Tjalle

Hej GaragePer,

Du är saknad. Kul att höra ett livstecken ifrån dig även om det naturligtvis hade varit bättre om du mått bra. För egen del har det varit upp och ner under detta år. Jag hade en bra period mellan januari och mars. Sedan "fastnade jag" mitt i Europa i coronakarantän under nästan 2 månader och då kunde jag inte hålla mig från att trösta mig med vin på kvällen. Jag visste ju vare sig ut eller in. Nu helt vit sedan en vecka tillbaks och försöker ha fullt fokus framåt.

Det är ju som vår erfarna "vinäger" skriver att det handlar ju också om att "förändra sitt drickande". Även om vi inte lyckas ända fram i alla lägen kan vi nog vara överens om att den totala konsumtionen gått ner väsentligt. Vi får återigen hjälpas åt.

Allt gott/Tjalle

Ert stöd är ovärderligt just nu och alltid.
Jag skriver mer i kväll och kommer försöka hänga här med mina historier och händelser. Det har gått bra ibland men allt för ofta faller jag ihop och klarar inte stå emot. Ny resa påbörjad igen! Ska in till byn om 10 minuter för möte med min psykolog. Det är livsviktigt för mig just nu. Jag är väldigt besviken på mig själv i denna stund. Inte för att det hjälper men det förhindrar i alla fall att jag dricker. Kämpa på kära vänner, ni är guld.
GP

Har återigen lyft mig själv ur askan och elden. Är så snabbt uppe på benen igen men hamnar dessvärre lika snabbt i framåtstupa sidoläge kvidande i mitt bisarra missbruk. Detta är i stort vad jag måste bryta och jag har en makalös förmåga att glömma allt det hemska runt och efter mina fyllor. Har gjort framsteg med terapi och det har inte varit gratis rent känslomässigt så att säga, men äntligen har jag fragment av förståelse och har små men skarpa verktyg att arbeta med. Förändring kommer inte över natten så att säga. Inte den personliga och mentala i alla fall. Jag har tidigare berättat om övergreppen och våldet jag växte upp i som liten parvel. Allt detta jagar mig fortfarande både medvetet och omedvetet. Dag som natt. Jag har i hela mitt liv flytt för mitt liv på ett eller annat vis. Allt för att överleva. Metoderna har inte fungerat eller varit de allra mest genomtänkta. Problemet är att det är först nu vid 56 års ålder och erfarenhet som jag börjar förstå varför och hur jag försökt lossa mina egna demoners grepp. Man är aldrig för gammal eller för sent att lära om, börja älska sig själv i stället för att slå på sig själv. Mitt liv har varit och är fortfarande väldigt prestationsbaserat, nedvärderande, självkritiskt, oförlåtligt och fullt av "skynda, skynda!"
Jag fick som liten aldrig trygghet eller ro utan var alltid jagad på ett eller annat vis. Det har gjort stora revor i min kropp och själ. Men på ett eller annat makalöst vis har jag faktiskt klarat av otroligt mycket bra saker här i livet ändå. Familjen är kvar, jobbet jag hatade har jag lämnat, jag bor precis där jag vill bo, jag har en aptit och nyfikenhet på människor, djur och natur. Älskar resor, träning och äventyr. I ärlighetens namn har jag inte mycket val om jag vill fortsätta livet. Alkoholen måste bort, de sista två åren har det eskalerat snabbt och mina nedturer har varit väldigt många och ofta. Nu tycker jag mig åter igen ha vaknat upp och poletten ramlat ner för 87 gången. Hissen har gått ända upp till övervåningen.
Dag 4 och jag känner mig lugn men samtidigt oroad, tankar och idéer runt alkohol och framtiden både skaver och gnager. Hur ska jag lyckas vara utan det som blivit en sådan extremt stor del av mitt liv?
En dag i taget, långsamt ska hjärnan och sinnet få sin ro, läka och utveckla nya mönster och tankar som inte inkluderar alkohol.
Tänk när jag kommit dit.
Mer berättelser kommer framöver.
Jag behöver er alla där ute.
Kram och kärlek till er.
GP

