EmmaLisa

Efter en del händelser fick min sambo ett ultimatum; dricker han eller är påverkad med barnen igen så separerar vi.

Efter en vecka drack han igen. Jag förtydligade mitt ultimatum som tydligen gick att ”missförstå”, och vecka 2 funkade bra i vardagen, vi hade det fint och bra och det kändes som vanligt.
Men nu har han varit borta hela kvällen på gymmet för att distrahera sig, vilket i sig är ok men oroar barnen det också, speciellt då han samtidigt är arg på mig. Han sa vid 17-tiden att han skulle köpa öl och när jag påminde honom om konsekvensen av det blev han arg och otrevlig. Valde dock gymmet och kom tillbaka hem vid 21 men var igen otrevlig och ansåg att ”man inte kan vara här för att det är såå tråkigt”, och syftade på stämningen och mitt ansiktsuttryck. Att jag blir ledsen av det här spelar inte honom någon roll.

För min del får han gärna flytta och dricka där. Det är vad jag sagt. Att han inte gör det är av bekvämlighet för jag tror som sagt inte att han älskar mig. Jag vill inte ta barnen till en liten lägenhet, utan känner att om det är hans val, alkoholen, så borde han väl låta mig och barnen bo kvar. Att jag tar dem till en pyttelägenhet i andra hand och att han sitter i ett hus med barnens rum och trygghet i känns bara egoistiskt och märkligt.

Just nu har jag bara en jättearg partner som jag inte vet var han är, som vägrar flytta utan istället vill dricka i sällskap med sina små barn och tycker att jag är orimlig.

Vad gör jag för att få ut människan ur huset (lite mer permanent) eller få honom att vakna??

Vad jag hört av vänner som skilt sig så får den parten som bor kvar i huset vid en separation företräde till fastigheten när bodelning skall ske.
Detta hände en släkting till mig.

Föreslå att han skall flytta till en kompis släkting ett tag så ni kan fundera var och en för sig hur ni vill ha det i framtiden.
Funkade för mig?
Han flyttade till sin son och han kom aldrig tillbaka!

EmmaLisa

Åh tack för råd! Jag hoppas det kan lösas så. Till slut kommer han väl vilja sälja huset för pengarna, men bryr han sig om barnen kanske han kan vänta några år.

Idag är lite krisartad. Min man är nu mer eller mindre utslängd. Han fortsatte tjata om att ”få” köpa hem öl, Men jag vill inte att han tar det in i huset mer. Om han inte kan välja bort det så är det ett väldigt tydligt agerande från hans sida.

Jag höll på att mjukna ett tag då han förklarade att han visst älskade mig, men använder öl mot sin stress och press i vardagen och var öppen för att ta hjälp igen. Men ändå efter detta var det tal om att bara ta med si och så många öl hem. Då märker man att han inte tar det så allvarligt ändå. Nu är han på hotell. Barnen har ännu inte märkt någon skillnad för han brukar ju gymma eller promenera en hel del för att hantera stressen. När de frågar antar jag att jag förklarar att han hälsar på någon, för jag kan ju knappast berätta att deras far bor på hotell för att han inte kan respektera oss eller sig själv.

Jag har fysiska symptom av stress och sorg. Mår illa och har sån huvudvärk. Men vi gör saffransgryta och ska se på film jag och barnen. Det ska bli en fin och lugnt kväll med bara oss.