Dags innan det är för sent

60 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Bullret
Jag håller med

Jag kan inte annat än hålla med. Hade jag fortsatt skriva här redan när jag startade tråden för ett år sen så kanske jag inte hade trillat dit igen, fast det hade jag nog. Jag förknippar hela min studietid med alkohol. Nu är det yrkeslivet som gäller - Där är inte alkoholen en lika central del. Folk runt omkring mig har ganska stabila levnadsförhållanden, vilket underlättar för mig. Så det är väl egentligen bara en annan del av livet antar jag.

Bullret
En bra dag

Idag har varit en riktigt bra dag för första gången på länge. Jag pratade med en av mina nya vänner om att det har gjort mig väldigt gott att vara nykter en tid och att jag inte vet om jag ska dricka igen (har egentligen bestämt mig men det klarade jag inte av att säga ännu). Så jävla skönt att ingen av dem har en bild av mig när jag är full. Jag kan vara mig själv till 100% från början och jag börjar må bättre för varje dag som går.

Det här med självkänsla är också intressant. Läste i en annan tråd om att man ofta kräver bekräftelse. Så har det varit även för mig. Jag har velat ha av tidigare partners att de ska hålla om mig när jag tyckt synd om mig själv. Jag har blivit både stött och ledsen om de inte velat ligga med mig. Det har gjort att jag uttryckt att de inte tycker om mig. Det handlar ju om att jag inte tyckt om mig själv. Bekräftelsebehovet har varit starkt och jag har inte kopplat det så tydligt till mitt missbruk som jag gör nu med nyktra ögon. Mitt beteende har resulterat i två nästan sexlösa förhållanden i slutändan, och jag inser mer och mer att det är mycket mitt fel då jag varit så osäker och haft så stort bekräftelsebehov under tiden att jag satt en så otroligt stor press på den delen av förhållandet. Någon som känner igen sig?

HerrÅgren
Gott att höra 👊😊

Gott att det går bra Bullret! 😊
Keep it up.
Blir lite inspirerad där med nya vänner. Ska snart försöka plocka upp den bollen jag med.

Jag skrev lite i dag om sämre psykiskt mående i relationer pga alkohol:
https://alkoholhjalpen.se/comment/299342#comment-299342

Känner igen mig i att kärleksrelationer inte fungerar som de borde för att man är "ur fas" och blir krävande och besvärlig. Hänger mycket ihop med ångesten tror jag. Bara den grejen borde ju räcka för att vilja sluta dricka helt.

Go' kväll! 😊

Bullret
Precis så

Precis det inlägget jag kom att tänka på och relaterar sjukt mycket. När jag drack för mycket och gjorde bort mig borde jag slutat. Men jag sjönk bara djupare i träsket, vilket är sjukt. När man påstår att man älskar en annan människa. Att bygga på denna ångest gör att det bara blir värre och värre för varje gång. Det blir till slut helt ohållbart. Man pallar inte. Det är helt sjukt egentligen hur mycket det kan påverka ens mående på i princip alla plan, haha!

Men denna gången har jag bestämt mig, och jag är känd för att ha en vilja av stål när jag väl bestämt mig. När jag slutade snusa efter 10 års tid (i slutet en stock i veckan minst) så gjorde jag det "cold turkey". Bara gav fan i att ta en snus efter det. Efter detta har jag bara tagit en snus en enda gång 2,5 år senare då jag ville kolla om jag var beroende. Det gav mig inte nåt och jag gav fan i det utan att tänka på det mer.

Så jag vet att jag har det i mig att klara det och stärks av det!

Go' kväll :)

Blenda
Känner igen mig från andra sidan

Hej Bullret.
Jag är ett exempel på en kvinna som tappade lusten mycket på grund av det som du beskriver så bra. Min man sökte bekräftelse via sex. Det blev en ond cirkel och han anklagade mig ofta. Han skylde till och med sitt alkoholmissbruk på vårt dåliga sexliv. Jag tycker du är fantastisk som tagit tag i detta och jobbar med dig själv. Du kommer att få ett mycket bättre liv. Heja dig!

Bullret
Tack för påhejandet!

