Anonym11

Jag dricker egentligen väldigt sällan alkohol. Vardagsdricker inte, utan dricker i princip bara vid enstaka middagar ca 1 gg/månaden eller om jag går ut, vilket även det sker rätt sällan, t.ex. kanske varannan månad eller färre. Det är dock på dessa utekvällar som det ibland kan spåra ut. Jag brukar aldrig må illa, bli aggressiv, trött av alkohol eller liknande, utan istället blir jag bara gladare och gladare, vilket i sin tur gör att jag ha svårt att sluta dricka under kvällens gång. Det kan vara kanske två utekvällar per år som det går för långt. Dagen efter kan jag vakna upp med bakisångest och minnesluckor.

Har nu börjat inse att kanske anledningen att det blir så pass mycket ibland, är att jag på nått sätt kan släppa all ångest och stress för en stund, och istället leva i nuet, utan alla ständiga krav på mig själv. Även om det kanske gå utom kontroll "bara" två gånger per år, så känns det som två gånger för mycket. Funderar nu om det är bäst att sluta helt eller om det går att hitta någon balans. Är det någon annan som har upplevt liknande eller har andra tips på vad som kan funka?

AmandaL

Hej anonym11. Jag var precis som du, blev också alldeles för full när jag drack och fick minneslucka och panikångest, ingen trevlig känsla att ha. Nu är jag nykter sen 53 dagar tillbaka och behöver inte oroa mig för att få minnesluckor eller göra bort mig. För mig fungerar bara totalt avstånd från alkoholen då jag inte kan eller vill sluta dricka när jag väl har börjat, det är lättare för mig att säga nej tack till glas ett än glas tre. Så för att inte utmana ödet om mig själv och min hälsa är det helt enkelt nej tack alkohol som gäller för mig ? hoppas du hittar ett levnadssätt som passar dig som du mår bra av. Och hjärtligt välkommen hit ?

Hej o välkommen. Jag upplevde samma fenomen i unga år, partypinglan som bara blev gladare och piggare av alkohol. Jag hade från början svårt att sluta dricka i tid , med minnesluckor som följd. Inte alltid, med tiden o åren blev det mer och mer minnesluckor och oxå oönskade beteenden under ruset. Jag tror du ska vara observant på ditt drickande, och har du nära anhöriga (mor, far, osv) med alkohol problem kan det mycket väl gå i arv. Alltså försök vara lyhörd för dina inre varningar, vilket du verkar vara, eftersom du är här inne. Får du eller har sjukdomen i dej, väntar extrem tragik, och jag önskar ingen människa den resan. Kram Jullan

Jag känner igen mig i allt du skriver, på pricken!! Men jag tänker att eftersom risken alltid finns är precis som AmandaL säger att avstå helt!
Jag har vart ”nykter” i 2dagar....klarade 90dagar under våren men har supit nu under semestern, då känns lixom allt i onödan

AmandaL

Majkenlarry nu måste jag in här och inflicka att ingenting är någonsin i onödan, du har dina 90 dagar som du har klarat! Dom har stärkt dig, gett dig otroligt viktiga verktyg till hur du ska göra för att orka ta dig igenom det här en gång till. Ingenting är någonsin onödigt. Det är som att plugga på någonting inför ett prov och så kommer inte den frågan, känns det onödigt? Du har ju fått kunskapen. Du har lärt dig nånting även om du inte fick visa det på provdagen. Men du vet vad du har lärt dig. Nykterhet är aldrig onödig ???

Tack! Allt detta känns bara så himla långt bort, men som du skriver, har ju gjort det förut, 1dag i taget!

Beka

Det började med iontrollförlust vid enstaka tillfällen. Ett par gånger/år. Bara några gånger per år kan lätt eskalera till någon gång per månad till varje vecka, vilket det gjort för mig det senaste året. För mig känns det som att enda lösningen är att sluta helt, efter att ha gjort några tappra försök att kontrollera alkoholen men sist och slutligen insett att det är alkoholen som från första smutten kontrollerar mig. Och hitta andra sätt att slappna av, vara mig själv i nuet. Hur vettefan, men att ha tagit beslutet känns som en bra början!

Inne P

Känner så mycket igen mig! Usch, idag vaknade jag av ångest, minnesluckor och jag dricker alltid tills jag kräks. Det är hemskt och pinsamt. Men idag bestämde jag mig för att börja resan mot ett nyktert liv. Jag orkar inte ha det så här. Tack för att ni delar med er, nu känner jag mig inte ensam mer ❤️

Håller med vad de andra skriver, att det är ett varningstecken att få minnesluckor även om det är sällan. Så bra att du uppmärksammar det och vill göra något åt det. Men jag tänker också på stressen du nämner, kanske behöver du funderar på hur din vardag ser ut? Finns det något du kan förändra så att du inte bygger upp den där pressen och stressen som alkoholen sen får bli ventil för? Om du kan hitta balans i vardagen kanske du kan låta bli de destruktiva rusen lättare? Ta hand om dig!