Jag har också gjort felsteg. Försök att tänka HÅRT på att du INTE ska ta mer vin. Drick 2 glas vatten för då blir du mätt.
Prova snälla att inte dricka när dina barn är där.

Hej, jag är definitivt inte duktig, men jag tycker att både du och jag platsar här! Vi vill ju göra något åt vårt drickande.
För ett flertal år sedan sökte jag hjälp (enda gången jag gjort det) då vände jag mig till EWA kliniken på söder. De vänder sig specifikt till kvinnor. Jag tyckte att jag fick bra och snabb hjälp. Sen att jag är här igen efter flera år är för att jag fick högmod och avbröt behandlingen och tänkte att jag klarade mig själv. Sök hjälp! Du förtjänar att må bra, Kram!

Jag vill gärna vara “duktig” i alla sammanhang. Alltid fått mina terapeuter att känna sig lyckade aldrig mått bättre själv. Min mamma är psykolog och psykoterapeut, specialiserad inom det mesta, var själv ett riktigt A-barn och läste både Freud & Ljung som 9-åring.

Har jättesvårt att öppna mig men försöker - men om jag någonsin gjorde det helt och fullt är jag rädd att jag skulle bli lika äcklad och hatad som jag är av mig själv.

Hej Kikkis! Jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Nu är min barn drygt 20 år så jag är nog några år äldre än du.
Men himmel vad ditt liv liknar mitt när jag var i din ålder!
Ordet duktig är eg ett fint ord, precis som snäll. Men det har liksom gått troll i dem.
Jag har till slut öppnat mig och fann faktiskt inte en avsky av mig själv. I stället blev jag rätt glad över den lilla Akleja som vågade visa sig. Lite stukad, lite mindre men mycket stoltare.
Jag försöker skapa ett bättre jag. Tycker andra att man är svag är det deras jävla problem. Inte mitt, och inte ditt.
Det finns inga problemfria, perfekta människor. Vi som skriver här är nog ofta rätt drivna och får saker att hända. Det ska man verkligen inte glömma!
Jag ringde till de här på A-hjälpen när jag varit dyngrak med minnesluckor framför min son. Det tog 2 veckor innan han ens svarade på mina telefonsamtal. Jag lovar dig, det vill du inte vara med om.
Jag sa att jag sökt hjälp och de blev faktiskt glada! Det kommer att tid för mig, men jag envis och kämpar på. Lite som ett intensivt pass där tränaren ser en ?.
Ring A-hjälpen o fortsätt skriva här. Släpp garden och tänk: Du är bra Kikkis! ?

Hej på er allihop. Går in här och kikar runt då och då.
Mår bättre pga nya antidepressiva, men dricker nog tyvärr mer och mer.
Hur blev det såhär?
Hur blev JAG såhär?

Jag läste tillbaka i din tråd. Hur ser du på att söka hjälp utanför forumet? Har du testat AH program? Att tycka att man är värdelös är just värdelöst för det leder ingenstans. Att tycka att man gör något bra- som att ta en dag nykter-det boostar självkänslan. Ge INTE upp, utan fortsätt läsa och skriva här. Kram ?