Jag tackar så mycket för den peppande kommentaren. Jag inser mycket saker nu när jag börjar se på världen med nyktra ögon. Det är antagligen för sent för mig och min senaste tjej, men jag gör ju främst detta för min egen skull. För att jag i framtiden ska vara en närvarande far och make som man kan förlita sig på. Ingen ska någonsin behöva känna sig otrygg på grund av att jag dricker för mycket i resten av mitt liv.

Dagens insikt är att jag nog inte flyttade från min studentstad för att jag var sugen på ett speciellt jobb, utan att jag såg det som en utväg i en stad som jag slutade trivas i. Detta mycket på grund av att allt mitt sociala umgänge gick ut på att supa. Jag kände även att jag inte kunde se människor i ögonen då jag skäms. Nu känns det som att jag har fått världens chans till nykterhet i en stad där jag har ett jobb som stimulerar mig, vänner som aldrig sett mig onykter och jag har nära till både träning och skog. Det ger mig ett lugn som jag inte inte haft tidigare i hela mitt liv.

Det är nu jag börjar bli den människa jag vill vara. Att det ska vara en sån jäkla press från samhället att man ska dricka alkohol. Usch och tvi.

Andrahalvlek
Låter toppen!

Det låter verkligen som du har levlat upp ditt liv några snäpp, heja dig!

Kram 🐘

Bullret
Psykolog

Hej,

Ikväll ska jag prata med en psykolog. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta upp, det är är så mycket man kan prata om. Från början sökte jag mig till psykolog för att jag hade mycket ilska och att det gick ut över alla möjliga saker och områden. Men i takt med att jag slutat med alkoholen har jag ett mycket jämnare humör och det är inte lika relevant längre. Dessutom har jag en fråga om psykologer har tystnadsplikt även när det gäller alkoholberoendefrågor gentemot min arbetsgivare? Någon med erfarenhet som kan berätta mer? :)

Bullret

Bullret
Psykologprat

Hej igen,

Pratade med en psykolog nu på kvällen och fick bekräftat för mig det jag redan visste. Att jag uppfyller många kriterier enligt DSM-5 (ivrig att börja dricka, kontrollförlust, svårt med när, hur mycket och framför allt när var och hur det slutar). Även toleransutveckling (främst för några år sedan) och framför allt prio i livet.

Med prio i livet menar man vad man borde/planerar/brukade göra innan och att man ersätter det med att dricka alkohol. Och i slutändan att man fortsätter trots negativa konsekvenser.

Även pratat om vad ett missbruk INTE är

*Frihet. Göra saker mot sin vilja, styrd mot festen. Frihet att göra det man borde.

*Good will. Man blir självcentrerad och välviljan brister. Man tänker inte på andras välbefinnandekänsla.

*Personlig utveckling. Man kan ha samma emotionella utveckling och hantera vissa situationer som en 20-åring skulle göra. Livet stannar utan mognad, man stannar i utvecklingen inom vissa områden.

*Livet blir en överlevnad. Sällan man älskar livet. Man jobbar mycket med att backa upp lögner.

Jag känner igen mig i många av de grejer jag nämnde här ovan och kanske alldeles för mycket i hur man hanterar situationer i sina nära relationer och att man saknar en vettig prioritet i sitt liv. Varför var jag så sugen på att festa när min f.d. sambo var hemma?

Vad fan har jag gjort?

Samtidigt är jag glad och tacksam över att jag tar tag i det här när jag är så pass ung som jag är.

Misstänker att jag självmedicinerat mot ilskan jag hade i tonåren egentligen alltid som jag druckit. Jag börjar bli jämnare i mitt humör och mår mycket bättre på alla sätt och vis redan nu. Från och med nu är det jag som sitter i förarsätet och styr. Ingen annan.

Dag 47 snart avklarad.

Aldrig mer första glaset.

Bullret

Andrahalvlek
Heja dig!

Du jobbar på jättebra med nykterheten! En del tror att det bara är att sluta dricka, men det är så mycket mer. Varje nykter månad har jag upptäckt nya saker hos mig själv. Jag har verkligen vänt in och ut på det mesta, och utvecklats massor på olika sätt. Precis samma resa gör du nu.

