Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Du är så energisk och aktiv här på forumet, fattar inte hur du orkar med att se, reflektera och ta in alla människors historier!
Beundransvärd och underbar är du! ?
Själv har jag varit tvungen att spara på min energi då den under denna jobbiga coronavår varit på så låg nivå.
Men jag läser och följer en dryg handfull personer härinne på forumet, mer mäktar min hjärna inte med. Och jag blir glad för varje kommentar jag får och försöker ge tillbaka så gott det går.

Vinäger, hoppas du och alla andra fina forumvänner får en härlig och skön majvecka med ☀️ och värme.

Kram ?

Det var tråkigt att vi inte sågs på träffen och det är mitt eget fel. Hade inget med er att göra alls egentligen. Jag var inte ”där” riktigt mentalt. Jag är under ytan rätt känslig och jag kände mig rätt svag mentalt och då kan jag bli lite mindre social och dra mig undan. Hur som helst är jag glad att du är här och delar med dig av visdom och reflektioner. Som du nämnde ovan så kanske du borde skriva en bok. Den lär inte behöva korrekturläsas i alla fall ;) Tänk vilken fokus som skulle krävas. Kanske inte en dum idé i dessa tider av hemmasittande och det ger väl skäl att tänka på annat än alkohol en stund också.
Heja på dig!

Fibblan

Känns som att det var ett tag sedan jag skrev i din tråd..men vill att du ska veta att jag läser och bryr mig lika mycket för det..☺️?! Håller med FinaLisa, förstår knappt hur du lyckas hålla igång med sådan energi i såväl din egen som andras trådar..☺️! Tacksamt förstås?, men hoppas inte att du känner det som ett måste..?. Har svårt att tänka mig att någon skulle känna sig förbisedd ?!
Önskar dig också en fin kortvecka?!
Hoppas vi får sol och värme under vår ledighet☀️??!
Många kramar!
/Fibblan ?.

Så fin och omtänksam. Det gör mig så otroligt glad att du kan prata så bra med din M. Du kämpar på så bra.

Jättekram

Javelin

Jag är genuint tacksam för din ärlighet och öppenhet i din tråd Vinäger!

Jag är också så glad att få läsa om din fina relation med din respektive. Det vackra och det rena i att dela det mörkaste och mest skamfyllda..... är trotsallt något jag fått uppleva en kort stund för ett antal år sedan. Jag och min man delade några rejält nedsvärtade ärligheter för några år sedan, som känns oerhört avlägsna nu. Det gav åtminstone ett hopp om framtiden då. Att läsa om er får en att minnas att det finns där någonstans bland alla dagar och nätter av jobb, tidigare blöjbyten, sjukhusvistelser, ångestattacker, momsdeklarationer, tårar och ovett... Det fina som faktiskt också klämts in bland allt detta, får så liten plats under de perioder man dricker.. Även efter, för man minns oftast det värsta..

Vad vore forumet utan det mörka, dystra och hopplösa... Det är väl här vi hittar styrkan att fortsätta våra liv irl !?!

Kram till dig och alla er andra härinne, jag glädjs och gråter med er!

Fibblan

Checkar ut för ledighet och tar en välbehövlig paus även från de tekniska apparaturerna..☺️.
Hoppas du får möjlighet att ladda dina batterier också Vinäger??☀️!
Och att ni får en fin helg, du och din älskade M (och m.fl. om det finns sådana planer ☺️).
Starkt gjort av dig att våga vara så ärlig och starkt av honom att våga ställa frågorna, även de obekväma..
Heja er - och heja kärleken ❤️- som övervinner allt!
Varma kramar ?!
/Fibblan ?.

Jag är så nojig. Ja, så är det verkligen. Är ju så himla rädd att bli identifierad att jag ändrar en del oväsentliga fakta. Ändå har jag varit på två AH-träffar...