Jag förstår att du inte känner att du platsar här för att alla är så duktiga...Det stämmer inte. Vi är alla just för att vi inte är det. Men vissa av oss har lyckats klara två månader, andra nio och några ett helt nyktert liv (men då byter de forumtråd). Du är rädd för att öppna dig skriver du, för att psykologen ska bli äcklad av dig. Vilket självhat du verkar ha... Skulle vilja ta dig i min famn och säga att "Allt kommer att bli bra!". Vart kommer detta självhat ifrån? Du är inte dina prestationer, och du är inte misslyckad för att du just nu är svag och behöver hjälp. Ingenting behöver vara som det är. Allt kan förbli som det är. Det är bara du som avgör. Visst är alkoholen en listig jävel, men jag lovar dig att du kan överlista den - men du måste komma till den punkten då du verkligen är såååå trött på A, och nästan rädd för den. A är inte din vän. A är din fiende. Tänk på A som någon som kommer och ska ta dina barn ifrån dig. Skulle du slåss om så var fallet? Jag tror det. Kämpa Kikkis - jag vet att du kan det! Jag tror också att du ska våga skriva om ALLT här. Sanningen gör dig fri. Och här är du anonym. Ingen kommer att se dig på stan eller någon annanstans och veta vem du är. Bara skriv och bli fri! Främst från dina egna demoner. Bli stark i dig själv. Sätt upp små mål. Drick dig inte full inför dina barn (varit där och vet hur hemskt det är och vilken ångest det skapar). Vill du dricka så gör det, men med målet att aldrig låta A ha övertaget. Prova sedan att vara nykter i alla fall tre månader för att bli klar i huvudet med vad du egentligen vill.Se det som ett träningspass. Du kommer bara bli starkare för varje dag. Vi är många här som kan stötta dig! Och lyssna, utan att döma.
Jag önskar dig all lycka och hoppas att få följa dig här, både i fram- och motgångar.
Kram <3
Och kom ihåg - du är en värdefull människa som är värd mer än alkoholjävulens famn som först är varm och sen blir iskall....

Förstår det där med dubbelliv. Här är en till som lever dubbelliv. Bara maken vet hur det egentligen ligger till.
Man mår verkligen inte bra av att inte leva sant...
Du är inte ensam och jag är också en som börjar om gång på gång utan att lyckas...

Ännu mera fucked up nu än någonsin. Herregud… om folk bara visste. Jag är 100% sjuk i huvudet. Önskar bara att jag inte hade samvete! Känslor! Allt det!!!
Jag lever ännu mer dubbelliv nu, kryssar omkring mellan 2 män också numera. Alla vill något, alla drar. Känner mig så pressad, stressad, men vågar & vill inte såra någon!
Vad vill jag då? Vem är jag i allt detta?
Jag bara dricker istället. I smyg. Full, äcklig, åldras ovärdigt. Vill kräkas på mig själv bara. Hur i helvetet tar man hjälp, när att komma ihåg en tid är 99% omöjligt?

Önskar att jag varit stökig kille, istället för duktig jävla kvinna som dessutom är (enligt normen. Och ok, faktiskt på riktigt - där gav jag mig själv en sekunds kärlek) vacker. Härlig visst. Men det är också sjukt lätt att manipulera alla runt omkring mig, och svårt för folk att SE MIG!!! Inte bara det där glittret. Jag är SMUTS.

Fortfarande lika störd, tränar ännu mer. Fjällmarathon i juli, undrar vad de tycker om min färdkost 😵‍💫
Gjort nya mätningar idag på både klienter & mig själv (är PT osv) och jag har ökat SJUKT i muskelmassa sen förra året. adhd, vaddå? Alla mina bröder har det, men INTE jag nej/för högpresterande 😉
Blir spännande att se hur länge jag överlever, för antar väl någonstans att även jag är mänsklig 🙏
Hoppas att allt är bra med dig! 💖 @Pianisten

Hej,
Det låter tufft, som du har det. Du har ju skrivit tidigare att grundproblemet nog inte är alkohol utan ångest. Det ligger säkert något i det, men alkoholen ökar ju tyvärr ångesten, och det är nog svårt att ta tag i den innan alkoholen är borta. Jag har hört mycket gott om Riddargatan 1, kanske kan du börja där? Du verkar ha bra disciplin när det gäller mycket annat, skulle du kunna ge dig på tre månaders nykterhet som en hälsoutmaning? Så du får en paus och hinner fundera på hur du ska gå vidare. Jag läser mycket ilska mot dig själv i dina inlägg. Det är så lätt att vara självkritisk, men jag tror det skadar en ännu mer och gör det svårare att sluta. Kan du tänka att du egentligen reagerar ganska naturligt, du har blivit beroende av ett beroendeframkallande ämne, vi är så många här inne som gjort samma misstag, trots att vi i övrigt är kloka människor som har koll. Du är inte ensam, och inte värre än någon annan här inne. Du vill dessutom förändra din situation och försöker ta reda på hur. Det är starkt och modigt. Jag kan rekommendera dig att läsa Sattvas trådar, tror du kommer hitta igenkänning och få inspiration till att det går att förändra och hitta balans och värdighet. All styrka till dig, ge inte upp!