Jag är i din ålder och känner igen mig i allt från den självkritiska blicken och piskandet, till att ändå känna mig stolt över sånt jag har haft kraft att åstadkomma. Såklart hör dessa saker ihop. På något vis. Jag tänkte idag att så mycket otillräcklighet jag läser om här så tycks det ingjutet i vårt DNA, jag vet inte. Har också gått mina vändor i terapi, förlåtit det ena och andra (oklart om det gäller mig själv) Men en sak som är ny för mig i denna relativt nya nykterhet, nu 6 månader, är att jag är mycket pragmatisk kring min tid. Som därmed smittar min känsla för mig själv och mitt liv. Jag vet nu, eftersom jag ser barnbarn fylla 3,6 år. Och eftersom mina barn är vuxna och en bit in i olika karriärer, att jag bevisligen är vuxen, medelålders. Övre? Kanske.
Jag orkar inte och vill inte spendera en enda minut till, bakfylla eller fokuserad på alkohol.
För mig som vanligen vänder och vrider på allt, finns här inget att vända och vrida på. Att leva mitt liv, den enklaste meningen i världen, har blivit ett uppdrag som jag försöker ta på allra största allvar.
Jag håller på dig!

Återigen har jag samlat på mig nyktra dagar, dag 15 har precis sett dagens ljus. Att starta min nykterhet mitt i semestern är inte optimalt men är en desto större utmaning, som jag kan gilla. Prestation har ju alltid präglat mitt liv. Ibland på gott men oftast på ont. Nu klarade jag en lång helg med vänner där alkoholen fanns fritt och tillgänglig. Alla dricker måttligt och med förnuftet i behåll. Det kan tyvärr inte jag göra. Nu börjar en ny prövning i em. Då gamla, kära vänner kommer på besök i tre dagar till oss. Vi har alltid träffats med välfyllda alkohol förråd förut och så är det denna gången också. Fast denna gången kommer det finnas öl och vin över när de åker hem. ?
Jag har tidigare antytt mina problem för dem men har inte berättat om mitt senaste beslut och mina öden o äventyr i min resa mot nykterhet och insikt. De senaste två, tre åren har varit extremt turbulenta för mig rent psykiskt och inte minst fysiskt. Alla resor och krav i mina jobb. Konflikten men en arbetsgivare där jag blev anklagad för egenmäktigt förfarande och fick advokater på halsen som jagade mig nästan tills jag tog mitt liv. Alla ingredienser i en riktigt sorglig men ändå rätt tragikomisk dokumentär.
Efter att ha förlikats och jag blivit mycket fattigare på pengar så trodde jag livet skulle vända. Jag hoppade på ett liknande arbete och började resa till Asien igen. Full av energi men med allt för stort bagage och förflutet som jag inte klarat av att hantera eller bearbeta. Dyk rakt ner i skiten med huvudet före bara, nu glömmer vi allt som varit. Det gick inget vidare som alla med normal begåvning kan räkna ut.
Ganska snart blev arbetsbördan och drickandet övermäktigt. Jag föll handlöst in i en ny depression och inte kaos. I detta kaos hamnade jag på sjukhuset och har genom många olika instanser nu hamnat rätt till slut hos en psykolog som med hjälp av min egna kraft och vilja fått mig att se och förstå varför jag agerat som jag gjort och fortfarande gör. Det ligger massor av trauma från barndomen i mina gener och det är sorgligt i sig men det har jag alltid vetat om. Har dock saknar verktyg och förståelse hur jag ska hantera dem.
Nu är jag på väg men det kommer ta tid att läka och bli snäll mot mig själv.