Kram 🐘

Se klart
Men så starkt

47 dagar, och så en massa tänkande och reflekterande, jag är himla imponerad. Bra att börja att nysta i rötterna som jag efter en tid här verkligen inser, är olika för alla.
Jag lär mig varje dag av alla som skriver här. Hejar massor på dig! Kram 🌟

HerrÅgren
Mycket bra

Kul att höra Bullret. Det här behöver du. Fortsätt. 👍😊

Ilskan kan ofta komma från obearbetade upplevelser och känslor.
Att uppleva besvärliga saker som barn när vi inte kan förstå eller uttrycka oss, är traumatiskt. För alla.
Vi har alla våra trauman i någon omfattning. Det är normalt. Det måste inte vara "taskig barndom" .
Det kan vara en så enkel sak som ett bråk med ett annat barn på dagis eller att du kände dig orättvist behandlad någon gång. Det där kan sitta kvar i ens undermedvetna. Det kan vara bra att ta upp sådana minnen med din psykolog.

Psykologer har tystnadsplikt. Bara om det gäller brott som kan ge minst ett års fängelse har de möjlighet, inte skyldighet, att polisanmäla. Fråga mig inte varför jag vet det 😉😇

Bullret
Samma fast annorlunda

Idag efter jobbet hade jag en sån jävla fredagsfeeling! Jag vart faktiskt lite sugen på alkohol en kortis, sen frågade en vän precis då om jag skulle med och träna, SJÄLVKLART ska jag det!!

Suget försvann direkt och jag är nu nytränad och på topp. Fortfarande mycket funderingar kring uppbrottet med senaste exet dock. Jag tror att det skulle kunna finnas en framtid för oss tillsammans nu när jag börjar se klart och inte dricker längre.

Samtidigt så känner jag att jag aldrig hade tagit steget fullt ut till nykterhet utan en rad olyckliga omständigheter. Typ som att jag skulle operera mig direkt efter flytten, jag och exet bröt upp och att jag flyttade till en helt ny stad. Fatta vilka jävla omständigheter samtidigt som gjort att jag faktiskt börjat se världen som den faktiskt är...

Det är mycket tankar i huvet, men nu ska jag hem till en vän och njuta av en alkoholfri öl eller två.

Aldrig mer första glaset.

Bullret

Bullret
Orättvisa @HerrÅgren

Jag har alltid haft en känsla i mitt liv att det är orättvist. Att jag inte blev bränd på brännbollen i skolan, att jag inte fick hjälp i skolan för att jag hade det lätt för mig, att jag inte fick gå före i bostadskön, att jag inte fick bidrag utan var tvungen att jobba etc. etc. etc. i all evighet.

Nu börjar jag lugna ner mig. Fruktansvärt skönt. Innan kunde jag irritera mig på saker som andra gjorde, till exempel så var det en unge på gatan mitt över som åkte sparkcykel i gatan istället för att åka på trottoaren, vilket ledde till att mötande bilar var tvungna att stanna. Innan hade jag irriterat mig över detta, speciellt då föräldern gick bredvid. Nu är jag mer likgiltig och tänker att "det påverkar ju inte mig, och gör det verkligen så mycket egentligen?". Det jag menar med detta är att jag känner mig mycket mer harmonisk i kroppen.

Samma sak med att jag tidigare i mitt liv sökt konflikt och diskussion. Men varit så jävla aggressiv i min argumentation att de jag diskuterat med ofta blivit ledsna/arga. Nu undviker jag konflikter, inte helt när det är viktigt, men jag försöker tona ner konflikter/diskussioner så mycket det bara går då jag inte "får ut något" av det längre? Det låter helt sjukt men jag är helt övertygad om att det har med alkoholkonsumtionen att göra även det...

Jag är helt enkelt inte arg längre. HAHAHA OCH JAG ÄLSKAR DET!!!

HerrÅgren
Härligt att höra Bullret

Jag själv kom hem från krogen nu kl 21. Lagom. Åt en god middag och druckit 4 flaskor 0% öl.
6:e dagen nykter och fixat en AW utan problem.
Nu firar jag detta med chips och godis. I morgon ut på en brunch kl 11.
😆👍

Andrahalvlek
Samma här

I nykterheten är jag mycket mer chill med det mesta. Låter disken stå till imorgon. Eller övermorgon. En jobbig gubbe tjafsar. Låt honom hålla på, jag kan gå. Långa köer i affären. So what. Jag väljer mina strider. Men det betyder inte att jag är mesig. Om någon försöker köra över mig får de med mig att göra, men på ett mer sansat och konstruktivt sätt.

