av Ledsen12

Ledsen12
fre, 2020-07-10 - 18:47

Snälla hjälp mig någon jag går sönder.
Jag sitter nu i bilen och har åkt ifrån min kille efter diskussion om hans drickande.
Det blev droppen när han vände det mot mig och började prata illa om mig och min familj, bara för att jag nämt att han har alkoholproblem.
Det sorgliga är att jag försökt prata med honom på alla möjliga sätt för att hjälpa honom med sina alkoholproblem. Försökt prata om hur mycket det skadar mig och våran relation, vilket visar på att jag vill att det ska fungera mellan oss.
Trots att jag tidigare idag haft ännu ett samtal med honom så fortsätter han dricka. Han väljer alltså alkoholen framför mig trots att jag gråtit över hur mycket det skadar mig.
Det slutar sen i att han kastar tillbaka på mig som sagt och kallar mig fula saker.
Så fruktansvärt sorgligt och jag blir så arg. Varför gör han så här? Varför förstör han våran relation med att dricka och kalla mig fula saker som sårar?
Varför är jag ens ihop med honom?
Jag gillar ju honom när han inte dricker och är "sig själv". Sen plötsligt är han full och allt förstörs.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Sitter ensam och har ingen att prata med det här om.
Fyfan hur kan han såra mig såhär.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Kan man ringa någon för hjälp?
Snälla säg nåt klokt någon....

Skrållan
lör, 2020-07-11 - 01:26

Jaa det är väl just det, man kan inte prata någon som dricker för mycket, till rätta. Hur man än bönar och ber, så går det inte. Och att dom sedan blir arga och säger det mest avskyvärda när man ber dom sluta, det är väl att dom försvarar sin alkohol till sista droppen. Dom vill inte bli av med sin käraste vän.
Har levt själv nu i över ett år, sedan jag lämnade min man, numera ex.
Jag vet jag sa till mina barn, hur kan han välja att dricka och välja bort mig och vårt äktenskap. Vi hade varit ett par i 20 år. Men min dotter sa, mamma när en alkoholist dricker, så väljer dom t.o.m bort sina barn, så det är ju inte så konstigt. Fast sen är det kanske inte ett val. Dom är fast i sitt drickande, som får dom att må bättre ett tag.
Du måste försöka att sluta fokusera på honom, tänk på dig själv. Vad du vill, vad du tycker är roligt att göra. Det låter så enkelt, men det hjälper faktiskt. Sen kan du säkert ringa och prata med någon här på alkoholhjälpen.
Jag vet själv att jag blev så besviken efter att jag haft ett allvarligt samtal med mitt ex, trodde det skulle bli annorlunda, men sedan fortsatte han som vanligt att dricka.

Självomhändertagande
lör, 2020-07-11 - 07:15

Skrållan skriver mycket klokt som många andra här inne gör. Läs och skriv här.

Jag har inte ringt och pratat med någon på alkoholhjälpen, men ring som Skrållan uppmanar.

Jag hittade hit efter att mitt ex flyttat ut. Då jag fortfarande var medberoende. Trodde att jag blivit fri när psykologen sa det, att jag var i mål. Mitt mål var att bli fri från mitt medberoende och när han efter alla mina nya gränssättningar ville flytta själv så blev jag så tacksam. Äntligen.

Däremot så fortsatte jag att oroa mig över när han ska dö pga alkohol. Vi levde tillsammans i 12 år och jag var medveten om mitt medberoende i 6 år.

Fast jag visste inte vad ett medberoende var förrän i julas då jag hittade hit. Jag hade satt gränser så han inte ville bo kvar hos mig och det var verkligen bra. Jag försörjde honom i många år. Fråga mig inte varför.

Jag skriver det, därför att jag lät hans behov komma före mina. Jag gav mig en utbildning till mindfulnessinstruktör och där "vaknade" jag på riktigt. Det var då jag insåg att jag behövde hjälp av en psykolog och när han var ute så behövde jag fortsätta lära mig.

Det har jag gjort genom att meditera och ta hand om mig, sätta gränser till annat i livet där jag gett för mycket. Nu har jag just blivit utredd för adhd och jag förstår varför allt har varit som det har varit. Jag får besked senare, men det är mycket som har landat under vårens utredning.

