av Spindelmannen

Spindelmannen
sön, 2020-07-19 - 23:53

Hej!

Jag säger hejdå till min livskamrat. Vi har varit tillsammans i 26 år. De 16 sista åren har han druckit dagligen. Han dricker 2 flaskor vin om dagen, den första flaskan sveper han på en timme. Kommer hem kl 16 från jobb, häller upp första glaset och sätter sig framför teven. Dricker, ser på teve och sover en stund, dag in och dag ut.

Tillsammans har vi två äldre barn, 19 och 16 år som inte har påverkats så jätte mycket av pappas drickande eftersom jag har slitit för två, jag har alltid varit närvarande. Det som de har märkt av är att jag blir tröttare och tröttare, vilket barnen själv sagt.

Det stämmer jag är trött. Jag blir tröttare för varje dag som gått. Jag kom till en punkt där jag fick nog. Han vilar mycket och jag sliter dagligen. Jag jobbar hundra procent, gör nästa allt i hemmet och har alltid tagit hand om barnen.

I julas fick han ultimatumet, jag tröttnade på att ta hand om hem och familj själva. Han fick ultimatumet, mig och barnen ELLER vinet. Jag gillar inte ultimatum men eftersom jag provat allt annat genom åren kände jag att detta var sista försöket. Han svar var enkelt, han behövde ingen betänketid. Han svarade att han valde vinet. Dessa ord skar rakt in i hjärtat. Vet inte riktigt varför men jag ställde samma fråga 5 dagar i rad och fick samma svar. Tillsist fanns det inte mer att göra än att inse att detta var hans beslut.

Jag vill tillägga att vi har jätte roligt tillsammans, vi är jätte fina vänner.
Nu är vi juridiskt skilda dock bor vi under samma tak. Jag håller på att leta boende men eftersom yngsta sonen har svårigheter måste jag välja ett boende som passar även hans behov.

Det är svårt att bo tillsammans och mina tankar hoppar fram och tillbaks. I stället för att vara arg och besviken på att han valt "någon annan" så jagar jag hans uppmärksamhet. Det är jätte konstigt reagerat av mig och jag kan inte förklara det som händer. I en hel vecka har jag inte tänkt något annat än, är det mitt fel att han började dricka...? Var jag kanske för hård eller krävde jag för mycket i början av vår relation. Som jag har rannsakat mig. Varje gång kommer jag fram till att nej det är inte mitt fel, men varför känns det som det är mitt fel då...?

Jag vill säga att det är jag som sitter med dessa tankar, det är jag som har ont i magen och känner mig helt tom i själen. Mannen mår jätte bra, säger han. Han är nöjd.

Här står jag med känslor som jag inte kan få ur mig eller lägga bakom mig. Jag är så van vid att ta hand om alla att jag nu inte vet hur jag ska hjälpa mig själv. Är inte detta konstigt?

Förlåt för osammanhängande inlägg.

Tack för att ni lyssnade:)

Sisyfos
mån, 2020-07-20 - 06:40

Troligtvis en fullständigt normal reaktion att bli lite handfallen. Särskilt när mannnen uttrycker att han är nöjd. Ska inte han flytta iställlet? Det vore inte mer än rätt.

Du skriver att barnen inte har farit illa... samtidigt så har de levt med en pappa som checkar ut iställlet för att ta ansvar. Och nu är han jävligt elak tycker jag. Det tyder på en enorm egoism att inte sörja när ett långt förhållande tar slut. Inga tankar på dig, på era barn. Bara att uttrycka att han väljer vin och är nöjd....
det kan aldrig vara ditt fel att han dricker, aldrig ditt fel att han bara ser sig själv. Tror kanske inte heller att han är så nöjd när ni väl separerar fysiskt.
Hoppas att du snart hittar lite ilska också. Han verkar helt enkelt vara en stor fullblodsegoist. Och troligtvis ganska tråkig att leva med om han häller i sig två flaskor vin varje dag.
Du kan säkert få stöd i anhöriggrupper så att du kan börja förstå dig själv och hitta en väg framåt. Tycker du gör helt rätt val.

Nordäng67
mån, 2020-07-20 - 09:36

dom där känslorna kommer sig av att du har satt in en enorm energi och ett enormt engagemang men i sista änden får du noll tillbaka. Han väljer alkoholen rakt av utan att blinka och med ett leende på läpparna. TROTS allt du satt in i relationen, trots allt ditt engagemang och trots allt ansvar du tagit ÅT honom. Du kanske helt enkelt känner dig snuvad på konfekten? Helt normalt att känna så som du gör faktiskt. Han bara sitter där och dricker, in i det sista är det du som får ta ansvar: det är du som nu får leta bostad och lösa allt praktiskt. Som ovan säger, han är en fullblodsegoist. Verkar komma med alkoholismen så att säga. Fokusera på ditt eget liv och din egen framtid med barnen nu och låt honom sitta där med sitt vin. Massor med kramar.