Hej hopp. 5 år senare. Minns inte ens hur många år jag druckit längre. Går på Ewa-mottagningen men inget funkar, jo Antabus men visade sig att jag är kraftigt allergisk mot det. Träffade vad jag trodde var mitt livs kärlek… men svåra kokain-psykoser och regelbunden misshandel tyder väl på motsatsen. Lyckas inte ta mig ur. Lyckas inte med någonting. Livsgnistan är väldigt låg. Var nykter i förrgår - EN DAG!! Mådde så bra dagen efter, sprang personbästa på milen och livet var fint igen. Nu tillbaka till misär, bråk och bråka i trapphuset. Förlorade bostad förra året pga detta ja alltså livet är piss!?? Trots att jag vet att det blir bra typ DIREKT utan alkohol. Önskar att jag var rik. Vill verkligen bort, behandlingshem, jag behöver det. Kan inte detta själv. Någon som vet om det finns något stipendium eller likande?

Är döende jag vet det. Men vill inte dö! Har en dotter jag älskar. Någon som vet?

Obs: mina värden är inte alls bra längre. Läste just igenom mina tidigare inlägg, oj det var ljuva tider det!!

Får b12-injektioner. Mina barn bor inte länge hos mig. Ja det kan verkligen gå åt helvete allting 😂😂

@Kikkis Det här låter inte bra. Man behöver inte vara rik för att komma bort dock. Jag är verkligen det sämsta exemplet iof, åker jag bort för att försöka koppla bort vardagen så dricker jag konstant. En sak jag har börjat fundera på är om det är rutiner jag inte kan bryta och det låter lite så på dig med. Jag läste dina första inlägg och det låter verkligen som att du är en maskin.

Jag hade aldrig pallat att träna och supa sju dagar i veckan samtidigt. Du har ju grundintresset för träning där redan, har du övervägt att fjällvandra eller liknande en hel semester, ensam? Det kanske låter överdrivet, men jag tror att det är ungefär något sånt som skulle kunna få mig att nyktra till i några veckor. Mer eller mindre avskärmad, långt ifrån närmsta systembolag. Samla tankarna under tvång.

@Kikkis Hm hm.Det låter inte bra.Förstår att du har det jobbigt.Du skriver att du har vårdkontakt & testat antabus & får B-vitaminer.Du skriver att du vill få hjälp & komma bort.Har du varit i kontakt med kommunen.De kanske kan ordna hjälp på behandlingshem & eftervård?Har du diskuterat det med beroendevård?

Sorglig läsning. Så här kan du inte ha det!

Du skrev att du förlorat ditt boende? Hur bor du nu? Hoppas du inte bor hos mannen som knarkar och misshandlar dig?

Vi bor i Sverige som skall föreställa ett av världens bästa länder gällande skyddsnät. Du måste tänka på dig själv och få hjälp!
Nu vet jag inte hur gammal du är men gissar att du är runt 40 endast? Alldeles för ung för att kasta bort ditt liv. Du har många fina år framför dig om du vänder det här!

Hej @Kikkis! Har läst igenom din tråd & den berörde mig verkligen. Tänker att det ändå måste finnas ett jäkla pannben hos dig som orkat träna samtidigt som du druckit. Det hade jag aldrig klarat av. En annan sak som slog mig är att man tror att det inte är så farligt. Man skadar ingen med sitt drickande osv. Så som du tänkte början av tråden. Men din historia visar att med tiden så kan det bli katastrofala följder. Jag tror inte att nån av oss som är här inne kan räkna med att gå fri. Det har verkligen gett mig en tankeställare. Tack!
Det är aldrig försent att börja om. Du har allt att vinna! Jag hoppas du kan få den hjälp som du behöver och förtjänar. Fjällvandring som någon nämnde är ingen dålig idé, naturen är verkligen helande för hjärta och själ.
Jag hejar på dig. Kram!