En jobbig del av att bli nykter är insikten att aldrig mer kunna dricka normalt tycker jag. Det kommer över mig när vi träffar vänner, reser, käkar, ja nästan överallt och ofta. Så är det alltid i början av nykterhet. Idag på morgonen fanns dock inte denna sorg och saknad närvarande på samma sätt som förut. Jag tyckte mig se en strimma glädje över att slippa giftet och långsamt bygga upp min mentala kraft och se livet som det egentligen är, utan skygglappar.
Min inre energi och rastlösa läggning har alltid gjort mig kreativ. Tyvärr med ganska mycket ångest som driv. Självklart kommer jag använda min energi till positiva händelser och skapande. Det jobbiga är dock att jag ständigt söker mening och tänker för mycket på projekt och livsupplevelser som ibland är allt för stora eller utmanande. Jag försöker lära mig leva nu, vara snäll mot mig själv, ta mig själv på allvar och att duga precis som jag är.

Kram till er alla där ute.
Sköt om er och njut av dagen som den kommer.
Tillsammans.
GP

Ditt inlägg utstrålar verkligen hopp om livet ❤️ Om det innebär att du aldrig kan dricka ”normalt” så är det värt det. Om man lyckas förflytta tänket från ”jag får inte dricka” till ”jag vill inte dricka” så går den nyktra resan så mycket lättare.

Du måste vara ärlig mot dina vänner direkt när de kommer - inte frestas och kämpa på egen hand. Är de dina vänner på riktigt kommer de att förstå och stötta dig i ditt beslut.

Kram ?

Våra gäster är här och vi har det väldigt bra tillsammans. Skön energi och harmoni. Jag berättade ganska omgående om min kamp och resa framåt. Det lättade bördan för mig. Det väckte också många tankar och reflektioner från deras sida. Det dricks allt för mycket i deras nära omgivning också.
Tänk vad skönt och avkopplande det är att vara med vänner där man får och kan vara den man innerst inne är.
Snart väntar en härlig frukost tillsammans och sedan en långpromenad i den vackra skogen.
Sköt om er alla kära vänner.
Fri ännu en dag.
GP

Går det lättare att inse alla fördelar utan alkohol. Våra vänner har precis åkt hem och alla är lite sega, sömniga efter tre dagars samvaro.
Jag är också ödmjukt avslappnad och skön efter att inte ha vacklat i min nykterhet. Jag får lyckorus utan att dricka och det är en underbar känsla.
Idag är en härlig dag då det passar fint att bara vara.
❤️?
GP

Jag är makalöst tacksam för allt stöd och kommentarerna ni droppar i min tråd.
Tack Andrahalvlek!
Tack Candle!
Tack alla andra!
Senaste dagarna har en alldeles makalös och skrämmande insikt slagit mig, som jag hoppas inte stämmer. Har inte ork att skriva om den i kväll men planerar göra det i dagarna som kommer.
Inte meningen att skapa en "Cliffhanger"
Upplösning och tankar kommer inom kort.
?
Ta hand om er.
GP

AmandaL

Garagepeter, jag säger heja dig och grattis till dina nya nyktra insikter! Jag tar gärna del av dina farhågor imorgon eller någon annan dag när du orkar beskriva dom och ska försöka göra mitt bästa för att hjälpa dig tänka annorlunda ???

Så fint att du är tillbaka- och liksom tillbaka, i det kraftfält som det ju är att vara nykter. Kraftfältet från ev månen håller mig vaken men försöker sluta med sömntabletter och hellre vaken nykter än att somna full. Det är iaf helt säkert.
Du är en stark person och jag tänker att du klarar detta, och att vi är många som hjälps åt här. ?

Med relativt gott grepp om klippans kant har jag senaste veckorna börjat komma längre och längre på min led.
Det är sannerligen ingen tydligt markerad väg upp, jag känner mig fram efter gott grepp och stadigt att stå på. Jag har lyckats bra nu i tre veckor och min terapi hos psykologen ger mig verktyg och insikt i det förflutna jag tidigare inte sett eller velat se.
Till råga på allt fick vi akut åka in till djursjukhuset med vår kära katt i går kväll, det slutade tyvärr med att vi fick avliva honom. Efter så många år av glädje o mys tillsammans fick allt ett sorgligt och tårfyllt slut. Tänk vad fäst jag varit vid vår käre vän, många tårar och och minnen blir det.
Han lider i vilket fall som helst inte mer.

