Det har hänt något på forumet som har gjort att en massa gamla inlägg har fått status ”ny” och puttat bak alla trådar som är aktiva för tillfället.

Enklaste sättet att hitta din egen tråd är att gå in under meny/konto så hittar du dina egna trådar och alla kommentarer du har gjort hos andra.

Jag vill i alla fall ha EN tråd med hela min story ?

Godnattkram ? Sov gott ?

I morse fick jag ett grattiskort av yngsta dottern. Hon hade ritat ett hjärta med röd tuschpenna och skrivit ”grattis på mors dag”. Finare än alla köpekort i världen!

Idag vill jag gratulera alla mammor som kämpar för att förena yrkesliv och familjeliv på ett hållbart sätt. Vi lär oss, och av varandra, hela tiden vad som är hållbart i längden.

Jag hoppas att ni liksom jag får en vilsam söndag, då ni bara kan njuta och bli serverade.

Kram ?

Sätt på ”Din tid kommer” med Håkan Hellström vs Otto Knews remix på Spotify och dansa i köket och tänk på mig - som också dansar (studsar) hemma i mitt kök. Jag älskar den låten ?

Kram ?

Ps. Givetvis flyttar den låten in på min AH-lista på Spotify! Det gör också den nya singeln ”Mamma” med Per Gessle, dagen till ära ❤️

Ska göra det i kväll, lite rädd för att få ryggskott eller något liknande bara. Är nere i morsans sommarstuga nu, blir nog årets första dopp i havet i dag.☀️

Ha en bra dag!?

Kram

Strålande sol och varmt idag och vi satt ute på verandan under parasoll och åt dotterns tillagade smörgåstårta-bakelse, chokladmousse, grädde och jordgubbar. Mm ??

Sällskapet bestod av ”kärnfamiljen”, äldsta dotterns pojkvän, ex-svärföräldrar, ex-svåger och ex-svägerska plus hennes mamma.

Så vilsamt och mysigt ?

När jag kom hem vid fyratiden hade någon snott min tvättid som var bokad idag kl 15-19. Orka stå där och vänta på tvättidstjuven liksom.

Lite katastrof är det, jag får bara tvättid varannan söndag. Hade jag haft två barn på heltid hade jag aldrig klarat att tvätta så sällan.

Nu klarar jag några dagar till, bokade in mig kl 15-19 på lördag istället. Orkar inte ens bli irriterad. Tvättidstjuven ska inte få sno min goa känsla inombords också.

Jag tänker att det nog var ödet som tyckte att jag faktiskt inte skulle göra någon som helst nytta så här på Mors dag ?

Kram ?

PS. Till maten drack vi God Dryck no 2 sparkling rosé, och det var riktigt gott! Det ska jag komma ihåg när/om jag hamnar på en uteservering i sommar. Konsumentmakt. Det som frågas efter säljer man. Den lilla affären jag bor granne med ska utöka sitt sortiment av alkoholfri öl, utifrån mina rekommendationer.

Femina

Den har jag också provat och den var helt klart godkänd. Lite festligt och vackert i glasen, även för oss! ???

Åh, det låter underbart. Glad för din skull och dina döttrar som har en sån fin mamma. Jag som inte har sett min familj på månader blir lite avundsjuk...

Man får bli lite avundsjuk, jag tror att det är sunt och viktigt att man låter sig vara det ibland.

Ibland försöker jag lägga locket på den känslan, istället för utforska den. Allra bäst är ju om utforskandet leder till att man gör något - ringer ett samtal, bestämmer en träff, skriver ett brev.

Hoppas innerligt att du snart får träffa din familj Wasabi ❤️

Låter som en härlig dag du har haft! Surt med tvätttiden, du får gräva lite i garderoben så hittar du säkert något användbart.? Det blev ingen dans för mig i dag, blev kvar
längre än planerat vid havet.

Läste om din skräckupplevelse som du skrev om i någons tråd.Fy sjutton vad hemskt, stackare.❤️ Inte så många år sedan det hände också. Vilket jäkla svin! Måste ha varit ruskigt obehagligt att inte riktigt veta vad som hände. ❤️

Ha det så bra i morgon!

Kram

Upplevelsen var vidrig på väldigt många sätt. Vet inte ens om jag (vi) fick rohypnol, men jag kan inte komma fram till någon annan slutsats.

Händelsen har fått mig att se helt annorlunda på mycket. Min egen skam och handlingskraft att anmäla om inte annat.

