av Rapunzel05

Rapunzel05
fre, 2020-05-29 - 00:45

Jag har väldigt precis insett att mitt alkoholintag vid festligheter är utom min kontroll. Jag kan dricka så otroligt fort, att berusningen bara slår till och sen kan jag inte sluta dricka fast jag fått mer än tillräckligt.

Jag vill kunna dricka alkohol men jag vill kunna känna mig nöjd med 2-3 glas och dricka dom längre stunder. Men jag vet också hur det blir, så fort jag börjar känna minsta berusning så är det som att det inte finns någon morgondag och jag kan inte sluta. Men tidigare har min inställning redan innan varit "äh skitsamma, yolo" typ..

Medans jag nu verkligen känner att jag vill inte bli full, det är inte ens kul. Nästa vecka ska jag på ett litet examensfirande, där det kommer bjudas på diverse alkoholhaltiga drycker och jag vill kunna ta 2-3 glas, dricka dom under en längre stund och sen vara nöjd. Men hur gör man för att bäst hålla sig till det? Har ni tips på strategi? Jag har pratat med min sambo om att jag vill ändra mina alkoholvanor och han kan inget annat än hålla med. Han själv är nykterist. Han har sagt att han ska hjälpa mig och jag har sagt att inför varje tillställning där det finns alkohol så måste han och jag innan komma överens om hur många glas jag får dricka och vilken tidpunkt jag MÅSTE sluta.

Men har ni andra tips? Hur ska jag påminna mig själv om hur jag egentligen vill ha det när jag väl börjar inta alkohol?

Rapunzel05
fre, 2020-05-29 - 02:33

Efter förra helgen när det blev alldeles för mycket, jag fick blackout och jag minns ingenting från kvällen. Jag har en svag minnesbild av att jag hade sex med en tjej, jag är själv tjej och har liksom en partner men en kille. Jag skulle ALDRIG få för mig att göra något så dumt nykter. Jag har inte berättat detta för min partner för jag är rädd för att han ska ställa följdfrågor, frågor jag inte kan svara på för jag minns det knappt och det känns mer som att det varit en dröm.. Jag tror inte han skulle bli arg men han skulle kanske bli ledsen och besviken. Mest för att jag redan vid andra fyllor spårat ur och sårat honom på andra sätt. Jag har sådan ångest över mitt beteende. Vi har ändå varit tillsammans i snart 7 år. Vi har inte haft en lätt väg, vi båda har brister och ingen av oss tycker att vi skött någonting bättre än den andra.

Men att inte berätta för min partner var jag tror kan ha hänt förra helgen äter upp mig. Jag har så dåligt samvete men samtidigt vet jag inte ens vad som hände.. Och det gör det ännu jobbigare.

Kan inte någon snälla säga vad jag ska göra. Jag vill verkligen förändra mitt drickande, för våran skull. Jag vill börja om från början, ta hand om alla våra problem och gå vidare. Är det rätt av mig att strunta i att berätta och istället fokusera på framtiden? Tidigare har jag kunnat prioritera fest framför att umgås med honom. Och det känns som jag vaknat upp nu och känner.. Vad har jag hållt på med? Jag vill inte det längre. Om jag kunde spola tillbaka tiden 7 år och börja om så hade jag gjort det. Men eftersom det inte går så måste jag bara ta allt från nu. Men hur? Jag känner mig äcklig och tragisk. Han älskar mig otroligt mycket och jag älskar honom. Han vill inte va med någon annan än mig och det visar han tydligt genom att alltid finnas där. Det ger mig ännu mera ångest över mitt beteende.

Jag hatar alkohol, den får mig att göra saker som inte stämmer in på den personen jag vill vara. Jag mår illa av att bara tänka på vilken idiot jag är som låtit mig bli så full att jag inte ens vet vad jag gör.

Jag är här för jag vill känna att jag inte är ensam och jag vill veta hur jag ska göra för att gå vidare på bästa sätt.

Berätta gärna om era snedsteg och hur ni tagit er vidare. Om ni varit helt öppna med eran partner eller om ni har valt att visa er som en bättre person och lämna det förflutna bakom er? Det skulle betyda så mycket.

Se klart
fre, 2020-05-29 - 08:16

Min dag drar igång här så hinner inte skriva så mkt just nu.
Blackout = hög varningsklocka.
Kan inte råda hur du ska göra med din partner men tror att alkoholen är mer förödande än en otrohet,
Ta en nykter period. Punkt.
Din man kommer aldrig kunna ansvara för ditt drickande, det kan bara du själv göra.
Ha en bra dag!

