Nystart Version 2

819 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
nystart
Nej

Nej det här går inte, har tappat fotfästet helt och druckit alldeles för mycket. Ju mer jag står emot min frus elakheter desto elakare blir hon, nu tar hon ut ilskan på ena barnet och rakt av mobbar. Det bevisar iallafall för mig att jag inte kan lämna utan barnen, men jag vet inte hur. Hon kör samtidigt en rejäl golden child på andra barnet vilket gör mig riktigt orolig för barnet ser ju inte vad som pågår. Kanske det bästa vore att kontakta en advokat för att se hur jag borde gå tillväga. Funderar samtidigt på att gå till läkaren och be om samtalshjälp, men jag vet inte om jag törs. Hur som helst så slutar jag med alkoholen nu, den hjälper inte ett dugg och försämrar bara omdömet.

Så lite sent Sisyfos men jag hakar på dig, jag hoppas du fortfarande är nykter.

nystart
.

.

Sisyfos
Bra där!

Ja, jag är fortfarande nykter. Behövde verkligen stänga dörren ordentligt. Känns inte jobbigt alls just nu.
Trevligt med sälllskap på vägen. Att hålla dig nykter är nog det bästa du kan göra. Man fattar inga bra beslut om man inte är klar i huvudet. Jag blir så illa berörd av att höra hur din fru beter sig. Det gör ont att läsa, så jag hoppas du håller emot. Hur svårt det än är. Det blir ju inte nätttre av a.

nystart

Så otroligt svårt att stå emot just nu, har ju skadat benet så sitter fast hemma och har inte kunnat komma ut på ett bra tag. Frun utnyttjar verkligen detta känner jag, eftersom hon måste göra det mesta hemma just nu så tror hon att hon kan kasta hur mycket skit hon vill på mig för det. Känns ju lagom kul att bli kallad lat t ex när jag faktist inte kan göra mycket. Sen "hjälper" hon mig med saker, men allt på hennes villkor, och väldigt selektivt. Så länge jag inte har en egen vilja så kommer vi överens ganska bra, men så fort jag inte håller med om något så blir det kaos ganska snabbt. Vi hade ett storbråk för några dagar sedan, eller hon bråkade och skrek och jaf försökte komma undan. Jag sa att vi borde skiljas för det här funkar inte, hon vägrade lyssna och skrek och skrek och vägrade lämna rummet tills jag var tvungen att låtsas om att vi var vänner igen. Jag kan inte förstå hur hon kan tro att hon kan hålla ihop äktenskapet med att skrika och hota, om vi skiljer oss påstår hon att allt är mitt fel och hon ska dra mig genom varje domstol som finns och se till så jag gåt helt barskrapad från detta. Har sedan detta hållt mig på min kant och försökt undvika bråk, inte helt lätt dock när hon provocerar hela tiden. Att hålla mig nykter just nu är i princip omöjligt, men jag kämpar även om jag inte lyckas varje dag. Jag måste hitta en väg ut, där hon inte kommer kunna stoppa mig. Visst kan jag anpassa mig och kanske tolerera henne, men vilket liv är det? Förlåt för allt svammel, vet knappt ut eller in.

Li-Lo
Hej Nystart

Du skriver att det är svårt att stå emot alkohol, bland annat för att du lever i en relation som bryter ner dig. Vad kan vi göra för att stötta dig till nykterhet nu? Du har nämnt vikten av att vara närvarande för att kunna ta bra beslut och finnas för barnen. Ett stort ansvar i den konfliktrika relation du beskriver. Ditt inlägg oroar.

Tänker att det inte är svammel du skriver, du försöker sortera för att kunna prioritera? Fokusera?

Vad skulle nykterhet på kort och lång sikt bidra med om du tar beslutet att skilja dig? Vilken instans är du beredd att ta hjälp av nu?

