Jag Har många omkring mig som jag oroar mig över gällande drickavanor, och de flesta verkar bagatellisera det. Intressant att få respons från detta forum för att jag skall förstå mera. ?

En vän till mig menar att öl nästan är som vatten, allt ok bara man inte dricker starksprit. Ingen reflektion alls med att dricka 60-70 öl i veckan ... ?

Då jag försöker prata om min oro över vad som händer i hennes kropp och att hamna i farliga situationer (hon kört rattfull) är jag bara jobbig. Tänk på ditt barn. Inget "går hem". Hon hävdar att hon minsann har kontroll och att vardagen funkar ändå med t ex jobb, men jag är orolig att hon kommer nå botten. Hon har barn med sitt ex som börjat ställa ultimatum. Vad jag förstått har det slutat med att hon inte träffat sitt barn pga fylla. Att viljan att dricka kan vara så stark. Svårt att förstå det. Enligt henne, "allt under kontroll, hade bara tagit någon öl!! ", "Socialen överreagerade! " . Alltid någon annans fel. Ledsamt.

Jag har funderat på att kapa kontakten för jag är helt SLUT (t ex umgåtts med henne efter att hon släppts från polisen) , men då känner jag mig som en kass vän. Men känns som att jag dras ner i hennes, enligt mig, trasiga liv men som enligt henne är under kontroll. Jag blir galen.

Antar att hon är i ett väldigt starkt förnekelsestadium? Jag vågar egentligen inte bara kapa kontakt i första taget sådär. Vad händer då? är min tanke, för det finns andra som brutit för att de inte orkade pga att hon varit rätt stingslig och elak på fyllan.

Vad jag än gör blir det fel val känns det som. ? Jävla alkohol. Vad ska man göra som vän i detta läge ...

AmandaL

Det är svårt att göra nånting om hon inte vill sluta dricka själv, ingen tar sig ut ur dåliga alkoholvanor för någon annans skull om man inte själv verkligen inser att man måste, och även då är det svårt och en kamp. Du ska inte behöva gå runt och må dåligt och vara ledsen du har ditt liv att tänka på och kan inte mer än berätta vad du tänker och känner, men förändringen ligger hos henne och först när hon vill och inser att hon behöver ändra sitt alkoholintag gör hon det. Det är en svår kamp att bli nykter och man förnekar det väldigt gärna så länge som det bara går, du behöver också tänka på dig själv och inte ”förstöra” ditt eget liv samtidigt med ångest och oro, alla måste ta hand om sig själva, du lever nu även du, och kan finnas för din vän när hon vill och behöver ditt stöd, innan hon kommit på det är det som att du stångar ditt huvud i en vägg om och om igen ?

Medberoende kallas det när man egentligen mot sin vilja dras in i andras destruktiva liv. Rädda dig själv och ta hjälp av ex. Alanon anhörig och vänner till alkoholister, som finns utspridda lite varstans i landet. Lyssna ett par gånger där så förstår du vad som händer. Du kan oxå kika in på anhörigsidan här o få tips o råd. Lycka till. Jullan