av MajaS

Myrrah
fre, 2020-06-19 - 21:06

Dag 6. Och lite roligt är också att jag just nu läser samma bok som du av Rebecka. Fick tipset i detta forum och köpte den direkt, och såg klippet när hon är med i Malou efter tio. Även fast jag starkt är emot Malou själv. ? Men Rebecka var/är en härlig person.

Jag har just nattat min yngsta och har haft det lite kämpigt idag. Var tvungen att avstå sammankomster som jag egentligen ville gå på, men för mitt eget bästa! Vi var på stranden och hade med lunch, bada och busa. Sen enkel middag hemma och chokladtårta. Jag blir helt mosig när det är såhär varmt. Hade jag druckit alkohol hade jag mest troligt sänkt 1,5 flaska vin vid detta laget. Men nej. För första gången i hela mitt liv drack jag kvällskaffe! Får se om jag kan sova sen. Alkohol har ju alltid varit min dryck till att typ av mat, snacks, godis, när jag lagar mat, när jag badar, när jag är ute och vattnar blommor, när jag spontant besöker grannen osv. Jag har många inarbetade mönster som jag måste bryta.

Har också varit och nosat på de där youtube klippen men inte börjat kolla än. Låter dock som någonting jag kan behöva se! Skulle föredra att tycka alla som dricker än dumma i huvudet istället för att känna avundsjuka ?
Ha en fortsatt fin kväll. Kram. S

Fibblan
lör, 2020-06-20 - 02:04

Och välkommen till forumet ?! Lite sent på det..☺️. En hel vecka du varit här ju, men såg i FinaLisas tråd att du tagit del, av även min.
Jag är väl ett tiotal år äldre cirka..så jag ville verkligen ta tillfället i akt att peppa och berömma dig för det kloka val du gör nu ??! När jag var i din ålder, och lite innan passade mitt dryckesmönster in på det du nu beskriver, men då blundade jag fortfarande..och så kom det lite barn emellan och i.o.m graviditeter och amning, så fick jag ju långa uppehåll från alkohol naturligt, eller hur jag ska säga. Aldrig varit något alternativ att dricka under de omständigheterna för mig, tack och lov☺️. Men det var samtidigt inte val jag gjorde för min skull, utan för dem.
Men så förändrades dryckesmönstrena igen de senaste åren. Fortfarande bara till helgen, men mer och mer. Så tänkte jag, att det måste jag ju upphöra med, och tyckte det var smartare att fördela fredagens och lördagens intag över fler antal dagar istället typ.. Inte så överlagt beslut som det verkar här nu, men det var så det blev.. Och jag har aldrig trott att jag skulle bli någon som drack på en vardag. Alltid satt stort värde på att vara en bra mamma, men så slirar det sig in mer vin som avkoppling, för att orka med, stressa av, bara få bli lite luddig i skallen, få stopp på bruset, måstena, kraven..osv.
Ikväll somnar jag nykter. Glad och nöjd över det. Haft ett traditionsenligt firande med samma vänner, men var nykter. Den enda i sällskapet, men det kändes bara såå skönt. Jag kände mig som den vinnare jag är ??!
Du är det också ??!

Heja dig för din nyktra midsommarafton och GRATTIS till din vecka som nykter! Så mkt kloka tankar du har - och beslutsamhet - det här kommer att gå vägen?!
Inte konstigt det kändes annorlunda och ensamt och det svallar på rätt friskt med känslorna när man tagit sitt beslut och bryter med alkoholen, men det hör till och varit så för mig varje gång!
Jag tror vi fixar det?! Och känner man sig svag, kan man alltid tanka upp med styrka här i gemenskapen?!
Varmt välkommen än en gång! Den resan du gör nu, kommer du aldrig att ångra ?!
Kram!
/Fibblan ?.

