Vita smultronet

Bråket var ett faktum denna morgon. Han hade förstås en helt annan version än jag. Att jag låg och surade och har gjort hela veckan. Jag har varit supertrött så jag förstår att den helomvändningen känns konstig. Sen drog han som vanligt sina tips ”drick såhär ist”...

Jag vet att han kör maktspel. Lite därför vi tillslut hamnade i att vi gled isär. Jag kände mig helt överkörd. Och jag var väl inte så rolig heller som bara drack. Sen svek vi varandra genom otrohet. Jag var nog värst för jag blev kär dessutom och rent jävlig som ”straff” för allt trampande.

I vårt nya liv, där vi trots allt valde varandra igen, har jag varit beslutsam om att säga ifrån. Jag påminns om det i sånna här situationer. Sätt ner foten nu! Innan det är försent. ? Och det brukar göra att han tänker till och blir mjukare.

Tack för att ni orkar med mitt terapisnack. Vet inte alls hur jag fortsätter nu. Försök till helgdrickande igen? Göra ett undantag denna helg för att sen fortsätta nyktert? Vänta med beslut till i höst när den värsta semesterkänslan är över? Systemet står framför mig och ler stort. Välkommen! ?

Väljer blomaffären först. Taklök ?

Om jag räknar rätt när jag backar i din tråd. Imorrn en hel vecka. Håll i och håll ut! Allt annat kommer efter det. Nykterheten är som syrgas på ett plan. Först då kan vi göra något på riktigt åt det som skaver i våra liv! Våga dröm. ?

Du skriver att du har semester nu - ta vara på den!
Det är ju DIN semester.
Att våga drömma och prova ett liv som känns bra även när du vaknar morgonen efter .. ( just det har varit en så jäkla viktig motivation...att få vakna lugn).
Och vill du få din relation att fungera är säkert nykterhet ett viktigt första steg ( låter beskäftigt ..det hör jag - men likaväl)
Du har rätt att bestämma över ditt liv . Lycka till ?

Vita smultronet

Absolut vet jag det! Och ändå gav jag efter ikväll. Jag tror på ett sätt att familjen tyckte det var bra. Mannen tyckte nog jag var trevlig och inte sur. Vi spelade familjespel länge. Bara äldsta dottern som drog sig undan och ville ”prata” med kompisar. När mannen gav upp spelet så körde jag och yngsta dottern länge. Mannen som var nöjd efter typ tre öl gick till sängs. Och jag som druckit cider först och vin sen ville ju hålla igång. Nu har båda barnen lagt sig och jag tänker som vanligt att kvällen är ung. Ja ja... Tror jag väljer att se detta som ett bakslag och sen bara fortsätter på min valda bana. Vi får se...

Vita smultronet

...vad jag inte mår bra idag. Illamående, huvudvärk. Jag mår som jag förtjänar...?

Jag tänker dock inte skämmas ihjäl utan se det för vad det är. Ett bakslag. Jag vill inte tillbaka till mitt gamla liv. Jag tänker heller inte räkna om från noll. Det här är dag 7 på min guppiga resa.

Vad jag gjorde annorlunda igår var att jag gömde ingenting av det jag köpt. Brukade gömma så han inte skulle se hur mycket det var. Jag la det fullt synligt i hans ölkyl. Jag gömde heller inte undan de tomma vinflaskorna. Det står tre halva kvar. Gick inte ut med dem i förrådet direkt för att dölja som jag brukar. Jag drack heller inte upp allt, gjorde först som vanligt, ställde in i kylen. (Jag brukade hälla tillbaka från glaset också för att spara allt.) Men bestämde mig sen för att hälla ut allt som var kvar i glaset och flaskan. Det kändes bra. ?

Det som finns kvar ligger där än. Vi får se hur jag gör med det. Två suröl och en halv vinare. Kanske ikväll kanske inte. I veckan blir det absolut vitt, så jag kan koncentrera mig på min löpning. Till helgen åker jag och hälsar på min mamma. Hon dricker sällan nu för tiden så det blir nyktert för mig då tänker jag. Känns bra. Det bästa med att vara nykter är att vakna och känna sig normal i kroppen. Slippa det här illamåendet och huvudvärken.

Ja ja. Se det för vad det är och inte gräva ner mig djupare för då orkar jag inte kämpa. Mot målet. Ett nyktrare jag! ??

Det är tydligt att det är så jävla mycket svårare att förbli nykter om man har en partner som vill fortsätta dricka och som inte alls vill stötta en på vägen.

