Förändring till det bättre

22 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Kallekandricka
Förändring till det bättre
Kallekandricka
Förändring till det bättre

Hej.

Även om det tar emot vill jag efter mycket läsande skapa en egen tråd. Det finns inget riktigt mål med den, förutom att jag behöver få ur mig tankar som jag gärna bollar med er andra som har erfarenhet av ohälsosamt drickande. Jag är ensamstående man i trettioårsåldern.

I jämförelse med andra kan jag inte påstå att jag dricker särskilt mycket, och aldrig dricker jag mig stupfull, men uträknat på ett år är det otäcka mängder, sen ljuger jag för mig själv när jag skriver detta, för det händer visst att jag dricker mig stupfull och jättemycket en gång i månaden kanske, men oftast, som allra oftast håller jag mig till motsvarande 1.5-2 deciliter 40% sprit om dagen. Vilket blir 55 liter starksprit om året! Eller 220 flaskor vin om jag räknat rätt! Bara en vinare varannan dag ju. Svårt att lura sig själv när man tänker efter, men ljuga kan man göra väldigt länge.

Det är länge sedan jag slutade supa och däri utåt sett sabotera för mig själv eller andra i min omgivning, numera är det mer i ensamhet jag dricker när jag vill koppla av, äta något gott, se en film, städa och hör inte av mig till andra p.g.a erfarenhet av dumma fyllesamtal och sms etc, så isolerar mig själv ganska mycket.

Drickandet kom till en gräns där jag kände att det enda jag såg fram emot under hela dagen var att ta den där ölen när jag kom hem efter jobbet, ölen efter jag städat klart, ölen efter jag gjort ditten och datten när jag fick fira.

Detta fick all tillvaro under hela dagen att vara ångestfylld ända fram till att jag fick dricka, vilket oftast skedde framåt kvällen och då tillräckligt fort för att kunna bli berusad på den ändå i sammanhanget lilla mängden(motsvarande omkring 1.5-2dl 40%). Det var som om det var det enda jag såg fram emot, och allting annat har fått stå på paus, för hur ska man orka ta tag i något eller göra något alls om man går runt med ångest och bara vill hem och dricka?

Drack bara på sådana nivåer att jag hann alltid nyktra till före nästa fylla, så det gick bra att sluta direkt, och under tiden jag druckit har jag räknat hårt på de där 8-10 timmar som behövs för att köra nykter till jobbet om jag druckit motsvarande 2 dl så har förmodligen inte kört rattfull, usch!... man har ju ingen aning egentligen.

Har läst mycket här vilket är till hjälp, men det som var droppen var när jag sänkte motsvarande 1.4 liter starksprit under tre dagar. Drack två öl den fjärde dan för jag kände mig skakig, men sen dess är jag i nuvarande stadie :)

Tankarna om att minska drickandet har gnagt en längre period men jag har inte orkat ta tag i det, men för två veckor sedan fick jag kraft och bröt istället helt och har inte druckit något sen dess. När klockan slog om till denna lördag inledde jag det femtonde dygnet som nykter.

Vet inte riktigt vad mitt mål är, just nu känner jag att jag aldrig vill dricka mer, men suget kommer ju titt som tätt, jag vill dricka för att unna mig, fira något, trösta mig, göra något roligare, göra något mindre jobbigt, för att få energi, för att bli trött...

Hur länge har mitt drickande pågått? Det vill jag inte tänka på fullt ut. Förr drack jag mer när jag väl drack men mer sällan och med uppehåll, På senare tid har jag druckit mindre mängd men oftare. Det är ofta en eller några nyktra dagar i följd då och då, men jag har inte haft en helt nykter vecka på över två år, men nu har jag haft två hela veckor nykter, och planen är att fortsätta så inom överskådlig tid som andra så ofta skriver.

Ser fram emot att fortsätta vara nykter, tycker mig känna att det kanske är lite bara liiite bättre, liiite lite lättare att göra och ta tag i saker, men det tar samtidigt emot eftersom man vill att tillvaron ska kännas ännu mycket bättre för att orka fortsätta, jag vill få återfunnen hälsa tillbaka osv, men att lista de positiva sidorna är oerhört svårt - såhär långt!

Funderar på att gå på AA möte, men oroar mig för att det ska leda till oönskade konsekvenser.

