av lith

lith
tors, 2020-10-29 - 12:15

Jag har en partner som har problem med morfinberoende (och alkohol men har inte druckit på snart ett år). Han har en smärtproblematik och får tabletter utskrivna som har lett till beroendet.

Vi har levt med det här i nästan ett år. Jag har ursäktat och varit medberoende men har mer och mer börjat se allt utifrån. Jag själv har tre barn, har gått igenom massor med personlig skit. I somras hade vi en sådan fin tid med hela familjen på hans landställe men jag reagerade på att han verkade groggy. Han hävdade att det bara var olika hjälpmediciner och att han inte alls kunde förstå varför han satt och "noddade".

Senare erkände han att han tagit många fler tabletter än tillåtet. Han hade kört bil och båt med mina barn. Jag har helt slutat lita på honom och känner mig så dum.

Han har nu lagt in sig själv på avgiftning och vill ner till noll tabletter fast han får ta en låg dos för läkarna pga smärta. Han gör framsteg och ser sina problem men jag är så jävla arg, besviken och ledsen. Han är min stora kärlek, han är full med respekt och omtänksamhet men tabletterna har förändrat allt. Hur ska vi hitta tillbaka?

Det är som att all anspänning från de senaste månaderna bara har exploderat ut och jag har sån ångest och gråter massa. Fast idag har det mest övergått till ilska. Någon som har något bra att säga? Eller stöd? Jag känner mig knäpp och dum och arg. Hur hamnade jag här och hur kan jag fatta rätt beslut med fokus på mig?

Li-Lo
mån, 2020-11-02 - 15:05

Börjar med att säga att du är långt från knäpp & dum samtidigt är du också långt ifrån ensam om att känna så. Att leva med någon som har ett problematiskt drickande eller använder tabletter på det sätt du beskriver är tufft.

En del vittnar om de kan börja tvivla på sin egen verklighetsuppfattning i mötet med lögner eller brist på uppriktighet. Det låter som att du tvivlar på relationen och det låter klokt att du stannat upp för att fundera på vad du varit med om och vart du vill. Jag gissar att ni båda står inför ett behov av uppriktighet oavsett vilka steg ni nu tar, gemensamt eller på var sitt håll. oavsett om det är ett gemensamt mål eller skilda. Du har tagit ett stort steg genom att skriva här och be om stöd. Andras erfarenhet kan ibland guida oss eller få oss att tänka i nya perspektiv.

Det var ett par dagar sedan du skrev, ibland tar det tid innan en tråd får fart. Berätta om du vill hur det är nu.

varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet