av Bullret

Mattan
tors, 2020-10-22 - 08:13

Så fint att läsa hur du jobbar på. Jag är på dag 12 och kunde varit din mamma men känner ändå igen mig så mycket.
Kram?

Bullret
sön, 2020-10-25 - 20:47

Hej! I helgen har jag varit i staden där jag studerade och träffat vänner från förr. Jag var nykter hela helgen, vilket kändes som en jävla befrielse. Pratade med en vän som sa att han kommer att sakna att supa med mig men att han förstår mitt beslut och att han aldrig kommer hetsa mig med det eller något annat relaterat. Till exempel om jag vill dra hem. Något annat som jag tyckte var fint av honom att lyfta var att han aldrig kommer döma mig om jag skulle ta ändra mig och vilja dricka igen.

Det var en grej jag aldrig ens reflekterat över, men det är viktigt att inte ha den skammen framöver om min vilja att vara nykter skulle ändras i framtiden.

Fast att jag skulle börja dricka igen ser jag som uteslutet. Jag tänker på min framtida familj. De ska kunna vara trygga med mig och lita på mig till 100%. Då är inte alkohol ett alternativ. Jag kommer aldrig kunna lita på mig själv fullt ut om jag dricker, därför väljer jag att avstå.

Det är i alla fall dagens sanning.

En dag i taget.

Aldrig mer första glaset.

Gulabjörklöv
mån, 2020-10-26 - 14:07

Hej Bullret!
Läste dina tidigare inlägg vad du skrev om det där med att älta saker man gjort när man varit berusad, hur man inte varit den bästa partnern osv. Jag är en sådan som gjort mycket dumt och jag har ältat KONSTANT under flera år. Men det här ältandet har brutit ned mig så mycket och jag har haft så mycket självkritik inom mig. Jag har inte tillåtit mig själv att vara lycklig eller nöjd för jag har hållt min lycka gisslan pga. saker jag tidigare gjort som varit fel. Nu när jag känner mig på rätt väg i nykterheten och när jag kan lita på mig själv pga jag just håller mig nykter så har min självkritik minskat. Alla gör fel i livet. Och dom som inte gör fel har inte exponerat sig för situationer där fel kan hända.. Sen är alkoholen en demon som får en att fatta dessa idiotiska beslut som man ibland har gjort. Men det är ingen idé att älta i all evighet.. Man kan som inte göra mer än att be om förlåtelse - till andra och till sig själv. Och göra allt man kan för att lära sig. I mitt fall har jag äntligen lärt mig att boven i dramat är alkoholen och jag måste lära mig leva utan den.
Jag ville bara att du ska veta att jag relaterar till det du skriver. Du är inte ensam!
Blir glad av att läsa att det går bra för dig och du öppnar upp dig för din umgängeskrets!

Bullret
mån, 2020-10-26 - 21:18

Haha, det känns som att du och jag är samma person nästan. Det hade lika gärna kunnat vara jag som skrev ditt inlägg!

Ja, det går verkligen bra för mig. Känner verkligen hur mycket det ger att börja träna. Har så mycket träningsvärk så att jag knappt kan gå, det är helt underbart!

Har även världens finaste vänner som ställer upp för mig när det är tufft.

Bullret

Bullret
tors, 2020-10-29 - 07:29

Hej,

Dagens fundering är kring att lita på sin partner. Jag har haft två långa förhållanden i mitt liv och jag har stundtals haft svårt att lita på mina partners. Jag har funderat kring detta ett tag nykter och kommer mer och mer fram till slutsatsen att jag har haft svårt att lita på dem eftersom jag hade haft svårt att lita på mig själv i samma situationer, då jag inte litar på mig själv fullt ut när jag har alkohol närvarande. Inser att jag som nykter har bra mycket bättre självkänsla och att hon som blir min framtida fru kommer hitta sig ett riktigt kap!! Som bara finns där och stöttar när det behövs och är trygg i sig själv.

