av MajaS

MajaS
sön, 2020-06-14 - 16:54

Hej.
Jag har väldigt nyligen insett att jag förmodligen är alkoholist. Inte i den bemärkelsen att jag dricker varje dag eller smygdricker, utan att när jag väl dricker, vilket är ett par gånger i månaden så dricker jag oftast alldeles för mycket. Det finns liksom inte i min värld att ”ta ett glas vin”. Jag ser det som poänglöst. Då avstår jag hellre från att dricka alls. När jag dricker blir jag ofta gränslös och ibland kan jag hamna i meningslösa konflikter. Jag har heller inga problem att sitta hemma typ en fredagkväll och läsa en bok och sänka en vinflaska själv. Har jag fler vinflaskor så är det troligt att jag dricker ännu mer, tills jag blir så trött att jag går och lägger mig. Det beteendet har jag rättfärdigt med att det är mysigt och ett trevligt sätt att fira in helgen. Utåt sätt är jag väldigt städad, har ett bra jobb som jag sköter bra, sambo och är i 30 års åldern. Andra uppfattar nog mig som väldigt rolig att dricka med då det ”händer så mycket roligt” när vi dricker ihop. Det finns nog ingen som misstänker att jag har en problematisk relation med alkoholen. Förutom min sambo då. Jag ska vara ärlig och säga att jag behandlar honom dåligt när jag blir skitfull. Inte så att jag slår honom, men jag kan starta gräl, eller på andra vis såra honom. Han får ofta ta hand om mig när jag blir för full och det är han less på, vilket är fullt förståeligt. Jag har aldrig tidigare erkänt för mig själv att jag har ett problem med alkoholen fören nu nyligen. När jag väl börjat dricka finns det ofta inget slut tills jag antingen blir för trött eller spyr. Visst har jag ”normala” fyllor också där jag inte blir för packad, men det är tillräckligt många gånger jag blivit för full för att jag ska anse att det är något som måste upphöra omg. Jag har tagit beslutet att sluta dricka helt. Just nu har det inte gått tillräckligt lång tid för att jag ska kunna utvärdera hur det går med det, men jag känner mig optimistisk, ödmjuk och motiverad inför mitt beslut. Min fråga är om det finns någon som känner igen sig i detta och vill dela med sig av sin historia eller kanske några tips och råd? Då jag inte pratat med någon annan än min sambo om detta så skulle jag gärna höra från andra som är eller har varit i samma situationen.

I övrigt tänkte jag använda denna tråd till att skriva av mig.

Jag har länge känt att det inte är ett alternativ att sluta dricka då det är en del av ”min personlighet”. Jag är ju den snygga, roliga, party pinglan med ett glas bubbel i handen. Men nyligen hade jag en otroligt onödig fylla där jag gjorde och sa idiotiska saker till folk som inte förtjänar det, råkade slå sönder ett glas och spydde på en matta hemma. Nog har jag gjort mer idiotiska grejer förr på fyllan som lett till mer ångest än detta, men när jag nu vaknade dagen efter var det som att jag såg världen med nya ögon. Jag bara visste att jag är alkoholist och det enda rätta att göra om jag inte vill pajja hela mitt liv sakta men säkert, är att sluta dricka. För första gången i livet känns det inte som en uppoffring att sluta dricka. Jag tänker inte sluta gå ut eller umgås med folk bara när de är nyktra. Men jag ska inte dricka själv. Jag upplever egentligen inte att det är svårt att avstå från alkohol helt, utan svårigheterna ligger i att sluta dricka när man väl börjat. Så det känns enklast att inte dricka alls. Nu ska jag inte måla upp en bild av att det är något som kommer att ske lätt, det har inte gått så lång tid alls från att jag bestämde mig att sluta dricka helt. Men det är i alla fall första gången i livet jag är överens med mig själv att jag har ett problem och det kommer inte att lösa sig med att sätta upp maxgränser på hur mycket jag kan dricka under en kväll. Jag kommer helt enkelt inte lyckas hålla mig till de reglerna särskilt många gånger. Så. Nu börjar den nyktra resan. Jag är hoppfull och motiverad.

