Finns det någon som har erfarenheter av LVM här? När det väl gått till förvaltningsrätt, blir det alltid tvångsvård då eller har era anhöriga ( eller ni själva med beroende) friats? Har ni upplevt att ni / de blivit " väl behandlade" av personal där. Vi väntar fortfarande på domen som bör komma när som helst. Min son behöver en längre vårdtid och är väldigt sjuk i sitt beroende men jag är orolig för hur han ska må av inlåsning. Han är känslig och mjuk, absolut ingen tuff och hård kille och orsaken till hans beroende är i grunden självmedicinering av ångest och dåligt mående . Jag har så dubbla känslor kring detta. Livrädd för hans liv om han inte får det och orolig för hans psykiska hälsa om han hamnar där.

Förstår din oro, men när det går så långt som till LVM brukar man ha prövat all hjälp som finns att få på frivillig väg. Då handlar det om personens liv som är i fara om han inte blir drogfri. Det är ju förvaltningsrätten som dömer till vård enl. LVM eller inte. En dom kan överklagas till kammarrätten, men då måste man ju ange skäl till det.

Din son är känslig och inte alls tuff, precis som min son som också varit på LVM hem. Generellt sett så tror jag personalen är väldigt bra på hemmen och jag har träffat många som vistats på olika LVM hem, men aldrig hört att någon blivit trakasserad på något sätt, även om det kan vara lite högljutt ibland. Som jag sa i en annan tråd så är man inte inlåst hela tiden utan man kan efter en tid komma till ett vanligt behandlingshem som man väljer tillsammans med sin handläggare. Man önskar självfallet inte att ens barn ska bli inlåst, men ibland tyvärr nödvändigt och föthoppningsvis leder det till att din son får den hjälp han behöver för att slippa ångesten och därmed få möjlighet att må bra. Ibland gör man utredningar under tiden på behandlingshem och det är bra för då kan man lättare se vilken hjälp din son har behov av. För din del kan det bli en möjlighet till återhämtning och att slippa den ständiga oron.❤

Jag tror det blir bra när han väl är där och lite tid fått gå. Det är så märkligt med denna sjukdom. Just nu är han hemma hos mig och är drogfri sedan 3 dagar i väntan på besked. Då kommer den vanliga personen fram och mitt hopp kommer direkt .
Den senaste veckan har bestått av ett akutbesök med ambulans, förhandlingen i förvaltningsrätten, hot pga en skuld som jag betalade mot att han kom hem i väntan på Lvm ( brukar inte göra det i vanliga fall ) och sedan upptäckte vi att en "drogkompis" stulit allt som kan säljas i hans lägenhet. Allt under en vecka, det finns inget normalt kvar i det här livet och i de stunderna är det kanske 10 % kvar av min son.

När man ser din beskrivning av senaste veckan så är det lätt att förstå att det måste bli ett stopp och det är ju vad som sker vid LVM. Det brukar bli betydligt bättre än vad man tänker sig är min erfarenhet. Vi har en tendens att alltid se det värsta, som om vi trodde man kunde skydda sig mot besvikelser på så sätt..

Nu har du haft några dagar med en nykter och drogfri son och ta vara på dom dagarna. Klart det tänds ett hopp så fungerar vi och din son har ju levt ett annat liv för inte så länge sedan. Önskar att du nu också får den hjälp du känner att du har behov av.

Vill berätta en sak vad det gäller domen vid LVM, om det nu blir så, och det är att normalt sett tar det ett par veckor innan en dom vinner laga kraft, men när man ansöker om vård enligt LVM brukar man ofta yrka att domen ska gälla omedelbart. Vet inte om ni är informerade om detta?

Så skönt känner jag spontant. Det var verkligen illa och kunde slutat ännu värre. Hoppas du får möjlighet till återhämtning och att börja leva ditt eget liv. Säkert skönt även för din son även om han känner oro. Det hade nog alla gjort under sådana omständigheter.

Personligen tycker jag att det var bra att du betalade hans skuld så han slipper oroa sig för det och är skuldfri när han kommer hem. Tvärtemot vad man säger enligt Minnesotamodellen som jag tycker är mycket bra som behandlingsmodell. Det finns inte några lösningar som passar alla är min är min åsikt och att följa en manual fungerar inte alltid. Sedan är jag också lite nyfiken och undrar vilket hem han ska till jag har varit på en del. Självklart behöver du inte svara! Önskar att ni båda får en tid i lugn och ro.

...att detta kommer att leda till något gott för din son, och att du själv får en andhämtningspaus. Din kontakt med stället, och Gros19:s erfarenheter låter betryggande. Förstår verkligen de dubbla känslorna men det verkar ju helt klart att detta är nödvändigt nu, han behöver en längre drogfrihet för att komma ur det akuta tillståndet med abstinens. Håller tummarna och tänker på er!

