av orolig_

orolig_
ons, 2020-07-15 - 08:07

Hej!

För fem-tio år sedan hade jag aldrig kunnat gissa att jag skulle sitta i ett sånt här forum. Hur kunde det bli såhär?

Egentligen kanske det inte är helt otippat om man ser till min historik. Jag led av depression i tidiga tonåren och det utvecklade sig sedan till anorexi. Jag led av den sjukdomen i nästan tio år. På den tiden höll jag mig mest för mig själv och undvek sociala situationer (för att slippa äta). Jag drömde då om det livet jag lever idag. "Ett liv i frihet". Ett bra och välbetalt jobb och ett rikt socialt liv. Träffa vänner och ta ett glas vin en tisdag. Inga regler.

Men idag, 37 år gammal, funderar jag på om jag har alkoholproblem. Eller snarare, jag VET att jag har alkoholproblem. Problematiken började för ungefär tre år sedan. Efter min skilsmässa. Jag hade inte längre någon vid min sida som såg vad jag gjorde och jag kunde göra precis vad jag ville för första gången i mitt liv. Det var befriande till en början. Jag bor i Stockholm och arbetar på ett företag med stark AW-kultur och de flesta av mina vänner har inte heller ett problemfritt förhållande till alkohol, om man säger så. Så jag har inte stuckit ut på något sätt, med mitt beteende. Det syns heller inte på mig än så länge. Jag ser bra ut och jag ser hälsosam ut. Sköter mitt jobb perfekt. Men det händer att jag dricker en flaska vin hemma i min ensamhet eller ännu större mängder tillsammans med mina vänner.

Problemet för mig som jag ser det är inte alkoholen i sig. Skulle jag ta bort alkoholen skulle jag hitta något annat destruktivt. Kanske skulle jag falla tillbaka i anorexin, bli träningsnarkoman eller något annat? Och det skrämmer mig. Tanken på att förlora det här livet som jag skapat åt mig själv. Mina vänner, tex. Skulle vi ses på en kaffe istället för ett glas vin (massa glas)? Det finns inte på kartan.

Undrar så om det finns någon som känner igen sig i det jag skriver. Och om någon vet hur man kan förändra sitt liv utan att förlora sitt liv? Jag drömmer om ett liv där jag bara kan vara. Slippa känna ångest/tristess över att öht finnas till. När jag har så mycket att vara tacksam för.

Charlie70
ons, 2020-07-15 - 08:24

Vi är många här med olika bakgrunder som liksom du "helt plötsligt" har hamnat i ett alkoholberoende. Jag skulle rekommendera dig att särskilt titta in hos Obstinat här forumet. Jag tänker att ni har liknande erfarenheter i er relation till alkohol/mat.

Kram!