av My8851

My8851
lör, 2020-08-15 - 04:43

Hej jag har länge insett att min sambo har det svårt med alkoholen. Men det är först nu när vårt andra barn har kommit till världen som jag inser att det är ohållbart. Innan har jag alltid hittat på ursäkter för honom. Och övertalat mig själv att när det väl gäller så är det klart han finns där. Men det gjorde han inte. Han har druckit sig berusad och sovit med vårt stora barn när jag har haft fullt upp med den lilla. När jag väl satt ner foten ordentligt erkände han att han hade problem och skulle sluta dricka i närheten av barnen, men sen börja han sakta öka mängden igen. 3 st 3,5or, 6 st 3,5or 3 starköl. Jag går sönder av att alltid behöva ha ont i magen, vara spänd och orolig. Är det idag han kommer gå över gränsen igen? Var det en ölburk jag hörde öppnade sig? Ligger vaken på natten och kan inte slappna av. Är rädd för vad som ska hända om barnen är själva med honom ifall vi har delad vårdnad. Han skulle aldrig bli våldsam eller något sådant mot varken mig eller barnen. Men är rädd att han ska bli full när han har dem.

Självomhändertagande
lör, 2020-08-15 - 06:50

Jag har inte barn eftersom jag levde med en man som drack. Trodde jag kunde få honom att sluta. I 6 år trodde jag det. Han lovade ju att vi skulle bilda familj sen, när businessen gick bra. Det gjorde den aldrig under vår tid. Jag fick försörja honom och jag var på väg att skriva att jag var naiv. Men det var jag inte. Jag var medberoende utan att förstå det. Eftersom jag själv varit sjuk med psykisk ohälsa och blev frisk så ville jag att han skulle vilja bli en pappa, då han skulle behöva ta stort ansvar så jag fick sova. För lite sömn triggar mig till uppvarvade skov. Min psykiater sa att jag var medberoende och jag prövade aktivt bli av med mitt medberoende och söka vägar. Gick till al-anon, terapeut inom beroendevården, stod i köer länge, pratade med en vän som har en anhörig som dricker. Fick tips om att gå till psykolog och det tog ca 1,5 år totalt, jag stod i kö länge. Där lärde jag mig att sätta gränser och han ville flytta. Äntligen! Blev jag fri från honom. Jag kunde inte kasta ut honom.

Jag tackar mig själv varje dag att jag gjorde den här resan på det sättet som passar mig och min räddning för att upptäcka allt detta vara att jag utbildade mig till mindfulnessinstruktör och började meditera regelbundet för flera år sedan.

Jag vet inte din erfarenhet av alkohol i andra relationer. Jag hade en vän i tonåren som var alkoholist och jag bröt med honom, då jag inte visste hur jag skulle hantera det. Nu har han nyligen hört av sig och han går på AA möten och jag uppfattar honom som nykter. Men jag vet inte. Han har barn och jag minns hur han ringde vår gemensamma vän och sa till henne hur han gick med ett barn i varsin hand och han var packad. Han har gjort insikter som han vill berätta för mig och jag ska träffa honom och lyssna. För att vi var bästa vänner. Då kunde jag bryta eftersom han ringde och väckte hela familjen flera helger.

Då tänkte jag på att någon borde orosanmäla till socialen. Men jag orkade inte då. Jag hade fullt upp med mitt eget medberoende.

Idag är min längtan till barn förbi. Och jag har försonats med det. Jag lärde mig att sätta gränser och jag lever precis det liv som jag önskar leva idag.

Jag tror att du behöver göra din resa, som den passar dig.

Men att orosanmäla till socialen och få stöd av samhället är en bra början. Liksom att skriva här. Och läsa om andras erfarenheter.

Det låter inte hållbart med två små barn och din oro. Liksom en förlorad nattsömn är inte bra. Särskilt inte om en förlorad nattsömn upprepar sig.

En läkare på vårdcentral kan också vara en bra början. Det finns många kontakter att prata med och oftast behöver du gå till en läkare först. Och jag skulle rekommendera dig att ta reda på en AT läkare om det finns. De är extra noggranna och har mer tid för alla patienter.