Kristina78
sön, 2020-06-14 - 17:14

Jag måste bara få säga att jag tycker att du låter väldigt klok, och att det är helt fantastisk att du själv inser problemet.
Jag slutade dricka i augusti fjol, det var som att jag vaknade en morgon och helt enkelt hade tröttnat på att vara full jämt, jag ser heller ingen vits med att vara dricka ett glas....ska jag dricka då är mitt enda syfte att bli aspackad...så jag klarar mig hellre utan helt och håller.
Så håll ut och stå emot om någon tjatar på dig....finns väldigt många fantastiska människor på detta forum som alla har eller har haft problem med alkoholen/ kram Kristina

MajaS
sön, 2020-06-14 - 23:20

Tack Kristina. Jag känner mig stark i mitt beslut just nu, men det är inte otroligt att jag kan komma att ifrågasätta om det verkligen vore så farligt om jag bara tar ett glas. I dagsläget tänker jag att jag verkligen ska stå fast vid mitt beslut om total nykterhet och hålla mig borta från alkoholfri öl och vin också. Jag vill inte väcka en ev. lust när man smakar något som normalt innehåller alkohol. Nu när jag tänker efter ställer jag mig frågande till om jag verkligen gillar smaken av öl och vin. För det är något jag ofta säger. Att det är gott. När man pratar om olika viner eller ölsorter är det nästan som att beskriva olika godissorter. Men kan det vara så jävligt att jag tycker att det är gott för att jag vet att det kommer en berusning kort efter det? Jag måste nog fundera lite på den aspekten..

Box
mån, 2020-06-15 - 17:50

Hej MajaS
Välkommen hit till detta forum. Jag tycker du tagit ett klokt beslut att låta första glaset vara. Ha en bra sommar och njut av det nyktra livet.// Box

MajaS
mån, 2020-06-15 - 22:20

Det har vart många tankar det senaste dygnet och jag lär sakta känna en sida av mig själv jag inte sett förut. Jag är helt transparent med mig själv om alkoholen, vad den gör med mig och vilka ofantligt pinsamma (och ibland farliga och omdömeslösa) situationer jag försatt mig i de senaste 15 åren som alkoholen har funnits i mitt liv. Jag har aldrig kunnat dricka med måtta. Det senaste dygnet har det dykt upp ena pinsamma minnet efter det andra och varje gång har ångesten sköljt över, som en lite för stor och barsk havsvåg som knockat en tills man inte riktigt vet vad som är upp eller ner. Det har med andra ord vart en halvtuff dag. Jag tror aldrig att jag har tänkt lång tillbaka på diverse upptåg på fyllan. Det har mer handlat om att jag har skäms över det jag ev. sagt eller gjort i helgen, för att sen vifta bort det, glömma och gå vidare. Ny dag, nya möjligheter! Det är något jag förhåller mig till i så stor utsträckning som möjligt, på gott och ont. Många gånger har nog ingen ställt mig mot väggen heller för att jag ofta är den söta, charmiga, roliga tjejen. Så vänner och bekanta har mest viftat bort dumheter jag gjort och sagt typ att ”det är ju ingen fara gumman. Det var väl inte så farligt! Maja är ju lite av en tokfia även som nykter, så det är väl inte så konstigt att det förstärks lite på fyllan”. Jag har med andra ord hittills inte fått så mycket konsekvenser av mitt drickande från andra. Även om jag druckit för mycket på fester med kollegor, har jag alltid varit städad och skärpt på vardagarna. Så det aldrig gått ut över jobbet, vilket jag idag känner en enorm lättnad över. Jag hade lika gärna kunnat ställa till med något riktigt oskönt som skulle kunna gjort att jag blev inkallad till chefen för en konfrontation eller i värsta fall blivit av med jobbet. Den skammen och ångesten vet jag inte om jag någonsin skulle kunna återhämta mig efter.