Det händer mycket i mitt liv. Att min barndom och mitt vuxenliv kantats av traumatiska händelser har jag vant mig vid. Tycker ju att jag med min fantastiska M har det bra, riktigt bra till och med. En massa trevliga barn som förgyller livet gör också gott. Och deras barn i sin tur.

Tyvärr händer det saker - för mig, som för alla - även inom det som i grunden är bra. Saker vi inte rår på. Klarar bara inte av att förklara, då jag som sagt är mer än nojig. Men för tillfället handlar det om liv och död. Bokstavligt.

Gode gud, förskona mig, tänker jag ibland. Ganska ofta. Tänker också att om jag inte haft M skulle allt naturlgtvis kännas ännu värre. Då skulle jag inte ha lika mycket på plussidan. Nu finns det ändå en slags balans. Nåja...

Vägrar göra offerkoftan alltför stor. Vad som än händer har jag alltid ett val. Men det är inte alltid så lätt. Det är det sällan för någon. Prövningar är tunga, speciellt om man inte är grundsäker.

Det är jag nog inte alls. Grundsäker. Längre. Läser och gläds med många av er. Mina första hundra dagar vid ett par tillfällen var helt ok. Jag kände mig så övertygad. Så kom suget... Igen och igen. Nu tycker jag mig läsa in att ni kommit längre. Den där stabiliteten saknade nog jag. Innerst inne.

Just nu är det tufft. Jag försöker så gott jag kan. Undviker att slå på mig själv. Hoppas att det är ok att jag skriver ändå. Dricker sällan, men är inte helvit. Inga skandaler. Inga alls. Långt ifrån.

Vet inte hur mycket jag orkar skriva, kommentera, öht hänga här.

Vill mest säga att jag tänker på er. Och sända ett jättetack för att ni finns här. Även för mig. Svarar individuellt vid ett senare tillfälle.

Just nu nöjer jag mig med en gruppkram.

Love you! ?

Visst är det underligt att ibland verkar det vara så att man skäms mer för att vilja vara nykter, än när man dricker.
Jag är nog lite knäpp för jag har inte vett på att skämmas, de som hittar mig här i viljan att vara nykter pratade säkert om mig innan också. Men förstår din oro och skickar lite häxkraft till dig så du kan slippa din rädsla❤️❤️??kram Strulan

”Dricker sällan, inga katastrofer” det är ju jättebra! Det handlar om att förändra vårt drickande och vår relation med alkohol. Det har du gjort under de här åren, absolut. Var snäll mot dig själv ? allting tar sin tid. Sen om du inte orkar hänga här eller inte får någonting ut från det så kanske du ska skala ner på inlägg, eller sluta helt (ett tag?). Skulle sakna dig dock... Jag vet att du får dåligt samvete, önskar jag kunde ta det ifrån dig. Och jag vet inte om jag har något inre lugn eller stabilitet... känner mig rätt lost och som att jag ska börja dricka när som helst ? kom ihåg att du inte är inte skyldig forumet eller någon här din tid eller dina tankar. Ta hand om dig ?

Fibblan

är vi alla bara en armlängd från det där förbaskade glaset..?. Beroende på vad som händer i övrigt i våra liv, är vi mer eller mindre motståndskraftiga för a-?. Och ibland tar han oss också när vi minst anar det. En slug jävel, bokstavligt talat..
Bra att du inte slår på dig själv ❣️ Du gör så gott du kan, med de förutsättningar som är nu! Vad mer kan du begära? Nä, ingenting. Förstår känslan dock. Där har man ju också varit..Man vill ju inget hellre än att känna den där stabiliteten??❤️! Vet inte hur lång nykterhet exempelvis Wasabi, har i ryggen just nu, men för egen del känns det inte heller som att jag har något genomgående lugn precis..?. Jag åker mycket kana mellan känslorna..! Förvisso utan alkohol för tillfället, men som sagt, det är lömska krafter och det finns inga garantier för annat än en dag i taget. Ibland en timme i sänder. De senaste två helgerna har tankarna börjat pocka på lite mer igen. Ingen aning om varför. Men otroligt frustrerande?!