Vänligen
Li-Lo

nystart
Tack

Tack för ditt meddelande Li-Lo. Mycket tänkvärt inlägg men svårt att svara på. Tror det som tär mest på mig är att inte få till ett beslut endera att lämna min fru eller att försöka få det att fungera. Jag vet inte varför det är så svårt, jag beslutar ena dagen att jag ska lämna henne men så lyckas hon genom hot eller att spela på mitt samvete att stanna ändå. Samma sak när jag bestämmer mig för att vi ska klara oss igenom detta och har en hyfsad period och så som en blixt från klar himmel exploderar hon och allt är raserat. Så här håller det på, men för varje gång så kommer jag närmre ett beslut att jag verkligen måste lämna. Jag ska försöka komma iväg och få lite distans och skingra tankarna och försöka få ner en lista med vad jag verkligen vill med livet och om jag ska stanna eller gå. Med alkoholen är jag inte orolig egentligen då jag vet att jag kan sluta när jag vill, men just nu är jag inne i en tuff period och då är det alldeles för lätt att dricka lite för att skjuta upp beslutet ytterliggare ett tag. Den hjälp jag skulle behöva är nog någon att prata med för att reda ut varför jag mår som jag mår och hur min fru påverkar mig, men det är ett stort steg att ta. Lyckas jag väl lämna henne är jag säker på att det destruktiva drickandet skulle avslutas, men jag kan ju inte veta 100 procent innan jag är där.

Andrahalvlek
Lider så med dig 😢

Vet inte hur jag ska stötta dig på bästa sätt. Allt jag vill säga har jag redan sagt tidigare, du vet vad jag tycker.

Det måste ju gå att få samtalshjälp online i dessa coronatider? Inte lika bra som IRL, men bättre än ingenting.

Jag tror att du skulle behöva lite kognitiv beteendeterapi (KBT). Den är väldigt lösningsorienterad. Först kartlägger man problemen, sen betar man av dem så gott det går. Går de inte att lösa får man lära sig acceptera dem.

Men du, sluta dricka nu. För din egen skull och för barnens. Har de en galen mamma måste de ha en nykter pappa. Tror jag.

Kram 🐘

nystart
Klarar

Klarar nog inte detta mycket längre, blev just ett bråk igen. Eller kan nog kalla det mobbning, ena barnet hade spillt appelsinjuice imorse, men var för rädd att berätta det för att slippa bli utskälld. Frun upptäckte att det nyss och det var kladdigt då det inte blivit torkat ordentligt. Tog ju förstås hus i helvete och hon börjar skälla ut barnet, jag försöker få henne att lugne ner sig och sluta skrika. Då drar hon in andra barnet (golden child) så hon också skriker. Jag försöker få henne att lugna ner sig också och då vänder min fru henne mot mig och bpde jag och andra barnet blir kallada alla namn du kan komma på, båda är värdelös och lata. Andra barnet börjar då beklaga sig över att jag mobbar hen, försöker ju då lugn säga att jag inte mobbar men att hen måste sluta skrika. Frun blandar sig då i och skriker att det är jag som är elak och mobbar. Orkar inte mer, ät helt förstörd igen. Hon förstör båda barnen, och mig, och hon bryr sig inte, hon ser inte.

nystart
Plan

Tror jag måste köra denna planen.

1) Ta in på hotell
2) Ringa hjälplinje angående psykisk misshandel
3) Kontakta läkare och be om samtalskontakt
4) Kontakta advokat angående skiljsmässa
5) Leta boende

Andrahalvlek
Kör!

Låter som en bra plan!

Kram 🐘

Torn
Håller med

Bara åk!

Mirabelle G-S
Kära nån

Din fru låter ännu mer otäck nu än när jag tittade in här senast... Eller så är det kanske du som vågar avtäcka sanningen, till slut. Hur som helst. Lämna! Barn i mellanstadieåldern har väldigt mycket att säga till om själva gällande vilken förälder de ska bo hos. Glöm inte att dokumentera varenda galenskap hon utsätter barnen för. Datum, klockslag, händelse ska antecknas. Om du skriver ner allt Har du ett manus för samtal med myndigheter. Det blir lättare för dig att hålla huvudet kallt och sakligt stå på dig när hon försöker prata omkull dem ni har att göra med. Oroa dig inte för ekonomin. Barskrapad kan du inte bli av en skilsmässa i Sverige. I Sverige förväntas vuxna människor, japp även kvinnor med avkomma, försörja sig själva. Ingen domstol i detta land kommer ge din fru rätt till mer än hälften av era gemensamma tillgångar och hälften av era gemensamma skulder. Och sen är du fri. Du får nog bättre ekonomi när du slipper försörja henne och pröjsa för alla hennes projekt. Kram

Blenda
Lämna

Hej Nystart!
Jag har själv stannat kvar alltför länge i en destruktiv relation med en märklig man, jag får ont i magen när jag läser om dina beskrivningar om psykisk och verbal misshandel, och känner igen känslan av maktlöshet.

