av Kattsingen

Kattsingen
mån, 2020-07-13 - 18:06

Hej!
Ny på forumet, och på första dagen med Antabus. Har flera diagnoser och har självmedicinerat med vin ett bra tag. Men det senaste året satt jag fast i en ohållbar situation, och är nu 15 kilo tyngre och full av självförakt. Men nu spräckte jag någon slags vall och drack alla dagar förra veckan. Sköterskan har pratat om Antabus ett tag, så idag tog jag beslutet. Massor av frågor snurrar runt i huvudet nu.

Hur många av er försöker dra ner, och hur många siktar på absolutism?
Hur hanterar ni tristessen, all ledig tid som en måste ta sig an nykter nu?
Finns det helt ateistiska AA-möten någonstans? Eller ett alternativ? Gärna för endast kvinnor.

Tack på förhand!

Andrahalvlek
mån, 2020-07-13 - 19:11

Hur du gör är ditt beslut, och det kommer att mogna fram under din nykterhet. Fokusera på fördelarna med nykterheten så går resan lättare.

Jag förespråkar själv nolltolerans. Min fasta övertygelse, efter fem månader som nykter, är att man aldrig kan dricka ”normalt” efter att man väl har druckit sig till ett missbruk.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Vjlo
mån, 2020-07-13 - 19:28

Hej,
Jag är inte så gammal o erfaren, men slänger in två av mina mynt i tråden;

Dra ner eller sluta? Jag försöker sluta helt, till 100%, även om jag inte tänker på det beslutet så mycket, det måste ju bli i praktiken, inte bara ett löfte ”nä nu är det slut, och jag ska ha 2 år på raken”, med viljestyrka av bara den. Utan jag försöker fortfarande knata mig fram dag för dag. För mig skulle ett mål med måttlighetsdrickande kännas som jag ljuger för mig själv, ”bara ett glas”, ”två öl bland kompisar”, ”aldrig ensam” ”, ”och gott”. Det är för mig inte så stor skillnad mot hur jag försökt ursäkta mig själv... och det funkade inte då, tror inte det funkar i framtiden heller. Jag skulle åka rutschkana rakt ner i träsket utan att märka det. Om jag har lyckats hålla upp några månader (känns ju lite långt just nu), så vill jag göra allt för att inte hamna där jag varit senaste åren. Med det sagt, att uttala aldrig mer är ändå för stort för jag ska göra det så ofta, det får växa fram.

Hur ska man hantera tristessen? Ganska gastkramande tanke från början, HUR SKA JAG FÅ TIDEN GÅ? Tre veckor från sista ölen så kännes det som det var ganska mycket ett hjärnspöke, en rädsla, en ursäkt för att inte sluta. För så jättetråkigt har det ju inte varit. Okay - jag har fått massa mer timmar, en del av dem har jag försökt fylla med vettigare aktiviteter än att gapa och svälja. En del sover jag på, även eftermiddagslurar ibland :). En annan del, ja där är det lite småtrist, men inte så där urhemskt-fruktansvärt-omöjligt-att-hantera som jag trodde.

TROCADERO
mån, 2020-07-13 - 19:30

Hej!
Det finns AA-möten för endast kvinnor. Women in sobriety. Tror även de har möten över Zoom nu under Corona.
Skriv här om tristessen blir för jobbig. Gå promenader, lyssna på poddar. Har själv lyssnat mycket på folk som tagit sig ur alkoholmissbruk när jag gått promenader. Funkar för att få upp motivationen.
Lär sig något nytt recept, laga mat efter teman? Baka bröd.