Men jag har haft problem med ilskna utbrott i nykterheten. Jag tror att det beror på att jag inte varit så ilsken tidigare. Jag har i alla fall inte visat det så tydligt. Nu kan ilskan invadera mig från alla håll och kanter, växa inombords och explodera. Jag skällde ut min chef inför andra i våras så det ledde till orossamtal. Hon hade förtjänat det, men det var ändå väldigt fel och omoget.

Framför allt blir alla känslor i nykterheten starkare. Kan börja gråta när jag tänker på något eller hör en låt. Skrattar så jag kiknar. Kan bli så glad att jag hoppar. Alla känslor är starkare och mer genuina. Otroligt häftigt!

Kram 🐘

Bullret
Lugn krogkväll?!

Ja, själv så kom jag hem precis nu efter en lugn kväll med en ny vän. Det har varit jäkligt jobbigt att flytta i samband med alla andra förändringar i mitt liv och jag har inte riktigt kunna dela med mig till någon i min nya stad förrän ikväll. Jag sa att jag får ångest av att dricka alkohol och att jag inte ska göra det mer. Han accepterade detta och tyckte att det var ett vettigt beslut. Drack några alkoholfria öl på en krog och kände att jag inte ens saknat det. Att vara ute och dricka alltså.

Kände mig nöjd med att ta en alkoholfri öl eller två och sen tacka för mig och gå hem. Mycket tankar på exet också, då jag om jag haft samma inställning framför allt det sista året, så hade vi nog aldrig brutit upp. Känns jävligt tungt att tänka på men jag kanske var tvungen att nå en ny low.

Aldrig mer första glaset.

Bullret

Västligvind
Wow @Bullret! Vad härligt att

Wow @Bullret! Vad härligt att känna att du kan ta två afria öl och sen gå hem.. Jag är nog inte riktigt där än ☺️ Kanske om det varit som din situation, att det är en ny vän. Men du vet hur det är med gamla vänner och gamla vanor. Jag håller mig undan det tills vidare.

En sak jag tänkte på med din tjej. Varför inte skriva ett brev till henne. Skriv ner dina tankar, att du saknar henne och om din nya nykterhet, kanske be om ursäkt för något om det känns så. Då har du i sämsta fall bara fått ut dig dina känslor och tankar som jag ser snurrar i dig eller i bästa fall så svarar hon. ☺️

Kram på dig

AkillesU
Hejja dej

Skönt att höra att du liksom jag ser så mycket positivt i att vara nykter. Jag är på dag 76. Känslorna har verkligen gått upp och ner de senaste två månaderna men får bara mer och mer energi. Ser så fram emot vad livet kan bjuda mer på? Nu ska jag gå ut på en långpromenad i solen. Undrar hur många som är bakis idag. Inte vi iallafall 🤗

Bullret
Vet precis

@Västligvind
Ja, jag vet precis. En stor anledning till att det är så enkelt för mig att vara nykter är att jag bor i en ny stad där ingen sett mig full tror jag. Håller mig lite undan att åka ner till studentstaden just för att mina vänner där ofta är ute och dricker.

Ja, jag tror att jag ska skriva ett brev till henne förr eller senare. Tänkte prata lite mer med psykolog först och behöver nog ännu mer tid för självreflektion.

@AkillesU
Ja, livet är sjukt trevligt när man är nykter!! Ingen ågren, det gör mig så fruktansvärt glad! Har inte varit full sen slutet på juli men drack en öl i mitten på augusti och två öl i slutet av samma månad. Även de små mängderna påverkade mig negativt känner jag. Jag kände i första fallet att jag inte kunde säga nej då jag erbjöds en öl, och i det andra fallet att jag var så JÄVLA taggad att jag inte kunde låta bli...

Idag på morgonen har jag tagit en powerwalk i solen, vilken toppendag!!

Aldrig mer första glaset.

Bullret

Bullret
Ensamhet

Hej,

Nu på kvällen är första gången på länge som jag upplever riktig ensamhet. Jag känner mig ensam och jag är ensam. Detta i min nya stad. Jag har (ännu en) ganska ny känsla i kroppen och det är att jag inte känner att jag missar något när jag är hemma. Det är ett helt annat lugn. Däremot så blev det ensamt idag eftersom jag inte träffat någon på hela dagen, och orkade inte riktigt vara på heller.