Som vanligt löste jag det med att inte tänka på det. Men det poppar upp ibland och nu kändes det som det kunde funka i avskräckande exempel.

Jag är en handlingskraftig, kapabel kvinna på många sätt. Här var jag helt chanslös. Helt chanslös.

Insikten att det sannolikt var varken första eller sista gången för honom fick mig nästan att tappa hoppet om mänskligheten. Respekterad egenföretagare i 60-årsåldern. Vilket jävla svin ?

Önskar att jag hade orkat anmäla honom, men jag minns ju ingenting. Har bara pusslat ihop fragment efteråt.

Usch, hela den perioden i mitt liv på 1,5 år var sjukt destruktiv. Min dåvarande kille visade sig vara gravt alkoholiserad dessutom.

Kram ?

Äldsta dottern ville ha sällskap vid premiärdoppet - så man får väl offra sig ? Huset där de bor ligger 50 m från en badsjö. Där har jag badat många hundra gånger under de 14 år jag bodde där, och även efteråt förstås. En underbar badsjö.

Så jag och yngsta dottern satte oss i bilen och körde och badade. Vi hade ingen badtermometer, men jag gissar att det var 20 grader. Betydligt varmare än i havet alltså.

Första vikarien kom idag så en stor del av dagen har gått till introduktion. Alltid lika roligt. Jag vill att de ska känna sig riktigt välkomna och jag jobbar stenhårt på det. Jag tror att han fick en riktigt bra start, även om det är korvstoppning i början minst sagt.

Har funderat på om jag någon gång ska räkna ut antalet programvaror som jag har lärt mig, men sen blir jag trött vid bara tanken ?

För mig är datorer som bilar. Jag är duktig på att använda dem, men hur de funkar under skalet har jag varken kunskap eller intresse av. De ska bara funka.

Tack och lov lirade allt enligt plan idag vid introduktionen, men det brukar vara 50/50 på den punkten. Support finns ju inte huset heller längre - allt sköts på distans.

Kram ?

Jag brukar tjata om att allt man övar på blir man bättre på. Och så är det verkligen.

Det gäller även situationer som tidigare varit vin-indränkta och som nu är nyktra. Att undvika de situationerna är inte lösningen. Tvärtom. Tror jag. Det gäller att ladda alla situationer med nya nyktra erfarenheter och minnen.

Jag är separerad sen hösten 2013. Sen dess har jag och barnens pappa etablerat en ny relation. Vi är mer som syskon nu.

Ingen känner mig så väl som han och vice versa. Vi har insett att vi aldrig kommer ifrån varandra, och vi vill inte det heller. Vi vill varandra väl och hjälper varandra i alla lägen hellre än stjälper.

Barnens pappa bor kvar i huset där jag också bodde i 14 år. Barnens barndomshem. Dit kommer jag som gäst sen separationen.

Många undrar hur jag ens klarar av det. Att delta som gäst i huset på släktkalas, eller som nu i söndags vid morsdags-firandet.

Ja, det var skitjobbigt de första 20 gångerna. Men jag gjorde det för barnens skull, för deras pappas skull och för min skull.

Beslutet att separera var hundra procent rätt, det tyckte vi båda. Nu fick vi ta konsekvensen av det. Jag fick vänja mig vid varannan-ensam-vecka. Vänja mig vid att vara gäst i mitt eget gamla hem.

Och vet ni vad. Det gick bra. Det gick mer än bra. Vår separation omtalas i vår omgivning som ”århundradets lyckligaste separation”. För att vi är goda vänner efteråt. För att vi tog konsekvensen av det beslut som vi båda trodde stenhårt på.

Precis samma sak gäller med nykterheten. Tror jag. Jag tror stenhårt på det beslutet. Nu ska jag ladda alla situationer med nya nyktra erfarenheter och minnen.

Kram ?

...relationen med dina barns pappa. Och den relationen kan man ju aldrig lämna.
Tycker du skriver fint om acceptans...vägen dit.
Även jag har en god relation med mina barns pappa. Jag har också alltid tyckt mkt om honom - som människa. Och som pappa till ungarna.
Sedan fanns det olika anledningar till att vi inte skulle leva tillsammans ...men vi hade tjugo år ändå.
Ha en fin tisdag!

Femina

Låter väldigt klokt att vi blir bättre på det vi övar på och att vi måste lära om nu som nyktra.

Det var fint att läsa om din relation till barnens pappa. Inte alla barn som får uppleva att deras föräldrar är goda vänner efter separationen. ?

