av NiZet

NiZet
tors, 2020-07-23 - 17:40

Hej,
Känner att jag är redo att dela med mig av det som hände natten till Söndagen... Ja då katastrofen blev ett faktum och min dumhet och oförmåga att tänka klart gjorde att jag försatte mig i en situation vilken ändå kommer att leda till en varaktig nykterhet.

En kort bakgrund till mitt drickande och mitt mående, under våren så gick jag igenom en skilsmässa vilken jag helst hade vilja undvika, ja jag älskar fortfarande min ex fru men hon älskar inte mig. En lång och jobbig resa, även om skilsmässan var relativ smärtfri så var tillhörande bodelning som att ha kniven på strupen och att kämpa för det jag byggt upp under 25 år en extrem prövning. Bodelningen undertecknad och nytt lån på banken avklarat, ja jobbigt men jag tänker ändå att det går bra. För någon vecka sedan blev det komplikationer som jag helt enkelt inte orkade med och köpte mig vin för första gången på drygt ett år, det ena gav det andra och plötsligt hade det gått två veckor av dagligt drickande.

Jag hade hittat tillbaka till en god vän vilken jag lärt känna för ca 9 år sedan men hade inte haft någon kontakt med henne under dessa år, men vi fann varandra och hon var ett bra stöd i alla mina funderingar på livet. Så i fredags skulle hon ha kommit till mig då hon bor i en annan stad men då hon sa att hon druckit så sa jag bara, du kör inte hit om du druckit. Ok vi pratade i telefonen i flera timmar och det kändes bra. Lördagen kom och jag hade ett par folköl hemma samt en halvflaska vin messade med min vän lite fram o tillbaka o allt kändes bara skönt. Hon berättade då att hon skulle på fest med väninnor och jag skrev bara trevligt vi hörs när du är hemma från festen. Jag spelade lite tv spel och somnade i soffan.

Kl 23.23 ringer telefonen och min vän lät förvirrad och sa att hon inte mådde bra, vi pratade i ca en kvart o hon avslutade samtalet med att säga, jag tror jag håller på att svimma o sedan så lade hon på luren. Oj tankar snurrade och jag kände hur paniken började sprida sig i kroppen, vad gör jag nu gick ut o tog ett bloss o kom fram till att jag får ringa tillbaka o höra hur det är med henne, inget svar. Ringer sedan med 5 minuters mellanrum i en halvtimma och fortfarande inget svar. Tar ytterligare ett bloss och kommer fram till att jag känner mig nykter o det är mer än sex timmar sedan jag drack så jag tar bilen. På motorvägen är det relativt tomt bara enstaka bilar ute, jag sätter farthållaren på 110 och kör, ringer ytterligare några gånger från bilen o fortfarande inget svar, paniken sprider sig i kroppen o jag ökar därmed farten, en kvart senare så händer det som ska hända, ja att jag blev stoppad av en civilpolis.

Polisen kommer fram och konstaterar att jag kört för fort o den hade legat bakom en stund och att min snittfart var över körkortsgränsen. Jag erkände på plats varvid polisen skrev ut böter och tog mitt körkort. Jag frågade då om jag kunde ta bilen hem och fick beskedet om att jag kunde köra den i 48 timmar. Sedan gick polismannen och pratade med sin kollega och de dividerade ca 5 minuter ock sedan kommer den andra polismannen och säger du ska blåsa också, kände mig en smula nervös men jag tänkte det kommer att gå bra. Naturligtvis blev det ej godkänt och därmed vidare färd till närmsta polisstation och göra ett utandningsprov. Döm av både polisens och min förvåning att jag blåste 53 mlg/l och blev delgiven misstanke om grov rattfylla.

Jag var i chock, tankarna snurrade och ytterligare panik då jag tänkte på min vän som inte svarade. Blev släppt och bilnyckeln skulle jag få hämta följande dag. Väl ute ringde jag då min vän och hon svarade tack och lov o sa att hon somnat eller tuppat av men att det var bättre, jag berätta för henne vad som hänt o hon sa bara du ljuger, ja sa jag det hade jag också önskat att det är en lögn men jag fotade mitt papper om delgivning och skickade det varpå hon ringde upp.