Imorn är det nya tag. Då blir det gym och bilfix hoppas jag. Kanske ska köpa mig en monstera också.

Jag har verkligen märkt att ha växter är något jag trivs med nu när jag är nykter. Något som jag kan ta lite hand om och se växa.

Fy fan med en ensam lördagkväll dock. Det är tungt i min situation.

HAHA höll på att glömma. Hade en rätt dyr öppnad flaska rom hemma. Och en Russian standard platinum vodka. Båda halvfulla. Hällde ut det i vasken. Jag ska aldrig mer ha alkohol hemma.

Så är det bara. Aldrig mer första glaset.

Andrahalvlek
Heja dig!

Hälla ut alkoholen var riktigt bra gjort! Och klokt. När svackorna kommer ska man inte ha skiten hemma.

Jag brottas också med att känna mig ensam, men jag väljer hellre ordet självsam. Åkte till och med på semester i somras självsam. Fördelen är att man får göra precis som man vill!

Och jag trivs bättre och bättre självsam faktiskt, men fan vad jag pratar när jag träffar folk. Det är som om pratet lagras och kommer ut när jag får chansen 😂 Jag var social i mitt tidigare liv också. Nu är jag om möjligt ännu mer social, men inte på ett rastlöst sätt. Jag trivs numer som sagt med att hitta på saker eller sitta hemma helt självsam.

Kram 🐘

Bullret
Håller med @Andrahalvlek

Jag håller med, att vara själv eller självsam börjar kännas helt okej. Men ibland känner man sig ensam och det ser jag som en negativ sak. Det är när det inte är självvalt för mig.

Idag vaknade jag utan klocka vid 8-tiden. Vet inte när jag gjorde det på en söndag utan alarm senast. Om det ens har hänt. Kroppen börjar anpassa sig efter att inte få i sig gift längre. Så även om kvällen igår var tuff, så var morgonen idag helt orimligt bra. Jag var ju nykter. Ingen bakfylleångest över vad jag gjort dagen innan.

Haha, det här är livet. Hade nog aldrig klarat det utan att flytta. Nu känner jag att jag kan åka till min förra hemstad och säga som det är, att jag är nykter från och med nu.

Pratade med en vän igår, och han sa "jag trodde aldrig att du skulle bli nykterist". Det kändes väldigt ovant och jag relaterar inte till att vara nykterist. Jag är ju snarare nykter alkoholist...Eller någon som valt att vara nykter p.g.a. mina alkoholrelaterade problem...

Men egentligen är det ju skitsamma vad man kallar det, JAG ÄR KLAR.

Aldrig mer första glaset.

Bullret

Andrahalvlek
Blir helt tårögd

Du går verkligen från klarhet till klarhet. Du tillhör dem som kommer att stå på barrikaderna och folkbilda om hur alkoholen fördärvar både individer och samhälle, det känner jag på mig 🤗

Själv kallar jag mig varken nykterist eller nykter alkoholist. Jag brukar nog bara kalla mig nykter. ”Nej tack, jag är nykter”. Ungefär som man sa när man körde bil tidigare, men då la man till ”i kväll” på slutet.

Men oftast säger jag nog att jag har slutat dricka alkohol eftersom alkoholen fördärvade min psykiska hälsa. Då öppnar jag för en fortsatt viktig diskussion, om motparten vill.

Kram 🐘

Bullret
Tack @Andrahalvlek

Tack, Andrahalvlek!! Dina kommentarer här på forumet ger både mig och andra väldigt mycket. Ta åt dig av det!

Jag är inne på samma spår som du, jag är bara nykter. Och alkoholen har påverkat min hälsa alldeles för länge.

Idag har jag varit på en blomsterhandel och köpt en växt!! Haha, det är det sista jag trott att jag skulle göra om någon hade frågat mig för tre månader sen. Jag var alltid irriterad på växterna hemma i den gamla lägenheten med tjejen, och var alltid irriterad över att jorden skitade ner överallt. Nu har jag alltså själv köpt jord och planterat om en växt i min egna lägenhet. Och jag var inte ens irriterad när jag skitade ner hela min diskbänk.

Jag tar livet mer med en klackspark och det krävs mycket, mycket mer för att jag ska bli arg eller irriterad nu för tiden. Vet knappt hur det känns. Tidigare fick jag väldigt jobbiga känslor i kroppen bara av såna enkla situationer.