Som jag skrev upplever jag att alkoholen satt allting på paus för mig, sen är det mycket som stökar eller har stökat i mitt liv när jag var i tjugoårsåldern, dels alkohol men mycket annat som nära dödsfall, relationstrubbel, ekonomi, adhd, vänner som växt ifrån en osv. För ett antal år sedan gick jag ned mig helt, men har tagit mig ur det och är på väg ut ur annat, men jag tror att alkohol är en stor bov som gör att jag inte riktigt kommer vidare eller kommer loss ordentligt.

En dröm är att återta kontroll och skapa ordning i mitt liv och jag skulle verkligen vilja träffa en härlig partner med gemensamma intressen att göra roliga och spännande saker ihop med. Det är länge sen jag var i ett förhållande av olika skäl, mycket för att jag inte orkat med mig själv under en lång period och verkligen inte velat utsätta någon jag tycker om för mig själv under den tiden.

Oj vad långt det här blev, men hoppas någon finner det läsvärt. Jag kommer uppdatera framöver.

Soffpotatis
Välkommen hit!

Har bara varit nykter en dag längre än dig, och jag har inga planer på att fortsätta dricka alls.

Det låter som om du och jag har använt alkohol på samma sättoch vi har väldigt liknande bakgrund hur livet sett ut fram till brytpunkten.

Jag gick på mitt första AA-möte för snart två veckor sedan. Jag tyckte det var väldigt bra.

Det som funkat för mig hittills är att lyssna på boken ”skål ta mig fan” (Har lyssnat flera gånger) och att verkligen ta ”en dag i taget”. Det betyder för mig att jag även orkar ta tag i andra saker i mitt liv, och strunta i alla måsten man målar upp för sig själv. Det ger mig ett lugnare sinne och har då och då känt mig lycklig igen.

Hoppas du kan finna hjälp och stöd här!

Se klart
God morgon!

Mitt liv liknar inte alls ditt, men ändå gör det ju det. Främst tänker jag då på kraft och energi att komma igång med saker, att ta sig igenom trista partier - allt kan f ö för en drinkare kännas trögt...
Jag kan inte råda kring hur du ska göra på sikt- men skulle rekommendera en längre tid, kanske 3 månader nykter för att därefter utvärdera och se hur det påverkat ditt liv.
Om det känns länge så funkar en dag i taget väldigt bra (för mig och många här)
Önskar dig styrka och du är ju smart som redan så ung har klarhet. Bra och heja dig! 🌸
Ps. Nästa vecka har jag varit nykter 7 månader. Ett av livets bästa beslut.

Charlie70
Välkommen hit Kallekandricka!

Första tiden ÄR jobbig. Man blir trött, får kanske lite krämpor här och där, upplever att man tappar lusten till mycket (kanske det mesta). Allt, precis ALLT blir bättre utan alkohol. Du kommer att känna det efter hand. Jag hade t.ex. jättejobbigt efter tre veckor. Därefter drabbades jag av starkt sug i perioder. Jag tog hjälp av jordnötter och bubbelvatten. Jordnötter mättar, det är bra för suget. Efter att jag varit nykter i sex månader kändes det som om allt vände. Suget borta. Känner att alkoholen inte tillhör mig längre. Andra dricker, men inte jag.

Jag upplever att det är mer eller mindre ett heltidsjobb att bli nykter. Börja med en dag i taget! Läs på, läs böcker, se på youtubefilmer. I Andrahalvleks tråd får du massvis av tips! Fundera också på om du bör vända dig till en beroendemottagning. Det gjorde jag och jag tycker det har hjälpt mig i svåra tider när det finns ett blodprov som ska tas eller någon som ringer och vill veta hur det går.

Stort lycka till!

Andrahalvlek
Välkommen hit!

Våra liv var inte heller lika, eller vårt sätt att dricka. Men en sak var lik: Att livet är en transportsträcka till nästa fylla. Så sorgligt.

Börjar man dessutom välja bort aktiviteter och umgänge för att det hindrar en från att dricka så blir man snart väldigt ensam 😢

Sen jag slutade dricka för snart sex månader sedan så har jag blivit mycket mer närvarande i nuet, upplever allt mycket starkare, är mer nöjd generellt med det mesta, och har mycket större tålamod med mig själv och andra.

Jag kan räkna upp hur många vinster som helst!

Ta Soffpotatis i hand och gör den nyktra resan nu - och du kommer inte att ångra mig.

