Stollen39

Skrev för år sedan här om att jag måste sluta, men det gick inte. Nu är jag där igen, ångesten och allt annat, folk man sårar osv.
Det får blir antabus, finns inget annat alternativ nu. Förhoppningsvis kan jag komma dit redan imorgon, chefen är informerad och en nära vän. Tänker inte hymla med det om nån frågar.

Bestemor

Du gör helt rätt som tar hjälp och heller inte skäms för det!
Det är vi som är starka och modiga!
Lycka till!

Stollen39

Tack, det blir en liten resa. Har tagit det där med beroende med en klackspark tidigare. Och jag kom till insikt med att det är bättre att berätta istället för att hymla med det, förhoppningsvis så kommer det göra att det blir lättare att ta sig igenom det.

Ja antabus ger en trygghet i att inte ens behöva tänka tanken på att dricka. Jag har provat att dricka på antabus. Ja det var inte trevlig upplevelse. Röd som en kräfta, hjärtklappning och dunkande huvudvärk. Jag överlevde den gången men nästa så kanske jag inte gör det. Så bra gjort.

Stollen39

Jo, det är bättre att berätta som det är och det är det som jag gör. Har inte berättat det för min familj än, vilket jag tycker är svårast men min chef å en till plus en vän vet om det. Men jag tänker att berätta, ska inte hymla med att jag har problem och jag vill komma upp från hålet jag har grävt åt mig själv.
Nä dricka med antabus i kroppen är inte jag tänker riskera att göra, men jag tror det blir en bra väg att gå, att "tvingats själv att hitta på något annat än att ta till de där ölen eller whiskeyn så fort det är kväll eller helg. Eller när man helt enkelt inte har nåt att göra. När man var yngre hittade jag på saker att göra utan spriten, dit vill jag komma igen.

Ja en hobby eller ett intresse är bra att ha. Jag har börjat träna, geocaching, fixar med mina bilar men det viktigaste av allt. Du är där för din familj. Berätta för dom så får du stöd och kärlek. Jag lovar, även om man skäms som en hund och ser ned på sig själv är det man får tillbaka så mycket mer.

Stollen39

Jovisst är det så, å jag känner lite på mig att vissa intressen som jag hade förut kommer att blir kul igen. Fiskade en del förut, spelade spel eller bara fixa ordning saker. Alltså det känns som att när man inte sitter där med ölen i näven på kvällen så vill iaf jag försöka andra saker.
Hur som helst, har varit i kontakt med läkare å samtalsterapi, lämnat blodprov å nu ska jag få ångestdämpande medicin och campral( heter det så?) Mot suget och troligtvis även antabus.
Mycket av ångesten har varit just för ekonomin och hur vårdslöst jag har handskats med den, det har blivit ett moment 22. Druckit för att dämpa ångesten över hur jag har låtit skuldeberget växa men samtidigt druckit vilket har gjort att jag inte har orkat brytt mig. Men nu ska den ena fienden bort och den andra ska jag besegra så fort jag bara kan och orkar.
Problemet vad det gäller ekonomin är att jag vet att det kommer att ta flera år innan jag har betat av allt men jag vill att den ska vara ordnad redan nu. Det är väl också därför jag har låtit det bli värre för utvägen är så långt borta.
Sen är den andra biten med, med felaktiga beslut dumma beslut å minnesluckor. Skam å fylleångest, det ska bort.

Bra att du tar tag i dig själv först. Bra gjort, starkt. Visst pengar måste man ha men de flesta som man har skulder hos vill säkert hjälpa. Ja campral är mot suget man tar tre tabletter om dagen. Det går att leva snålt om man vill. Det är inte kul. Sätt upp delmål och ge dig själv en belöning. Jag lovar dig att ditt mående kommer bli bättre. Alkohol dämpar ångest men ger också ångest och problem.

Stollen39

Tack :)
Jo det är ju först efter man har ändrat sitt beteende som man kan ändra sin ekonomi. Jag klarar av att betala men, om jag inte hade haft dessa skulder så hade jag haft det bra mycket bättre ställt och hade på så sätt mått mycket bättre. Men men det är vad det är.
Mitt problem lite vad det gäller ekonomin är att jag har haft inställningen "ähh det ordnar sig" och vid ett tidigare förhållande så betalade jag ganska så mycket av saker vi gjorde vilket gjorde att det ökade. Inte så mycket att göra nåt åt nu, det är som det är och den dagen jag har blivit av med skulderna m, dvs om några år om allt går som jag vill, så kommer jag och barnen ha det ganska så bra ställt ändå.
Snålt kommer jag behöva leva och jag har pratat med barnen om hur jag har tänkt med ekonomin.
Hur lång tid efter att man har börjat med campralen börjar man märka skillnad, några särskilda biverkningar?

Jag vet ej har aldrig ätit detta. Tar antabus så någon annan få fylla i denna informationen. Vad jag har förstått på andra så brukar tabletterna ge effekt ganska så omgående.