I övrigt går det bra, har 60 dagar helt nykter nu, men vill gärna räkna min nykterhet från senast jag var påverkad av alkohol. I så fall är det 96 dagar. För mig var det helt otänkbart!!

Älskar mitt nya liv. Har bra träningsrutiner och mår bättre än jag någonsin gjort tidigare. Saknar fortfarande senaste exet dock och ältar allt jag gjorde fel i vårt förhållande. Varje grej jag kommer på relaterar jag till alkoholen mer eller mindre... Haha helt sjukt när man tänker på det. Måste ta tag och prata med henne förr eller senare.

Men även av det som jag inser att jag kommer vara ett jävla kap framöver!! (och tror på mitt eget värde)

Bullret

Bullret
fre, 2020-10-30 - 22:42

Först och främst vill jag säga att jag håller med dig @Andrahalvlek, det kommer hända förr eller senare. Kanske om en månad till. Jag litar på henne till fullo och kommer förmodligen dela med mig av den här forumtråden till henne först och sedan ta snacket. Det är det som känns rätt just nu i alla fall, vi får se.

Idag efter jobbet så fick jag ett otroIigt sug på att dansa. Det har typ aldrig hänt innan på det här sättet, jag kände bara att det skulle vara kul att dansa. Utan att supa i samband med det. Trist att det är covid-19 överallt fortfarande. På kvällen så träffade jag ett gäng vänner och åt middag ute på en pub. Supertrevligt och jag skrattade och var mig själv, hälsade på lite bekanta och deras vänner utan att det var pinsamt eller jobbigt på något sätt, bara skönt att kunna stå och prata och vara sig själv. Skrattade på som aldrig förr och hade några riktigt bra ögonblick faktiskt.

Jag var självklart alkoholfri och jag tror att mina vänner börjar vänja sig vid att jag är det nu. Det känns så jäkla skönt. Jag satt och funderade över att de ville dra hem efter tre öl. Jag har aldrig gjort det om jag haft någon som varit sugen på att stanna kvar. Oavsett hur kanske tråkigt det egentligen varit. Jag har aldrig druckit för att det är gott, när jag väl börjat måste jag lägga all min energi och ork på att försöka slita mig ifrån det, och det går typ inte ens då.

Jag är så KLAR.

Aldrig mer första glaset.

Bullret

Bullret
sön, 2020-11-01 - 00:14

Idag vaknade jag kl 8 efter att ha sovit 9 timmar. Jag somnade alltså klockan 23 igår kväll. Undrar helt ärligt vad jag håller på med ibland, det känns som att jag har ramlat och slagit i huvudet och vaknat upp som en helt ny person.

Men det är bara alkoholen som har lämnat min kropp. Jag förtjänar allt bra som händer mig. Jag är öppen för att ta emot kärlek för första gången i mitt vuxna liv. Jag är en bra person.

Det här är ovana tankar för mig, även om mina nära har sagt det till mig innan så har jag inte tagit emot det. Jag har haft för mycket alkoholrelaterad ångest i mig för att kunna acceptera att någon skulle älska mig, jag beter mig ju som en idiot?

Mycket tankar som far i huvudet, jag blir nästan galen. Efter att jag vaknade kl 8 på morgonen tog jag mig direkt till gymmet för att träna. Sedan gjorde jag en lyxig helgfrukost och såg till att njuta riktigt ordentligt. Det hade inte heller hänt för bara tre månader sedan. Då var jag aldrig uppe före lunch på helgerna, låg nästan alltid bakfull och ville ha fysisk bekräftelse av min dåvarande. Vad FAN.

Jag har supit tillräckligt mycket för att känna att jag vill göra något annat med mitt liv. En återkommande tanke för mig är att jag vill att min framtida fru och mina barn alltid ska kunna lita på mig utan undantag. Det är nog min starkaste drivkraft i nuläget och jag tror att det kommer göra hela den här resan enkel. Jag har ett sånt jävla PANNBEN att det jag sagt gäller.

