av Misselina

Misselina
lör, 2020-05-23 - 18:12

Är när människor som inte har en alkoholists hjärna ska försöka ge råd om drickande eller hälla ut sprit eller på något annat sätt våldföra sig på den som missbrukar. Detta är en fruktansvärd sjukdom och vi som har den behöver ha hjälp av andra som har den. Jag blir tokig på människor som hela tiden ska veta bäst och vara så jäkla pretto bara för att de inte själva fötts med en hjärna känslig för rus!!! Att försöka förstå en alkoholist vars enda nöje i livet har varit att dricka går inte! Man måste först och främst ta tag i sitt eget beroende, alltså MEDBEROENDE, för ja, du är lika beroende som alkoholisten själv. Erkänn det bara. Du som medberoende är också BEROENDE! Hårt att höra va? Du kanske alltid har trott dig vara frisk? Nej, du är bara beroende på ett annat sätt. Att vara spelberoende kräver inte heller några kemiska substanser vad jag vet. Innan du ger dig på din alkoholist, ta tag i ditt eget beroende. Jag har varit på båda sidor så jag vet. Vem är du som medberoende utan din alkoholist att våra och ta hand om? Vill du verkligen att din alkoholist ska sluta dricka? Tänk om Hen lämnar dig då för att Du faktiskt är skittråkig att leva med? Frågan är öppen!

Rosette
ons, 2020-06-03 - 18:31

Du har hittat hit och skriver och läser på forumet, du har varit på båda sidor som du skriver, det är du säkert inte ensam om.

Starkt att du berättar det! Nu har du startat två trådar här med lite olika inriktning. I din andra tråd blev det lite mer fart, ibland kan det ta lite tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger. Kanske känner du dig nöjd med att det kommit igång med den andra tråden. Hur det än är vill jag ändå passa på att hälsa välkommen och hoppas du kommer hitta mycket här som blir hjälpsamt för dig!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Abk18
fre, 2020-06-05 - 14:23

Intressant att du varit på båda sidorna. Det vill jag veta mer om. Det handlar om förhållningssätt. Jag tror inte heller på att hälla ut och skuldbelägga men det är inte så lätt när man i långa stunder (månader) haft det fantastiskt och den sjuke är såååå glad av att han kan klara detta och att det är så här han vill leva resten av livet, nyktert och med mig osv. Sen får jag ett sms och då märker jag att det är inte som det ska och när jag kommer hem är det glass i soffan, stök i köket, utdragna lådor och skåp, spill på golvet, snus lite varstans, och han ligger och sover djupt i soffan med TV på och stinker alkohol. Hur ska jag förhålla mig till det?
Jag har läst mycket om medberoende och försöker inte vara det så jag städar tex inte utan vill att han ska se konsekvenserna (i den mån det går...) .
Sen vaknar han och skyller på mig, skäller och överöser sina dåliga tankar på mig, både om mig och om huset, orten, barnen, allt. Han tycker att jag är hård och kall. Att jag alltid varit det. Detta är ett mönster och brukar pågå i tre-fem dagar i denna ordning: 1. full och högljudd med anklagelser/arg, även natt (eftersom han sovit dagtid), 2. ånger gråt "vill inte ha det så här", 3. ny fylla och sömn men lugnare, sover hela tiden i princip, kommer upp då och då, 4. slut på sprit ska jobba om några dagar, ångest och ont i hela kroppen, 5. mer ångerfull och det ska inte hända igen och "jag vill inte skilja mig", 6. pigg och alert med viss ångest när det är dags att jobba, "ska ta nya tag" men det händer aldrig.
Om han lämnar mig för att jag är skittråkig att leva med så är det upp till honom. Jag kan inte hindra någon att göra det. Men eftersom det finns ett kemiskt beroende troligen så har det kanske underordnad betydelse... Det svåra är ju hur jag ska förhålla mig till hans sjukdom. Ska jag lämna honom? Varför? När? I vilket skede? Spontant vill jag ju göra det när det i kaos (nr 1) för det är då det är som jobbigast, med det går ju inte att "kasta" ut honom när han inte ens kan stå.... Resten av tiden vill jag det inte - inte alls. Misselina: Vad tänker du om det?

Clara
lör, 2020-06-06 - 14:50

Ähem, ja, jag blev troligen skittråkig av att se den jag älskade pissa ner sig, komma hem med polis, dyka upp full i våra barns skola, kalla mig hora, få vår gemensamma ekonomi helt skjuten i sank. Stackars min alkoholist som tvingades vara med trista mig! Fina insikter Misselina, du verkar verkligen frisk och härlig. Dig kommer ingen nånsin att lämna, nykter eller ej, det hör man ju. Tack!

Skrållan
lör, 2020-06-06 - 16:19

Vilken erfarenhet du måste ha när du har erfarenhet av båda sidor. Jag som levt med en alkoholist, skulle gärna ta emot råd. Jag tror att det är som du säger att man måste ta tag i sitt medberoende, men sen då? Gjorde jag då rätt som sedan lämnade min man, så han får ta tag i detta själv? Eller vad tycker du?
Det är ju så svårt att göra ”rätt” i och med att man älskar den personen som håller på att gå under.
Nyfiken på vad du tycker.....