESJÄVLASKIT att jag föll dit igen igår. Jag pratar om mitt sjuka beteende med min syster, med en nära vän. Är öppen med dom om hur jag själv anser att mitt drickande är ett problem. Kanske de bagatelliserar för att de själva har samma beteende. Vinkärringar deluxe.

Kan någon tala om för mej hur jag ska göra nu.....hur går jag tillväga? Är inte första steget insikten? Att viljan finns eller är jag knäpp? Har jag förstorat det hela eller är jag verkligen så illa däran att jag måste ha hjälp?

Hur gör du?

Jo, första steget är insikten och nej, du bagatelliserar inte det hela. Vi är många "vinkärringar" här som har beslutat oss för att sluta. Jag är en av dem. Känner du att du har ett problem, då har du ett problem. Dags att ta dig själv på allvar? Jag har mycket hjälp av forumet. Vissa klarar sig med det, andra tar också hjälp av beroendeklinik (det har jag gjort). Internetbehandling finns ju också.

Maja73

Tack för dina ord. Det här är så sjukt svårt. Trodde inte det var möjligt att hamna här...snacka om förnekelse. Har du vänt dej till beroendeklinik på hemorten eller hur gick du tillväga....bär mycket skam i detta....

Det kommer bara bli samma ångest gång på gång om du fortsätter på denna bana. Hade alltid ångest delux, bytte jobb pga pinsamheter på fyllan, sjukanmälde mig pga bakfylla etc och ändå funderade jag på om ”är det verkligdn ett problem”.

Ja, det är det. Mitt bästa tips är nolltolerans. Lite grann finns inte, blir bara fel då.

Livet är fortfarande roligt utan alkohol, det är mycket mycket roligare. De där festerna och att sitta dyngrak själv i soffan saknar man inte.

Däremot börjar man uppskatta hälsan, förbättrade sinnet, energin etc som kommer när man slutar med alkohol.

Jag känner så väl igen mig i din text och hoppas jag kan peppa dig till en förändring, för det är du värd. Du behöver inte alkoholen, tro mig!

Vinkärring alltså. Som nu har varit nykter i 104 dagar, tjoho! Utan behandling och AA. Jag har haft vännerna på det här forumet att hålla i handen när det har skakat.

Mitt råd är att skriva och läsa här flera gånger varje dag. Funkar som självterapi med ”bollplank”, perfekt! Det ger dig dessutom möjlighet att planera och analysera, för att korrigera färdriktningen.

I övrigt gäller fakta, fakta, fakta. Hjärntvätt bokstavligt talat. Kan rekommendera boken ”Tänka klart” av Annie Grace och ljudboken ”Skål, ta mig fan!” av Torbjörn Åberg.

Kan också rekommendera Alkispodden och Craig Beck på Yotube.

Sök på ”alkohol och hjärnan” på Yotube så finns en massa andra bra filmer. Bland annat en föreläsning med Marcus Heilig som är svinbra.

Hjärntvätt som sagt!

Kram ?

PS. Din syrra och din kompis bör du hålla kort ett tag. Säg att du gärna tar en promenad eller fikar, men inte vill dricka vin. Punkt.

Jo, jag går på beroendeklinik på hemorten, som iofs är Stockholm. Men, jag drog mig länge för att ta kontakten eftersom det finns kopplingar mellan ett av mina barns kompisar till förälder som arbetar där. Sjukt pinsamt ju! Eller? I stället tänker jag att jag är en person som tar mig själv och mina problem på allvar innan det rakar käpprätt åt h-e. Inget att skämmas för. Det är alldeles för många som inte tar den hjälpen. Hur pinsamt är inte det? Numera går jag dit med väldigt rak rygg kan jag säga.

Kram!

Maja73

Ja noll tolerans tror jag passar mej bäst.....är dock så ledsen över att det är såhär....känns verkligen som jag måste byta umgänge helt....suck.....så ensamt och så bedrövligt.

Maja73

Ja jag tror oxå det handlar att fokusera deluxe....kasta mej in med hull och hår och göra det intressant, kul, inspirerande istället för att fastna i hur sjukt jobbigt allt är....kommer nog pendla här ett tag....

Maja73

Idag är det lördag...var faktiskt på middag hos vänner igår...."vill du ha en öl?"...."nej tack jag måste avstå för min kropp mår inte bra av alkohol just nu...."......känns skönt idag...MEN mår apskit psykiskt. Får hantera det med....ska nog ta och åka och fika en sväng....unna mej nått gott och fira att det är helg på annat sätt än med vino....måste inse att jag har en jobbig tid framför mej främst utifrån det sociala som kommer kännas så hårt och jag kommer känna mej så ensam så ensam....har pratat med min syster....inte hon bara lyssnar men har inte ett ord att säga som svar. Jag bli ledsen för det med men inser samtidigt att det inte handlar om mej....jag ska inte ta det personligt....det är HON som vet med sej att hon själv är likadan....vi har blivit våran mamma båda två.