MajaS
lör, 2020-06-20 - 23:17

Tack för allt stöttande, peppande och de visa orden jag får. Blir jätteglad när ni tar er tid att läsa och skriva i min tråd. Jag följer de flesta aktiva trådarna men jag är desto sämre på att kommentera själv. Som ni kanske redan märkt har jag lite svårt för att begränsa mig till några få meningar och skriver gärna en halv roman. Ska försöka bli bättre på att skriva i andras trådar också ❤️

Dagen har förflutit väldigt smärtfritt. Jag har länge varit en motståndare till ljudböcker med motiveringen att man går miste om upplevelsen, känslan och språket genom att bara lyssna sig igenom. Men jag laddade ner en app för ändamålet då jag gärna ville läsa ”jag som var så rolig att dricka vin med” och den var slut i bokhandeln jag var på. Orkade inte köra runt halva stan och leta efter boken så det fick bli på ljudbok. Lyssnade färdigt på det sista av den imorse och har lyssnat i 5 timmar på en annan bok idag. Måste säga att det nog ändå inte är så pjåkigt med ljudböcker. Man får väldigt mycket gjort samtidigt som man lyssnar. Har bla. suttit i solen, storstädat kylskåpet och lagt ansiktsmasker idag. Inte haft några deppiga tankar och det flyter på bra. En vecka idag alltså. Det var förra lördagsmorgonen jag bestämde mig.

Bildgooglade idag på ”before and after alcohol” och fick en liten chock. Nu var säkert de mest populära träffarna på de största förvandlingarna, men man kan ända ganska snabbt dra slutsatsen att man inte blir så snygg av alkohol. Jag har ingen aning hur mycket man ska dricka för att det ska börja mixtra med ens utseende, men jag tog i alla fall bilder på mig själv. Tänker att det blir intressant att se om det sker nån förändring över tid.

Och förresten. Lite skadeglad har jag också varit. Tänkte på alla som är svinbakis idag. Kan säga att det idag var rätt lugnt på alla konton på sociala medier som igår varit så aktiva med glada bilder på midsommarfirandet. Jo men visst finns det fördelar med att vara nykter ?

Fibblan
lör, 2020-06-20 - 23:47

Och de blir bara fler och fler, ju mer tiden går?! Jag har upplevt det förut, så du kan lita på mig..?.
Som du ser är jag lite av en novellskrivare också..?. Hoppas det var ok att jag tog upp så mkt plats i din tråd?! Det är en god idé både att ta bilder (inte tänkt på det själv ?) och kanske ett midjemått också, varför inte. Man blir ju liksom van vid hur man ser ut, så det är inte förrän efter några veckors uppehåll, som man inser hur mycket bättre man ser ut och känner sig utan. Allt från piggare, vitare ögon, vitare tänder också faktiskt..?, borta är plufs och mosighet. Och man behöver inte ens känt sig särskilt mosig innan, men när man ser skillnaden i ansiktsfärg och drag, så blir det en härlig morot att fortsätta ?☺️. Det finaste är nog dock de inre förändringarna, som bättre självkänsla och självrespekt ?.
Fortsatt lycka till?!
Du gör det så bra?!
Kram
/Fibblan ?.

MajaS
sön, 2020-06-21 - 23:48

Jag har ingen aning om vart denna dag tog vägen, men fort var den över. Och då tycker jag inte att jag har gjort så mycket speciellt heller.

Det går fortfarande bra att inte sakna att dricka och jag har börjat fundera på vad det är för person jag vill bli. Känns nästan som en nystart i livet. Har länge tänkt att jag ska sluta med nikotin, men inser nu att jag nog får skjuta upp de planerna. Det skulle bli för många förändringar på samma gång och risken är att man skulle misslyckas med alltihopa istället. Så jag satsar på att arbeta bort en dålig vana i taget.

Har kommit på att allt smakar bättre genom sugrör också. Så det är numera så jag dricker allt som är kallt.

Läste i Fibblans tråd tidigare idag och då var ämnet på tapeten om vad man har för knep att avleda tankarna om man blir sugen på alkohol. Eftersom min tråd fungerar lite som en dagbok för mig kring alkoholen och jag själv är in och läser med jämna mellanrum som en påminnelse om varför jag gör det här, så ska jag skriva det jag skrev till henne här också. Nu har min avvänjning hittills varit väldigt smärtfri. Men visst var det susat förbi tankar om vad gott det vore med det ena eller det andra. Så.. Jag har under de senaste dagarna börjat visualisera insidan av min kropp som ett exotiskt landskap. Det rinner en ström av glasklart vatten omgivet av en grönskande djungel. Solstrålarna lyser ner mellan bladen och vattnet är så klart att man kan se fiskarna på botten. Om jag skulle dricka alkohol, så skulle jag i princip backa in en sopbil i mitt fina ekosystem och dumpa hela containern där. Får direkt avsmak då. Även om jag knappast är någon trädgårdsmästare så ska jag i alla fall se till att hålla mitt visuella ekosystem vid liv.

