av Femina

Hej alla!
Jag är tillbaka. Jag har varit nykter i två dagar. Detta ska bli den tredje. I tisdags gick jag på mitt första AA-möte. Jag var så tveksam in i det sista. Men sen beslutade jag mig i sista stund för att åka. Vilken tur att jag gjorde det. Det var väl ca 12-15 personer där och alla såg helt normala ut. Man skulle aldrig kunna tro att någon utav dessa män/kvinnor haft problem med alkohol/narkotika. Jag blev så varmt välkomnad! Mötet kändes så bra att jag ser fram mot nästa tisdag och då vill jag kunna säga att jag firar en veckas nykterhet. Det har väl aldrig hänt i mitt vuxna liv... Innan jag åkte till mötet sa jag till familjen att jag skulle till kyrkan på meditation. Men efteråt kände jag att jag ska ju vara stolt, inte skämmas, för att jag varit där så jag berättade var jag varit dagen efter.
Igår var jag på onsdagsmässa i samma kyrka. Jag kände att jag behövde lite andlig spis.
Allt gott till er alla!

Femina
ons, 2020-10-21 - 20:51

# jessi75
Jag har full förståelse för att det kan ta emot att vända sig till AA på en mindre ort. Det kanske bara finns en grupp i närheten! Å andra sidan är ju dem du möter där utav samma anledning som du.

Ibland finns det "öppna" möten att gå till. Det betyder att vem som helst kan delta såsom anhöriga, personal som jobbar med beroendevård eller liknande. Man presenterar sig bara med förnamn och det går utmärkt att bara sitta med och lyssna.

Vi kan aldrig skruva tillbaka klockan och göra tidigare saker ogjorda. Vi får lära oss "acceptera det vi inte kan förändra". Men vi får också lära oss be om "mod att förändra det vi kan och förstå skillnaden". Vi kan förändra oss själva och idag och imorgon. Barnen har naturligvis tagit skada utav vårt drickande på olika sätt med hänsyn till deras ålder och hur mycket/länge vi druckit. Men, allt går att bearbeta. Förlåtelse, acceptans, gottgörelse, ärlighet, förståelse, omtanke, kärlek helar och förändrar relationer. Det är aldrig för sent. Du lär dig allt detta eftersom du går på möten, lyssnar, jobbar i 12-stegsprogrammet och framför allt, förblir nykter. Allteftersom blir du inte bara nykter utan tacksamt tillfrisknande till både kropp och sinne. Tveka inte, bara gör! Du kommer aldrig att ångra dig. Men ge det lite tid. Ca 10 möten innan du ger upp. Det är inte så lätt i början att förstå hur det fungerar.
Lycka till & fortsätt skriv här på forumet! ? ?

Femina
tis, 2020-10-27 - 22:23

Nu har jag påbörjat arbetet i steg 9, gottgörelser.

Igår hade jag mitt första samtal med dottern och idag ett samtal med min son.

Det är tufft. Att be om ursäkt för all skada, smärta, oro och ångest som JAG åsamkat mina kära, älskade barn. Och sedan LYSSNA på dem, deras upplevelser. Lyssna, ta emot, förstå. Hjälpa dem på traven att sätta ord på sådant som de aldrig kunnat uttrycka.

Min skuld, mina ord, mina handlingar. Det är ett iskallt uppvaknande att inse att jag, i mitt drickande, orsakat allt detta.

Jag har varit egoistisk, brustit i mitt föräldraansvar, rättfärdigat mig genom att skuldbelägga min situation på min man, min f d chef, min diagnos istället för att hanterat allt detta nykter.

Jag visste om en del men andra saker var nya för mig. Jag fick höra en del mindre smickrande sanningar om mig själv.

Trots allt detta blev det bra samtal. Jag står pall nu för att kunna ta emot detta och se mig nyktert i spegeln. Jag bad barnen hjälpa mig att bli bättre där jag ibland fortfarande brister, så jag blir uppmärksam och kan förändra mina tillkortakommanden.

Imorgon har jag ett samtal med en f d väninna som jag tyvärr sårade, utan avsikt, för ett antal år sedan. Det blir som det blir. Mitt åtagande är att uppriktigt be om ursäkt och lyssna på vad hon har att säga. Däremot är det helt upp till henne hur hon hanterar min ursäkt. Det är inte det viktiga för mig. Det viktiga i gottgörelserna är att "sopa rent" framför sin egen dörr. Man kan aldrig påverka andra människors reaktioner. Man får acceptera det man inte kan förändra. Mod att förändra det JAG kan och förstånd att inse skillnaden.

