Skönt att höra Snusen att du tog hjälp. Duger verkligen framåt. Hoppas att du får ännu mer stöd nu när du kommit så långt.

MattiBj bra att du hittat hit. Skapa en egen tråd och börja skriva. Ser ut som om du hamnat i en väldigt tråkig situation sen två år. Jobbar du? Dricker flickvännen också?
Det känns som att ialllafall du börjar tycka att det räcker nu. Dags att sluta alltså och styra upp ditt liv. Du känner inte igen dig själv längre verkar det som. Så bestäm dig för att göra uppehåll med alkohol. Kan inte lova att allt blir bättre men tror det funkar bättre en flytt i alla fall. Lycka till båda två!

Tar fortfarande hjälp. De jobbiga vill verkligen inte släppa greppet om mig. Men som tur får jag extra samtal med min terapeut, utan dem hade jag inte klarat mig. Tror jag är deprimerad borde egentligen söka för det men man erbjuds ju bara antidepressiva och de kan jag inte äta blir så känslomässigt avstängd så jag tappar lusten till leva helt. Då har jag hellre jobbiga känslor än inga känslor alls.

Är så trött på gå runt känna mig värdelös, och känna mig som världens mest oälskade person. Förståndsmässigt vet jag att de inte är så men känslorna och förståndet är inte riktigt på samma spår. Gör så ont i mig så skulle vilja ta en kniv och bara skära sönder mig så svår är paniken ibland. Men vill inte göra mig mer illa men i land ser jag verkligen ingen annan utväg. Är hos kompisen nu men ska hem snart och bädda ner mig framför teven.

Ytterligare en dag helt nere. Fick inte sovit mycket i natt mardrömmar. Liggat i sängen hela dagen idag pratat med min terapeut som är orolig för mig, vill helst jag åker upp till psyk men jag tar hellre livet av mig än gör det. Plus de erbjuder ju bara theralen och när jag mår så här så hjälper inte theralen för fem öre. Min terapeut skulle kontakta min soc inte för jag vet vad hon kan göra mer än erbjuda sig köra upp mig till psyk. Hatar må så här. Vill bara bli lugn och slippa alla jobbiga tankar och mardrömmar.

Li-Lo

Det låter som att du haft några riktigt tuffa dygn. Nu är det eftermiddag och du har en natts dålig sömn som lägger börda på det redan tunga.

Din tveksamhet till att söka upp psykiatrin låter uppgivet, du vet med dig vilken typ av medicin du får och det är inte det du behöver just nu. Samtidigt låter det skrämmande då du skriver att du hellre tar livet av dig. Jag gissar att många här inne blir oroliga. Kanske med rätta. Jag hoppas att det vi kan erbjuda i form av möjlighet att själv skriva och att få ta del av andras berättelser blir något som ligger i vågskålen för det som leder till något gott.

Du har mycket att bearbeta och du gör det i din takt och så gott du kan. Ser att du använde alkohol för några dagar sedan, för många förstärker det meningslöshetskänslor och nedstämdhet flera dagar efteråt. Hur är det för dig?

Utifrån det du skrivit är det fler faktorer som spelar in i ditt mående, som för de allra flesta, och att du gör det du kan, bland annat att jobba för att förändra dina alkoholvanor är ett steg i rätt riktning. Alkohol, berusning, bakfylla och sug påverkar verkligen livsmotivationen negativt.

För dig hoppas jag att natten blir lugn och att sömnen drömfri.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Ja de senaste dagarna har varit riktigt tuffa hade jag inte haft min terapeut och soc hade jag inte fixat dessa dagar. Ja, känslan av bli inlåst i flera timmar inte själv kunna välja om man vill gå därifrån och vetskapen att de antingen kommer sluta med man efter 10-13 timmar helt själv utan någon att prata med man får medicin som inte funkar el blir inlåst de ger mig fruktansvärd panik. Jag fixar inte det. Jo ens mående blir ju inte bättre av dricka blir bara mer känslor av känna sig värdelös. Tack, det hoppas jag med.

Och hoppas du mår bättre snart. Visst går humöret lite i perioder för dig? Att du har ett par låga veckor och sen går du vidare? Går det att tänka framåt och vila i känslan av att det jobbiga går över? Finns det någon möjlighet att du kunde ha någon daglig aktivitet? För mig blir humöret alltid bättre när jag ska träffa folk och måste skärpa mig, och sen hänger det med även när jag är själv..

Tack. Ja men nu är de värre än vanligt, så här djupt nere brukar jag inte vara. Tror tyvärr de kommer sluta med inläggning och jag är livrädd för det. Både soc och terapeut är riktigt oroliga för mig med rätta. Jag kan förstå dem de måste ju agera om någon mår riktigt dåligt. Har inlämnat remiss så jag kan få läkemedelsbehandling utöver terapin men de tar tid dessutom är den mottagning vi skickat remissen till tillfälligt stängd pga Corona. Har saker göra på dagarna så de är inget problem. Men nu varken orkar jag el vill va speciellt aktiv. För mig är det tvärtom värsta jag vet träffa folk när jag mår dåligt om de inte är folk jag kan va helt ärlig med om hur jag mår.

Tycker det händer så mycket både fysiskt och psykiskt av att sluta helt. Jag tror att det blir bättre med tiden men att alkoholen också har fyllt en funktion som hjärnan nu måste lära sig fungera utan.
Jag vet att jag tjatar härinne om vitaminer och mineraler, men många som har druckit har också olika brister.
Jag vet av egen erfarenhet vilken effekt järntillskott hade på min hjärnfunktion (det ska man inte ta om man inte har brist), jag vet att min sambo behöver D-vitamin under den mörka årstiden. Det är påtagligt hur hans humör förändras så jag brukar säga att det är dags för vitaminen och det blir bättre när han tar dem.
Så nu undrar jag om du äter ordentligt och om du har kollat upp olika värden. Kanske, kanske kan du bli lite hjälpt av att se till att få i dig tillräckligt med näring. Tänker att det kan vara värt ett försök i alla fall.
Försök ta hand om dig så gott det går. Bada, smörj in kroppen, ligg på spikmatta, ta ett fotbad, lyssna på ljudbok med nån med fantastisk röst. Det blir bättre!