MajaS
sön, 2020-06-28 - 23:48

Jag har vid några tillfällen känt att det skulle vara gott med något att dricka. För ett par dagar sedan var vi några som var ute och åt middag på uteservering. Några i sällskapet drack öl. Jag drack alkoholfri öl. Igår ex. grillade vi och jag hade köpt alkoholfri öl. Ärligt talat är inte alkoholfri öl lika gott som med alkohol och jag kände in vid dessa tillfällen om det skulle vakna något ha-begär efter ”riktig” öl, men nej. Jag var fullkomligt nöjd med mina alkoholfria alternativ. Inget alkoholsug alls. Idag hände det däremot något speciellt..

En person inom familjen skulle firas och alla samlades vid lunch för mat hos dennes föräldrar. Med var min sambo, syskon och syskonbarn samt en till familj som inte jag personligen känner men som står personen som skulle firas nära. Plötsligt delas det ut ett glas med bubbel till alla vuxna och cola till barnen. Det var inte riktigt läge att tacka nej till glaset och börja med en utläggning om att jag hellre ville ha cola att skåla med utan att dra precis allas uppmärksamhet till mig, så när det kort därefter var dags för en skål så skålade jag med prosecco och tog en sipp. Sekunderna efter var väldigt långa. Jag fick en kort stund av inbördes panik och kände hur irritationen växte. Vad skulle hända nu? Är jag en av de som fullkomligt spårar vid minsta vittring av alkohol, skulle alla insikter och beslut jag ägnat mig åt sen jag bestämde mig för att inte dricka vara förgäves? Och varför i helvete blev man inte tillfrågad om vad man ville ha i glaset när det skulle utbringas en skål. Jag satt bara kvar och kände in vad som hände. Efter en stund började pulsen återgå till ett normalläge och jag kände, ingenting. Tog med mycket eftertanke en till sipp för att se om min första reaktion hade sabbat för den rationella hjärnan att fånga upp någon signal som jag borde ha registrerat för att förstå helheten. Men nej. Det var gott, det ska jag inte sticka under stolen med. Men jag hade absolut inget behov av att dricka upp resten av glaset. Jag lämnade kvar glaset med resten av innehållet (vilket var nästan ett fullt glas) på ett bord och förflyttade mig till ett annat rum. När jag blev tillfrågad om jag ville ha mitt glas jag hade ställt ifrån mig, svarade jag, nej det är bra tack. Under hela lunchen stod flaskan på bordet med en knapp armslängd från mig, men jag var nöjd. Drack vatten och kände ingen avundsjuka på de som drack av vad som för inte alls så länge sedan var den dryck jag hade valt i första hand i nästan alla lägen. När eventet var överstökat, jag var på väg hem och kunde slappna av igen gav det tid för reflektion.
1. Jag verkar alltså kunna leva ett fullt lyckligt liv utan alkohol utan att det känns som att jag måste ge avkall på något.
2. Det kommer mest troligt att dyka upp fler situationer där jag från ingenstans får ett glas med alkohol i näven utan att jag bett om det. När jag nu med vakna ögon ser alkoholkulturen, inser jag att den är överallt. Nu vet jag däremot att jag inte behöver få panik, bli irriterad eller tänka att jag behöver dricka något bara för att det serveras.
3. Vin, öl, bubbel. Det är gott. Dock inte så gott som jag mindes det. Och det beror helt enkelt på att jag förut även blev berusad. Utan berusningen tappar det liksom några lager av sin ”godhet” och blir rent krasst rätt ovärt att dricka. Det är fortfarande skadliga substanser även om det bara är ett glas, och det helt onödiga kalorier.

Så även om jag har läst om personer som lärt sig dricka i måttliga mängder och funderat på om det skulle kunna vara ett alternativ även för mig, så väljer jag istället att hålla mig till originalplanen vilket är att inte dricka alls. Och nu börjar det faktiskt kännas som om det är ett beslut jag tar för att jag vill, och inte ett beslut baserat på att jag måste.

Andrahalvlek
tis, 2020-06-30 - 00:56

Riktigt bra jobbat med den utmaningen! Bara för att man får ett glas i handen behöver man inte dricka. Faktiskt. Viktig aha-upplevelse minst sagt.