Jag vågade inte lämna förrän nu, när barnen är vuxna. Och vi är inte ens skilda än, bara separerade.
Det är ett av de sämsta och fegaste icke-besluten i mitt liv, och en stor anledning till att jag nu även har spriten att slåss emot. Jag förlorade självvärdet. Jag blev osund i mina försök att anpassa mig. Jag inser nu att jag i mångt och mycket möjliggjorde min mans beteende.
När jag trodde att jag stannade för barnen skull, för att skydda dem, gjorde jag dem istället en björntjänst.

Jag vet att det är lättare sagt än gjort, men försök att frigöra dig så snart du bara kan. Lycka till!

nystart
Tack

Tack för era fantastiska kommentarer, det rör mig att det finns folk som bryr sig. Efter utbrottet igår där hon dragit både mig och ena barnet genom skiten och kallat mig alla dessa saker framför andra barnet så kommer hon plötsligt helt lugnt och vill fortsätta kvällen som vanligt, som om inget hade hänt. Jag bad henne att bara gå, orkar inte längre. Så nu svansar hon runt och beter sig som om hon är ett offer igen, hur f-n kan hon vara ett offer när hon verbalt attackerat mig? Är det meningen att man bara ska ta och ta och sen släppa det när hon har fått sin fix av att skrika av sig? Nej, den här gången skall jag fanimej vara stark. Måste dessutom hålla mig undan alkoholen då jag måste kunna vara fokuserad. Det är slut på att stoppa huvudet i sanden och hoppas att allt ska bli bra, det kommer det inte bli, det vet jag.

nystart
Jaha

Då kom hon in till mig igen och låtsades som om inget hade hänt. Sa åt henne att hon gjorde mig illa igår och att jag mådde dåligt för vad hon gjorde, sa att om hon ber om ursäkt så kan jag prata med henne. Hon skrattade bara och sa att hon hade inget att be om ursäkt för sen gick hon drog igen dörren.

Ska inte låta henne reta upp mig så jag dricker idag.

nystart
Hade

Hade första riktiga diskussionen med henne, hon kom tillbaks igen och jag krövde en ursäkt och att vi skulle prata. Fick faktist en ursäkt, vet dock inte hur genuin den var. Men fick iallafall till det och hon höll med om att vi inte kan fortsätta så här. Så vi kom överens (jag vet att hon kommer bryta det men det är en annan historia) om att om vi inte kan hålla sams så måste vi flytta isär. Känns iallafall skönt att ha sagt det och fått henne att hålla med. Om vi ska flytta isär vore det ju iallafall enklare att göra det om det inte är en krigsplats. Men som sagt, känner henne tillräckligt för att veta att nästa gång någon trampar på en mina är det dags igen.

Sisyfos
Hälsning

Hoppas att det faktiskt har vänt till det bättre Nystsrt och att du slutat fly med Alkohol. Hon är en mardröm din fru som du beskriver henne. Och hon skapar en väldigt osund familjedynamik känns det som. Jag hoppas att du inte skapar ovilja till det Barn du benämner ”golden” för att hen är favorit. Prata om det med barnen. Det är inte lätt att leva och växa upp i en familj med så många konflikter. Jag har provat. Det har kostat på och skapat mönster som inte alltid är så bra.
Hoppas nu att du kan få till stånd en separation och att du fortfarande hänger med mig i nykterheten -för där är jag fortfarande.
Lycka till!

nystart
Sisyfos

Vad glad jag blir att det går bra för dig. Jag har tyvärr inte stoppat helt, dricker inte destruktivt eller blir full men lik förbannat har jag druckit. Tror det beror på att jag skjuter på det oundvikliga, jag vet vilket totalt kaos en separation kommer innebära. Vår "fred" höll i 2 dagar, nu har jag bara gått åt sidan. Ena barnet (golden) var på dåligt humör och trilskande, jag försökte lugna henne och samtidigt berätta att hon ska inte bråka på det viset, helt plötsligt tappar frun fattningen och springer fram till henne och skriker henne i ansiktet och slår henne på armen. Barnet börjar förstås gråta så jag försöker trösta och få åker jag på en salva att jag ska minsann stå bakom henne och vi ska ha enad front. Jag sa att jag inte accepterar hur hon beter sig och vägrar ha att göra med henne nu. Måste samla mig och ta nästa steg snarast . Ja jag måste ta tag i drickandet, men viktigast är att bli fri från henne.