Det är en process, låt det ta den tid det tar. Undermedvetet bär du med dig tanken om nolltolerans, och plötsligt en dag kommer du till skott.

Enda sättet att lyckas, tror jag, är att repetera, repetera, repetera orsakerna till att man vill vara nykter. Göra, tänka, andas, leva nykterhet 24/7 de första månaderna.

Precis som du skriver - gå all in och göra det på ett positivt sätt.

Kram ?

PS. ”Vi har blivit våran mamma båda två.” SÅ smärtsam och sorglig insikt ?

Maja73

Usch vad jag skäms av att det blivit så....har HATAT min mamma....avstått kontakt med henne pga vinet. Som vuxen till och med. Men se vad som hände....passerade 40 och vips vad jag i en ny fas....mötte en man med svåra problem som jag HATADE pga sitt drickande. Jag är likadan själv...patetiskt. Men det är aldrig försent att ändra på sig. Undrar var jag är om ett åt från nu....maj 2021. Har jag fallit tillbaka eller firar jag ett års nykterhet? Hoppas jag håller i för nu är sommaren här inom kort. Får tacka nej till umgänge med rosédrickarna....får avstå kvällshäng på altanerna....jag ska klara detta. Så är det.....

Maja73

Känns skönt att ha kommit hit...söndag är bra för helgen är över och risk att mötas av erbjudanden, inbjudningar mm minskar radikalt. Precis som det varit problemet....nej snarare sällskapet med mej själv....

Oavsett har insikten som slog mej hårt i skallen i torsdags burit med sej en hoper ångest och skam. Men försöker vända på det....det har jag ju oavsett fast av andra anledningar när jag dricker så....får bära och hantera detta nu.

Ska kicka igång måndagen i morgon med lite sundhet....morgonpromenad, ev kortare löptur när hunden är halt....jobba och träna lite mentalt som paus i arbetsdagen. Fokus på att få ner grundspänningen i kroppen. Ska ha träningspass på kvällen och köra hårt utomhus är det tänkt. Ska fokusera på sockerfritt i veckan....ska försöka avstå att ersätta ett sug med ett annat. Bolla mellan dessa två = blä! Så äta regelbundet och bra är väl målsättningen... Och sova GOTT i natt har jag bestämt med.

Maja73

Jag har varit lite fokuserad på att träna denna veckan. Allt gråt i förra veckan sopar jag bort och kör ett annat spår....trött ja....lite förvirrad ja....mest förvirrad...men sjukt taggad på att hålla denna nya linje. Har faktiskt påbörjat programmet här med stöd oxå för att jag VET att jag kommer vackla när allt känns bra i livet. Då tänker jag nog att jag kan igen...Ska försöka hålla mej på den här sidan nu.....tror det är det bästa för livet framåt. Ska försöka skapa mej det liv jag drömmer om...ja lite från mej :)

Det är tyvärr väldigt vanligt att man faller tillbaka när man börjar må bättre igen. Därför är det viktigt att påminna sig om det som varit, vart man aldrig vill igen.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Kram ?

Maja73

Det går förvånansvärt bra MEN litar inte ett dugg på att det håller dagen därpå. Får onekligen leva en dag i taget. hade jag inte fattat beslutet där på torsdagen efter Kristihimmelfärd hade jag druckit vin i helgen och idag för idag är jag trött, mår lite sådär, har ångest och är ensam inuti igen. Nej det är en trasig tjej idag. Men håller i. Ska gå och lägga mej och vakna till en ny dag istället. Det stör mej att jag är så skör. Stark på ett sätt sen extremt trasig på ett annat. Less som fan idag. Varmt och skönt och sommar och mys....fast jag får avstå det mesta nu för att JAG är ett spektakel mot mej själv. Sitta här solo och göra en sommar HELT annorlunda än vad jag någonsin gjort känns bara så tragiskt. VARFÖR ÄR JAG INTE NORMAAAAAAL!!!! Vill ju vara normal. Herregud vad jag önskar det. Måste bevisa för mej själv att jag kan. Tyckte jag varit så duktig som avstått sååå länge...men herregud det är ju bara 12 dagar!!!!!! Alltså jag är sugen idag och det har gått 12 dagar. Nä nu går jag istäng. Hunden åt precis ett par av mina FAVORITSKOR till råga på allt. Så är rätt less!

Tålamod är inte problemdrickarens bästa gren precis ?

Tolv dagar är jättemycket! Men du har många dåliga dagar - och bra dagar - framför dig. Vägen fram är minst sagt guppig.

På sikt kommer de bra dagarna att dominera, men alla problem försvinner förstås inte bara för att man blir nykter.

Vi får dock bättre förutsättningar att hantera problemen som nyktra. Att dricka är ingen lösning på någonting, det är bara att sticka huvudet i sanden.

Bra kämpat!

Kram ?

Peter på landet

Läst igenom din tråd, ger mig kraft... jag är 10 dar efter dig, 12 dagar... sträck på dig!! Jag springer, springer, springer.... hittar kickar i det ist för hos Fru A