Tog en taxi hem och kände mig bara så usel, så korkad och skammen visste inga gränser. Väl hemma så blev det soffan o en film, tankarna snurrade o både tid tycktes stå still och där låg jag mitt i detta oförklarliga inferno o jag önskade det bara var en dröm. Men det är på riktigt och det hände mig. Sov någon timme och började fundera på vad gör jag, vem ringer jag ja så många tankar. Bestämde mig ändå tillslut att ringa en inte allt för nära vän och berättade historien, fick naturligtvis en uppläxning och att jag får skylla mig själv, ja det är bara jag som gjort felet och ingen annan. Det kändes ända bra att få prata. Kl 15 skulle jag få hämta ut bilnyckeln och jag väntade till 16 och hämtade den. Inte helt lätt att få den tillbaka på en låst polisstation en söndag em, men tillslut så fick jag ut den. Polisen sa här är din bilnyckel och du vet var bilen står eller, ja svarade jag jag vet exakt och jag tar en taxi dit svarade jag polisen och hon önskade mig lycka till.

Nu till mitt tredje misstag under ett o samma dygn, jag hämtade bilen och kör 200 m varvid jag blir stoppad av en civilpolis igen, får jag se på körkortet säger polisen, jag hade bara ett enkelt svar och kände mig inte orolig då jag fått löfte om att köra bilen i 48 timmar, Polisen stirrade argt på mig och sa, du får inte köra din bil utan du kommer att bli delgiven misstanke om olovlig körning, absolut inte jag har ett muntligt löfte om att köra bilen från Polismannen inatt, det gäller inte då du blåste över gränsen. Oj, säger jag förvånat hur ska jag veta att det inte gäller, polisen sa då att jag fått en delgivning om grovrattfylla och då gäller inte 48 timmar. Ok sa jag, tyvärr så informerade inte poliserna inatt att det som sagt muntlig inte gäller när jag blev delgiven ytterligare ett brott. Lämnade bilen och nytt polisförhör.

Ja, uppgiven och kände bara att nu åker jag hem o dricker. Men på väg hem i taxi igen så stannar jag o köper cigaretter och bestämmer mig för att nu förblir jag nykter, ja och nu fem dagar senare så är jag fortfarande nykter trots att jag lätt skulle kunna supa mig redlös, men jag hoppas att det aldrig mer kommer att hända. Klart att ovissheten om framtid, jobb, hus barn är en ända stor oreda, jag googlar läser och hamnade här till slut och väljer att dela det med er då jag finner att många historier är inte helt olika min. Kanske några råd och lite stöd skulle göra mig starkare och få mig att fortsätta på dag 6, 7, 8 och så vidare.

Ja jag känner att jag får leva i skam och fördömelse för att först döva ångesten och ensamheten och sedan fatta ett extemt korkat belslut att i panik och i affekt ta bilen trots att alla varnings lampor torde ha blinkat så mycket rött att jag borde ha fattat att detta var fel. Gjort är ända gjort och ja det är jobbigt att vara människa och göra galna saker.

Tack för att du läste ända hit, känns ända skönt att skriva även om det var långt.

Vjlo
tors, 2020-07-23 - 14:04

Hej & Välkommen hit!

Du har verkligen haft det rörigt och intensivt sen den där söndagen då du blev så orolig för din vän och körde bil ?

Jag tror ändå du har hittat ett bra forum att ventilera alla möjliga tankar kring varför det egentligen blev som det blev? Varför alkoholen tar och får oss göra sådana konstiga saker. Det finns så mycket erfarenhet och visdom här, även om ingen av oss är den andra lik direkt.

Jag är ingen av experterna här direkt, men en dag i taget är ett bra perspektiv, oavsett vad du gjort så kommer det vara lättare att hantera, reda ut, och kanske ställa tillrätta en del av joxet om du håller dig nykter så långt om möjligt eller helt och hållet. Undvik att låta självfördömelsen och ångesten ta makt och få dig göra dig mer nere. Se framåt nu.

Återigen - Välkommen!