Du kämpar på bra tycker jag. Bra att du analyserar och reflekterar. Det här är en process som tar olika lång tid för alla, och det får ta den tid det tar.

Skam och dåligt samvete leder ingen vart alls, men det gör självrannsakelse och ärlighet.

Kram ?

Vita smultronet

...för kloka ord. Jag tänker väldigt mycket nu. Blir ibland väldigt känslosam och tårögd över saker. Jag bakade bröd till maten idag och började nästan gråta när barnens reaktion var ”åhhh!” och ”vad mysigt det är när du bakar mamma!” Det är ju så jag vill vara. En mysmamma. Jag tycker om mig själv då. Till och med mannen gick förbi och sa att jag var så duktig som bakade. ? Vi gjorde det mycket när barnen var små men orkar sällan nu så när någon orkar blir man glad.

Jag tar sista vinet just nu. Det är inte ens speciellt gott. Känns skönt att det är slut sen så det inte ligger där och frestar. Ölen får vara. Den frestar inte så mycket just nu ändå. Jag blev inte sugen på något förrän kl 19. Jag brukar vilja ta en återställare så snart det blivit eftermiddag. Men kände verkligen inte för det idag. Blev lite förvånad själv. ?

Nu blir det en lugn kväll och tidigt i säng. Shoppingtur med 12-åringen i morgon. ?

Vita smultronet

Inte den där känslan! Jag slutade ju med antideppmedecinen i våras. På ett sätt är jag livrädd att bli dålig igen. Har varit det i tre omgångar. Den första förlossningshormoner och utmattning. Den andra för att jag slutade för tidigt/snabbt. Sen slutade jag inte på flera år. Men blev ändå dålig i samband med vår separation så jag fick lov att öka dosen istället. Har länge varit så trött på dessa tabletter. Blir så enormt torr i munnen och beroende av att dricka mängder med vatten för att inte få världens huvudvärk. Sen har jag läst och hört om alla biverkningar, som att man blir mer jämn i humöret. I början tänkte jag att det inte stämmer men nu när jag slutat känner jag att flera känslor är starkare än vanligt.

Hur som helst har jag en gnagande känsla i magen den här morgonen. Jag vet inte om det är alkoholen eller om det är på gång en ångestperiod igen. Jag vägrar, hatar känslan av ångest. I de situationerna så vill man inte ha en mage. För det äckliga suget som är där hela tiden mer eller mindre.

Nej! Jag bestämmer mig för att det hör till alkoholen och att jag kan ta hand om mig och löpträna för att få mina endorfiner. Man får ju ångest av det också.

På ett sätt kan jag bli så irriterad på människor som inte förstår ångest. Precis som jag kan bli irriterad på dem som inte förstår alkoproblem. De tror liksom att deprimerad är att man är typ lite ledsen, känner sig lat och deppig. Att ångest är som när man är bakis en dag. ”Har ångest och känner inte för att göra något” ha ha...

Men riktig depression är så tröttsamt. Känns som man aldrig mer ska få vara glad. Aldrig mer känna glädje i någonting, inte äta, inte sova... Och riktig ångest. Fy fan vilken känsla det är. Så jävlig. Att gå omkring med den där oroskänslan som blir så stark att du ibland bara vill ligga i fosterställning och inte röra dig.

Nej usch. Den får inte komma tillbaka! Blir orolig över det nu när det gnager i magen...

Har tagit SSRI i 13 år. Blir deprimerad varje gång jag slutar. Fick på senaste läkarbesöket diagnosen kronisk depression.

Jag vet nu att alkoholen är en stor bov i sammanhanget. Den skapar ångest och depression eftersom den meckar med min hjärnkemi. Största anledningen för mig att sluta dricka faktiskt.

När jag blir ännu mer stabil i min nykterhet och hittar en läkare som kan hjälpa mig så ska jag trappa ut SSRI. Långsamt.

Varje gång jag slutat helt har jag blivit deprimerad igen efter tre månader. Jag vill inte måla fan på väggen, men var vaksam och vänta inte för länge med att uppsöka läkare. Lita på din magkänsla.

Depression är vidrigt. Helvetet på jorden. När folk pratar om ångest, deppig och panik i vardagligt tal blir jag provocerad, men jag har valt att inte gå i svaromål. Ingen som inte varit där kan förstå.

Häromdagen sa min mamma ”jag får panik” när hennes dator strulade. Då sa jag till henne på skarpen att inte använda den beskrivningen på skitsaker. Hon får inte panik för datorn, möjligen blir hon lite upprörd och irriterad.

Kram ?