Mina egna tankar, tvivel och insikt har sista tiden rört sig mycket runt framtiden och min egen nykterhet. För det första har jag extremt svårt att tro att jag druckit mitt sista glas. Att sätta upp ett sådant mål att jag aldrig mer ska dricka fungerar helt inte enkelt för mig. Det är så definitivt, precis som döden.
Jag VILL vara nykter för alltid men min vilja är långt ifrån 100 %
De många perioder jag varit nykter har jag alltid sett som ett slags rehab där jag långt där framme ändå kommer dricka "lite" igen.
Självklart är jag alkoholist efter så extremt många år tillsammans med Kung alkohol.
Jag har nu gått här hemma och funderat runt hösten. Jag älskar ju att resa, både i jobbet och privat. Äventyr och upplevelse har jag alltid strävat efter.
Nu till min fasa har jag börjat förstå att mina planer över att eventuellt resa i höst handlar väldigt mycket om alkohol!
Jag har alla redan nu börjat planera för en comeback!
I alla år har mitt resande varit intimt kopplat och förknippat med alkohol och fest, drickande, glädje, förstärkta känslor, avkoppling och avtrubbning.
Det är detta jag nu ser framför mig, vill jag över huvud taget resa om inte alkoholen får lov att finnas där?
Svaret på den frågan är nog just nu tyvärr nej.
Därför går mina tankar nu fram och tillbaka runt hur jag ska göra och framför allt tänka runt hela denna "nya" upptäckt.

Troligen krävs det minst 6-8 månader helt utan alkohol innan jag kan se förbi denna koppling som min hjärna automatiskt gör runt resande och alkohol?
Vad vet jag?
Väckarklockan är helt klart att efter ett så långvarigt beroende jag haft och skapat helt på egen hand inte sopas under mattan i brådrasket.
Steg för steg kommer det blekna, men aldrig riktigt försvinna helt tror jag.
Att läka tar tid, det har jag inte haft tid med förut.
Det måste få ta tid och så småningom kommer min upptäcktsfärd vara fri från falsk stimulans.
Det är min förhoppning och vilja.
Samtidigt säger en annan sida av mitt medvetande att jag återigen är inne på en rundsmörjning och renovering för att senare kunna fortsätta som förut.
Så har det alltid varit, kanske det är helt rätt tid precis nu att ändra detta?
Alla förstår att dessa tvivel och tveksamheter vill jag inte ha längre.
Frågan är vad man tar med sig och lär av sina gamla misstag?

Kramar från
GaragePer

Djur berör verkligen våra hjärtan på djupet. Den enda trösten är att vi kan hjälpa dem, så de slipper lida. Men otroligt sorgligt är det.

Resandet är för dig och så många andra intimt förknippat med alkohol. Gå på krog/pub/klubb och fest likaså. Alla dessa situationer som förknippas med alkohol måste man uppleva nykter. Flera gånger. För att programmera om hjärnan.

Först då förstår man att både fest och resor kan vara precis lika bra, kanske bättre, utan alkohol. Och för att uppleva det krävs en längre period av nykterhet. För varje nykter månad får man nya aha-upplevelser.

I höstas kunde jag inte ens tänka tanken att sluta dricka helt. Dricka ”reglerat” trodde jag på. Tji fick jag förstås, det funkar aldrig i längden. Jag tyckte till och med att mitt missbruk eskalerade efter mitt försök att reglera. Fler dagar, större mängder.

