Har varannan vecka. Har inträffat åtminstone tre gånger att när barnet var 4, 5, 6 att mamman somnat ifrån barnet och barnet ringde mig "pappa, kan inte somna och mamma vaknar ej". Har vetat om detta och en av gångerna var jag i Frankrike men den andra gången åkte jag till dottern o pratade genom de öppna lägenhetsfönstret medans mamma sov p.g.a sitt drickande. Incidenterna ovan har jag inte bemött mamman med mest p.g.a. undvika konflikter.

Detta fick jag ångra då dottern hade en vän över som skulle sova över. Mamman till dotterns kompis ringer till mig i panik 22.30 och står utanför dörren till min dotters mamma som inte svarar på telefon eller öppnar dörren, alltmedans min dotter och hennes kompis leker. Jag får förklara tidigare incidenter för kompisens mamma på telefon och mitt i detta öppnar mamman -som jag anade- mkt riktigt berusad. Ioch med detta har ju hennes drickande inte bara drabbat min dotter utan hennes vän och hennes mamma också. Vännens mamma ville ta upp detta med min dotters mamma men "det har aldrig funnits tid" enligt den senare.

Under våren har stora röda eksem och svullnader, samt även stora sår uppkommit på mamman. Detta i samband med över de senaste fyra fem åren en kraftig viktökning, vi talar om från normal kroppsbyggnad till verkligen överviktig. Jag har mina aningar om att rodnaderna, såren samt fetman är allt kopplat till alkoholen ("spritfet") samt såren och utslagen "vinsår" som kan drabba kvinnor som dricker mycket.

Senaste incidenten var att på mammans vecka fick jag åka till akuten för att hämta dottern då mamman var tvungen att åka till akuten mitt i natten för andnignsproblem, samt svårigheter att gå ("benen känns tunga"). Hon blir inskriven flera dagar med diagnon, initalt för lågt kalcium och låga c-vitaminvärden.

Jag anar att allt detta ovan är symtpom som kan hänföras till överdrivet drickande, medans hennes svar är "stress". När man nämner läkarjournal blir hon aggresiv och arg, trots att det är jag som räddat situationen får vårt gemensamma barn när hon är på akuten för "stress" åkommor.

Hon hävdar att hon inte dricker alls när man konfronterar henne. 1177 reokmmenderade Soc då läkarjounaler är strikt sekretess på. Jag hade gärna velat se varför alla dessa åkommor kommer upp, hon är itne ens 40 år fyllda än.

Min dotter är drabbad som får skämmas inför hennes kompis och kompis mamma, följa med på akuten mitt i natten med mera. Detta måsta får ett slutt :(

Jag har sedan flera år slutat dricka helt då jag även måste vara på min vakt under "mammaveckorna" då alla incidenter ovan hänt på "mammaveckorna".

Tacksam för råd!

du kan göra och vi andra som är medberoende är att ta hand om oss själva och verkligen göra just det.

Jag tror inte längre på att göra allt för alkoholisten. Det har jag släppt taget om nu och oavsett hur svåra situationer mitt ex sätter sig i så kommer jag inte göra som jag gjorde förr.

Jag gav honom allt. Min kärlek. Min tid. Jag investerade i honom. Och jag inser idag att det var fel. Fast jag är ändå glad att jag gjorde det. Han skrev ett meddelande igår om att hans bromsar slutade fungera, på cykeln.

Jag pratade med honom i morse och sa godmorgon vid 07. Då var han kraftigt berusad. Han berättade om vad som hände med cykeln och jag tänkte att snart går det galet, på riktigt.

Jag sa "det skulle vara hemskt om världen förlorade dig för att du cyklar när du är berusad" och han cyklar runt på en elcykel som går i ca 60/70 km/h och han har köpt den på kredit eftersom han har gjort slut på alla pengar för många år sedan. Även jag tömde mina konton på honom, det som skulle gå till att bilda familj och köpa hus.

Jag lever nyktert och klart. Med större insikt och visdom. Mindre pengar på kontot då jag "lånade" honom en del, men jag valde att se det som en gåva, för jag insåg att de pengarna kommer aldrig igen och det är lika bra att acceptera det.

Det enda som är viktigt. Det är att leva sitt eget liv. Just nu. Att lägga tiden på sig själv. Att välja. Sig själv.

Ta hand om dig och dottern. Och jag hoppas att du har bra människor runt omkring dig. Om inte så skaffa det.

hmmmm

Så är det tyvärr:

"Lever de i förnekelse och saknar insikt så finns det ingenting att göra."

Efter respirator förra sommaren och bäldigt nära att avlida så är det tydligen fortfarande en bag in box i köket.

Då dottern tog ju ett beslut att bara bo med mig. Mamman vägrar träffa dotteen då jag är med så dottern har inte träffat henne på länge.

Men dottern har aldrig mått så bra eller gåyy så bra i skolan som nu.

Men stora varningen då levern eööer njurem tog skada var stora varningen. Året efter blev hjärnan skadad.

Så jag dricker ej på flera år och med åren känns det bra. Utmaningen är hur dottern ska få total avhållsamhet av alkjol i tonåren men jag tror et kan gå, med tanke på vad hon vart med om och sett av sin mamma.