NiZet
tors, 2020-07-23 - 14:09

Ja, det är lätt att fastna i ångesten och alla tankar om hur allt kommer att gå käpprätt åt hvete...

Gråter en stilla tår och förstår själv att jag bär ansvaret och får reda ut det, har redan anlitat en advokat men ännu inte träffat densamme, men vilken soppa. 5 dagar och i morgon är det en ny dag och så vidare, just nu är det minut för minut och längtar tills den dagen jag kan sova en natt utan att vakna i panik.

Vjlo
tors, 2020-07-23 - 15:21

Jag vet ju inte hur det går för dig, men det mesta av ångesttankarna jag har haft om hur saker ska bli har inte inträffat. Utifrån ditt inlägg så kommer det säkert finnas massa saker att ta hand om. Men ditt liv är inte slut med detta.

Du har ändå tagit minst ett bra beslut hittils; låta bli alkoholen (för alltid eller ett tag), men i alla fall just nu.

Det är nog för tidigt sträcka sig helt och kunna gå rakryggad, men den tiden kommer om du jobbar åt det hållet.

Bra det vore den dagen, eller snarare natten du får sova ordentligt, för lite sömn gör ju bara saken värre.

Skriv av dig här allt eftersom, och hoppas att du kanske hittar något bra stöd ”irl” också; advokaten kanske är en bit i det.

Andrahalvlek
tors, 2020-07-23 - 15:42

Fy vilken jobbig erfarenhet minst sagt ? Men var glad att det inte inträffade en olycka eller att du skadade någon, pust. Jag skulle säga att du hade tur i oturen!

Välkommen hit som sagt. Vi är ett skönt gäng som kommit olika långt på vår nyktra resa.

Ingen ångrar att man blivit nykter! Tufft som fan i början, men så värt det. Mota värsta ångesten i början med löpning, då sover du bättre också. Sen tar du bara en dag i taget, eller en halvdag när det känns som värst.

Kram ? (firar 6 nyktra mån 9/8, tjoho!)

NiZet
tors, 2020-07-23 - 15:45

Känns verkligen skönt och av stort värde av att bli sedd, ja sedd o inte dömt utifrån det hemska jag gjort.
Tänker ibland att om någon såg mig för den jag är och uppskattade för det skulle göra mig starkare. När jag drar mig till minnes så har jag sällen eller aldrig fått "positiva" kommentarer eller komplimanger utan det är jag som ger dem till andra, det är jag som alltid ställt upp och har aldrig kunnat säga nej om någon behöver min hjälp. Nu när jag sitter på kanten och funderar på var finns min hjälp vilken vill dela det jag har så svårt att bära, vilken kan förstå, ja inte för att jag behöver tröst utan för att jag behöver ändå hitta tillbaka till att kunna respektera mig själv och kunna gå vidare. Ja jag vet att det är endast är dag 5. Jag får ta minuter o timmar och en dag nere från gruvans botten kommer jag att hitta stegen vilken kommer att nå upp till kanten, ja att se solen stråla och jag får spegla mig i ljuset, känna mig varm. Jag torde ha förstått att det skulle kunna gå käpprätt åt fanders bara efter några veckor.

Tack för ditt stöd

NiZet
tors, 2020-07-23 - 17:41

Ja att det ändå gick som det gick och ingen kom till skada, ja att tänka på allt jag kunnat ställa till med gör också att ångesten bara blir för mycket. Ett straff är jag beredd att ta och vad det än innebär vara vet jag inte ännu oavsett hur mycket jag googlar eller inte. Har ändå ställt in mig på det värsta jag läst och förstår hur det än blir är mitt viktigaste beslut är att vara nykter, att känna denna skam, att förnedra sig själv så till den milda grad att jag inte är vatten värd längre, men jag vet ändå att när jag sonat mitt straff och återigen tackat min lyckliga stjärna att det gick som det gick så kommer det en dag då livet går vidare.