Spindelmannen
mån, 2020-07-20 - 10:16

Era svar kom som en kalldusch, skulle man kunna säga. Jag tappade andan men så rätt!
Sanningen svider, det är sant.

" Han väljer alkoholen rakt av utan att blinka och med ett leende på läpparna. TROTS allt du satt in i relationen, trots allt ditt engagemang och trots allt ansvar du tagit ÅT honom. " Detta är såå sant. Jag gör allt här hemma, jag gör allt för våra barn, jag gör allt för honom - öppnar hans post, lägger in räkningar i hans namn (för annars påverkar det barnen i slutändan) och håller koll på det viktigaste som berör honom - påminner osv.

Jag behåller inte huset för det skulle bli för stor kostnad för mig samt att jag och barnen vill se annat men även besöka andra delar av världen. Det är dags att röra sig vidare. Tyvärr tar jag bort en stor trygg punkt för den minsta men eftersom jag äger allt i hemmet, pga äktenskapsförord, så kommer innehållet i den nya hemmet nästan vara detsamma.

Nu när jag skriver på detta svar sitter jag och skrattar åt mig själv. Eftersom jag vet att hans ekonomi kommer gå i botten och han inte kan leva efter budget och tänka ekonomiskt försöker jag in i det sista hjälpa honom. Genom att tex lämnar över recept på billig och bra middagar, slänga in ett par goda råd och tips på vägen osv...
Jag bara ger och ger av min energi till honom men vad får jag tillbaka. Jo, ett leende och orden att han är nöjd med livet samtidigt som han går och fyller på sitt glas. Usch...
Kvar sitter jag med känslan över att jag nog är elak och borde göra mer. Jag har inte gjort tillräckligt, är känslan.

Banankaka
mån, 2020-07-20 - 11:32

Jag kan förstå känslan av att man kanske inte gjort tillräckligt. Men finns det något mer man kan göra när han valt alkoholen? Jag tycker att 16 år låter ganska mycket och ni har dessutom barn tillsammans.

Tycker det låter sunt att du vill flytta någon annanstans med dom. Skapa ett bättre liv och en ny trygghet för barnen.

Den som är elak i det här är absolut inte du. Den känslan du har är inte sann.

Självomhändertagande
mån, 2020-07-20 - 13:37

Spindelmannen, jag slungas tillbaka och ser mitt liv med mitt ex i revy. 12 år under en minut, som en snabbspolad film. Mitt ex valde alkoholen och för mig tog det flera år att förstå det och ta beslut om att gå vidare.

Jag behövde lära mig hur jag skulle leva utan honom. Han var mitt sömnpiller trots allt under flera år och jag behövde sova.

"Jag har inte gjort tillräckligt, är känslan." Nej, du har inte gjort tillräckligt för DIG själv. För honom har du gjort mer än vad som är rimligt.

Tänker jag.

Ta hand om dig. Sök gärna upp en professionell kontakt. Tror du skulle må bra av att processa en del.

Det är din tid nu. Din tid med dina barn.

snusen
mån, 2020-07-20 - 19:53

För mig som missbrukare är inte hans svar förvånande för fem öre. Han har kunnat missbruka och få full service hemmavid. En missbrukares dröm. Nu tröttnade du på det och nu kommer han försöka hitta en ny kvinna som står ut med honom, troligtvis. Klart han är nöjd han kan ju dricka på som vanligt dessutom slippa tjat. De är inte ditt fel han började dricka han hade ett val och har haft valet att söka hjälp under dessa år. Men av någon anl har han valt spriten. Varför kanske han inte ens själv vet. Sök hjälp för få hjälp med tankarna på att de skulle va ditt fel, för som sagt du har inte gjort något fel mot han. Nej, du tar inte din minsta från en trygg punkt du tar din minsta ifrån en otrygg punkt de påverkar barn se sin förälder full mer än vad man tror. Säger inte detta för skuldbelägga dig men har vänner som växt upp under liknande förhållande. Låt han nu leva sitt liv och se till att du och barnen får de bra nu. Han får klara sig själv nu.

Azalea
mån, 2020-07-20 - 21:47

Alltså varit en möjliggörare helt enkelt.
Under många år fixade och donade jag med allt från middag, handla, klippa gräs, laga tvättmaskinen ( 2 gånger ?) och att hålla kontakten igång med barnen, som var utflugna men inga, och min samt hans familj.

Det är fullt upp att hålla allt detta igång och flytande. Så klart han tycker det är skönt att bara få vara ifred med sitt vin och med spriten i min mans fall.
Men det sliter på dig och det är sjukt tråkigt att aldrig gå något tillbaka eller ens ett tack.

Ta ett steg tillbaka och låt honom ta ansvar för sina saker.
Jag släppte en del för några år sedan men har kommit så långt nu att jag har lämnat och flyttat till egen lya.

Lägg alla omsorger på dig och dina barn och ta hand om er.

Kram Azalea?