Det enda som krävdes var att sluta vela och ta beslutet att sluta helt. Jag är som pånyttfödd.

Aldrig mer första glaset.

Bullret

Bullret
mån, 2020-11-02 - 22:30

Hej,

Idag går funderingarna kring kompromisser i livet. Tidigare har jag tänkt att jag inte kan bo kvar där jag inte trivs. Att jag inte kan jobba med något annat än mitt drömjobb. Att jag inte kan bara vara hemma. Att jag inte kan ha ett bra liv. Att jag inte kan vara nöjd.

Att jag måste bort. Jobba utomlands. Tjäna pengar. Skaffa erfarenhet. Vara duktig på mitt jobb. Men framför allt att jag känt att jag måste bort. Att jag inte kunnat kompromissa med mina tidigare partners. Att jag satt mig själv i främsta rummet. JAG, JAG, JAG.

Jag inser mer och mer nu när jag både är själv och har fått tillbaka mycket av min självkänsla att jag inte alls måste bort. Att jag inte måste jobba utomlands. Att jag inte måste fly mer. Det är okej som det är. Jag är okej som jag är.

Jag har fått insikten att det viktigaste för mig är att ha någon att dela mina bra stunder med. Skratta med. Dansa. Träna. Laga frukost. Plocka svamp. Vara ute i skogen. Åka skidor.

Helt enkelt göra saker med någon som tycker om mig för den jag är. För jag duger. Jag är bra. Jag tror på mig själv och min förmåga.

Då måste man också kunna kompromissa för att vara lycklig. I mitt liv har jag kompromissat alldeles för lite och velat att andra ska göra precis som jag. Det är inte bra för någon. Jag lär mig varje dag nu i nykterheten att jag måste utgå från mig själv och att JAG mår bra. Det är då jag är som bäst och vill dela med mig till andra.

För nu är första gången jag känner att jag har energi att dela med mig. Jag orkar både ta hand om ett hem, jobba på ett krävande jobb, laga mat, träna och njuta av naturen. Och dela med mig av min energi till andra.

November har alltid varit min värsta månad. Nu säger jag åt regnet att bara KOM IGEN! Mig rår du inte på.

Jag är starkare än någonsin.

Jag är KLAR.

Aldrig mer första glaset.

Bullret

Andrahalvlek
mån, 2020-11-02 - 22:35

Så många kloka insikter och smittande livsglädje ❤️ Alkoholens tunga draperier tycks dras ifrån framför livets scen i rasande takt för dig. Jag är glad för din skull ?

Kram ?

Bullret
ons, 2020-11-04 - 06:48

Ja, jag får nya insikter precis varje dag.

Något jag funderat mycket på är hur påfrestande det måste ha varit att leva med mig ibland. Jag tror att jag fick för mig att det var väldigt noga med vissa saker, till exempel att det är rent och snyggt i köket, just för att det var så mycket kaos i mitt huvud på så många andra plan. Och att jag alltid ville ha matlådor oavsett, trots att det fanns en lunchrestaurang om det skulle vara så. Jag börjar fundera över att jag gjort detta för att få uppmärksamhet och att någon ska tycka att jag är duktig på något. Lite som att kompensera för att jag varit så jävla dum i huvudet ibland när jag supit.

Även att jag fått för mig att tvätta och städa hela lägenheten, inte för att jag vill utan för att jag haft dåligt samvete. Nu tar jag det mycket mer som det kommer, och är det disk kvar tills dagen efter, vad spelar det för roll?

Jag är lugnare i allt jag gör, hela tiden, varje dag. Det är så sjukt hur mycket insikter och reflektioner man kan ha av att sluta dricka alkohol! Fattar fortfarande inte vad som händer med mig.