NiZet
tors, 2020-07-23 - 18:07

En befriande känsla infinner sig då jag tänder grillen och ser lågorna, röken stiga till väders. Visste ni att matolja och hushållspapper är ett bra sätt att tända grillen med istället för tändvätska. Hamburgare blev det idag, nu mätta och belåtna, en konstig känsla infinner sig titt som tätt ja att livet är här o nu och precis som vanligt. Det mörka svarta hänger som ett elakt moln över mig, tankarna finns där. Hur kunde jag, varför, om jag hade gjort så eller si, eller inte vaknat av telefonen, ja de vill inte sluta. Men jag tänker om det inte hade hänt i Söndags så kanske det hänt något än värre vid ett annat tillfälle. Jag får tänka att hur än dåligt jag mår och att min ångest och andnöd inte vet några gränser så kom ingen till skada. Ikväll blir det Netflix och sova tidigt. En ny arbetsdag i morgon, skönt på sätt o vis att arbeta från hemmet o inte behöva konfronteras med kollegor och känna hur svetten rinner o fötterna fryser fast när jag blir tilltalad. Ja jag vet att det kommer att komma fram åtminstone till min Chef, hur förklarar jag mitt handlande och kommer han att ha förståelse eller vad händer.

Önskar er en bra kväll.

NiZet
tors, 2020-07-23 - 20:03

Vill bara vakna ur denna mardröm vilken jag själv försatt mig i önskar mig bara sinnes frid. Känner panik i kroppen o huvudet värker tankarna vill inte sluta - vill bara sova. Ser på mina underbara barn och känner sådan glädje och samtidigt sådan sorg i att jag som deras älskade pappa som tidigare levt ett lyckligt Svensson liv nu hamnat rakt ned i avgrundens djupa svarta hål. Ändå så sitter jag här med dem o kollar film, vill berätta men känner att de fortfarande inte kommit över separationen, vill inte att de ska känna oro, vill bara att de fortsätter vara lyckliga och så härliga som de är. Säger mest hela tiden att jag älskar dem och att de betyder så mycket i mitt liv. När de en dag kommer att få veta eller förstå kommer de då att förlåta det jag gjort.

Ja många tankar nu o jag önskar bara att natten blir lugn och jag kan vakna upp till dag 6 o känna mig starkare. Har en gammal polis vän som jag vill ringa men vet inte om det är bra eller dåligt, vill bara veta hur illa det blir. Vill veta om det finns något som ändå skulle vara förmildrande, ja vad det nu skulle kunna vara som är förmildrande i det jag fördömt i alla tider. Att jag som kört bil i 35 år och ca 200 000 mil helt plötsligt frångår alla mina principer o vett o ettikett, jag kommer aldrig förstå varför jag kunde göra något så dumt. Vet inte om det kanske kommer att kännas skönare då advokaten hört av sig, eller så blir det då den slutliga härdsmältan infinner sig.

Vjlo
tors, 2020-07-23 - 20:14

Det kanske kan kännas bra prata med din vän som är polis? Fundera lite på det, kanske är det för nära, och för utelämnande, men kan ju också vara skönt höra lite med någon du känner om hur ”illa det blir”? Om du känner din vän väl kanske han/hon kan vara ett bra stöd också? Du blir mindre ensam ”irl” om detta som är tungt att bära.

NiZet
tors, 2020-07-23 - 20:20

Kanske är det så att jag just nu bara vill veta samtidigt som jag inte vill veta, jag vacklar fram o tillbaka o det gör mig bara mer panikslagen. Kändes bättre tidigare idag men nu är det bara ångest.

Ja som jag bäddat får jag ligga, känner att en del av straffet är också att känna skammen och hur sjukt lågt jag sjunkit i min egen värdering, vilken jag har svårast att förstå.

Vjlo
tors, 2020-07-23 - 20:23

Har du försökt vara ute och ta någon promenad eller sysselsätta dig *lite* med något? Det kan ju lugna ångesten lite, även om jag kan tänka mig du har mycket att tänka på o bearbeta som bara snurrar runt oavsett hur du gör just nu.

Jag har kört bil onykter en gång, när en sak hände som jag behövde ta hand om. Jag hade kunnat lösa det med cykel, men chansade. Det gick ”bra”, blev inte upptäckt. Men ännu mer onödigt än det du råkade göra i villervallan.

