Offside

Funderar på denna besatthet som jag känner kring alkohol. Just nu är jag uppe i cirka 1 månads nykterhet, men tankarna på alkohol släpper inte, vet att det är för tidigt, men haft längre uppehåll tidigare och samma sak då.

Gör jag något fel, vill ju verkligen aldrig dricka mer, men ibland är det så fruktansvärt frustrerande att tänka precis lika mycket på alkohol nykter som onykter.

När släpper detta, någonsin? Finns någon vetenskaplig förklaring till hur länge man måste stå ut med besattheten?

Om du tänker ”stackars mig som inte får dricka, jag saknar det så mycket så jag knappt står ut” så kan besattheten nog bestå länge. Då är du ett offer som drabbats av åkomman att inte tåla alkohol.

Om du istället tänker ”jag saknar vinet, men har insett att det skadar mig så jag vill inte dricka längre” så går det betydligt snabbare att slippa besattheten. Då väljer du att fokusera på fördelar med nykterheten och känner dig tacksam över att du har genomskådat alkoholens destruktiva påverkan.

Kram ?

Offside

Jag tänker nog lite både och. Just nu är mina tankar mest kring den positivare delen av tänkandet. ”Jag kan inte hantera drickandet, och jag ser allt positivt med att inte dricka alkohol”. Det är ändå frustrerande. Jag har ju haft dagar när jag inte tänkt på alkohol och det känns så skönt då.

Att jag inte kan dricka, vill inte dricka är självklart för mig. Jag har aldrig tankar på att kunna hantera alkohol, utan för mig är i så fall hanteratankarna att jag bara skulle bli full 1-2 dagar i veckan, inte att enbart kunna ta två öl på en uteservering, haha.

Ja, kanske får släppa målet lite på att tankarna på alkohol ska vara lika lockande som att se målarfärg torka.

... att se målarfärg torka, jämfört med att dricka. Alla kommer vi dit om vi inte triggar och retar kroppen med tillförsel av alkohol. Man måste ge det tid. Och tålamod.
Att sluta dricka, är liksom inte att beställa något av livet utan det är mer som att börja om och utforska på nytt sätt.
Mina första veckor nykter kände jag mig rätt otålig dels över ”hur länge jag ska behöva hålla på såhär” men också ”måste jag verkligen sluta”.
Det tog lång tid att inse att bara jag bestämmer det, och att då fortsätta är att låta vissa dagar, sug, tankar - liksom bara vara. Tvinga sig att andas och ligga still när det kliar. Typ.
Jag kan inte svara på om tankar på alkohol släpper, men besattheten är inte för evigt, när saker tappar sin laddning- passion eller semlor eller vin- så tynar kraften bort, det elektriska fältet slocknar. Är säker på att det gäller även för dig!

Tittar in och säger hej. Hur går det för dig? Besattheten kommer väl från att alkohol faktiskt är starkt beroendeframkallande.. men som @se_klart skriver så är det väl tänket och inställningen som gör att man klarar att stå emot. Men gäller nog att man är redo och har gjort upp med sig själv. Och får det stödet som behövs för att klara. Inte lätt... Styrkekram ?

Offside

Tack AkillesU och Soffpotatis för era frågor. Det går fortsatt bra, jag är uppe i ca 7 veckors nykterhet just nu.

Jag fortsätter att läsa här, skriver och kommenterar tyvärr inte så mycket just nu, blev nästan som en besatthet i början för att se om man fått någon respons, haha, känn ingen press nu - skojar bara.

Det fungerar som sagt bra just nu, känner visst sug på fredagar och lördagar. Denna vecka var också min fru iväg på lite restaurangbesök och då kan jag känna lite avundsjuka. Hon dricker aldrig annars, bara med sina vänner och inte hemma, så det är ju väldigt positivt för mig att ha det så.

Än så länge har det varit hyfsat lätt att parera vanliga triggers (fredag, lördag, plus tillfällen i veckorna när jag annars brukar dricka), Tror det beror på att det är så tydliga triggers, förstår ni vad jag menar.

Jag väntar på att det stora suget, utan tydliga triggers, kommer att komma snart. Suget som uppstår vid dessa tillfällen kan hålla i flera dagar och kan inte alls jämföras med vanliga suget, kanske för att det inte kan kopplas till jobb, stress, oro eller speciellt tillfälle. Jag är ödmjuk inför när det kommer för mitt mål är verkligen att inte ge efter då. Det är nyckeln till att jag ska klara en längre nykterhet.

Trevlig söndag på er alla. Nu ska jag utnyttja att min kropp är pigg en söndag med ett träningspass. Vad ofta jag gått och tränat bakis bara för att bevisa att jag inte är bakis, haha.

Skönt att det går bra och hoppas träningen kändes bra.

Förstår vad du menar med dina triggers. Har inte heller blivit överrumplad än, men tänker mig att det kanske kommer. Försöker inte fundera så mycket kring det, jag kör med mitt ”en dag i taget”. Om det kommer får jag väl ta en timme i taget.

Ha en fin söndag kväll!

Offside

Det har varit en mycket bra helg utan direkta tankar på alkohol, förutom att läsa här och lyssna på två avsnitt av Alkispodden -haha, men helt lugnt utan sug efter alkohol.