Charlie70
fre, 2020-05-29 - 09:51

Hej Rapunzel! Jag läser i dina inlägg att det är många varningsklockor som ringer hos dig. Du har en nykter sambo som älskar dig. Ta hjälp av honom! Bestäm dig för en vit period. Förslagsvis en månad eller tre. Under den tiden har du alla möjligheter att fundera på vad du vill med ditt fortsatta liv i relation till alkohol och vad du vill berätta för din sambo eller inte.

Andrahalvlek
fre, 2020-05-29 - 11:22

Ha en vit månad, eller ännu hellre fler, så förstår du bättre hur alkoholen påverkar ditt liv.

Angående otroheten, som du inte ens är säker på skedde, ska du nog inte berätta för sambon just nu. Den typen av bekännelser kan komma gradvis, eller inte alls. Det skulle bara skada mer än göra nytta, tror jag. Men jag kan bara råda utifrån hur jag själv skulle tänkt och gjort.

Kram ?

Kaveldun
fre, 2020-05-29 - 12:56

Bra att du skriver här!
Jag håller med övriga om att alkoholen är ett större hot mot din relation än en ev otrohet.
Försök att hålla dig nykter i några månader ( ta hjälp...ofta svårt för oss som dricker - men också nödvändigt).
Man tänker sällan helt klart när man är inne i en period av problematiskt drickande.
När du känner dig tryggare i din nykterhet så kan du börja fundera på hur och om det är viktigt att prata med din partner om det som eventuellt hände.
Gör inte en stor sak av det - nu.
Din stora sak är att sluta dricka alkohol - lägg kraften där.

Rapunzel05
fre, 2020-05-29 - 15:34

Jag har nu tagit kontakt med en psykiatriker för första gången i mitt liv. Vi har lagt upp en plan om att jag ska ta kontakt med kommunen för beroende och stöd. Sedan ska vi göra en fortsatt utredning för grunden till varför jag flyr min verklighet med alkohol och försöker dämpa min ångest med den.

Det känns tufft att jag hamnat här, det trodde jag aldrig.. Att jag skulle ha ett beroende. Känner mig nästan misslyckad. Vill inte att folk ska få veta något. Men hur tacklar man när folk kommer fråga varför jag tackar nej till alkohol, jag som aldrig annars har gjort det? Vad ska man svara?

Jag ska i alla fall försöka ta tag i att kontakta kommunen som hon bad mig om. Hon ska ringa upp mig nästa vecka och fråga hur det har gått och om jag klarade av att ta kontakten själv. Det känns jobbigt att ringa till kommunen, jag är så rädd att bli dömd för mitt beroende som jag fortfarande själv har svårt att acceptera. Jag kommer välja att skicka ett mejl.

Har någon av er gått någon behandling via kommunen? Har det hjälpt er?

Andrahalvlek
fre, 2020-05-29 - 18:04

I början är man helt skräckslagen inför vad man ska svara. Då kan man skylla på att man ska köra, tidig morgon, satsning på träning osv.

När du blir starkare i din nykterhet räcker det att bara säga ”nej tack”. Du har ingen redovisningsskyldighet. Om du vill berätta för någon så gör du det. Allt det där landar i dig efter tag.

Viktigast först - vara nykter! En dag i taget. Tänk inte längre än ”idag ska jag vara nykter”.

Kram ?

Rapunzel05
lör, 2020-05-30 - 01:37

Jag är tacksam för era stöttande ord. Jag har pendlat mellan att känna att jag inte alls behöver hjälp till att jag går tillbaka och tänker på alla dumma fyllor. Jag HOPPAS att jag ska kunna få tillbaka kontrollen, att jag ska kunna dricka en måttlig mängd men att jag dricker mer sällan.. Det är det jag hoppas på för jag tycker samtidigt om det sociala i det. Att kunna ta en öl efter jobbet och sen gå hem. Jag hoppas att jag får den kontrollen över mig själv, men jag har börjat förstå att jag inte är där och att jag måste acceptera att det kan ta tid.

Jag bävar för nästa fredag när jag ska på examensfirande, jag känner nu att jag gärna vill ta ett glas bubbel och kanske en öl. Jag vill verkligen försöka hålla mig till det. Jag vill ge mig själv en chans att försöka. Jag har ju inte bara druckit mig redlös när jag intagit alkohol, jag har också kunnat ta ett glas vin och varit nöjd.

Jag hoppas få kontakt med kommunen nästa vecka!