Önskar dig stort lycka till. Vi tar oss genom detta!
✨?✨

AmandaL
mån, 2020-07-13 - 19:55

Hej kattsingen!
Välkommen hit till forumet!
Jag tyckte att villjulevaockså beskrev det väldigt bra, då jag precis som henne (antar jag) har valt att vara helt nykter, för att jag har använt mig utav alla ursäkter redan ”aldrig ensam” ”bara två gånger i veckan” ”Max en flaska per gång” etc, och jag har aldrig lyckats hålla mig till något av ovanstående, förutom nu när jag är 100% nykter, det är det enda som fungerar för mig, allt eller inget; inte en bra egenskap när det kommer till alkohol, den insikten har jag i alla fall kommit till nu.
Jag tycker att det är bra att du kommit hit och att du har fått antabus som kan hjälpa dig nu på traven för att bli nykter.
Någon tristess har jag inte upplevt alls, jag tränar, är frisk, äter och sover så mycket bättre att jag bara känner lycka och aldrig tristess, sug kan jag fortfarande få men det är något helt annat än tristess, och så påminner jag mig ständigt om varför jag tog beslutet om att vara nykter så rullar dagarna på. Lycka till med utmaningen, jag tror på dig ???

Kattsingen
mån, 2020-07-13 - 20:42

Tack så mycket för alla svar!
Lustigt att se att det är sådan skillnad mellan om en upplever tristess eller inte. Jag är heltidssjukskriven så jag är lite rädd för de skriande tomma eftermiddagarna... Men jag läste igenom hela listan på alternativa aktiviteter som finns här inne på forumet, och skrev ner alla jag tyckte lät bra.

Jo, fullkomlig avhållsamhet låter förfärligt trist just nu. Att jag aldrig skulle få njuta av några glas vin tillsammans med en älskad person, och en älskad pastarätt... Men kanske kommer det kännas annorlunda om jag faktiskt klarar mig igenom den första tiden nykter.

@TROCADERO Women in Sobriety har jag läst om, men motsvarigheten i Sverige hittar jag inte..?

Kram!

Vjlo
mån, 2020-07-13 - 20:50

Jag kan förstå känslan, fruktansvärt trist. Men låt inte det hindra dig från att ta klivet och börja hitta vägar ut från att ”självmedicinera med vin” som du skrev i ditt första inlägg.

Du behöver ju inte ta ett beslut som gäller livet ut. ?

Sommarbarnet
tis, 2020-07-14 - 05:28

Tittar in lite på din tråd?

Förstår precis hur du känner. Just oron för tristessen. Oron för att inte kunna ”unna sig” när man så väl är ”värd” ett glas vin. Jag kände precis som du! Men så kom den där lördagsmorgonen när jag vaknade med så grav ångest.

Summerade senaste veckorna/ månaderna. Kollade av alla inköp på Systemet och tänkte tillbaka på alla det dagar jag legat platt i sängen, dagen efter en redig fylla, oförmögen att ta mig upp eller ta mig för något.

Ur mitt självförakt och min skam föddes en vilja. En vilja att verkligen leva! Att leva MITT liv utan att alkoholen skall styra.

Jag tar en dag i taget och njuter varje morgon jag vaknar nykter. Jag har svårt att säga just nu ”aldrig mer”, det blir så definitivt, för mig blir det mer lätthanterligt att säga ”en dag i taget är jag nykter”. Jag säger att jag ”avstår” just nu. Då behöver man inte förklara för alla utomstående heller så ingående. För jäklar vad folk frågar när man INTE dricker?

Har du saker du gillar att göra som du inte gjort pga att du dricker? Ta upp dem igen. Det är bara du som vet vad du gillar att göra?

Och välkommen in att skriva så mycket du orkar!

Välkommen Kattsingen!

Kram

snusen
tis, 2020-07-14 - 07:16

Jag tror på i början av nykterheten bör man nog satsa på inte dricka överhuvudtaget. Jag kan dricka normalt när min ångest är under kontroll men när ångestpåslaget under en längre period blir för tufft och jag inte får hjälp då tappar jag det. Men tror inte man ska fokusera så mycket på de i början huruvida man ska dricka lite ibland el sluta helt utan de får bli ett beslut som får mogna fram.
Ang tristess är jag nog inte den bästa på ge råd jag har extremt lätt för umgås med mig själv om jag inte är med vänner och ge mig ut och göra saker själv som ta en fika, fota, åka ut och bada, åker på egna resor mm.

obstinat
mån, 2020-09-07 - 22:10

Är du fortfarande aktiv i denna tråd? Eller kanske i någon annan? Hade varit kul att få lite kontakt med dig. Kram hoppas du mår bra