I min tråd finns som Charlie skrev MASSOR av tips så att du kan sysselsätta dig 24/7 nu i början. Det här kan man inte göra halvdant, det kräver mycket engagemang.

Kram 🐘

Onkel F
Hej och välkommen!

Grattis till dina nyktra veckor! Bra beslut att göra något åt alkoholen.

Mitt sätt att dricka liknade i mång och mycket ditt. Särskilt det där med "mindre men oftare". Jag tror det är det mest självdestruktiva sättet att dricka. Det blir en vana, ett normaltillstånd som sakta smyger sig på. För mig slutade det med att jag drack veckan runt. Med ökande kvantiteter.

Det glädjer mig att du bestämt dig för att göra något åt din situation innan det riskerar att gå överstyr.
Oavsett om du väljer nykterhet eller minskat intag, lycka till!

Ensam1984
Välkommen till gemenskapen

Känner igen mig i mycket du skriver. Om ett förändrat drickande, om att dricka i ensamhet, att dricka mindre men oftare och att inte ens kunna tänka på att ha en partner då man inte riktigt klarar av sig själv ens.

Har själv varit nykter 51 dagar nu, det har varit lätt för mig, tills nu, nu har jag en svacka. Så det går upp och ner. Men av erfarenhet vet jag också att det blir bättre. Och vi kommer inte ta oss framåt eller uppåt om vi inte spolar kröken.

Förresten, grymt jobbat med 2 veckors nykterhet. Mitt tips, om något är att lova dig själv nykterhet en dag i taget och skriv här inne varje dag, som en dagbok, det är superbra att ha sen när det är jobbigt eller du börjar leka med tanken om att du kan dricka. För det händer alla, men alla agerar inte på det.

Kram

Kallekandricka
tack för svar

Hej, och tack allesammans för svar.

"Livet är en transportsträcka till nästa fylla", oerhört träffande. Skrämmande när man tänker på det. Jag känner mig sugen på att dricka just nu. Kommer förstås inte göra det. Jag tänker och kan inte förstå hur man kan vara så huvudlös att man utsätter sig för nästan en hel dags lidelse med ångest och obehag i väntan för ett fåtal timmars berusning framåt kvällen? Och berusningen sedan... Den är ju egentligen bara trevlig när den smyger sig på. Jag hatar att vara full och jag avskyr att vara bakis. Vakna med yrsel och hjärtklappning, törsten man känner, känna sig orolig för att sätta sig bakom ratten, allt annat negativt som kommer med svettningar och oro. Hur många gånger har man inte tänkt att man aldrig mer ska dricka när man varit nere på botten?

@Andrahalvlek: När jag läste den meningen rotade sig känslan av att vilja avstå alkohol än djupare hos mig. Tack

@Soffpotatis: Är det din första nyktra period och vad var det som fick dig att bestämma dig?

@Se klart: Det är så bedrägligt hur man har använt alkoholen i alla tänkbara situationer oavsett känsla. Minns en gång jag varit ute och motionerat och tränat, självklart skulle jag fira och koppla av med en riktigt stark öl efteråt, pratade med en person om det verkligen var hälsosamt att dricka en öl ovanpå träningen, varpå "Tänk om du druckit ölen utan att träna", då var ölen plötsligt legitim. Vet inte hur många träningspass jag firat med en öl...

@Charlie70 Jag läste om post-akut abstinens och är själv lite orolig jag ska komma in i en sämre period. Det känns som att det gått lite för lätt hittills även om precis som du skriver så har jag upplevt smärta på diverse ställen, haft huvudvärk. Jag har sällan huvudvärk, men kanske har alkoholen maskerat mycket som nu kommer fram? Jag har slutat med nikotin tidigare, så vet hur bestämd man måste vara. Så länge jag låter bli alkoholen helt kommer det gå bra.

@Onkel F Innan semestern hade jag trappat upp till att dricka något varje dag så att viss berusning infann sig. Hela dagen gick åt att nå slutmålet när jag fick knäcka ölen. Vissa dagar räckte inte det så jag fick ta ett par snaps också för att känna mig nöjd. Många måltider styrdes också till sådant man fick unna sig alkohol till. Länge gått med känslan att jag vill göra något åt det. Just nu önskar jag bara att jag tagit tag i det tidigare, men behövde semestern för tryggheten i när jag spola kröken.