Nu, snart 6 mån nykter, förstår jag inte hur jag kunde tänka så. Det är väl ingen mänsklig rättighet att dricka? Jag kan ju ha lika roligt och trevligt utan alkohol. Jag vet det eftersom jag har upplevt det några gånger, trots coronatider. Vissa saker kan man inte läsa sig till. Det måste man uppleva själv.

Men det är väldigt dumt att tänka ”aldrig mer”. Själv tänker jag ”inom överskådlig framtid”, det vill säga en månad eller två framåt.

Fortsätt skriva om detta, för det är nog en hård knut hos dig. Att du ser på nykterheten som ”pauser” från ditt vanliga roliga liv. Istället behöver du hitta roligheter i ditt nyktra liv ?

Kram ?

Vaknar ännu en morgon utan fylleångest och är djupt tacksam för det.
Att slippa tänka, planera och frukta alkoholen som om den vore upphöjd på ett altare likt en rödögd demon som stirrar ner på dig. Slaven håller sakta på att vakna ur sitt förtryck.
Jag har haft en natt med bisarra, skrämmande drömmar. Mycket beroende på känslorna runt vår katt och hur den fick dö i mina armar. Begravde honom hemma utanför köksfönstret, där jordhögen vittnar om hans sista vila. Ska köpa en blomma att plantera där.

Jag drömmer säkerligen oroligt pga alkoholen också och vad jag ska göra senare efter sommaren, som helt abrupt verkar lämnat oss och gått in i höst alla redan? Hoppas den återvänder lik som den var i juni. ?
I vilket fall som helst skrev jag ett nytt CV igår kväll och det gick fint. Försöker hålla det enkelt och smidigt. Jag vill byta bransch helt och hållet känner jag. En tanke jag fick då jag gick igenom mitt CV är ju att det oftast inte finns så mycket dramatik i ett CV. Kanske man ska skala bort mycket av det överdrivet positiva och skönmålande mot hur det oftast varit under ett helt arbetsliv?
Konflikter, och hur man löste dem, eller inte löste dem. Hur man mådde då man kände sig utanför. Att man lämnade ett visst arbete på grund av en idiot till chef. Att man sakta återhämtar och reser sig från alkoholmissbruk.
Det skulle kännas befriande och äkta men skulle nog inte innebära att man blir kallad på intervju? ?
En sak är dock säker i mitt eget liv, jag är trött på att ljuga och låtsas vara något jag inte är. Både för mig själv och andra.
Jag vill inte vara min prestation längre.
Tror jag är något större och bättre på väg?
Ha en god dag kära ni.
Tänker på er alla.
GP

Brukar normalt vara en dag jag spenderar i ett mörkt sovrum med maximalt ångestpåslag.
Idag är inte en sådan dag och så tänker jag att det ska fortsätta.
Redan efter 22 dagars nykterhet upplever jag ett friskare tankesätt. Mitt i allt dyker dock romantiska tankar om fest och dricka upp. Varför skulle jag någonsin behöva dricka för att känna mig lugn eller nöjd med mig själv igen?
Relevant fråga, i vilket fall som helst gäller det att ständigt ifrågasätta alkoholen och vad den gör med oss som individer.
Just nu en lätt resa framåt men jösses vad snabbt jag kan komma in i nya tankemönster och finna mig planera för ett återfall längre fram.
Märkligt skrämmande, eller hur?

GP

AmandaL

Jättestort grattis till dina 22 nyktra dagar, helt fantastiskt att du upplever hur fina fördelar det kommer och att din ångest lägger sig ? att romantisera alkoholen är vad en alkoholist gör. För vi vill ju egentligen bara dricka oss fulla, men det är du som bestämmer över ditt liv nu, du vill inte vara bakis i panikångest attacker, du vill inte förstöra din kropp med giftet alkohol längre. Du bestämmer att du vill må bra. Alkoholen lurar dig, precis som ett riktigt elakt gift gör! Var på din vakt, och fokusera på det bästa med nykterheten. Att livet kommer åter till dig och att det är du som bestämmer över ditt liv. Du styr ditt mående ?