LindaLi

Hej!
Jag har inte skrivit här tidigare, men läst en hel del inlägg. Tack för att ni delar med er!
Hoppas att man kanske kan få lite stöttning och tips.
Imorgon ska jag på mitt första möte på en beroendeklinik i staden där jag bor. Det är min läkare som har pushat mig att ta kontakt med dom. Det tog emot, men imorgon har jag mitt första möte. Är både nervös och förväntansfull.
Jag är en ”vanlig” kvinna, 42 år. Har fast jobb, tjänar bra. Bor med min sambo, hans 2 barn och min son. Utåt sett är allting idylliskt.
Beroendet har smugit sig på och det har tagit några år för mig att inse att jag har ett riskbruk/missbruk. Det har väl eskalerat de senaste 3-4 åren, men verkligen tagit fart det sista året. Har börjat smussla, gömt flaskor och ljugit om min konsumtion för min sambo. Men han har ju såklart märkt och ställt mig mot väggen. Det var jobbigt, men ändå skönt på något sätt. Och han stöttar mig! Han är verkligen så himla fin och jag är så glad att jag har honom. Men samtidigt brottas jag med tankarna att jag inte är värd en så fin man. Han är värd så mycket bättre, vad ska han med mig till? Å så dricker jag lite till för att få bort de känslorna. Vilket resulterar i mer ångest och självhat. Självkänslan ligger under noll!
Är det någon som har erfarenhet av en beroendeklinik?
Jag har fått campral utskrivet av min läkare men inte börjat med tabletterna än. Vet inte riktigt hur de ”funkar” och är lite rädd för att börja med dem.
Någon här som har erfarenhet av att äta dem?
Har så många tankar och frågor. Men jag stannar här nu.
Väntar på lite respons så kan jag utveckla mer.
Kram till er som kämpar!

Vi är många här som delar dina erfarenheter och som har allt annat i livet i ordning så att säga. Jag har förmodligen fått mest hjälp av att skriva och läsa på forumet men tog också kontakt med beroendeklinik när jag bestämde mig för att sluta att dricka. Ville ha hängslen och livrem och tillgång till medicinering om jag skulle behöva. Det har jag inte behövt men är ändå tacksam över att jag valde att ha den kontakten under mitt första halvår. Jag fick ta blodprov regelbundet vilket taggade mig när det kändes tungt. En sjuksköterska ringde mig ungefär en gång i månaden för att kolla läget. Mer behövde jag inte men det finns mycket mer hjälp att få om man behöver. Lycka till i dag och grattis till ett mycket bra beslut! Du kommer att tacka dig själv många gånger om för att du tar detta steg.
Kram!

Just nu ska du inte tänka för stort och brett utan väldigt enkelriktat: Vara nykter. En dag i taget.

Du ska ta all hjälp du kan få på en beroendeklinik och du ska skriva massor här på forumet, så ska vi peppa och stötta dig. Att din sambo stöttar dig är också guld. Men det allra viktigaste i detta är du. DU måste verkligen inifrån och ut bestämma dig för att sluta dricka. Och sen aldrig ta första glaset igen.

Sök på Craig Beck och Annie Grace på youtube så lär du sysselsätta dig ett tag. Med hjälp av dem kommer du att hjärntvätta dig med nyktra argument. Om några månader har din hjärna tillfrisknat så pass att du kommer att tänka och känna annorlunda om det mesta. Förändringen är magisk ?? Jag lovar.

Kram ? (8+ mån nykter)

LindaLi

Tack Charlie70 för att du delar med dig.
Det gick bra på det första mötet idag. Det var mer ett introduktionsmöte där de informerade om de olika ”behandlingsmetoderna”.
Det som kändes bäst för mig var den intensiva individuella samtalsbehandlingen. Då träffar man en terapeut 3 ggr/vecka. Jag känner att jag vill ha väldigt tät kontakt i början, så man känner att man ”kommer någonstans”.
Sen kan det glesas ut med tiden och övergå till mer gruppinriktad behandling.
Jag fick ett positivt intryck, så just nu känns det hoppfullt.
Önskar dig en härlig helg!

LindaLi

Tack för tipsen Andrahalvlek.
Ska absolut kolla upp Craig Beck och Annie Grace.
Gratulerar till dina 8 nyktra månader.
Hoppas att jag snart kan stoltsera med min första nyktra vecka på många, många år. Små, små steg...
Önskar dig en trevlig helg!