Har idag ägnat mig åt att söka hjälp att komma hit att erkänna. Det har helt accelererat för mig sedan min bästa väninna dog i coronan den 21 mars. Själv hade jag också smittan men klarade mig. SÅ här iensamheten karantänen blev det lådvin. Alldeles för mycket. Har inte köpt hem mer, men jag har konstiga abstinens. Jobbigt ju!!! I morgon ringer jag husläkaren och ber om råd. Ska bara klara natten. Kram

Tack för att ni finns. För mig har det som sagt spårat ut sedan mitten på mars. Inte haft det så här illa tidigare. Mitt mål är först och främst 1 vit månad, blir det sedan ett vitt liv, så blir jag stolt över mig själv. <3

Har någon av er erfarenhet av hur man blir behandlad på vårdcentralen i sådana här fall. Jag känner att jag absolut måste få bort vinlådorna ur mitt liv. Har inte druckit sedan i torsdags. Men klättrar fullständigt på väggarna.Hua hua. <3

AmandaL

Jag har spårat ur dem senaste åren så vad skönt att du bara har spårat ur sen i mars! Man hinner med väldigt mycket pinsamheter på några år.. jag tror all hjälp man kan få är bra! Men det handlar om att man alltid ska vilja förändra sig själv! Vården kommer med hjälpmedel och rekommendationer men dem följer inte med dig hem och städar undan vinlådor. Det måste man göra själv tyvärr, varje dag så länge man vill hålla sig nykter! Men vill man ha ytterligare någon som frågar hur det går så är även vården ett bra stöttemedel, men det är inte lösningen på problemet, du är lösningen på problemet ??

Vist är det precis som du säger att jag måste ta tag i mig själv och förändra mitt beteende och mina fallgropar. Men jag pratade med min husläkare idag och var väldigt ärlig om att jag hamnat i otrolig kemisk abstinens. Han skrev ut lite lugnande och insomningstabletter så att jag inte klättrar på väggarna. För det har jag gjort i 2 dagar nu.Och så har jag en plan - försöka vara nykter 1 månad och har jag något att sova på så hoppas jag det fungerar. Men som sagt jag har ingen aning, kommer att hänga här en del <3

Och läst igenom nästan varenda tråd här och mycket igenkänning. Men jag har verkligen klättrat på väggarna. Riktigt otäckt tycker jag det känns. Fick till slut tag på min husläkare som jag knappt känner men jag lade mig platt och berättade precis hur jävligt det är. Fick insomning och lite lugnande - vi kom överens om att det inte är långsiktig lösning men till suget försvunnit är det bättre en ett par lådor vitt.
Så nu håller vi alla tummar att jag fixar det här.
Tack för din omtanke <3 Kram

Fy fan - hade inte en susning om att jag var så här kemiskt beroende som jag är. Darrar, svettas occh det suger. Men jag erkänner min svaghet och fick insomningstabletter o lite lugnande. Så nu hoppas jag att det hjälper så att det här montret lämnar min kropp. Har inte druckit sedan i lördags men svettats sedan dess. youga mindfullness örtte - you name it allt har jag provat. Men nu blir det en imovane ikväll bättre det tyckte läkaren och då känner jag mig betydligt lugnare.
Håll tummen <3 Kram

Du måste ha tillit för att det blir bättre. Det blir till och med bra till slut ?? Ta en halvdag i taget, eller en timme när det är som värst.

Se till att få motion. Intervallöpning mellan lyktstolpar utövade jag när jag mådde som sämst. Sprang 2-3 lyktstolpar, gick 1, repeterade 10-12 gånger. I början gjorde jag det tidig morgon och kväll för att hantera ångesten.

Mindfulness och yoga är oerhört läkande för hjärnan också.

Vad du än gör - låt bli vinet! Du vill inte börja om på ruta ett. För varje dag som går kommer du att må yttepyttelite bättre. Små tomtesteg mot framtiden, men det går framåt.

Kram ?

PS. Vill du bli riktigt avskräckt kan du söka på ”Intervention Canada”, avsnittet med Loren och Christy. Fy fan vilken hemsk och progressiv sjukdom alkoholism faktiskt är. OBS: Det är ett lyckligt slut på dokumentären, men den är plågsam att se ?