nystart
Jag

Jag har satt ner foten mot min fru sista tiden, jag tycker mig faktist se en förändring. Kanske finns det hopp? Jag måste dock ta taf i mig själv, det har gått åt enormt med kraft och energi sista tiden, har fortfarande ont i benet och har druckit - inga jättestora mängder och jag kan stoppa, men alldeles för mycket ändå för att det ska vara OK. Just nu kan jag inte göra så mycket då jag har svårt att gå, vilket verkligen inte gör det hela roligare. Men jag måste ta tag i 3 saker samtidigt som jag markerar mot min fru varje gång hon tappar humöret. 1) Jag måste vara nykter en tid igen, tror mitt första delmål får bli Sober October men starta detta redan nu. 2) Jag måste bli bra i benet, tror inte det läker så bra som det kan medans jag dricker. Att inte kunna gå längre än några meter gör mig verkligen deprimerad. 3) Jag måste reda ut vad det är jag vill med framtiden, utan att ta tag i detta fortsätter bara slentriandrickandet. Jag kan ju inte gå och vänta hela livet på att något skall hända, om något skall ändras måste jag ju ta tag i det själv.

Så, ledsamt som det är så startar jag idag på dag 1 igen. Låt mig vara stark denna gången, lål mig vara stark att stå emot den enkla vägen när det är jobbigt.

nystart
Tror

Tror inte ens det gick en timme där jag försökte tänka positivt att det kanske kan gå att få min fru att sluta vara arg hela tiden. Hon går runt och klagar på allt, pratar högt med sig själv om hur lat jag är och hur mycket bättre hon är. Imorse tappade hon fattningen helt och hamnade i bråk med ena barnet, jag försökte lugna henne och frågade vad som hänt. Istället för att få ett svar började hon skrika som besatt och fick med sig andra barnet som började skydda henne. Jag bad dem båda sluta skrika men då var jag helt dum i huvudet med mera. Det slutade med att hon sprang efter andra barnet och skrek och kallade henne massa namn. Efter detta har hon gråtit och skrikit och gjort allt för att få sympatier från "golden". Jag har fått göra allt nu för att lugna båda barnen men det är djävligt svårt när frun går runt med krutdurken redo att sätta igång nästa bråk. Jag är ute ett par timmar nu hos en sjukgymnast, jag bävar för att åka hem. Hur kunde mitt liv bli såhär?

kvinna 38
Hej! Du har varit medlem

Hej! Du har varit medlem länge här nu. Du skriver att du kan sluta dricka men har inte gjort det. Du skriver att du vill lämna men har inte gjort det. När kommer förändringen?

Dina barn lever i en hemsk situation så som du beskriver det. Har du frågat dem vad de känner? Hur mår de?

Jag blir orolig när jag läser hur barnen har det.

Om du vill skiljas och ha vårdnaden om barnen så är det tid att sluta dricka alkohol.

Om du och din fru vill ha kontakt med barnen när de blir stora så är det dags att förändra deras barndom.

Det låter hårt men blir väldigt bekymrad över hur barnen har det.

kvinna 38
Jag tillägger att jag endast

Jag tillägger att jag endast har varit nykter i 5 veckor. Jag och mannen har bråkat en del speciellt när jag var full. Då var mitt humör inte nådigt. Det som stärker min övertygelse att jag måste vara nykter är att jag vill att mina barn ska ha det bra, med en mamma de kan lita på som inte är full i tid o otid samt att kunna känna lugn hemma.

Jag är verkligen inte guds bästa barn. Men jag vet att det går att göra förändringar.

nystart
Kvinna38

Det är inte alltid så enkelt som att bara lämna eller sluta. Jag förkörjer hela familjen och min fru vill absolut inte förlora sin räkmacka, även fast hon påstår att ta hand om huset är ett hårdare jobb än att faktiskt arbeta. Hon har hotat att om jag begär skilsmässa så ska hon göra allt för att förstöra mitt liv. Hon har dragit känslomässiga hot att om jag lämnar henne har jag förstört hennes liv. Jag har varken vänner eller familj där vi bor, det har hon sett till. Ingen har hälsat på på flera år då hon gör att ingen känner sig välkommen här. Jag får arrangera att träffa dem i smyg för att undvika bråk. Läs även på lite om traumabonding, det är förbannat svårt att lämna även om jag vet att jag måste.

Jag har vid olika tillfällen pratat med barnen, båda förstår men med hjärntvätten hon håller på med är det ständigt kaos och ena barnet är oftast på hennes sida. Scapegoat barnet är dock helt på min sida och vill flytta med mig, hon vill helst att vi ska åka och ta in på hotell nu.