Hursomhelst, nu skulle ju inte jag babbla på om mig, utan jag ville bara säga att jag tycker du är fantastiskt bra som du är❣️ Helvit eller ej! Det definierar ju inte dig som människa ?! Du är fantastiska, fina, härliga Vinäger, alldeles oavsett om du "hållit 0:an" eller inte ❤️?! Sällan är bättre än ofta. Och skandalerna lyser med fortsatt frånvaro ☑️! Det är ju hur bra som helst vet'ja ?! Klart att vi ska fortsätta sikta mot stjärnorna, både du och jag tycker jag, men absolut måste också trädtopparna räknas ????!
Man får rätt bra överblick där också, inte sant?!
Skriv när, var och hur du vill, bara du fortsätter att ta hand om dig på ett sätt som blir bra för dig❤️!
Många kramar!
/Fibblan ?.

Jag hakar på Fibblans inlägg till dig och håller med henne i allt?? Du är en fantastisk person!

Dessutom är ju ditt och mitt
drickmönster märkvärdigt lika...?
Det får väl bli vår mission tycker jag; att hitta den sista pusselbiten i mönstret????
Kram ?

Efter alla alla år av upprätthållande av det omöjliga kanske jag till slut är på väg att inte orka. Jag vet inte. Vet inte alls.

Hur stor del alkoholen i detta har vet jag inte heller. Det spelar förmodligen inte heller så stor roll. För tillfället. Just nu.

Så många värre situationer jag har klarat av. Gång på gång. Så många gånger jag har gått hem en vecka, två, tre, fyra max... Sedan tillbaka igen. Till jobbet. Till livet.

Ingen utom M vet. Jag betonar ingen. Alltså vad gäller alkoholen. Kan festa med vänner. Kör ofta. Dricker lagon för det mesta. Tar lite för mycket ibland, men inte mer än vad andra också gör ibland. Aldrig otrevlig och tjafsig. Inga spyor eller skador. Kort sagt, inga skandaler.

Skriver självklart inte detta för att verka vara en god fyllkärring eller på något vis försvara en alkoholists drickande. Nej, det är för att visa att inte alla förstår. Att man kan sjunka djupt utan att avslöja sig.

Det var mest för att beskriva bakgrunden...

Just nu mår jag inte alls bra. Lite bättre med A - ja, för stunden, det vet vi alla. Gråter varje dag, oavsett dryckesstatus. Min man är förtvivlad, känner sig maktlös och vill att jag ska söka hjälp. Vilken som. Numera känner han ju till mina A-problem till hundra, men har förstås svårt att veta vad som tillhör vad, så att säga. Det gör ju inte ens jag...

(Precis nu hör jag göken gala, det var länge sedan. Så nu gråter jag för det också...)

Har bestämt mig för att lämna över ett projekt till min chef. Oavslutat. Har nog aldrig hänt tidigare. Visst, jag har kommit långt. Den tuffa grunden är lagd. Handlar om något som ska förenkla för hela vår kommun. Något som har legat över mig länge, alldeles för länge.

Vet inte vad jag vill ha sagt med detta inlägg. Kanske är det i grunden positivt. Förmodligen. Jag kommer vara tvungen att söka hjälp. Psykologhjälp främst. Min husläkare avslöjade jag missbruket för i november 2018. Då fick jag också Naltrexonen. Den jag gissar ändå har hjälpt mig att inte kräla på botten. Som då.

Som sagt, vet inte vad jag vill med detta. Tacka, förstås. Strulan, Wasabi, Fibblan, FinaLisa, ni är så kloka. ? Alla andra också, givetvis. Och visst är det så, mitt dåliga samvete för allt spelar in. Kanske därför jag måste skriva. För att förklara varför jag inte orkar kommentera hos er alla... Inte konstigt att jag mår som jag gör. Krav krav krav... Självpåtagna till stor del. Jaja, jag ska försöka nöja mig med att fortsätta trycka små hjärtan hos er ett tag framöver. De är vackra och betyder så mycket för mottagaren. ?