Idag är det måndag. På torsdag går jag på semester och på fredag är det midsommar. Midsommar har för mig de senaste åren inte vart någon större alkoholhelg, så jag känner definitivt inte någon förlust att inte få dricka då. Däremot är jag något förvånad över min sinnesfrid till att gå på semester i 4 veckor med inställningen att inte dricka, och faktiskt vara helt tillfreds med det. Jag trodde ändå att det skulle vara något i mig som skaver över att inte få dricka rosé i kvällssolen med en bok eller ta ”en” öl på en uteservering. Men det känns just nu iaf helt fine. Håller tummarna att det kommer fortsätta kännas så. Sen vet jag av erfarenhet att det sällan är enkelt att bryta inrotade mönster, men hey. Man brukar väl säga att bra saker är värda att kämpa för, så vi fortsätter att ta det en dag i taget och håller huvudet högt.

AmandaL
mån, 2020-06-15 - 22:28

Grattis Maja till tre dagar nykter! Jag har 11 och jag kommer ihåg att förra veckan kantades av massor av ångest för saker jag gjort och sagt på fyllan, men det lägger sig! För ett par dagar sedan var första gången jag kände sug sen jag slutade dricka men övervann det och nu är jag glad, stolt och känner mig stark! Jag har varit motiverad sen jag bestämde mig och du verkar vara likadan! Blir kul att få följa dig och dina nyktra dagar här på forumet ?

Och det går att njuta av sol och bad utan alkohol, man ska bara peta ner alkoholdjävulen på axeln som försöker övertala en om att alkohol hör till dom soliga sommarkvällarna. Heja dig ?

Myrrah
mån, 2020-06-15 - 23:02

Jag är inne på dag två av nykterhet. Jag är i samma ålder som dig och lever med en man som tvärt emot din inte alls tycker att jag har problem. Han vet dock inte att jag smygdruckit och att alla snapsflaskor som låg i frysen är slut. Jag har druckit 2-3 glas vin varje dag i flera år. Är vinet slut och systemet stängt så tar jag några shots ifrån spriten. Blir aldrig dyngrak, kräks inte eller beter mig illa, men suget är konstant. På ett år har jag varit nykter 4 dagar (plus 2 nu). Jag känner mig motiverad idag, men är rädd för semestern och ledighet. Skulle vara kul att följas åt i detta ? Jag hejjar på dig!

MajaS
tis, 2020-06-16 - 21:24

Hej tjejer!
Jag har vart in och läst på era trådar för att uppdatera mig på vilka resor ni går igenom. Ska bli givande att få följa er och era tankar. Tror att det på många sätt är ett läkande i sig att höra andras upplevelser. Även om vi alla missbrukar alkohol gör vi kanske det vid olika tillfällen, frekvenser och av olika anledningar. Att läsa andras berättelser kan ge värdefulla insikter om sitt eget drickande och bakgrunderna till det, vilket förhoppningsvis ökar bredden av förståelse för sina egna vanor och vad de grundas i. Kommer fortsätta läsa era trådar och hejar på er. Vi kan om vi vill ??

Dendartjejen
tis, 2020-06-16 - 22:10

Själv är jag inne på 3 veckor nu. Mycket tankar som har fart i huvudet men jag är ytterst tacksam för att det än så länge har gått ganska lätt. Har druckit för mycket i så många år (är snart 35) och jag kände mig bara klar en dag. Känslan av nykterheten är fantastisk och jag hoppas att du kommer att finna lika mycket styrka och pepp här som jag gör ??