Till mitt drickande, jag ser det inte som jätte problematiskt då jag kontrollerar det just nu. Men självklart skulle jag behöva dra ner på det, men jag ramlar hela tiden då jag lever med konstant stress med drama och bråk dagligen.

Det är bara barnen som gör att jag orkar fortsätta kämpa. Utan dem hade hag nog gett upp.

Mirabelle G-S
Det är inte ”bara” att lämna.

Det är inte ”bara” att lämna. Tyvärr är det ditt enda val. Du behöver inte fruns medgivande. Klart hon vill glida vidare på räkmackan. Att hon förstör ditt liv och barnens barndom skiter hon i. Lägg bort flaskan. Skicka in pappersexercisen. Hyr ett boende. Huka för stormen. Polisanmäl hotelser och ofredanden om de kommer.

nystart
Mirabelle G-S

TACK för någon som förstår! Jag vet att du har rätt, det är bara så svårt.

Sisyfos
Å vi kämpar vidare...

Du har verkligen en jobbig situation och jag känner igen problematiken. Att parera andras känslor och mående. Att försöka skapa lugn i ett kaos. Du skriver att du har blivit väldigt ensam och då är det än svårare att få perspektiv och ta sig ut ur en ohållbar situation.
Men man kan ju ändå konstatera att det har gått mycket framåt sen du började skriva här. Att börja förstå och analysera situationerna man dricker i är ett steg i rätt riktning. Jag är fortfarande nykter. Då får man hantera andras känslor och stress på annat sätt. Jag har varit en sån som försöker se till att alla mår bra. Det är oerhört jobbigt. Det blir lite utrymme för ens egna känslor. Sen vet jag inte om lösningen är att fokusera på sig själv. Men att se mönstren hos sig själv är rätt nyttigt och svårt utan stöd.
Jag tror verkligen att du kommer att hitta en utväg , Nystart. Att röra sig är väldigt viktigt så jag hoppas du snart blir bätttre i benet. Varken alkohol eller stillasittande hjälper läkningen så du kanske kan hitta en träningsform som funkar.
Önskar dig ett stort lycka till!

nystart
Sisyfos

Tack igen för att du skriver och bryr dig. Min sjukgymnast har föreslagit någon typ av Benzo som muskelavslappnande för att hjälpa till, men det har jag inte vågat ta. Men innan jag kan gå och ta hand om mig själv ordentligt är jag ganska låst, det är jobbigt. Då min fru får göra det mesta just nu anser hon sig själv också ha rätt att skrika och bråka, blir extra jobbigt. Kommer aldrig klara av att bli nykter någon längre tid om jag inte kommer bort. Går inte att leva med någon som vid varje tillfälle försöker hitta något att klaga på och få en att må dåligt. Jag har verkligen fått nog.

Jag är iallafall väldigt glad åt att det går bra för dig just nu.

nystart
Hankar

Hankar mig fram just nu, försöker köra damage limitation, går sådär. Blir väldigt mycket bråk hemma, min fru skriker på barnen, jag försöker trösta dem och då tappar hon humöret med mig. I helgen blev jag till och med ganska rädd då hon hade en kopp med skållhett the i handen och jag trodde hon skulle kasta det över mig. Efter det bråket så stormade hon ut och lämnade barnen gråtandes och för mig att försöka lugna dem. Detta är ju inget nytt och har ju varit såhär en längre tid, men ju mer jag inser att jag inte längre kan vara på hennes sida ju lättare blir det iallafall för mig att stå upp emot henne. Jag har satt många ultimatum både till henne men också gränser som jag sagt till mig själv att om hon passerar dem är det slut. Hon har passerat dem med råge, och de ultimatum jag gett henne skrattar hon bort. T ex har jag sagt till henne att om hon inte tar tag i sin ilska, med hjälp av sjukvården om hon inte klarar det själv. Men hon har inga problem säger hon, dock håller inte jag och barnen med.

Min plan är att försöka överleva detta kaos ytterliggare en månad, barnen har ett par stora och viktiga saker under den tiden och jag tror att det skulle äventyras om jag gör slag i saken innan dess. Jag vill så gärna tro att jag ska kunna hitta det sista och lämna henne efter detta, det är svårt när hon är sitt bra jag, men så kommer en blixt från klar himmel och allt går åt h-e. Jag bryr mig iof inte längre och tar inte åt mig när hon skriker, men barnen gör ju det. Men tills dess måste jag försöka hålla mitt drickande under kontroll, helst inte dricka alls men det känns otroligt tufft just nu. Jag vet det är ursäkter hit och dit, men det är ju ändå bättre att dricka någorlunda kontrollerat än att bli full.