Nä, nu jäklar ska jag försöka ta hjälp. Pronto. I morgon iaf. Har världens bästa chef, så det ska nog gå bra. Lämna över projektet. Säga att jag trots att omvärlden ser ut som den gör behöver jag hjälp. Nu.

Ska försöka våga sätta mig själv först. Det kommer att kännas ovant. Men nödvändigt.

Kram från en visserligen ledsen, men ändå hoppfull, svagstark Vinäger

Hej Vinäger! Jag tror du gör helt rätt i detta. Det kanske t.o.m. är så att du behöver checka ut för en längre tid för att ta hand om dig själv? Att finna bra psykologhjälp är inte lätt, men gör du det tror jag att du kommer att komma vidare med dig själv. Hittar du inget inom landstinget så sök vidare privat. Det gäller DITT liv nu. Att Du ska må bra alla år du har kvar! Alla möjligheter kommer att finnas kvar efter detta.

Kram!

Hej Vinäger!

Känner igen mig i dig...å mina tårar rinner. Ja...det är nog precis som Charlie70 skriver dags att kapitulera...att söka hjälp...oavsett vad som är grunden i det hela men att få professionell hjälp??

Det här med att dölja sina alkoholproblem...att hela tiden sköta sig perfekt tar oerhört mycket energi..dessutom alla andra krav.
Så låt dig själv ha huvudrollen i ditt liv...det låter klyschigt..det är svårt ...jag jobbar själv på det...men är nog det viktigaste just nu❤️

Håller tummarna att du ska få må bättre ...bamsekram??

Ibland kommer man till vägs ände och måste släppa taget. Du gör helt rätt som pratar med din chef, lämnar över projektet och sen söker hjälp.

Det kommer att gå bra. Du kommer att må bra igen. Jag lovar ?? Det viktigaste steget har du tagit nu. Acceptera nuläget, släppa taget och söka hjälp.

Vi vill inte vara några ”måsten” i ditt liv, känn aldrig så! Vi vill vara som mjuka dunbolster där du kan ramla in aptrött och få vila i värme och trygghet ❤️

Kram ?

Och kom tillbaka när du vill och orkar!
Och ta all hjälp du kan få. Jag är säker på att du kommer vidare...
Även jag känner dåligt samvete för att jag inte kommenterar så mkt i olika trådar...och ibland för att jag brer ut mig för mkt.
Men detta ska ju vara en plats utan krav. ....du skriver när du vill och behöver.
Så välkommen tillbaka ....och lycka till!

Vill bara ännu en gång säga tack och meddela att jag - mot all förmodan i morse - mår bättre.

Kanske var det beslutet att överlämna mitt förslag angående projektet. Jag har ju trots allt kommit långt...

Kommer att jobba som vanligt i morgon, vilket jag inte i min vildaste fantasi kunde föreställa mig för några timmar sedan.

Tog en långpromenad som vanligt med min älskade M. Pratade och pratade och pratade... Kramades (lite jobbigt en längre tid när man halvjoggar i spåret ?).

Han är så lättad över att jag mår åtminstone lite bättre. Hans oro och mitt samvete över detsamma ligger över mig. Men han är stark. Mycket mycket stark.

Jag har sagt det förr. Många gånger. Vad har jag gjort för att förtjäna denna man... ?

Jaja, vill mest förmedla att det är bättre nu. Men - jag vill inte förtränga mina känslor de senaste dygnen. Det vore annars så typiskt mig.

Kram från en nu visserligen fortfarande lite vilsen men ändå betydligt starkare och mer hoppfull Vinäger.

Tack som f-n för att ni finns och ger mig hopp.