MajaS
tis, 2020-06-16 - 23:13

Jag känner mig fortfarande ganska omtumlad efter senaste fyllan för 5 dagar sedan. Ångesten och den vidrigt osmickrande insikten att det inte bara var ett litet snedsteg utan ett lång och konsekvent beteende av missbruk som bubblat upp till ytan känns, svårt. Självförtroendet är lågt och jag känner mig liten. På jobbet har jag hållt låg profil och helt enkelt spelat teater när jag behövt vara stark och bestämd gentemot andra. Känns skönare än någonsin att semestern närmar sig inom bara några dagar för att få möjlighet att dra sig tillbaka, slicka såren och sedan börja bygga upp mig själv igen. Jag hatar att känna mig såhär liten. Hatar att vara svag och känna att tårarna inte är spec långt borta för minsta motgång eller oväntad situation man inte haft med i beräkningarna. I vanliga fall ser jag mig själv som en stark, trygg och stabil person. En kvinna med ett lugn och pondus. En som har självdistans, kan skratta och bjuda på sig själv men också vara hård, professionell och saklig. Idag är jag inget av det. Inte ens i närheten. Och jag blir fan irriterad att jag låtit alkoholen och konsekvenserna av det ta över henne. Hon som jag egentligen är när jag inte tappar kontrollen. Låter motsägelsefullt, jag är ju fortfarande en och samma person som gjort detta mot mig själv. Men det är som om självförtroendet vid dessa fyllor blivit lite för stort. Nästan så att jag sett mig själv som odödlig och släppt det sunda förnuftet. ”Äh, jag fixar att dricka mer. Jag är ju en person som har koll på grejer. Dessutom är det ju en sån trevlig och mysig känsla. Vi tar ett par glas till”.

En annan insikt som tillkommit är att jag kan använda en mängd olika anledningar till att dricka;

Något ska firas. Det kan vara allt från en större händelse, typ bröllop eller kickoff. Till att det är fint väder, gud så hääärligt. Det regnar, men så myyyysigt. Till att det är fredag och helg. Herregud. Det är fredag var 7e dag. Det är väl inget att fira. Är det trevligt och välkommet med helg? Absolut. Behöver jag dricka tills jag ser i kors och somnar likt en björn som gått i ide för att fira att den 7e dagen är här IGEN? Nej. Det behöver jag verkligen inte.

Det har vart en stressig vecka. Jag ”förtjänar” lite extra avkoppling. Nejmenförhelvete. De flesta veckor är stressiga. Jag arbetar som chef och har personalansvar för närmare 25 personer. Det. Är. Ingen. Giltig. Anledning. Till. Att. Dricka.

Jag ska umgås med någon. ”Det blir ju så mycket roligare samtal om vi dricker vin när vi umgås”! Ja men blir det verkligen det? Jag vet inte hur många gånger man har smidit planer med folk om diverse grejer man ska göra för sedan vakna dagen efter och hålla tummarna att inte den andre ska höra av sig och vilja fortfölja de påbörjade planerna om en 16 mil lång vandring i alperna med minimiutrustning ”som en kul grej”. För att inte tala om alla namn och nummer man hittat inlaga i telefonen till folk man ”lärt känna” under kvällen som man blivit bästis med. Dagen efter minns man knappt hur människan såg ut. Och det där telefonnumret, det förblir oanvänt.

Ja det är nästan skrattretande hur hur det har ballat ur och hur man blivit så skicklig i sin inre dialog att övertyga sig själv att det är en bra idé. Att fira fredagar som om det vore ett nytt millennium eller hur roligt och givande de fortsatta samtalen kommer att bli när man drar fram ännu en vinare kl 03.17. Varför blir det så? Man behöver knappast ha ett medlemskap på Mensa för att fatta att det är ohyggligt dåliga idéer. Men ändå har det hänt för många gånger för att det ska klassas som ett misstag eller en gärning av oaktsamhet. Pinsamt. Det är vad det är. Jag är bättre än så. Gör om gör rätt. Och just nu är det enda rätta att hålla mig borta från alkoholen, så jag fortsätter med det.

Andrahalvlek
tis, 2020-06-16 - 23:28

Spot on! Enorm igenkänning. Fortsätt så - ös på bara! Ut med trollen i ljuset så spricker dom.

Kram ? (nykter 4 mån, tjoho!)

PS. Sök på Craig Beck på youtube. Han är grymt duktigt på att förklara missbrukets mekanismer.