Jag har stor hjälp av min sponsor och utav Gud. ?

Andrahalvlek
tis, 2020-10-27 - 22:38

Vilket mäktigt steg du står på just nu! Vad skönt att det blev bra samtal med barnen ❤️

Det där borde jag göra också känner jag, även om jag inte går på AA. Jag vill inte ens tänka på dem jag har gjort illa. Jag vill inte ens tro att jag betett mig SÅ illa att det krävs en ursäkt nu i efterhand. Jag stoppar fortfarande huvudet i sanden när det gäller det. Hm, tål verkligen att tänkas på ?

Kram ?

Sisyfos
tis, 2020-10-27 - 23:30

Ja, starkt och modigt.
Imponerad av din klokhet i allt det där. Att det blir som det blir med hur ursäkten tas emot. Du har gjort vad du har kunnat när du bett om ursäkt. För det är svårt och man hoppas ju på ett lyckligt slut, men det kanske inte blir så och du har redan bearbetat det och hur du i så fall hanterar det.

Femina
lör, 2020-10-31 - 21:13

Önskar er en fin fortsättning på helgen! Jag har genomfört fyra gottgörelser på fem dagar... Igår kväll var jag helt slut efter veckan men somnade tidigt och vaknade med ny energi imorse!

Maken har köpt vackra rosor, lagat en god middag & tänt en brasa i kakelugnen. ?

Femina
lör, 2020-10-31 - 21:13

Önskar er en fin fortsättning på helgen! Jag har genomfört fyra gottgörelser på fem dagar... Igår kväll var jag helt slut efter veckan men somnade tidigt och vaknade med ny energi imorse!

Maken har köpt vackra rosor, lagat en god middag & tänt en brasa i kakelugnen. ?

jessi75
sön, 2020-11-01 - 10:44

Hej!
Tack för dina ord! Jag undrar lite hur man ska prata med barnen om detta, att be om ursäkt, förklara och för att få dom att sätta sina ord på det. I helgen hade min son en kompis som sov över, det är andra gången det händer att han har kompis över och jag var så glad över detta. Stack in huvudet i rummet innan jag skulle gå och lägga mig och sa typ nåt om att det kanske va dags för dom oxå att sova, klockan var ca 24 ... då tittar min son på mig med en konstig min och säger ... är du full mamma? Jag blev så chockad, fattade alltså att han inte riktigt kan avgöra när jag druckigt eller inte... Dagen efter när kompisen åkte säger han .. varför dricker du dig full när jag har kompisar hemma.... jag fick då förklara för honom att jag inte druckigt en droppe och undrade varför han trodde det, han säger då att han tyckte jag betedde mig konstigt och att det var pinsamt att jag hade bett dom släcka och gå och lägga sig....
Fick sån ångest av det här.... kom gärna med feedback, behöver goda råd nu.. kan tillägga att han är 13 år och min dotter 16 år
Är inspirerad av dig och följer din tråd och resa och hoppas jag är där du är i framtiden.
Kram.

Femina
tis, 2020-11-03 - 19:23

#jessi75
Du skriver att du sa till din son att du inte druckit en droppe? Är det verkligen sant? Barn/ungdomar brukar ha koll. Vi tror att vi bara dricker lite grann, så det inte märks.... Tro mig, det märks. Ljug aldrig för barnen. ?

Mattan
ons, 2020-11-04 - 09:48

Tänker att han känner tillit för dig om han vågar säga till om alkoholen och det är ju jättebra. Kanske ni behöver prata mer om hur det blir för honom när du dricker och att han kan vara orolig för att det ska hända igen. Viktigt då att lyssna på honom och ta hans känslor på allvar. Ofta vill vi ju automatiskt försvara oss. Lycka till med era samtal
Kram

jessi75
ons, 2020-11-04 - 10:10

Helt ärligt så hade jag inte druckit en droppe, skulle inte ljuga om det, speciellt inte här inne, det skulle ju vara helt meningslöst..
däremot är det nog så att han inte riktigt är säker på mig än.
Jag vill ju gärna prata om det, men vet inte riktigt hur bara..