@Ensam1984 Jag har läst hela din tråd och igenkänningsfaktorn är stor för mig i många bitar. Jag hoppas din npf-utredning kan ge dig svar och verktyg för en mindre kaotiskt och lättare vardag. Jag fick själv diagnosen adhd som vuxen vilket gett mig mycket svar, insikt och tillgång till medicin. Dock osäker på om det mer övergått i add för jag är så "svårstartad" med mycket prokrastinering sen jag gick in i väggen. Så var det dock inte förr när jag var mer utagerande, alltid saker på gång, alltid nya upptåg, projekt m.m som aldrig avslutades. Mentalt är det fortfarande samma kamp mot impulser och hjärnspökena, och när jag får energi är jag snabbt tillbaka i mitt gamla jag, men jag bränner slut på mig själv gång på gång och hamnar på ruta noll.

-------------------------------------------- Uppdatering -----------------------------------

Måndagen blir dygn 17 som nykter när klockan slagit om. Sömnen infinner sig inte riktigt och jag har vänt på dygnet men sover när jag väl somnat. Förr hade jag druckit lite extra nån dag så man hade somnat tidigt och sen vaknat tidigt med alla kroppsliga obehag som infinner sig när spriten går ur. Tror jag kan ha ganska mycket uppdämt sömnbehov just nu när man får sova på riktigt för första gången på väldigt länge, även om jag är väldigt trött.

Tankarna går fram och tillbaka. Jag kan känna jag inte har ett tillräckligt tydligt mål eller tillräcklig beslutsamhet, mycket förhandlande i hjärnan precis som när man slutar med nikotin, men sen tänker jag på alla nackdelar och då återkommer de bra tankarna.

Idag har jag lagat bra, god och hälsosam mat och varit ute och motionerat 2 timmar i terräng under dagen. Ute i skogen funderade jag på om jag ska dricka igen, vad, när, hur, var. Det känns tråkigt att tänka sig framtiden utan alkohol. Inte så konstigt den gör det när varje positiv stund har förgyllts med alkohol om så jag fiskat, bestigit berg, lagat mat, tränat, städat, festat eller träffat vänner, ALLT! Inte konstigt det känns grått att tänka sig ett liv utan. Normalt sett hade jag druckit mycket vitt vin till maten idag och åtminstone en öl efter motionen. Det är två positiva saker idag som jag gjort utan att direkt toppa med alkohol. Det är väldigt många upplevelser eller sysslor kvar att göra utan A för att programmera om hjärnan. Tänker på alla filmer jag bara sett till hälften eftersom jag fördunklat sinnet med sprit, alla böcker och musik... och alla andra upplevelser de senaste åren. Sorg och ilska alltså.

Imorgon tror jag det är öppet på AA, men jag är inte redo för att gå.

Nu när jag äntligen kommit över brytpunkten att inte dricka en period finns det egentligen inget som gör att jag behöver gå tillbaka, men det hade varit skönt om det snabbt kom positiva sidor av att avstå som kvitto på att man gör rätt, jag förstår dock att det ligger lite längre fram i tiden även om t ex vågen redan visar bättre siffror.

Tack alla som skrev och kämpa på. Jag kommer om jag inte redan har att läsa igenom era trådar.

Imorgon när jag kliver upp fortsätter jag denna måndag nykter.

Andrahalvlek
Positiva saker

Svinbra jobbat Kallekandricka! Du är verkligen precis så bestämd som man måste vara. Säga till hjärnan tydligt och bestämt som man gör till en treåring. Och ha samma tålamod, tids nog fattar hjärnan.

Känslor kom starkt för mig efter ett tag. Alla känslor, även ilska tyvärr. Glädje och njutning kunde komma krypande men sen bli oerhört starkt och genuint.

För att citera Annie Grace: ”Alkoholen tar ifrån oss möjligheten att känna glädje i det vardagliga.”

Kram 🐘

Se klart
Heja

Ja bra där med beslutsamhet och konsekvens. Jag fick post-akut abstinens efter 3,5 månad om jag minns rätt. Fördelen var att det gått så lång tid att det verkligen inte var ett alternativ att dricka. Konstigt (kanske inte) men överraskande nog har det sedan hållit i sig med att bli bättre och bättre- för varje månad. Önskar det gick att överföra lite sån kraft denna väg! Hejar på dig!🙌🏼

Soffpotatis
Svar

Hej kallekandricka!