Det har varit en helg där fördelen med nykterheten varit så tydlig. Helgen gick i 180 - kalas X3, presentköp till alla, 2 matcher för barnen, lite tvätt och städ, hjälp med läxor. En helg som tidigare antingen varit bedrövlig för att man måste genomlida detta bakis, eller som en pina för att man tvingades till nykterhet, eller en stress för att hinna hem från en aktivitet så snabbt som möjligt så att man kan dricka.

Tack för dina frågor. Hur går det själv?

Ha det bra

Visst är det skönt när man slipper vara bakis eller ha det där bakgrundsbruset som stressar en till vansinne!

Jo tack, helgen har varit bra. En seg helg där inte så mycket blivit genomfört, men det får vara så ibland ? Inget sug här heller, har däremot upptäckt beteenden hos mig själv som inte bör få löpa fritt då det skulle kunna utlösa någon slags ”fuck-it-effekt” ha ha.

Offside

Tack för dina tankar.

Det går bra då jag fortfarande är nykter, men jobbiga tankar börjar smyga sig på plus att sug från ingenstans dyker upp.

Ser saker lite negativt just nu: Saknar känslan av att enkelt kunna koppla bort tankar för några timmar. Var livet sämre med alkohol, eller åtminstone, var det så mycket negativa konsekvenser. Den sista tanken jag har, och som känns lite pinsam, får i princip aldrig höra från min fru att hon är glad att jag inte dricker. Jag vet att hon inte vill att jag ska dricka. Jag vet att sluta eller ej ta återfall måste komma från mig men något uppmuntrande ord skulle stärka i jobbiga stunder. Alkohol har ju varit så laddat under lång tid så kanske också är något hon inte vill ta upp/är rädd för att säga fel sak, men men skulle vara skönt med något ord.

Ikväll är jag nykter och imorgon kväll kör jag bil så det känns tryggt.

Hoppas att du fortfarande har en positiv känsla Soffpotatis.

Trevlig helg på er alla härinne!

Känner mig rätt ensam i mitt beslut jag med, men känner att jag blir stärkt av den AAgrupp jag möter en gång i veckan. Det är skönt att prata med folk som inte dricker, finns så klart undantag där med.

Förstår att det känns tungt att inte få höra det från frun, men det är säkert som du skriver. En elefant i rummet som man tassat på tå för under lång tid.

Ja jag har kvar min positiva känsla, det jag märker att jag saknar är närhet. Kan ju inte dricka bort känslan av ensamhet längre så det blir så påtagligt.

Hoppas du får en riktigt bra helg!

Kan sakna känslan av att ge hjärnan lite semester, som du skrev någonstans.
Det gäller väl kanske att se tillbaka och minnas varför man tog beslutet.
För min del räcker det för att ge motivation att fortsätta. Håll emot de negativa tankarna!

Säg till henne att du blir ledsen när hon inte säger någonting om att hon är glad över att du är nykter. Fråga varför.

Kanske är hon orolig att väcka den björn som sover. Kanske vågar hon inte hoppas att din nykterhet ska bestå. Kanske vågar hon inte ta ut glädjen i förskott.

Men det vet du inte förrän du har frågat henne. Ni måste prata om det. Hon har liksom du lagt ett lock över sina känslor, hon är medberoende med allt vad det innebär. Hon behöver kanske också ett forum, eller samtalshjälp.

Kram ?

Då jag kom över ditt inlägg, började jag fundera hur mycket jag nämnt för min pojkvän hur jag upplever hans kämpande med nykterheten. ? Det enda jag nämnt för honom är att det är klokt att sluta .. ?

Kan tänka mig att man gärna vill ha någon respons för sina ansträngningar. Låtit bli att nämna för att det är känsligt? jag vet inte. Har däremot nämnt för honom att jag är stolt då han även slutat snusa ... ?

Betydelsefullt att läsa andras inlägg, som leder till reflektion över sig själv och hur man beteer sig. Vad man t ex kan tänka på, och försöka förbättra.

Sköt om dig.
?

Offside

Jag har varit i din sits också. Min pappa drack alldeles för mycket, men hade ett år av nykterhet när jag var ca 15 år. Jag kommer ihåg hur otroligt skönt det kändes, hur lugn jag var, men varken min mamma eller jag berättade det för honom. I vår familj, åtminstone då, ”pratade” man inte om känslor och tankar. Jag kan dock ångra att jag inte vågade säga något när han var nykter, men kommer ihåg att jag bröt ihop, frågade förtvivlat varför han köpt hem öl och sprit när han väl började igen, men då var det ju redan försent och blev i stället ett ifrågasättande.

Ja, det var lite om mina tankar som anhörig till en alkoholist. Att skriva om just detta kring utebliven stöttning, ditt svar Tröttiz, som fick mig att minnas, har verkligen fått mig att förstå min frus dilemma. Plus ökat min förståelse.

Ibland sviker minnet....

Ha det bra

Offside

Tre månader nu, känns bra.

Vet inte om jag ska sätta nya mål eller ta en dag i taget härifrån. Det svåra för mig börjar nu skulle jag tro.

Har dock en liten målsättning att vara fortsatt nykter till nyårsdagen.

Trevlig kväll på er alla!