Tror jag påverkar människor på ett sätt som inte behöver vara destruktivt. Det är helt enkelt en fråga om upplysning. En erfarenhet som inte bara är till ondo. En slags varning som alla inte får, ser eller vågar ta till sig.

Jag investerade i mig själv också. I en utbildning till mindfulnessintstruktör och när jag skulle genomföra min första diplomering så promenerade jag hemifrån en tidig morgon med en full sambo hemma, som knappt kunde prata. Han hade varit uppe hela natten och druckit.

Jag ville hitta vägar som var bra för mig. När han väl var ute ur mitt hem kunde jag fortsätta med mina meditationer och landa i hela processen. Jag förstod senare att jag behövde lära mig. Lära mig att ta hand om mig själv och att livet blir inte alltid vad en tänkt sig.

Det är erfarenheter som formar en. Din dotter har en insikt som andra barn inte har. Jag har aldrig sett mina föräldrar berusade och när mina vänner ville att vi skulle dricka våra föräldrars sprit så ville jag inte det. Det dröjde innan jag provade, jag var präktig. Om jag hade vetat hur farligt alkohol är så skulle jag aldrig ha börjat.

Prata med henne när det är dags. Om riskerna. Jag hör att du är en närvarande och bra pappa. Fortsätt vara det och tänk inte på tonåren nu. Var i nuet.

Jag hoppas att mammans tillstånd ändras. Att hon på något sätt kan få en försoning med sig själv. Att du och dottern är redo att lyssna på henne då.

Det finns alltid förklaringar varför vissa väljer att missbruka, att en väljer alkohol som flykten och de som fastnar där har saknat förmågan att kommunicera med det som plågar en.

Sen övergår missbruket till ett beroende och det är en sjukdom. Jag tänker att det är inte någons fel. Det är en sjukdom som andra sjukdomar. Som skulle kunna hindras, om det fanns vilja, resurser och allt som behövs.

Det krävs mycket för att ta sig ur ett beroende. Det krävs mycket för att bli frisk från en sjukdom. Det borde finnas ett större utbud inom primärvården. Kurser i livsstilsförändringar. Mindfulness. Fysisk träning. Kost. Sömnskola. Kurser för att bryta isolering. KBT för alla som behöver och vill ha det. Alla kan inte betala.

En ska veta hur, få hjälp, eller ha en mycket stark vilja. Det räcker inte med anhöriga som prövar göra allt.

Vad fint att din dotter har det bra. Hoppas att du också har det.

hmmmm

Tack för välskrivet svar.

Ja, jag tillbringar all min tid med dottern, dricker eej och arbetar inte ihjäl mig. Går till och från med dottern tklm skolan som är två km bort då dottern tyvärr fortgarande är skriver hos mamman.

"Jag hoppas att mammans tillstånd ändras. Att hon på något sätt kan få en försoning med sig själv. Att du och dottern är redo att lyssna på henne då."

Tyvärr är hjärnskadan permanent och irreversibel så loppet är tyvärr kört. Alkoholdemens är ju ett annt ord.

Men stämmer hoppas detta gjort så att dotter inte närmar sig alkohol för man fasat att det är delvis ärftligt. Mamman hade en svårt barndom med bortgånga föräldrar men för det ska hon inte förstöra för hennes barn. :(

Det är så sorgligt att det gör lite ont. Att det gått så långt. Att vara en mamma och missa sitt barn. Att vara en mamma verkar så stort. Något jag velat bli, men jag åt mediciner för bipolaritet som inte var ok för att bli en mamma på. Så när jag slutade med medicinerna genom ändrad livsstil så såg jag att mitt ex inte kunde bli en pappa då han drack sig berusad varje dag.

Jag ska läsa på mer om alkoholdemens.

Jag tror inte helt på uttalade "domar" då jag skulle äta litium livet ut enligt min första psykiater eftersom jag har en kronisk sjukdom. Säger psykiatrin.

Ska de bestämma över mig. Jag valde att navigera och hjälpa mig själv med att söka upp information istället, utanför Sveriges gränser.

Det tog nästan ett decennium men det var det värt. Idag är jag frisk och jag känner mig själv innan och utan. Lägger mig tidigt och vaknar tidigt.

Min hjärna fick sig några smällar av både depressioner och hypomaniska skov. Men efter att jag läste boken Hjärnstark och innan det började med mindfulness så förstår jag att min hjärna är någorlunda ok igen, säkert en del skavanker av svår sjukdomshistoria under flera år, men om jag skulle leva då ville jag verkligen leva igen.

Jag vet att vanlig demens inte går att backa. Är det samma med alkoholdemens?

För hjärnan svarar bra på både fysisk aktivitet och på mindfulness.

Jag gillar inte att tänka att loppet är kört. Då hade jag inte skrivit här nu. Då hade jag varit som andra som accepterar att bipolaritet är kronisk och kanske också åkt in och ut på psyket med klippkort och medicinerat mig till döds eller till ett tillstånd som inte kan fungera, som för många gör i vårt land....därför att det är så vården ser ut.

Det måste bli en ändring.

Btw, jag tar medicin vid behov. Jag kommer att ha min känsligheten livet ut och jag älskar vissa mediciner när de hjälper mig att inte hamna i ett skov igen.