Skrivit lite kort till exet det senaste också, det har varit jobbigt men bra. Jag är som person sådan att jag känner starkt hela tiden och hon är sån att hon stänger av. Så jag ger henne tid att bara tänka själv först utan att prata om att jag bestämt mig för att sluta med alkoholen. Ord tjänar inget till där. Jag vill försöka träffa henne några dagar i slutet av året. Jag tror att det är en bra idé att träffas utan stress och känna efter. Ta det som det kommer.

Oavsett vad så blir det nya tag 2021! Fram tills dess så ser jag till att träna och äta bra. Jobba. Sova. Har börjat äta sjukt mycket det senaste. Mår mycket bättre på dagarna. Innan har jag hållit vikten genom att äta för lite på veckorna och kompenserat med 10-12 öl fredag, lördag. Nu äter jag jämnare och mår mycket bättre, har mer ork på jobbet och mer energi kvar när jag kommer hem.

Aldrig mer första glaset

Bullret

Andrahalvlek
ons, 2020-11-04 - 07:12

Det är väldigt vanligt att man överkompenserar på vissa områden när man dricker. Omedvetet tror jag. Just städning har jag sett många skriva om. Jobb är ett annat område, man bara måste leverera topnotch. Det är viktigt att ingen får veta hur skitigt det är inombords.

Man blir mer chill helt enkelt när man blir nykter, och det är verkligen en gåva ??

Kram ?

Mattan
ons, 2020-11-04 - 10:00

Du utstrålar energi och livsglädje i inläggen. Bra att du fokuserar på dig själv nu och är uppmärksam på vad som händer i dig när nykterhet råder. Något som jag själv ägnat mig mycket åt och som ger mig mycket.
Fortsätt på din härliga och svåra väg.
Kram

Bullret
ons, 2020-11-04 - 21:24

Tack för svaren, det känns verkligen jättebra att fokusera på sig själv.

Dagens insikt är att jag antagligen lidit av en alkoholrelaterad depression, iaf så har jag många symtom som tyder på det.

Kännetecken på en depression (enl en sida på nätet så ta det med en nypa salt)

feeling worthless - check, inte ens en antydan till självkänsla.
sadness - Ledsamhet i mig hela tiden mer eller mindre
fatigue - Känt mig otroligt utmattad och trött stundtals
loss of interest in hobbies and activities - Haft skidåkning som en stor drivkraft tidigare i mitt liv, till och med bott utomlands för det. När jag studerade åkte jag inte skidor på fyra år. Det säger väl det mesta.
lack of energy to complete daily tasks - Orkade knappt ta hand om en enda grej när jag kom hem från skolan.
difficulty concentrating - Nja, alltid haft lätt för mig i skolan men tänker mycket på att jag tar in information mycket bättre sedan jag slutade dricka. Mycket mer skärpt.
guilt - Känt en sån jävla skam i kroppen efter vad jag gjort på fyllan. Alltid legat kvar längre. Usch fy fan.
substance use - Självmedicinerat med alkohol...
suicidal thoughts - Så illa har det faktiskt inte varit för mig.

Symtom på problematiskt förhållande till alkohol:

drinking too much in any one episode - Hela dagen, varje dag
drinking frequently, even daily - Japp, i perioder när jag festat mycket har det varit uppemot 5 ggr/vecka.
continually craving alcohol - Japp, varit riktigt sugen på alkohol i perioder.
sneaking alcohol so others won’t observe it - Nope, aldrig i mitt liv druckit själv.
continuing to drink despite negative consequences, both to physical health and personal relationships - Skojar du eller. Känns som denna punkt skrevs med mig i åtanke.
avoiding activities to drink - Ja, tveklöst. Hade kunnat hitta på så mycket roligare saker.
continued drinking despite symptoms of depression or a mood disorder - Inte fattat det själv men nu när jag sprang på detta och började kolla in på alkohol och depression inser jag att jag antagligen kanske lidit av en alkoholrelaterad depression. Nu känner jag ju inget av ovanstående!!!

ÄR INTE DET SKÖNT DÅ??!!