Såg ikväll ”Eklund & Eklund” på svtplay, som handlade om alkohol. Gillar inte journalisten Eklund, en väldigt dryg typ. Den andre Eklund är hans bror, advokaten. Men idag hade de Christoffer från Kulturnytt som vikarie för advokaten.

Inte mindre än åtta gäster skulle yttra sig på en timme, plus att två reportage skulle rymmas inom tiden också. De försökte låta ”alla sidor” komma till tals, men min känsla var att det blev varken hackat eller malet.

Jag lärde mig inget nytt. Ingen diskussion tog sig ner på djupet alls. Lämnade mig mest i ett ”okej”.

Men beroendeläkaren på plats tipsade om Alkoholhjälpen! Och det känns ju bra att han som läkare anser att det här forumet kan hjälpa hans patienter.

Jag fattar att jag är ”överlärd” på området, men jag tyckte riktigt synd om My Skarsgård som fick säga typ max tio meningar. Hon som garanterat har så mycket mer att säga, både som ex-alkoholist, läkare och alkoholterapeut.

Istället fick hon sitta där bredvid en nationalekonom (som pratade om att både alkoholskatt och monopol är verkningslöst) och Steffo som pratade sig varm om ”det lätta rusets njutning”.

Kram ?

Nej, det var inget bra. Har ni inte sett programmet kan ni skippa det. Håller med Andrahalvlek till fullo!

Hej! Jag läste en kommentar som du skrev i någon tråd i går om det här att så många vill kunna dricka ” normalt”. Bra skrivet!? Det stämmer med punkt och pricka om hur jag också uppfattar det. Man tycker liksom synd om dem som så otroligt gärna vill klara att dricka sk ”normalt” när ju egentligen allt drickande är onormalt. Jag tror att anledningen till att det är extra många just nu beror på att sommaren/semestern är i antågande. Många har insett att dom kommer dricka alldeles för mycket då, och vill kunna dricka ”normalt ”

Men både du och jag vet ju att det är otroligt svårt att göra så. För min del totalt omöjligt. Har testat massor med gånger, och det ruskiga är ju att man tenderar ju att dricka ännu mer efter en ”testperiod”.

Det enda sättet att förstå att man mår mycket bättre av att inte dricka alls är att prova det en längre period. Jag skulle säga minst två månader, då ville man absolut inte börja dricka igen.

Ja-ja, lite funderingar här bara, vi behöver ju inte oroa oss för egen del. Men man tycker synd om dem som inte har insett hur det ligger till.
Men var och en får ju välja själv, det är helt frivilligt. Oavsett, till alla som kämpar säger jag bara, håll ut!, så länge ni bara kan. Ni kommer inte ångra er.

Kram

Så är det. Var och en tar sitt eget beslut. Var och en tar ansvar för sitt eget liv. Var och en söker det stöd som man behöver. Var och en ger det stöd man känner att man kan bidra med.

Jag känner att jag personligen inte kan stötta någon i tänket att dricka ”normalt” eftersom jag inte tror på det. Been there done that.

Min personliga erfarenhet är att det är tusen gånger lättare att avstå helt än att försöka dricka ”normalt”.

Men man behöver inte vara lika hård som Craig Beck. Varje gång någon kommer till hans sober-bootcamp och säger att de vill lära sig ”dricka normalt” så säger han ”okej, du kan lika gärna packa ihop och åka hem för du lever fortfarande i förnekelse.”

Kram ?

Tack för kloka inlägg från er alla. Ni vet ju att jag själv inte förespråkar normalitet kring drickandet men det är också en process att komma dit.
Jag läser att det finns metoder som är rätt framgångsrika när det kommer till att komma till rätta med det som kallas problemdrickande.
Jag känner mest; orka...
Orka dividera och regler och varannan gång gå fel. Men jag kan inte övertyga någon som inte är där.
Sen tänker jag på såna som min man. Han älskar fest, drinkar (i bar helst) människor. Men hans behov av att dricka när jag inte gör det, är nästan noll. Jag kan bli rent fascinerad. Inte avundsjuk nuförtiden men mest titta på honom som en ovanlig art: varför tar han inte ett glas nu? Solen skiner, möten avklarade. Nej, han väljer till vardags alltid a-fritt, nu när jag inte far runt med klirrande glas och alla upptänkliga anledningar att fira...
Som med allt annat blir jag mindre bombsäker med åren.
Vad gäller mig själv är jag dock helt säker: jag dricker inte och har inte för avsikt att göra det i framtiden. Ni är alla högst delaktiga i denna resa. Min tacksamhet för det är evig.
Kram.