NiZet
tors, 2020-07-23 - 20:33

Ja frisk luft och att ha något att göra istället för att använda google och bara bli mer förvirrad är inte bra.
Ja jag ska ta cykeln till macken o köpa cigaretter, ja jag borde sluta med dem också men det blir nästa kapitel.
Tack för dina ord.

Andrahalvlek
tors, 2020-07-23 - 21:42

Ibland när jag får riktigt svår ångest över något som jag har gjort så brukar jag tänka att det är jävligt bra att jag mår så dåligt. Det betyder att jag kraftigt har brutit mot mina egna värderingar. Det hade varit tusen gånger värre om jag betedde mig som en idiot utan att få ångest.

Jag förstår att du just nu vill veta exakt vad som ska hända framöver. Men det är inget du kan påverka och du kan inte få svar på det just nu. Du mår bara mer dåligt av att oroa dig i förskott, och du oroar dig kanske helt i onödan. Tids nog får du besked av juristen du kontaktat.

Försök att vara hundra procent närvarande med dina barn. Här och nu. Och utför pulshöjande aktiviteter för att syresätta hjärnan så att den får goda möjligheter att läka.

Kram ?

NiZet
tors, 2020-07-23 - 21:59

Jag försöker verkligen vara närvarande med barnen här och nu, de ser lyckliga ut och mår bra och jag har ett leende när jag ser på dem. Just nu spelar vi spel på PS4 och det skingrar ändå en del av mina tankar. Hur som haver att leva ensam och ha få vänner och kanske inte de vänner jag önskar att dela detta med gör det extra jobbigt, glad att jag hittade hit och jag förstår också att en del kommer att tycka att det jag gjorde är oförlåtligt.

Ja jag förstår vad du menar men att ångesten som är så stor är ett tecken på att jag varit en riktigt stor idiot, idag kan jag inte ens fatta att jag tog bilen, Varför ringde jag inte bara 112 och sa att jag har en vän som inte svarar och mår dåligt. Ibland blir allt bara fel och i mitt fall trippel fel. Jag förstår också att just nu finns det inget jag kan göra åt det som kommer att komma sen, bara ond mörk tankeverksamhet.

Ytterligare en gång tacksam att ni finns här.

NiZet
fre, 2020-07-24 - 14:50

Tar det som är bra först och det är att jag pratade med Polisen angående min olovliga körning dagen efter att mitt körkort blev indraget och under samtalet så förstår Polisen att om jag förstått att jag inte fått köra hem bilen så skulle jag inte ha gjort det. DVS Polisen anser att jag inte hade uppsåt att köra hem bilen om jag förstått vilket gör att de lägger ned förundersökningen. Känns skönt även om ångesten är påtaglig och tankarna många.

Sedan så öppnar jag posten och där ligger ett brev från Socialen och det kom kanske inte som en överraskning, jag har enskild vårdnad om mina barn sedan en längre tid tillbaka och naturligtvis känns det extra jobbig i denna situation. Så jag får se hur Socialen ser på detta ödesdigra misstag. Känns bara så jobbigt just nu.

Nu blir det en lång skön skogspromenad i duggregn. Hoppas att det skingrar lite av alla jobbiga funderingar och tankar.

.

NiZet
fre, 2020-07-24 - 16:35

Att promenera själv i skogen och lätt regn är befriande och intrycken av naturens frid är rogivande. För några minuter glömmer jag bort det hemska mörka och känner kärlek till livet.

Nu hemma med barnen och ska göra tacos. Så snart är dag 6 klar och så som känslan är nu finns inget som helst sug efter vare dig öl eller vin. Har kanske innan de två katastrof veckorna inte haft särdeles svårt att inte dricka, men att hamna i en ond spiral som eskalerar är kanske svårt att bromsa utan orsak.
Skönt med fredag och jag o barnen ska ha städhelg. ?

Vjlo
fre, 2020-07-24 - 16:41

Visst är det underligt vad lite blåbärsris, stenar och spindelväv kan göra för ens perspektiv? ?

Hoppas det blir en bra helg! Bra med 6 dagar! En dag i taget!