MajaS
ons, 2020-06-17 - 22:34

Tack för peppen och tipsen. Ska söka och kolla på honom på YT när jag känner mig faktamottaglig. Är fortfarande på någon typ av känsloresa och utforskar mig själv i allt detta. Men så fort det har lagt sig och lusten efter fakta och statistik vaknar (vilket det kommer att göra om jag känner mig själv rätt) så ska jag kolla.

MajaS
ons, 2020-06-17 - 23:17

Känns ”bättre” idag. Fortfarande låg sinnesstämning, men jag känner iaf inte för att börja gråta för allt och inget.

Jag har haft en hektisk dag på jobbet idag vilket gjort att jag inte haft tid att sitta och skämmas eller reflektera över mina snedsteg från förr. Började dock fundera över vilka faktorer som skiljer oss åt. Vi som tar tillvara på varje tillfälle som ges att få dricka och de som kan ta fram en flaska vin, dricka ett glas till middagen och sedan ställa undan den. Hur känner de? I vilket syfte dricker de det där glaset? Hur känns det i kroppen och vad säger hjärnan till de? Hur smakar alkoholen för de? Hur känns berusningen och vad är det som gör att de är nöjda efter ett glas? För uppenbarligen händer något annat för de än för mig. Jag kan visserligen förstå om man är ute på en michelinkrog och en sommelier komponerar ihop en rätt med ett visst vin som samspelar med varandra på ett sådant sätt att både maten och vinet förhöjer varandra. Det blir en helhetsupplevelse och jag skulle en sådan gång faktiskt kunna vara nöjd med ett glas. Men när man bara drar fram en flaska hemma till vad man nu ska äta utan en större ansträngning av komponering mer än kött = rött vin, fisk = vitt vin och sedan är nöjd med sitt glas. Ja då vet jag inte vad som pågår hos de personerna. Jag skulle ha druckit betydligt mer än ett glas om det inte är en vardag eller att jag ska göra något spec sen eller tidigt på morgonen. Då hade jag avstått helt. Jag förstår att det är en kombination av biologiska, psykiska, arv, miljö och psykosociala faktorer som är den gemensamma nämnaren för oss som hänger här och kämpar för våra liv. Men de som inte utvecklar ett risk- eller missbruksbeteende, vad händer hos de när de dricker? Och varför dricker de då alls få ”belöningen” för en så liten mängd känns obefintlig? Det känns som att det är något jag missar eller inte riktigt förstår. Jag ska vid tillfälle sätta mig ner och forska i ämnet.

I övrigt finns det fortfarande ingen lust till alkohol här. Jag skulle bli förvånad om det skulle kännas annorlunda innan dag 14. Sen däremot brukar det bli att man hunnit glömma bort vad man ställde till med sist och ställer in sig på jakt efter ett nytt tillfälle att få dricka ”ett” glas. Ser nästan fram emot att den känslan ska dyka upp för att dissekera i vilka tankar och känslor som dyker upp då och kunna lägga upp en strategi för hur jag ska jobba med mig själv för att förändra mitt beteende och sätt att tänka.

Myrrah
tors, 2020-06-18 - 00:19

Satt just precis ikväll med två bekanta som berättade om deras dryckesvanor. De dricker endast ifall de är borta på middag eller har middag hos sig, och aldrig mer än en halv flaska vin. Om de bara visste om mina vanor. Eller. Det som varit mina vanor. För nu börjar en ny tid. Önskar såklart också att jag var en person som kunde dricka nått enstaka glas en eller två gånger i månaden. Men den personen är jag dessvärre inte. Mest troligt genetiskt här. Genetiska lotteriet ? Kram till dig ?

MajaS
tors, 2020-06-18 - 21:56

Jag kan ändå tycka att det är en väldigt spännande aspekt. Vi vet att alkohol är beroendeframkallande. Men ändå är det en så pass stor del av befolkningen som inte trillar dit. För min del vet jag inte om det är genetiskt. Jag har inte haft alkohol i hemmet när jag växte upp och har aldrig sett mina föräldrar berusade. Jag har vid några tillfällen tidigare i livet provat tyngre saker än alkohol men hatade varenda sekund av det. Upplevde inte alls några trevliga eller positiva effekter av det som andra gjorde. Men alkoholen är verkligen nått annat. Jag har förmodligen aldrig ”lärt mig att dricka rätt”. Och nu har det blivit en konstig vana som sitter som en rutin i både kropp och knopp. Dumt..