Det är inte min första nyktra period, men det är min första period som nykter där jag känner mig allt igenom beslutsam. Det som fick mig på banan denna gång var en fylla med minneslucka, men det var något annat också, något jag inte kan sätta fingret på.

Skillnaden denna gång var att jag på något sätt resignerade. Jag stressade inte runt i bakfylleångesten och planerade inte för hur jag skulle sluta dricka. Jag var bara lugn i sinnet och kände någon slags sorg. Eftersom det kändes annorlunda denna gång så gjorde jag annorlunda. Börjat gå på AA-möten och tagit kontakt med beroendecentrum. Och så hänger jag ju här 😌

Kennie
Nykterheten ger nya tankar

Hej! Jag tänkte som du att det skulle vara sorgligt att inte få dricka för att förgylla vissa stunder, men under de tre månader som jag från början bestämde mig för att vara nykter så förändrades mina tankar kring det. När de tre månaderna hade gått hade jag ingen lust att dricka längre, och jag hade upptäckt att god mat, goda vänner, naturen, motion och annat ger mig den guldkant jag behöver. Och liksom du så gillar jag inte heller att vara full, så jag ser ingen anledning att dricka längre annat än möjligtvis smaken på vissa drycker. Och så gott är det inte att det är värt att må dåligt för. Jag läste också på en del om alkohol och tycker att det hjälpt, finns en tråd med litteraturtips överst på Förändra sitt drickande. Lycka till!

Se klart
Samma här

För mig var det precis som för @kennie, tre månader- sen minsann på påsken skulle jag få klunka vin och drinkar.
Efter två månader började jag tänka mer konkret på en långsiktig plan. Dvs jag bestämde inte att ”förlänga” nykterheten på långfredagen... utan ställde in mig på, eftersom jag upptäckte så många fördelar, att fortsätta.
Jag skulle säga att jag är urtypen för vin-njutare (och överkonsumtion) ost och mat och prat och sena kvällar med vänner.
Coronan har gjort tillfällena färre men jag är säker på att jag kommer leva ett roligt och njutigt liv även framåt.
Men viktigast är att jag lever mitt på många sätt- bästa liv varenda dag nu. Det gäller bara att härda ut de första veckorna som ofta är lite sega. Önskar dig massa kraft till det!

Ensam1984
Reflektion

Tycker om din tråd Kallekandricka, du skriver väldigt ärligt, det är något som tilltalar mig i ditt skrivande.

I vilket fall...

Jag var nykter 173 dagar (tror jag) juni-dec förra året, det var min första nyktra period någonsin. Sen föll jag. Det var lätt för mig förra gången, så lätt som det kan vara att sluta dricka... ingen barnlek dvs. Men det är inte förrän denna gång som jag verkligen kopplat att man inte behöver VÄLJA att agera på en känsla eller ett sug. Det låter kanske helt naturligt. Men jag har INTE fattat det innan, min hjärna funkar verkligen inte som alla andras. Men nu när en känsla kommer, och något säger mig att jag bör dricka - så sätter jag mig ner - stirrar känslan i vitöga och gör ett aktivt val. För ett aktivt val kan man endast göra om man har alla grundfakta. Jag kan välja att inte dricka, då jag inte dricker på känslor. Det är det mest effektiva för mig.

Sorgen är det jobbigaste just nu, jag vet att det går över, och runt oktober/november förra året så ville jag inte dricka. Så jag vet att jag kommer dit, men det är så nedrans sorgligt att jag är en sån som inte kan dricka. Vill komma dit då jag kan säga att jag är en sån som väljer att inte dricka istället.

Vilket spretigt inlägg det blev - i din tråd. jaja...

Bestemor
Gillar ditt spretiga inlägg

Ensam1984, din reflektion är en fullträff. Jag har samma önskan som du - att inte ens vilja dricka! Den dagen kommer!
Intressant tråd och mycket fint och tänkvärt att läsa

Kallekandricka
spretigt inlägg i natten

Hej på er och tack för era inlägg. Det betyder väldigt mycket att ni läser, reflekterar, återkopplar till egna erfarenheter. Jag läser mycket här och hoppas kunna återgälda er på samma vis ni stöttar mig. Jag önskar jag kunde svarat er individuellt inatt, men jag behöver skjuta på det för det är stökigt i mitt inre.

För jösses vilka tvära kast det är mentalt just nu. Känslostormar som drar igång över gammalt, minnen, känslor, dofter, smaker som kommer upp till ytan som känns så färska att de nästan går att ta på, tankar på vänner och relationer som gått förlorade och slagits i spillror.

