av Juniah

Juniah
mån, 2020-11-02 - 19:48

Vill bara dela med mig av min erfarenhet.
I flera år försökte jag dölja situationen med en sambo som dricker. Jag plockade bort, hällde ut alkoholen. Försökte få honom att sluta på alla sätt och vis. Till slut kom jag till ett skede då jag förstod att det hjälper inte. Jag insåg att att jag blivit medberoende. Till slut blev jag utbränd, deprimerad och fick en rad problem med mitt eget mående. Jag kan inte få honom att sluta dricka helt. Det har jag insett. Det är heller inte mitt ansvar. Jag gjorde vad jag kunde.
Nu försöker jag bygga upp mig själv igen, då jag hamnade i en djup depression för en tid sedan pga flera år av stress och ångest. Nu ska jag försöka hitta mig själv igen och bli stark. Tacksam att denna sida finns. Ta hand om er <3

Självomhändertagande
tors, 2020-11-05 - 09:02

Jag levde i ett medberoende i 12 år. Sedan tog det över 1 år trots separation att inse att jag ännu var medberoende. Rädd att han skulle dö. Och sedan hittade jag detta forum i julas. Och det var min räddning. Nu lever jag trots pandemi och en insikt att jag underhöll missbruket med ekonomi som skulle kännas som en förmögenhet idag. Fast jag lever! Jag har tid för mig själv. Jag rår bara över mig själv. Just nu. Jag upplever livet igen. Det går att få ett bra liv. Och det är troligtvis mycket jobb. Att arbeta med sig själv. Lycka till. Lev ditt liv. Som du vill.

Juniah
tors, 2020-11-05 - 13:03

Tack för svaret. Jag är så ledsen att tänka på att behöva lämna ett väldigt långt förhållande pga att jag inte trivs just nu med mig själv, där vi bor och att han inte kommer att sluta dricka. Det är många faktorer. Det är något som hindrar mig från att ta steget att gå vidare. Jag har så mycket känslor för honom. Han vill inte att det ska ta slut. Jag vill ju må bra med honom men min ork och lust har liksom försvunnit. Jag orkar inte mycket just nu, gnistan är borta. Kanske det perfekta livet inte finns på andra sidan.. Rädd för det okända. Känns som jag aldrig kommer ur detta.