AmandaL
tors, 2020-06-18 - 22:07

Hur vet vi egentligen att det är en så pass stor del av befolkningen som inte faller dit tänker jag.. det finns så många alkoholister på alla möjliga vis. Nu när jag varit nykter är faktiskt första gången som jag inser att jag är alkoholist, jag har inte förstått det tidigare, även om jag sökte mig hit och ville sluta dricka så trodde jag verkligen inte att jag var alkoholist. Men nu ser jag på det annorlunda, och ser också att väldigt många i min närhet också dricker på en osund nivå, jag tror faktiskt det är väldigt många fler än vad man vill tro och som man inser som faktiskt är just beroende av substansen alkohol, på alla möjliga olika sätt, en alkoholist är som någon sa så fint till mig lika mycket miljonären som dricker dyr champagne till den på parkbänken som dricker handsprit.. bara en reflektion av mig på din kommentar om att så många inte verkar trilla dit, jag ser det nästan som att alla som dricker redan är fångar men i olika grad.. ??‍♀️?

MajaS
tors, 2020-06-18 - 22:19

Men hej semester! Gissa om jag har sett fram emot dig?!

Kompade ut vid lunch och åkte (körde bil) till en populär restaurang/krog här i vår stad med en kollega för att äta lunch. Det var redan mycket folk där med öl och vin som flödade. Jag drack alkoholfritt och var nöjd med det. Det stället har jag stökat på många gånger förr med icke alkoholfria alternativt, men jag kände inget sug heller fast än solen sken och det var en festlig stämning.

Dagens funderingar har börjat vända åt det positiva hållet. Jag tänker att det vore lite fräckt att vara den tjejen som inte dricker. Folk kommer säker fråga och undra varför man inte dricker och då kunna dels säga att man har ett taskigt alkoholsinne och därför valt att lägga ner det (är inte det tecken på en stark och insiktsfull person så säg), och dels kunna dra lite fakta om vilken påverkan alkoholen har på oss. Både som individer men också ut ett samhällsperspektiv. Inte på ett drygt och uppläxande vis, men för de som vill höra det. Och vem vet. Kanske träffar man på någon som också funderat över sina vanor men inte vågat öppna den dörren. Kanske påverkas den personen till ett beslut som får den att må bättre. Ja vi får väl se. Jag är en person som väldigt lätt snöar in mig på grejer. Nu har jag snöat in mig på att vara nykter, konsumera så mycket information om alkohol och missbruk som möjligt och förhoppningsvis är det något som jag fortsätter att vara intresserad av att upprätthålla. För visst finns det dussintals projekt i bagaget jag har tappat intresset för och övergett också.

Önskar alla en trevlig midsommar och långhelg. Vet att det kan vara en tuff helg för många som vill hålla sig nyktra. Så jag håller tummarna att vi alla vaknar fräscha och härliga på midsommardagen och kan bocka av den högtiden som avklarad ✔️

MajaS
tors, 2020-06-18 - 22:38

Hm. Det är faktiskt helt sant. Det finns givetvis personer man helt enkelt inte vet dricker för ofta/mycket och så finns det de som konsumerar väldigt stora (skadliga?) mängder men som aldrig eller väldigt sällan ballar ur. De tänker man såklart inte har ett problem. Det är nog jag som inte vart nykter och därmed tillräckligt uppmärksam i situationer då det dricks. Så jag har helt enkelt inte sett det själv. Men du har nog helt rätt. Jag såg mig absolut inte heller som någon med problem fören den där dagen då jag vaknade upp och blev träffad av en blixt från ovan med insikten om att jag definitivt har ett rejält problem med alkoholen. Det är säkert ett stort mörkertal med dels de som inte vet/tror att de har problem och de som inte vill att någon ska veta om det. Usch. Det gör mig lite sorgsen. Ju mer jag gräver i det här träsket desto läskigare blir insikterna om ett fullt lagligt och socialt accepterat berusningsmedel som fördärvar på så många plan men som vi så sällan pratar riktigt allvar om i det öppna.

