av Midsommar

Midsommar
tis, 2020-07-28 - 23:17

Nu ska vi se om detta hamnar rätt.
Jag är ny här. Jag träffade en kille för 1 1/2 år sedan. Vi fastnade direkt för varandra och fick starka känslor för varandra.
Jag märkte dock tidigt att han drack. Jag kommer från ett 20 årigt stabilt förhållande med tre barn. Har haft en bra uppväxt med närvarande föräldrar. Han däremot har nästan alltid varit singel och kommer från en otrygg hem miljö med en alkoliserad pappa, psyk svag mamma, soc inkopplad m.m
Vi bor inte i samma stad så det ” problemen” började inte förren efter ett halv år. Jag började bli mer och mer osäker på hur stora problem han hade med alkohol. Jag tog upp det med honom och han höll med om att han drack för mycket. Han var van vid att dricka,men sa att han inte skulle ha några problem att sluta.
Jag tyckte det kändes olustigt och jag sa ifrån att om vi skulle ses så kunde han inte dricka den dagen eller dagen innan vi skulle ses eftersom han då kanske skulle lukta.
Flera gånger ” bröt” han mot det och han lovade igen och igen och igen.
Jag blev mer och mer osäker och kände att jag behövde ” bevis” på att han kunde klara sig utan ölen ett tag. Annars ville jag inte satsa på oss.
Han var med på det. Lovade att inte dricka så att jag skulle få känna mig säker. Men han höll aldrig det och har inte gjort det ännu.
Det har nu varit såhär sedan förra sommaren.
Varenda gång som jag kommit på honom ungefär 1-2/ gånger/ vecka har han erkänt efter ett tag. Men han ljuger alltid om det till en början. Han vet att om han dricker så vill inte jag ses. Han skyller på mig nu för alla inställda träffar och helger och menar att jag straffar honom och att det inte blir bättre av det. Men det bryr jag mig inte om längre. Han tycker att jag ska ” bjuda till ” mer med tex att ses mer, sova hos varandra. Han menar att det blir ” lättare” för honom då att avstå ölen. Men jag har kommit så långt i detta nu att det inte är jag som ska ändra på något. Han vet att om han vill ha mig så måste han vara utan ölen ett tag.
Han äter Antabus sedan en månad tillbaka men dricker ändå ibland. Inte mycket kanske alltid men han dricker. Han tycker att han har ” bättrat” sig men för mig räcker inte det. Jag tror han är alkolist. Han säger själv att han har problem och några gånger så har han sagt att han är det.
Det som är så sorgligt är att jag VET att han vill sluta. Men jag tror inte att han kan.
Jag har sagt att jag inte vill vara tillsammans med honom när det är såhär och sedan förra veckan har vi paus. Jag kom då oanmäld hem till honom och märkte att han druckit öl och tagit Antabus.
Han mår väldigt dåligt över att jag inte vill vara tillsammans med honom. Jag har sagt att jag ger honom nu tid till att komma fram till hur han ska göra. Vill han fortsätta med mig behöver han vara utan ölen ett tag för att jag ska kunna känna mig lugn.
Jag har oxå sagt att bestämmer han sig för det så beställer jag tid så att vi får prata med någon. Jag är så fruktansvärt arg, ledsen och besviken på honom. Jag har ingen som helst tillit till honom. Men jag älskar honom. Men han vet att jag klarar mig utan honom.
Han mår överlag väldigt dåligt. Han har inte haft det så lätt. Han vet att jag kommer finnas för honom och hjälpa honom. Men bara om han slutar dricka.
Han vill gärna lägga det på mig och menar att om vi hade ett mer fungerande förhållande, inte bodde så långt ifrån varandra, om han kände sig trygg m.m så hade han inte druckit. Han dricker för att trösta sig. Han verkar inte fatta att om han slutar dricka så är chansen större att han får det som han önskar sig mest av allt. Men jag oroar mig att han faktiskt inte kan sluta. Fast att han vill. Kan det vara så?

Zebrafinken
ons, 2020-07-29 - 20:06

Hej,
För att tala klarspråk, din man har ett beroendebeteende som du beskriver. Hans nyktra "jag" kommer säkert att vilja sluta, men hans beroendehjärna, eller reptilhjärnan, får honom att välja alkoholen. Han behöver hjälp med sin sjukdom av någon expert, absolut!
Jag är anhörig och varit med om något liknande. Min man har valt att gå in i ett års behandling via hans företagshälsa och har nu hittills varit nykter i ca 20 veckor. Det finns hjälp att få där ute, gäller bara att hitta rätt väg att gå. Viktigast, ta hand om dig själv först ?
Lycka till!