Ska ta upp detta med min psykolog framöver så får vi se vad han har för tankar kring det...

Bullret

Andrahalvlek
ons, 2020-11-04 - 22:15

Jag fick diagnosen ”kronisk depression” för drygt två år sen. För att den har kommit i skov i många år, ofta på hösten. Nu har jag förstått att det var alkoholen som bråkade med mina må-bra-hormoner i skallen. Det var alkoholen som ORSAKADE depressionen. Och ångesten. Och sömnstörningarna. Frågade läkaren mig om mina alkoholvanor? Jo, och jag ljög. Jag tar fortfarande SSRI-medicin, men jag har börjat fasa ut den yttepyttesakta. Har gott hopp om att kunna sluta helt så småningom.

Kram ?

Bullret
tors, 2020-11-05 - 07:28

Hej, ja ljuga för sjukvårdspersonal om alkoholvanor är väl standard för de flesta. Gjorde en hälsoundersökning för mitt jobb där jag drog ner på alla parametrar och ändå var i riskbeteende...Skyllde på att jag studerade...

Att söka hjälp för mitt mående har jag aldrig vågat göra tidigare, att prata med en psykolog är ett stort steg för mig. Men jag inser att nu när jag slutat med alkohol så är det inte så dåligt med mig, effekterna kommer fort och jag lär mig nya saker varje dag!

Jag tror att det är helt rätt att gå ifrån SSRI-medicinen @Andrahalvlek, har du pratat med vården om att fasa ut den eller gör du det själv? Oavsett så tror jag på dig!!

Bullret

Andrahalvlek
tors, 2020-11-05 - 08:14

Den läkare på Företagshälsan som har skrivit ut medicinen för evigheter sedan har slutat. Ingen annan läkare på Företagshälsan är insatt i min historik. De fortsätter bara skriva ut recept när jag ber dem om det. Plus att de allt mer fjärmar sig från den typen av problematik och hänvisar till primärvården. Och den tvekar jag inför att ta kontakt med. Orka börja om med en helt ny läkare ? Jag mår ju dessutom bra nu, och det känns konstigt att söka vård då.

Men jag vet ju också att jag tidigare har mått dåligt igen när jag slutat med min medicin, så jag borde göra den här uttrappningen under kontrolllerade former. Nu har jag landat i ett mellanting. Jag sänker dosen yttepyttelite för varje månad. När jag sen ska trappa ut medicinen så sakta till noll, framåt nästa sommar typ, så ska jag ringa min vårdcentral och förklara att jag behöver en läkare att hålla i handen.

Psykologkontakt har jag haft i flera år, också via Företagshälsan. Henne har jag träffat sen våren 2007. På vår första träff sa jag ”Jag har inte sovit på fem veckor så om jag somnar här i stolen får du inte väcka mig”. Hon har varit med mig på resan genom två perioder av utmattningsdepression, två separationer, och så vidare. När jag mår bra träffas vi fyra gånger per år som en ”underhållsdos”. Imorgon fredag är det dags igen ??

Kram ?

Bullret
fre, 2020-11-06 - 07:32

Du löser det! Denna gången är du ju fri från alkohol när du slutar med medicinen, det är en jäkla skillnad!

Tänker återigen på hur mycket mer självsäker jag är idag jämfört med för tre månader sen. Det är verkligen natt och dag. Jag har börjat hamna i insikten att allt får bli som det blir, jag tar det som det kommer. Det viktigaste är att jag är alkoholfri. Det är ganska lätt att vara det nu, känns inte som någon större uppoffring. Har inte varit bland riktigt berusade människor på flera månader nu, coronan är starkt bidragande till detta.

Alla mina tidigare planer för hösten är inställda. Jag kommer fokusera på att träna, äta, sova och kanske träffa några vänner och käka middag/spela brädspel. Återigen, vilken kontrast mot mitt tidigare liv.

Aldrig mer första glaset.

Bullret