MajaS
fre, 2020-06-19 - 20:38

Det är midsommarafton och grannarna har en festlig middag utanför. Mina sociala medier fylls av bilder med glada människor, god mat, den svenska sommaridyllen och mängder med bilder på alkohol i alla dess former. Känner fortfarande inte att jag saknar eller längtar efter alkohol, men jag känner mig lite ensam. Min sambo är bortrest och jag är ensam hemma. Har spenderat dagen med att städa i nästan 3 timmar, dricka kaffe, se på serier och lyssna på en ljudbok. Kan förövrigt tipsa om den: Jag som var så rolig att dricka vin med, av Rebecka Åhlund. Fick tips om den i ett annat forum av en person som har samma utmaningar i livet som vi andra som skriver här. Normalt har jag inga problem att vara ensam och tycker ofta att det är ganska skönt. Men inte idag. Det känns lite obekvämt på nått vis. Kanske inte ensamheten i sig men mer att alla andras liv pågår precis som vanligt. Att de nu alla pratar och skålar, skrattar och skrålar. Min tillvaro nådde ett vägskäl lördagmorgon för en vecka sen och jag valde att ta en avfart från den motorväg där jag och de andra passagerarna i mitt liv kört på i 120 knyck under en lång tid. Jag ser nu de i backspegeln och har ingen aning om vad som väntar längst min nya väg. Det blir säkert bra när jag hittat tillrätta i mig själv och omvärlden. Men just nu känns det ensamt. Människor mår bra av rutiner och när jag nu omkullkastat mina (som förövrigt landat mig här), så är det egentligen inte så konstigt att det känns obekvämt. Jag får helt enkelt skaffa mig nya rutiner och intressen. Tyvärr var ju dricka vin ett av de största intressena, så det blir ett ordentligt hål att fylla.

Började kolla på några klipp av Craig Beck på YT igår också. Tack för tips Andrahalvlek. Ganska skrämmande fakta som togs upp av det jag hann se. Och vad som var nytt för mig är hur små mängder alkohol som behövs för att det ska börja vara skadligt. Jag pendlar just nu lite mellan att tycka att alla som dricker alkohol är dumma i hela huvudet till att tycka att det måste få vara ett val alla gör för en själv utan att någon ska ifrågasätta det. Och samma sak om man väljer att vara nykter. Nu har jag hittills inte behövt stå till svars för mitt nya val av nyktert leverne, men jag har förstått på många andra som skriver här att det är något som kommer att ifrågasättas. Är inte det konstigt ändå. Jag kan inte komma på att jag skulle ha ifrågasatt varför inte nån dricker alkohol, inte har körkort, äter vegetariskt eller inte har några barn. Varför skulle då andra fråga mig varför jag inte dricker? Eller det är väl egentligen ok att fråga. Om man känner varandra sen innan man tagit ett beslut att göra det omvända och vet vilken stor del alkoholen var i ens liv och sättet att umgås på. Men det är skillnad på att fråga utforskande och undrande snarare än kritiskt och dömande. Nåväl. Jag får väl ta det som det kommer och står förhoppningsvis tryggt med båda fötterna på jorden för att kunna ge ett bra svar på tal om och när den dagen kommer.

VaknaVacker
fre, 2020-06-19 - 20:56

Bra beslut att ta det som det kommer, det där med folks frågande om varför man inte dricker. Så har jag gjort och det har gått bra.
Här var det ett fasligt ståhej redan igår kväll hos grannarna. Det dricks rätt mycket där. Som att det ingår i firandet.

Försök ta vara på ensamheten. Den kan vara nyttig ibland. Fast jag förstår det känns konstigt en dag som denna.
Heja dig i nykterheten! Kram?