Från ena stunden känslan av lyckorus och glädje med skratt till att i nästa sekund känna förtvivlan, hopplöshet.

Idag åt jag ärtsoppa.
Utan varm punsch.
Första gången
på tio år.

Så kommer måltiderna se ut framöver, aldrig mer något vin, ingen snaps till julbordet, ingen öl till grillningen med mera. Jag börjar förhandla med mig själv. Inser det idiotiska i det. Jag vet ju hur det slutar. Kommer dricka för mycket om jag unnar mig om så bara lite vid ett tillfälle. Sen kommer jag inte orka ta bakfyllan dagen därpå, brukar nämligen behöva sträcka ut den över flera dagar med bara lite mindre drickande per dag tills jag får en alkoholfri dag. Ibland kan en tyngre fylla få mig att dricka något varje dag i flera veckor innan jag orkar bryta och rida ut ångesten. Och jag tror inte jag är ensam om att riskera att dricka ikapp ifall jag haft en nykter period så det lätt blir plus minus noll i slutändan.

Ledsen.

Dels för att jag försatt mig i den här situationen. Men också ledsen för att jag aldrig mer kommer kunna dricka.
Och jag vill så gärna skriva in 'kanske' i föregående mening.

Innerst inne vet jag att det inte går.

Samtidigt när jag tänker på att aldrig mer dricka(för jag vill inte med tanke på omständigheterna), ja då blir jag också glad. Väldigt glad. Känner spänning, lust.

Jag vet ju hur det var när man var ung. Även om jag hade ett fåtal fyllor i tidiga tonåren samt några rus med psykedelika var drickandet aldrig något som fastnade förrän jag blev omkring 23-25. Jag hade så mycket att se fram emot som yngre, intressen, aktiviteter, vänner, relationer. Det var först när jag blev äldre som det mer och mer blev helgen man såg fram emot när det vankades fest och sprit, eller som de senaste åren, mer eller mindre till att bli det enda jag såg fram emot var ölen efter jobbet och att få supa på helgen.

Hur knepigt det än är så känner jag för första gången på väldigt länge både tro och hopp om framtiden. Det känns som att jag är på väg någonstans, inte bara trampar vatten. Det har lossnat. Jag känner detta trots att jag försöker förbereda mig för att eventuellt få väldigt tråkiga hälsobesked för en närstående.

Tvära kast.

Orolig sömn, dygnsrytm obefintlig. Har energi som jag inte känt på väldigt länge, en vakenhet och klipskhet som återfunnit sig, minnen och tankar som går i rekordfart. Intresse för nya saker.

Jag är också oerhört trött.

Blir rädd för hur jag kan ha slitit på kroppen. Vet att man har en bra återhämtningsförmåga, men tänker ändå på alla gånger jag druckit, framförallt då sprit, rent och riskerna det medfört som kanske inte visar sig förrän om tio, tjugo eller trettio år. Jag har ju trettio år kvar att arbeta och jag känner inte att jag vågar drömma om att få ens fem år av bra tid efter det. Som jag känt det länge tror jag inte ens jag ska klara mig fram till nästa sommar, ibland ens nästa vecka.

Sorg...

Tänkte tillbaka på senast jag gjorde saker helt nykter, maträtter, upplevelser, aktiviteter, kärlek, senast jag hade sex med någon med mera. Nästan allt sånt har bara varit under berusning på väldigt länge. Det känns jobbigt att minnas tillbaka ungdomsåren och tidiga 20-årsåldern så tydligt och känna att så oerhört mycket tid ha gått förlorad de senaste tio åren. Hur mycket har fallit i glömska? När kände jag mig på riktigt lycklig senast? Inte så där fejk-lycklig man känner sig när allt är "på topp" och berusningen sköljer över en. Jag menar lycklig på riktigt.

Lika betydelselöst något viktigt man sagt till en person utan att se denne i ögonen lika betydelselös kan en stark upplevelse eller känsla för en själv vara och förbli om man känner den som onykter, vare sig det är en smak, handling eller beröring.

Vilken fight det är i mitt inre.

Jag har så mycket att återerövra utan alkohol.
Idag var det ärtsoppa.
Imorgon något annat.