Jag ser mitt mönster från barndomen, att jag varit duktig och snäll. Hjälpt andra. Istället för att hjälpa mig själv.

Nu är allt annorlunda. Jag väljer mig själv. Jag hjälper mig själv. Jag tar hand om mig själv. Varje dag. Varje ögonblick.

Och jag lever det liv jag själv vill. Jag förbereder mig för en utbildning som jag vill gå och jag skaffar det jag behöver för att planera bättre, få bättre struktur på tillvaron och jag ger mig själv mycket egen tid att tänka klart mina tanker.

Att skriva av mig min resa, för min egen skull. Jag har skrivit i många år för mig själv och det var så jag kom fram till att jag inte kunde leva med honom längre.

Jag hade glömt bort min dröm om att bli en mamma och jag längtar inte längre. Jag blev ingen mamma och jag kommer troligtvis inte att bli en mamma. Och det är ok. Jag tog hand om ett stort barn i mitt ex.

Det vill jag aldrig göra igen, men jag vill inte heller vara utan min resa.

Jag behövde lära mig att sätta gränser och att se till mina behov i första hand.

Ta hand om dig. Just nu. Vad behöver du. Just nu.

Jag läser brev jag fått av vänner när jag bodde utomlands som ung vuxen. Där skriver vi om killar, relationer, kärleken, flirtar och trohet osv.

En vän skriver, om killen jag var tillsammans med då. "Det finns massor med andra". Då tyckte jag nog inte om att läsa de raderna eftersom jag var så kär i honom, men allt han tänkte på var hans idrottskarriär och hans behov.

Det tog slut en kort tid efter att jag kommit hem. Vi behöll aldrig kontakten. Jag har haft en del relationer sedan dess och det finns fler som passar en.

Det viktiga är att du förstår dina behov. Att du älskar dig själv. Och att du är tillsammans med en kille som tillgodoser dina behov.

Missbruk är allvarligt. Det går sällan bra. Fast det finns ett jättefint exempel härinne. Läs Berras tråd. Jag tänker på hans fru ibland och undrar hur hon har klarat av att stanna. Han har barnbarn och uppskattar sitt liv med hela sin familj och jag blir så rörd när jag läser där.

Jag känner ingen som har tagit sig ur sitt missbruk som sagt det. Det finns en del människor som berättar om att de varit alkoholister som nu lever nyktra.

Det går bra för vissa.

Jag trodde att det var jag som skulle få mitt ex att sluta dricka. Men han valde alkoholen före och han har älskat alkoholen mer.

Det går inte bra för honom idag. Han är ofta berusad och jag har inte tid att prata med honom som förr.

Jag väljer att sitta i långa meditationer, sedan skriver jag, sedan behöver jag äta, träna, planera för min studieframtid, ordna det som behöver ordnas, skapa en bättre struktur.

Jag rensar ut och gör om. Skapar nytt. Vågar nytt. Välkomnar det som är bra för mig. Där jag får må bra.

I mitt liv där jag bestämmer hur jag vill leva.

Jag har tagit professionell hjälp, med egna medel och genom vården. Det är värt allt. Jag har också pratat med en präst.

Det tar tid. En dag i taget. Ett steg i taget.

Acceptera inte en dålig kommunikation.

Du väljer hur du vill göra.

Du är värdefull.

Morgonsol
lör, 2020-07-11 - 21:21

Hej !

Förstår precis hur du känner . Förstår dig så väl. Du har försökt prata honom tillrätta och det hjälper inte? Om han hade haft cancer, hade du då försökt få honom frisk genom prat? Nej. Det går ju nämligen inte. Det är oftast likadant med alkoholberoende. Din kille är sjuk o han kan inte vakna hur mycket du än vill. Han vill inte va beroende men är det .

Ultimatum är ofta det man behöver ställa för att få till en förändring. Då måste han välja. Alkoholen eller dig. Men du måste också hålla det du sagt om du väljer o bryta. Du hjälper honom inte med att prata med honom när han inte kan eller vill förstå allvaret .

Kram på dig ❤