men jag vet ju också att det egentligen är svårare att dricka måttligt än att inte dricka alls. Men för mig känns det som ett väldigt jobbigt steg att ta.

Att dricka måttligt innebär ju att hela tiden vara medveten och försiktig. Att gå över gränsen och trilla dit finns det alltid en risk för.

Man vill ju egentligen komma till det stadiet där tankarna inte kretsar kring alkohol. Vare sig det gäller att dricka eller att inte dricka.

Jag testar ett tag att dricka måttligt vid väl valda tillfällen. Men inte hemma när det bara är jag och maken. Och absolut inte själv. Om det går inte fungerar får jag tänka om.

Så skönt det är att inte vara bakis och ångestfylld när klockan ringer på morgonen.

Jag tror också att kampen blir mer påtaglig om man dricker ibland jämfört med inte alls.

Ungefär som med godis faktiskt. Tar jag en godisbit ur en skål på bordet, då äter jag mer godis utan att jag knappt tänker på det. Tar jag ingen godisbit alls så är det lättare att avstå helt.

Samtidigt har du en sund inställning till att dricka måttligt, dvs att inte dricka hemma ihop med din man och aldrig ensam. Kan du hålla dig till den planen är det kanon.

Fortsätt skriv här så vi får följa dina framsteg ?

Tack andrahalvlek!

Jag ger det ett försök iaf. Nu har jag 9 av 10 nyktra dagar bakom mig.

Jag tänker att jag borde klara det för att jag inte varit ”så djupt nere i skiten”. Men sen tänker jag på alla de gånger jag varit berusad ensam med barnen, handlat vin på lunchen och smygstartat på jobbet, försovit mig, mm. För mig är det ensamdrickandet som är det största problemet men också det jag tycker om. Men även jag blir lätt för full på fester och skämmer ut mig.

Skönt att vakna utan illamående imorgon iaf!

Jag oroar mig alltid för något. GAD om ni känner till. Det varierar vad jag oroar mig för. Just nu är det sonen och saker kring honom. Det kan vara sjukdomar, framtiden eller vänner (tycker de om mig?)

Jag går redan på SSRI sedan flera år. Alkoholen har varit ett sätt att slappna av. När jag dricker minskar oron och jag får en paus i tankarna. Dock vaknar jag ju med samma oro men också med ångest över att jag druckit.

Det är skönt att inte dricka men jag längtar efter en paus just nu.

Hej
Håller såklart med dig om att oron minskar när man dricker.
Men sen ökar den.
När det får lite tid i nykterheten så minskar oron och stressen, och det håller i sig. Blir bättre och lugnare.
Vad jag vill säga är att vi triggar både lugn och oro med alkohol men när kroppen får möjlighet att ta hand om sig själv, så gör den det.
Sen finns det tusen skäl till att det kan vara skönt att lägga sig i soffan med ett vinglas men helt säkert är att vi får betala, ofta med ökad stress och ångest.
Allt det här vet du ju, bara påminner! ?

Jag vet. Och förmågan att tänka klart (!) samt ta tag i det som oroar minskar ju betydligt vid bakfylla.

Igår var vi hos vänner och kollade på mello. Det serverades såklart vin. Jag drack väl 3 glas under kvällen. Ok ändå även om jag planerat att vara nykter. Målet att dricka måttligt fungerar hittills. Men det har ju bara gått två veckor. Så än kan jag inte slappna av.

13/15 dagar alkoholfri.

Hemma-arbete gjorde mig inte gott. Är på dag 6 som nykter idag. Denna gång är det maken som sagt ifrån. Så om jag inte vill förlora allt får jag nog se till att fixa detta.

Dag 16. Fuskade med ett litet glas bubbel på en student och ett glas rosé som jag inte kunde motstå när det låg en kall öppnad flaska i kylen när vi kom till landet. Men men... ganska bra ändå. Utmaning blir det rejält att inte dricka på semestern. Vad ska jag göra då liksom?