Försöker äta så nyttigt jag kan, försöker ta absolut inga mediciner även om jag har antipsykotika vid behov för sömn(usch hemskt) och centralstimulerande vid behov dagtid. Rör på mig, tränar, motionerar för att kroppen inte bara ska återhämta sig, utan också bli starkare.

Mina inlägg kan komma att bli något spretiga framöver.

Denna onsdag blir dygn nitton som nykter.

Se klart
Spretigt att bli nykter

Så är det, inget rakt spår även om återfall uteblir så är det otroligt mkt tankar och känslor i omlopp, de kommer även retroaktivt.
Känner sånt som inte känts på ett tag.
Och sen blir känslorna så mycket och starka, oväntat mycket jämfört med hur man målar upp ett liv som nykter.
Men önskar du kan ta sorgen över aldrig med alkohol även den i mindre bitar? Det är en av de sakerna som förändras mest över tid skulle jag säga.
För mig fanns också en stor lättnad med. Så var jag där, dit jag trodde jag skulle behöva komma.
Lättnaden finns kvar, inte minst när det kommer till min kropp och hälsa och förstås tryggheten i att veta att jag aldrig blir ”för full”.
Allt tar lite tid i denna process. Skriva och läsa här har funkar väldigt bra för mig, Och så en enda dag i taget.
Önskar dig en bra onsdag trots din gryningsmorgon. 😊🌱

Andrahalvlek
Sorg och lättnad

Du är jätteduktig på att sätta ord på det, fortsätt så. Det är en sorg och lättnad att sluta dricka. Först mest sorg, men vartefter mer och mer lättnad.

Det är som med allt sorgearbete. Man får ta sig igenom varje högtid och företeelse utan alkoholen några gånger innan det känns okej. Först ärtsoppa, sen grillning och så vidare.

Känslorna blir också påtagligt starkare i nykterheten. Innan har vi dämpat alla känslor med alkoholen, luddat till kanterna lite. Nu kommer allt ofiltrerat. Glädje, ilska, sorg. Pang.

Vi får samla på oss nyktra erfarenheter. Som smultron på ett strå. Sakta, försiktigt, nästan andaktsfullt.

Kram 🐘

Ensam1984
Tårarna kommer

Du sätter ord på precis mina känslor om nuet och dåtiden. Att leva fake under berusning. Att undra hur det kunde ha varit och när man senast var genuint lycklig. För mig är det mycket att inte ens veta hur jag ska uppleva eller bete mig i situationer där alkoholen har varit en sån naturlig del.

Det går upp och ner, bergodalbana. Så är jag också som person, och fördrar det på många sätt. Bättre att få vara väldigt uppe även om man ibland är nere, så länge inte allt är samma. Utan A så känns dock topparna och dalarna så mycket mer.

Denna känslofas då allt kommer över en, den kommer att ebba ut. Tror det är viktigt att vi förlåter oss själva, det som har hänt (eller inte hänt) kan vi inte påverka. Men som du skriver, att du känner hopp om en framtid - som jag också känner, det KAN BARA SKE om vi inte dricker. Ingen förändring kommer till när vi dricker A. Vi kommer aldrig ta oss för det där andra - för A är alltid prio 1.

Känn känslorna, reflektera, skriv här och ta en dag i taget. "Aldrig mer" funkar inte för mig. Men i dag väljer jag att vara nykter. I morgon kan jag inte styra över.

AkillesU
Verkligen....

Sorgen kommer och går... men känslan av att man är less på alkoholen känns större idag. Och det känns lättare att tänka att man måste få sörja.... som när man gör slut med nån...

Men A var verkligen inte snäll mot mig! Gav mig falska förhoppningar, underbara kvällar och gjorde att jag kände mig så fantastisk.....
Sen blev man slagen och sparkad på dagen efter. Till sist av många långa år av svek började man verkligen se igenom fasaden!
💃🏼

Oneday
”Jag vet ju hur det var när

”Jag vet ju hur det var när man var ung. Även om jag hade ett fåtal fyllor i tidiga tonåren samt några rus med psykedelika var drickandet aldrig något som fastnade förrän jag blev omkring 23-25. Jag hade så mycket att se fram emot som yngre, intressen, aktiviteter, vänner, relationer. ”

Tänk ännu längre tillbaka i tiden. När du, vi, var 9-10 år. Världen kunde vara hemsk, fantastisk, konstig, urtrist.
Men vi behövde aldrig alkohol för att klara av den.

All styrka till dig!