Håller med Sisyfos, kroppen påverkar hjärnan och tvärtom. Dagsljus och d-vitamin såhär i november behöver åtminstone jag. Håll ut och tala om för sjukvården hur du känner angående inläggning, kanske kan de hitta andra alternativ...

Blev en helg igen hos kompisen. De var det el psyk jag fick att välja på, så valde vännen. Här kan jag inte dricka och han känner mig så väl så märker han att jag sjunker djupare ner i mitt mående så har han inga problem med köra upp mig till psyk om det behövs. Plus slipper terapeuten och soc va oroliga för mig. Förstår dom vad ska de göra när man säger man är så trött och slut så man bara vill avsluta allt. Är så trött visste inte man kunde va så här trött, helt slut både psykiskt och fysiskt. Men ska försöka hålla mig vaken så jag kan sova i natt. Haft rikliga menstruationer så järn värdet har jag koll på. Märker när det blir för lågt och jag slarvat med järntabletterna. Men kan säkert ha andra brister knappt ätit något den senaste veckan. Ska vila lite nu. Hoppas ni får en trevlig helg :)

Jobbig natt. Varje gång jag vaknat så har jag gråtit. Så varit en lång och orolig natt. Så jävla trött på må så här dåligt. Men får försöka härda ut den här dagen

Jag läste någonstans att vi människor mår dåligt för att vi tror att våra tankar är verkligheten. Om vi istället kan träna oss på att fokusera på hur vi har det just i nuet så mår vi bättre. Om tankar på det som hänt eller kanske kommer hända gör oss upprörda kan vi pausa dem och vara här och nu. Är vi lagom varma, mätta, törstiga? Det kan vi styra över. Om det går, vila där du är idag.

Jo men visst är det så att våra tankar både kan sänka oss och höja en. Jag har ett mantra som som jag kör i huvudet flera ggr om dagen i huvudet som definitivt inte höjer humöret.

Tog mig igenom helgen utan att varken dricka el skada mig. Igår lyssnade på på avslappning som min vän spelat in det var vad jag behövde. Blev så avslappnad i nästan hela kroppen och trött efteråt. Va massa spänningar som lossnade. Undra om det är därför jag är helt slut i dag känns som jag tagit typ 10 imovane och försöker stå emot att sova. Helt slut både fysiskt och psykiskt, aldrig varit så hör trött inan, kroppen känns som bly Är hemma nu och de första som möte mig var ett glas vin och en mer än halvfull bag in box. Men tack de var precis vad jag behövde möta NOT. Inte druckit något men känner hur de sugerfast i tanke på hur trött jag är så lär jag väl slockna efter ett glas ?
De får bli en seg kväll i soffan framför teven.

Det tog när jag läste ditt inlägg, men ge inte upp. Har själv varit nykter nu en dryg månad och det känns bra, även om suget varit jobbigt till o från. Kan ge ett råd; boka tid på kommunens alko/drogmottagning, få träffa en läkare och få Campral utskrivet som minskar suget. Har själv använt mig av detta, och det hjälper.
Håll i och ta hjälp!

Nä inte sugen på testa plus detta sug alla pratar om kan inte jag relatera till. De ända gånger jag vill supa mig full är när jag mår riktigt psykiskt dåligt. Mår jag bra är alkoholen inget problem. Plus känner om en medicin kan minska suget och göra så man inte vill dricka mer om man ändå druckit vad kan den då mer göra med hjärnan. Plus minskad sexlust, nej tack. Är extremt känslig mot mediciner som ssri mm så jag vill inte testa och riskera må dåligt pga medicin. Går i terapi på beroendemottagningen, i mitt fall är alkoholen inte problemet utan traumatiska upplevelser som jag valt döva med självskadebeteende och droger. Så mitt mål är inte bli helt alkoholfri. Under en period ja men inte för resten av mitt liv.

Nästan 3 veckor i mörker och extremt dåligt mående känns som dessa 3 veckor varit i en evighet. Fortfarande extremt tungt, självmordstankarna kommer och går hela tiden. Min terapeut ringer mig varje dag för kolla dagsformen. Hennes stöd är ovärderligt just nu. Är meningen jag ska resa till Polen om ca 3 veckor men som det ser ut just nu så kommer jag inte komma i väg vilket ger mig snudd på panik. Jag mår alltid bra där, hur dåligt jag än mår här hemma så släpper allt det så fort jag kommer dit, hade behövt de andningshålet nu. En paus från allt. Nya riktlinjer kommer den 29/11. Jag vet inte vad jag gör om resan ställs in. Sen verkar julen inte bli som vanligt heller. Vi firar alltid hela familjen vi brukar vara upp emot 20 pers men ser ut som vi nu får fira jul på var sitt håll. Detta året suger verkligen. Hatar verkligen livet just nu

Förstår att det känns extra tungt om resan blir inställd eftersom du haft en så tuff period.. Men tänk att till sommaren kommer du i alla fall kunna åka... Pandemin varar inte för evigt..

Ja, hade vart skönt ha resan se fram emot. En morot värd kämpa för. Nu känns de som jag inte har något att kämpa för. Jo, men just nu känns sommaren som en hel livstid bort.