Hamnade i något liknande på en jobbmiddag tidigt i nykterheten. Fick plötsligt rödvin upphällt i mitt glas, utan att ha fått någon fråga. Efter några sekunders betänketid gav jag glaset till min kollega som satt bredvid mig, och gick till baren och bad om en alkoholfri öl.

Och allt går så mycket lättare när man växlar från tänket ”jag får inte dricka” till ”jag vill inte dricka”.

Kram ?

MajaS
sön, 2020-07-12 - 22:52

Jag har tidigare läst ett inlägg av någon som slutat dricka och upplevde att helgerna blev längre. Märker nu att det stämmer bra. Jag är på semestervecka 3 av 4 och tycker nog överlag att det känns som att jag vart ledig väldigt länge. Kanske för att jag annars drack mer frekvent på semestern och drack bort massa tid? Tråkigt att tänka att det förmodligen är precis så.

Märkt att jag plötsligt kommer ihåg vad jag drömmer på nätterna också. Oklart om det har att göra med att jag slutat dricka eller ej, men drömmarna började komma efter nån vecka som nykter. Den första tiden var det i princip bara obehagliga drömmar. Nu är de något mer neutrala. Men jag måste säga att jag föredrog att inte minnas mina drömmar. Så det är väl hittills första och enda negativa konsekvens jag kan se av att inte dricka. Förhoppningsvis är det bara en vanesak. Jag har inte drömt så regelbundet som jag gör nu sedan jag var i tonåren, så det är klart ovant.

Annars rullar det på bra här. Jag var egentligen aldrig orolig över huruvida jag skulle klara av att vara nykter i en månad. Och spec inte på semestern när jag kan styra över min tid och skylla på covid om jag inte vill möta upp någon för ett glas. Den resan har jag gjort förr, av andra anledningar dock. Men det är nu det kan dyka upp hinder. När man är tillbaka på jobbet, kickoffer, konferenser, stress. Nu ska jag ju lära mig att implementera det sobra livet i vardagen också. Hantera ev. frågor och tjat om varför jag inte ska dricka. Usch. Ser inte fram emot det. Tror knappast tjat skulle få mig att dricka, men jag är lite orolig att jag kan bli ledsen och kanske förnärmad om någon är allt för på. Känner inte att jag bearbetat alla känslor och sorterat alla tankar kring detta själv, så jag skulle inte heller vilja prata om det med nån ytligt bekant heller. Kanske oroar jag mig i onödan och ingen ens bryr sig om jag dricker eller ej. Eller så kanske folk tycker att det är skönt om jag inte dricker så det blir lite lugnare ? Det vore jävligt pinsamt om det skulle bli så. Ja. Jag är nog lite nervös inför att återgå till vardagen. Men ingen idé att börja älta det nu. En semestervecka kvar.

Kennie
mån, 2020-07-13 - 22:00

Tror som du att semestern känns längre när man inte lägger tid på att vara full eller bakis. Känner att jag verkligen vilat denna semester. Jag har börjat säga till folk att min vita månad kändes så skön så att jag fortsätter så länge det känns bra, och till närmare vänner talar jag om att jag känt att det blev för mycket alkohol och att jag vill sluta ett tag. Upplever att folk inte är så intresserade, och har bara fått vänliga reaktioner (nästan).
Lycka till, ta med dig den goda känslan från semestern in i vardagen, och påminn dig om varför du slutade om hjärnan börjar förhandla...

AmandaL
mån, 2020-07-13 - 22:29

Majas, jag upplever precis som kennie att dom allra flesta inte bryr sig om att jag dricker. Dom som frågar om alkohol är dom som är så vana vid att jag alltid dricker, är partyts centrum och inte bryr mig om partyt är en onsdag, dom som känner mig så säger mer av vana ”så sover du bara här på onsdag om det blir fest” etc, och det är för att det ofta var så förr, har jag sen sagt, ”jag kan inte sova hos dig, måste ha bilen för att kunna köra hem sen” så har ingen ifrågasatt det, ”okej” har jag fått till svar: det jobbigaste med att inte berätta varför jag faktiskt slutat är att frågan om jag vill sova över kommer nästa gång som vi planerat att ses igen, det är skönare att säga som det är, men är man inte redo för det är en nödlögn bra och det har varit en person under hela min nyktra tid som tycker att det är ju en dum månad att välja juni, men för mig var valet livet åter ?