Tack Ragna! Han kom precis dit och ringde därifrån. Mkt ångest och i början väldigt låst! Lider med honom samtidigt som jag känner mig så lugn att han inte är ute och far här hemma och drogar. Hoppas verkligen detta leder till nåt gott!
Längtar efter att kunna leva lite normalt utan all oro som tagit över allt den senaste tiden!

Han blev dömd till 6 månader och åkte in i januari.
Måste säga att det var väldigt bra för oss anhöriga samtidigt som för honom.
Alla fick en återhämtning och fick vila under den tiden när vi kunde släppa allt ett tag.
Det var skönt att han blev omhändertagen och andra fick ta över ett tag.
Passa på att vila och ta hand om dig nu så du blir starkare.
Kram Azalea?

Känner också så, att jag ska få möjlighet till ett helt normalt liv några månader. Har läst lite i din tråd också. Så sorgligt när beroendesjukdomen gör dem så sjuka och personlighetförändrade. Lycka till med allt ditt! Kram

Läste i en annan tråd att du hade det tufft nu <3 Hoppas det är ett kortare återfall. Varm kram!

Tack, men något återfall i missbruk var det inte. Däremot har det visat sig att min son har allvarliga psykiska problem. Han var paranoid och hade lämnat sin arbetsplats. Dessa problem förstår jag idag har funnits länge men han har nog använt drogerna till att dämpa symptomen. Hade sovit ute under natten och är nu inlagd på psykiatrin. Han har en skörhet och meditationen har hjälpt honom mycket, men kanske även att det brutit ner alla försvar. Så är det och vi får försöka hitta så bra hjälp som möjligt för honom. Förstår idag vilket lidande han haft under många många år. Positivt var att han trots sitt dåliga mående inte handlat alkohol eller droger.

Vad bra att han inte valde den vägen och vad skönt att han är inlagd. Hoppas han får bra hjälp där .
Du verkar vara en fantastisk mamma. Ta hand om dig! Kram

Min son rymde från sitt öppna ställe han fått komma till och när han varit ute ett dygn fick jag veta vart han var och ringde polis. Det är så jobbigt att behöva göra det och nu dessutom blev det lite dramatik då han sprang iväg och de fick jaga honom. Han har varit så arg på mig och jag har varit så himla ledsen. Jag tappar allt hopp. tyckte 6 månader kändes långt men nu känn det som den tiden inte kommer räcka till :(

Förstår du känner så, att mista hoppet är förfärligt samtidigt som man inte kan sluta hoppas. Jag har också mist hoppet många, många gånger. Det som gör det ännu svårare är de katastroftankar man har, allt hemskt som man förväntar sig ska ske, men vi vet faktiskt inte hur det blir och min erfarenhet är att det blir oftast bättre än man tror. Min son har rymt, försvunnit, tagit återfall, överdoser osv och lika hemskt varje gång, men han är drogfri idag och känns faktiskt stabil i sin drogfrihet hur konstigt det än låter. Återfall ingår i processen att bli drogfri, men jag vet hur förfärligt det känns. När jag idag tänker tillbaka på hur det varit med min son är det som en ond dröm, tror aldrig jag mått så dåligt som just vid återfallen, när glädjen byts till sorg.Hoppas du kan få någon bra hjälp för egen del ❤❤❤❤❤❤

Tack Gros19 för att du ger lite hopp. Det är så fruktansvärt att behöva se detta. Jag var med när de tog honom. Det enda jag kan tänka just nu är att jag kommer förlora honom. Ser överallt i tidningen och på nätet osv unga människor som dör drogdöden. Så skönt att höra att det går bra för din kille. <3

En sådan upplevelse vill man ju undvika men kanske var det ändå bättre för din son att du var där. Väldigt svår situation att hamna i. Det fanns ju inget annat du kunde gjort, men kan tänka mig att man börjar tvivla om det är rätt.

Det är mycket man som anhörig ska gå igenom när man har barn med missbruksproblem, men oron tillsammans med maktlösheten tycker jag är svårast och det stämmer ju dessvärre att det ibland leder till att ungdomar avlider till följd av sitt missbruk. Att ha ett barn som missbrukar är något av det smärtsamma man kan uppleva.

Jag har också kännt skräcken, en ohanterlig rädsla att mista min son och det är förfärligt. Något positivt som kommit med det är att jag idag är mer uppmärksam på när det är bra, när vi har fina stunder tillsammans, det är ingen självklarhet längre utan något värdefullt, men det är mycket svåra känslor att hantera. Tänker på dig!❤