Jag ska prata med fd. sambon förr eller senare om det här också. Fyra år försvinner inte på 2 månader, och inte 3 heller. Så det är egentligen ingen stress med den saken. Fokuserar mycket på mig själv och mitt välmående så får allt annat komma efterhand :)

Aldrig mer första glaset.

Bullret

Andrahalvlek
Tack Bullret ❤️

Det betyder mycket för mig också att hänga här, och det är verkligen berikande att få nörda ner sig i nykteriet med andra 🤗

Kram 🐘

Bullret
Söndagsensam

I mitt nya liv, precis som det gamla, så är det söndagarna som är den värsta dagen på veckan.

Jag har haft en toppendag men kan inte sluta tänka tillbaka och älta mycket av det jag gjort fel de senaste åren. Att jag svikit mig själv så många gånger i mitt liv att jag slutade räkna för länge sen. Och framför allt att jag gjort andra ledsna. Hur går man vidare från det egentligen? Eller är det bara något man kanske lär sig att leva med. Innan har jag ju bedövat denna känsla med alkohol...

Men det vet ni vid det här laget att det aldrig händer mer. Dag 50 avklarad. 86 dagar sedan jag var full. Jag börjar bli varm i kläderna och trivas :) Men tankarna kommer titt som tätt.

Hur har ni gjort förresten, är det någon som delat med sig av att de skriver här för partner/vän eller är det er egen grej?

Bullret

Bullret
Äntligen måndag

Hej igen,

Igår kväll pratade jag med en vän i över två timmar om allt som hänt mig den senaste tiden. Direkt i början av vårt samtal så började jag gråta över att det är jobbigt med mitt ex. Helt otänkbart för några månader sedan att visa såna känslor. Jag har betydligt lättare till starka känslor nu än vad jag haft tidigare. I alla fall till positiva sådana känslor. Jag är så jävla ledsen över att jag låtit det gå så långt att jag förstört mitt senaste förhållande med alkohol. Att jag varit en person som man inte kan lita på att man kommer hem över huvud taget när man "bara ska ta en öl". Jag har ju vetat om mina problem och jag kallar till och med min tråd "dags innan det är för sent". Nu är det för sent och jag lärde mig inte ett skit av det. Jag känner mig stundtals helt jävla värdelös som inte kunde inse mitt problem förrän det var för sent. Jag ska aldrig dricka mer och vill bara må bra. Jag hatar det här. Det är det värsta jag har varit med om på ett sätt - just för att jag hanterar mina känslor och problem nyktert. Jag kan inte döva mig som jag inser att jag gjort de senaste 10 åren. Det fungerar inte längre.

Jag och min vän pratade också om min alkoholkonsumtion. Hon sa att jag har ju brottats med den här problematiken ganska länge nu och att det är ett väldigt sunt beslut från min sida. Jag kan inte förstå varför jag inte pratade ordentligt med mina vänner tidigare. Jag känner att min problematik verkligen eskalerade efter att jag skadade kroppen i vintras. Men det här har fan hållt på länge, det vore ett svepskäl att säga så.

Jag vill bara må bra, jag tror att jag har en del att bearbeta och måste nog prata med senaste tjejen förr eller senare, det här är ohållbart.

Bullret

Inombords
Känner igen mig

Hej Bullret!
Vad fint och ärligt du skriver. Jag är på dag 70 och brottas precis som du med tankar på saker som jag gjort och sagt, människor i min närhet som jag sårat gång på gång. Jag har bett om ursäkt och uppriktigt sökt förlåtelse, försöker gottgöra, pratar med min sambo om mina känslor men skammen försvinner inte. Har till och med skrivit ned mina fyllesynder på ett papper och bränt upp det. Jag tänker kanske att genom att skriva ner dem här så kanske jag kan sätta dem i perspektiv eller få förlåtelse/förståelse eller något. Någonting måste kunna ändra hur det känns.

Vilken resa du är på! Jag får känslan av att vi haft ett liknande studentliv med likadana dryckesmönster. Känner igen mig i mycket. Svårt att få en sund blick över allt som pågår i studentstäder när man är mitt i det, blir liksom normaliserat.

Så underbart att du redan nu väljer dig och ditt välmående! Jag håller på dig!👍🏻

Sidor