MajaS
tis, 2020-07-14 - 22:59

Skulle säga att tiden man vinner på att inte planera dricka, dricka, vara bakis, ha ångest över att ha druckit/sagt något på fyllan, sova bort bakis/ångest är en av de absolut största fördelarna med att sluta. Tid är trots allt en av de få saker man inte kan träna sig till eller köpa.

Jag hoppas verkligen att folk kommer att vara ointresserade av mitt drickande eller avsaknaden av det. Vore väldigt skönt att slippa berätta gång på gång ?

Kennie
tis, 2020-07-21 - 23:08

Håller verkligen med, helgerna känns en dag längre. Och man hinner både vila och göra roliga saker, väldigt skönt. Förut drog jag mig ibland för att träffa folk för ofta för att det nästan alltid betydde vin och sen bakis nästa dag, men nu kan jag vara social, komma hem i tid och sen ha nästa dag till vad jag vill...

MajaS
sön, 2020-08-02 - 14:49

Jag var i ett tidigare inlägg orolig för hur andra skulle reagera när det kom upp att jag inte dricker längre och i vilken omfattning jag kommer att behöva försvara det beslutet. Någon här sa att folk generellt inte skulle vara så intresserade av mitt drickande/icke drickande, och hittills verkar det stämma bra. Jag har oroat mig i onödan. Någon har undrat varför jag vart nykter hela min semester, men har nöjt sig med svaret att jag mår väldigt bra att avstå. Vilket inte är en lögn. Jag mår väldigt bra. Enda nackdelen hittills är som jag nämnt tidigare också, är att jag drömmer mycket mer på nätterna. Jag gillar det inte. Samtidigt tror jag att det beror på att jag sover bättre (effektivare) och att hjärnan processar mer nattetid vilket leder till att jag numera är utvilad och mer skärpt om dagarna. Så på det stora hela är det värt det måttliga obehaget att drömma. Jag har fortfarande inget sug eller längtan efter att dricka, och mår allmänt väldigt bra både fysiskt och psykiskt.

Men till något annat som jag vill skriva upp här dels för egen skull när jag går tillbaka och påminner mig själv om min resa, men också ifall någon annan skulle läsa detta och få sig en tankeställare. För att vara säker på att inte personen i fråga skulle gå att identifiera kommer jag att utelämna många och till stor del viktiga detaljer. Så du som läser, haka inte upp dig på processen. Det jag vill förmedla är en större bild av ett öde.

Jag arbetar i en ledande befattning på ett stort, välfungerande och rikskänt företag. Jag är närmaste chef till en arbetsgrupp om ca 25 personer. En person i min personalgrupp har under en längre tid (ett x antal år) varit sjukskriven i perioder pga div. händelser i livet, men framförallt psykisk ohälsa. Personen har under en lång tid underpresterat på arbetet när hen väl har arbetat, men då man har sett att det funnits försvårande omständigheter kring personens mående har jag/företaget inte agerat med samma kraft som man hade gjort om det var en normalfungerande person som underpresterat i samma omfattning. Jag har under en lång tid arbetat mycket med personen och tagit till olika insatser till hjälp för att hen ska kunna återgå till arbetet i större omfattning, men också hitta tillbaka till den prestation jag vet hen är kapabel till. Alla försök har misslyckats och jag hade mer och mer börjat känna att det finns något annat som inte står rätt till. För att inte göra historien för specifik är det en del väsentliga detaljer jag behöver utelämna nu. Men under våren tog jag till en något drastisk manöver (med företagets godkännande) vilket ledde till att det uppdagades att personen är alkoholist. Omgående tillsattes en rehabplan, som personen bröt inom kort genom att inte medverka med en mängd olika ursäkter och alkoholisemen eskalerade. En ny, betydligt mycket mer omfattande rehabplan tog vid, och personen lovade dyrt och heligt att medverka. Inom några dagar bröt hen även den överenskommelsen. Nu utelämnar jag ytterligare detaljer, men det som nu hänt här i sommar är att personen blivit uppsagd från sitt arbete sedan många år tillbaka. Hen har långt kvar till pension och kommer behöva söka ett nytt arbete, dock utan referenser från en arbetsplats sedan många år tillbaka. Jag upplever inte att hen uppfattar sitt beteende som alkoholism och jag upplever inte att hen förstår allvaret i situationen. Jag har haft många samtal med den samarbetspartner vårt företag har haft i insatserna med personen. De är specialiserade på missbruksproblematik och kunde ge insikter som en lekman utan missbrukskunskap inte hade tillgång eller förståelse för. Det kan mycket väl vara pga de samtalen som även jag har reflekterat extra över mitt riskbruk och varit så tillfreds med att avstå. Efter att ha fått titta ner i det svarta hålet är det lätt att börja känna avsmak för alkoholen. Personens psykiska ohälsa orsakades till största del av alkoholen. Hen drack i sin tur mer både i självmedicineringssyfte, men också för att hen hade likasinnade i sin omgivning där det är så man umgås.