Vita smultronet

Jag gick efter magkänslan. Som sa att jag skulle ta kontakt med läkaren nu innan det går för långt. Så jag var där idag. Vi kom fram till att jag börjar med medicinen igen. Jag vill inte men jag vågar inte heller bara låta bli. Fick tid till samtal också, hon vet om mina alkoproblem och tyckte det var bra att jag försöker sluta.

Usch. Känner skamkänslor för det är ju inte kul för familjen heller när jag bli sjuk gång på gång.

Inget sug efter alkohol alls och har tappat aptiten helt. Alltid något...

SSRI för mig är som gips på ett brutet ben. Nu är ditt psyke lite brutet. Alkoholstopp förvärrar skadan initialt eftersom alkoholen fuckar upp din hjärnkemi.

Det tar tid innan serotonin och dopamin balanseras upp igen. De nivåerna störtdyker när man slutar dricka.

Var stolt och glad över att du tar ansvar för ditt liv och de konsekvenser som uppstår.

Sen hoppas jag innerligt att du slipper må sämre under insättningen ? Tyvärr brukar jag göra det, men det är bara att bita ihop och ha tillit för att det blir bättre till slut.

Skickar över en massa tillit ❤️

Kram ?

Vita smultronet

Tack Andrahalvlek för ditt stöd och din förståelse.

Bryr mig inte om vilken alkofri dag det är. Jag är inte sugen alls på att dricka. ? Och näring får jag tvinga i mig. Just insättningen ja...blir alltid dålig. Är på dag tre och mår uselt. Som magsjuka ungefär. Fick några svaga lugnande som stöd nu i början. De hjälper mot det värsta men man blir ju stuptrött!

Tycker mest synd om barnen. Det var ju nu jag skulle vara ledig och göra saker med dem och så blir jag såhär igen. ? De är ändå så förstående. ”Du rår ju inte för det, du är ju sjuk”, ”Det är inte du mamma, det är din mage och din hjärna”...

Det enda jag kan trösta mig med är att jag troligen förlorar några extrakilon. Att jag inte har sug alls. Och att jag vet att det kommer att ordna sig så småningom. Usch...

Jag tar det här som en stor lärdom. Jag måste börja ta hand om mig själv på riktigt nu. Såhär kan jag inte ha det, det funkar inte mer. Fokus på att vila och blir frisk. Sen leva ett bra liv!

Min psykiska hälsa är huvudargumentet för att vara nykter. Jag fixar inte fler skov av depressioner.

Om någon undrar varför jag inte dricker tänker jag svara just så: ”Jag dricker inte alkohol eftersom det påverkar min psykiska hälsa negativt”. Ingen har frågat än, men svaret är inrepeterat.

Jag har alltid varit öppen med mitt psykiska mående. Tar alla chanser att prata om det. Vi som tillfrisknat måste föra de sjukas talan.

Fina barn du har ❤️

Kram ?

Vita smultronet

Kom på idag att om jag börjar om och räknar alkofritt från början så är det en vecka idag. ?

All energi går dock åt att försöka dämpa ångest, vila, försöka göra något varje dag. Jag känner mig ändå bättre än vad jag trodde jag skulle göra nu. Jag har varit hos min mamma i helgen och verkligen fått vila. Idag åker jag hem igen. 2,5 tim bilväg är nog precis vad jag orkar idag.

Jag har lyssnat mer på alkispodden och känner igen mycket...

Vita smultronet

Plötsligt så är inte alkohol lika viktigt längre. Börjar känna en liten känsla, ”ska jag ta en öl till maten?” Men sen är jag inte ens sugen. Jag vill må bra för att kunna dricka. Jag vill vara pigg för att orka bli berusad. Så bra på ett sätt. Att jag är trött mest hela tiden.

Mannen frågade ifall jag tänkte dricka vin om han tar ett glas öl, (vi ska bort i helgen) för han vill i varje fall ta en öl om vi går på restaurang osv. Jag sa nej först. Sen sa jag kanske, men tror jag mest sa det för att hålla honom sällskap tänkte jag. Vi får se. Det är ju annars en väldigt bra tid för avhållsamhet just nu. ?

Idag gjorde jag tre saker. Innan har jag orkat en per dag, sen måste jag vila. Tänk att psykiskt sjuk alltid sätter sig fysiskt också på mig. Men det är klart, det hänger ju ihop... Jag bakade bullar med barnen, trodde aldrig jag skulle orka men segt gick det. Sen jobbade jag i trädgården lite och plockade vinbär. Sen var jag slut.