Femina
ons, 2020-11-04 - 11:27

#jessi75
Mitt råd till alla som har ett problematiskt förhållande till A är att ta hjälp, på nåt sätt. Hur problematiskt just du har det vet bara du. Till AA är alla välkomna som har en önskan att sluta dricka.

När jag gick till AA hade jag fortfarande en förhoppning om att kunna dricka mindre, inte sluta helt. Det var ett alldeles för stort steg. Jag trodde också att om jag fick hjälp att vara nykter en hel månad så hade jag bevisat för mig själv att jag inte var beroende. Jag vet nu att det var helt fel tänkt. Men det gjorde inget. Jag lyssnade och lärde mig allteftersom. Sen drack jag mer och mer sällan men insåg till slut att jag bara blev sjukare för var gång. Till slut ville jag inte leva så längre.

Nu kan jag nästan inte fatta hur jag, som haft vinet som stöd/tröst/befriare hela livet, väljer att vara nykter. Jag kan! Det går bra! Jag mår bra! Inte alltid men då vet jag att om jag skulle dricka igen så kommer jag må sämre, mycket sämre.

Att prata med mina barn och gjort en s k "gottgörelse" har jag ju gjort nu, efter 8 månaders nykterhet och som ett led i 12-stegs arbetet. Det är inte förrän nu jag varit redo för det. En gottgörelse handlar främst om att lyssna på deras upplevelse av vårt drickande, utan att avbryta, kommentera, förklara, skylla ifrån sig. Det kräver någon slags stabilitet i sin egen nykterhet för att kunna ta emot.

Ju längre tids nykterhet, ju mer tillfrisknande i hjärnan. I ditt sätt att tänka, resonera, förstå. Jag tycker AA är ett ovärderligt stöd för där träffar jag så många andra som hjälper, stöttar, delar med sig utav sig själva. Nu vill jag inte längre vara den person jag var när jag drack. Aldrig mer. Det räcker nu. ?

jessi75
ons, 2020-11-04 - 12:28

Jag vill verkligen gå på ett aa möte och håller på att ladda inför detta, då jag är så rädd för att möta nån som känner igen mig. Skam såklart. Tror oxå på att jag behöver bli mer trygg i min nykterhet innan jag pratar med barnen om det.
Tack för att du svarade!
Kram.

Femina
fre, 2020-11-06 - 21:48

Denna vecka har varit rätt intensiv, bl a pga två ytterligare gottgörelser. Men nu är jag nästan klar! Det är "bara" maken kvar.

Jag har fått beröm och peppning utav min sponsor för att jag tagit mig an detta stegarbete fullt ut och inte försökt förhala mina gottgörelser. Ja, "mod att förändra det jag kan" gäller ju i högsta grad i detta steg. Lika bra att rycka av ett plåster snabbt istället för långsamt... ?

Men efter en kort känsla av glädje, lättnad och stolthet så kom en känsla av sorg. Sorg över en hel del saker längre tillbaka i tiden, från min tonår, som påverkat min uppväxt. Sånt som legat gömt längre bak, längre ner, inom mig. Så jag har vilat och försökt acceptera att det är ofrånkomligt att detta nu dyker upp till ytan när annat städats bort som låg ovanpå. Det gamla bör jag också ta itu med inom kort men det är nog mer sorgbearbetning än 12-stegsarbete.

Hej #mulletant! ?
Tack för att du hör av dig! Det är så fint att ha dig som vän på FB. Vi har lite koll på varandras liv där. ?

Trevlig helg, allesammans! ?

Andrahalvlek
fre, 2020-11-06 - 23:09

Otroligt modigt att göra gottgörelser ?? Och jag förstår att det kommer upp gamla minnen som gör dig ledsen. Det är nog bara bra i längden. Jag tror att det är bättre att ta fram dem och titta på dem, med nya klokare glasögon.

Har förstått att det är ungefär så traumaterapi går till. Man går tillbaka till svåra minnen i barndomen till exempel och tolkar situationerna utifrån sina vuxna erfarenheter. Förlåter sig själv för att man agerade precis som man gjorde, eller förstår fullt ut att man inte kunde agera annorlunda just då.

Det är ungefär som med ångest. Det värsta man kan göra med ångest är att undvika, då blir ångesten bara värre.

Chill helgkram ?