Det jag vill ha sagt med den historien är att det kan drabba vem som helst. Personen jag berättar om är inte en hemlös som beter sig oberäkneligt med en flaska blanksprit på plattan mitt på ljusa dagen. Personen har en familj och hade ett bra jobb sedan många år tillbaka. Hen har goda sociala kunskaper och är en snäll, varm och handlingskraftig individ. Nu har dock hens alkoholism kommit ut i ljuset som även påverkat arbetet negativt. Men hen vill inte ha hjälp då hen inte anser att det föreligger något problem. Jag tror dessvärre att problematiken kommer att eskalera för hen, och som medmänniska är jag orolig. Det krävs inte mycket för att alkoholproblemen ska komma upp till ytan. Även om man tycker att man sköter sitt jobb eller dricker när ingen ser. Allt som krävs är att någon ska fatta misstänkte och plötsligt är man avslöjad. Är man då inte beredd på att genomgå bitvis väldigt mentalt och fysiskt påfrestande insatser, kan man förlora jobb, ekonomin, familj, körkort, hem, framtid, frihet och trygghet. I slutändan även livet självt. Det är inte värt det. Våga rannsaka dig och ditt bruk. Våga ställa frågan till dig själv om du kan tänka dig att leva utan alkoholen. Om svaret är ett omedelbart och skarpt nej kan det vara värt att undrande utforska vad det beror på. Ta hand om er och varandra. Jag skriver inte allt för ofta, men jag följer många trådar nästan dagligen och hoppas på det bästa för er.

Andrahalvlek
sön, 2020-08-02 - 15:42

Och du har helt rätt. Det kan hända vem som helst om man inte förstår allvaret. I våra numera slimmade organisationer blir det mycket tydligare om någon underpresterar.

Vi hade ett liknande fall som slutade med uppsägning. Jag var den som hade slått larm till ledningen och mig spottade vb nästan på. Jag kunde inte tiga, varken för hens skull eller kollegornas.

Efter några år kom vb fram på gatan och kramade mig. Allt gammalt groll var glömt. Vb var äntligen nykter, hade fått nytt enklare jobb, och hittat ny kärlek.

Så tänk inte det värsta för din kollega. Uppsägningen kan bli det wake up-call som behövs. En del behöver krascha på ruinens botten, medan andra lyckas backa från stupets kant.

Grattis till nykter dag 50!

Kram ?

Torn
sön, 2020-08-02 - 16:07

50 dagar är lite av en milstolpe, Härligt! Tack för din tankeväckande berättelse. Vi har en på jobbet som ligger riktigt risigt till. Hen super fruktansvärt hårt och man märker hur illa det är. Hens balanssinne är nu skadat av alkoholen så på måndagar och tisdagar går hen och håller sig i stolar och hyllor för att inte ramla.? Det hemska är att hens chef verkar antingen inte bry sig eller har inte sett det själv. Folk har sagt till chefen hur illa det är men det blir ingen åtgärd från chefens sida. Personen det handlar om vägrar också inse att hen är gravt alkoholiserad och eftersom hen super mest på krogen så finns det massor av vittnesmål från folk som berättar att hen är helt väck och går inte ens att prata med där. Ett under att hen får vara kvar på jobbet.

Kram

Jullan65
sön, 2020-08-02 - 17:57

Hva ja, det är en ganska brant sluttande kurva på slutet. I den kända Jelinek kurvan väntar döden, och på lite olika platser längs kurvan befinner vi oss.... mycket tankeväckande inlägg. statistikt sett är oddsen inte så goda. Men visst kanske ett under sker om hen hittar sin botten. Jag själv är inget undantag om jag fortsätter dricka, jag har ramlat en bra bit nedåt, och ju längre ner man dyker, desto svårare blir det att ta sig upp. Hoppas att vi med all vår gemensamma kraft, undviker det ödet som alkoholdjävulen erbjuder oss. Kram Jullan