Även om jag inte kan rapportera något direkt positivt så känns det iallafall som det går rätt håll inne i hjärnan. När jag väl tar nästa steg är jag övertygad om att det kommer gå bra, utan att veta så tror jag att barnen kommer komma ner på min sida.

Sisyfos
Om du lämnar

Jag tror att när du väl lämnar och går vidare så kommer det att vara en enorm lättnad. Jobbigt, ja troligen, men jag tror inte att du ångrar dig en sekund.
Undrar ibland vad det är för fel på din fru. Det måste vara nåt som inte står rätt till. Men du har väl skrivit tidigare att hon inte tog emot vård.
Tänker att du ska försöka få barnen att kunna ha kvar er båda när du tar steget. Hjälp dem med en positiv bild av mamma. Det tror jag ni alla tjänar på (även om det är svårt). Lycka till Nystart!

nystart
Sisyfos

Tack för att du fortfarande skriver i min hopplösa tråd!

Något är fel på min fru, det kan jag till hundra procent hålla med om. Jag vet att hon hade en tuff barndom där hon fick både fysiskt och psykisk misshandel, det är väl detta som varit mitt problem att jag försökt rädda henne från hennes barndom. Men, hon verkar inte förstå hur den påverkat henne utan glorifierar istället hennes föräldrar och anser att hon haft den bästa uppväxten. I min lekmansanalys så lider hon antingen av Covert Narcissistik personlighetsstörning, alternativt så är hon Bordeline. Hon lider dessutom av ätstörningar och har ett enormt kontrollbehov och är även träningsnarkoman numera. Detta leder till att hon hela tiden är hungrig och helt utmattad vilket gör att hon hela tiden blir arg. Jag fick henne att söka hjälp för detta för några år sedan och hon började gå på en klinik, de började nysta i hennes relation till hennes mamma och trodde den var orsaken till alla hennes problem, de ansåg att hon skulle behöva minst ett år i terapi. Min fru ansåg att detta var nonsens och efter ca 5 samtal så slutade hon gå. Jag har sagt till henne att om hon inte tar tag i sin ilska och söker hjälp igen så kommer jag att lämna henne, men hon skrattar bara bort det och säger att hon inte vill ändra sig.

Nu har jag verkligen nått botten med henne, hon triggar mig så enormt att det stundtals känns som jag skulle vilja gå och ge henne ett kok stryk (detta är dock något jag aldrig skulle göra). Det känns inte bra att sitta och hålla all denna ilska inom mig, och enda sättet jag kan ventilera detta är antingen genom motion eller alkohol. Just nu har jag en skada på benet som gör att jag knappt kan gå så du förstår ju vad det innebär. Häromdagen så var ena barnet på riktigt dåligt humör och betedde sig väldigt elakt, vi försökte båda två att säga åt barnet att hen gör fel. Så fort min fru såg att jag höll med henne eskalerade hon det hela till att börja skrika på barnet och kalla hen alla möjliga öknamn och svordomar. Då jag tar avstånd från detta sa jag åt henne att sluta upp vilket direkt gav effekten att hon började skrika på mig och kalla mig alla möjliga öknamn. Hon kallade mig även lat igen, vilket jag redan varnat henne för att om hon kallar mig det igen är det slut, vilket jag anser att det är. Ena barnet kom till mig igår och berättade att hon bakom ryggen på mig berättar för barnen om hur lat jag är hela tiden och att när jag sitter och jobbar så sitter jag egentligen bara och surfar och latar mig.

Men hur kan jag ge barnen en positiv bild av någon som kritiserar allt och alla och är elak vid första bästa tillfället? Jag börjar tro att jag skulle få ett bättre liv även om jag skulle förlora vårdnaden, det finns inget värde i att leva ett liv där jag blir minimerad och kritiserad varje dag, antingen direkt till mig eller att hon pratar högt om mig till antingen sig själv eller barnen.

Som jag skrivit förut, jag tror jag behöver boka ett hotell och flytta till och därifran hitta nytt boende samt kontakta en advokat samt egen samtalshjälp. Även om detta skulle innebära att hon eldar upp alla mina ägodelar (vilket jag tror hon skulle kunna göra) så orkar jag inte bry mig om materiella ting längre.

Jag vet att jag måste sluta med drickandet, men det är det enda som jag klarar av just nu då allt känns helt värdelöst.

Sidor