av Femina

Hej alla!
Jag är tillbaka. Jag har varit nykter i två dagar. Detta ska bli den tredje. I tisdags gick jag på mitt första AA-möte. Jag var så tveksam in i det sista. Men sen beslutade jag mig i sista stund för att åka. Vilken tur att jag gjorde det. Det var väl ca 12-15 personer där och alla såg helt normala ut. Man skulle aldrig kunna tro att någon utav dessa män/kvinnor haft problem med alkohol/narkotika. Jag blev så varmt välkomnad! Mötet kändes så bra att jag ser fram mot nästa tisdag och då vill jag kunna säga att jag firar en veckas nykterhet. Det har väl aldrig hänt i mitt vuxna liv... Innan jag åkte till mötet sa jag till familjen att jag skulle till kyrkan på meditation. Men efteråt kände jag att jag ska ju vara stolt, inte skämmas, för att jag varit där så jag berättade var jag varit dagen efter.
Igår var jag på onsdagsmässa i samma kyrka. Jag kände att jag behövde lite andlig spis.
Allt gott till er alla!

mulletant
lör, 2020-11-07 - 07:59

Tack för din tanke om att en del bakåt i livet är mer sorgbearbetning (än sponsorarbete)! Jag har nyligen slutfört stegen i Alanon och gått igenom både gammalt och nytt. Jag hade vidtalat en diakon inför femte steget men det gick så bra med min fina sponsor så jag lämnade det. Kanske ändå att jag ska ta tag i sorgbearbetningen.... Jag delar din erfarenhet om att det stiger fram gammalt när man börjar ta itu med det som ligger överst. Mycket har jag bearbetat men en del finns kvar.
Tack för vänskap??? Jag önskar dig en fin höstdag???
/ mt

Femina
fre, 2020-11-13 - 20:40

Hej, alla!

Nyss hemkommen från ett härligt möte. Älskar särskilt mycket dessa fredagsmöten. Så fort man kommer in i rummet så får jag känslan av att kunna andas ut.?️
Så sitter vi där i ett nedsläckt rum med tända ljus och delar med oss till varandra... Så helande. ?️?️

Nu lever jag i steg 10, daglig självrannsakan. Innan jag somnar försöker jag rannsaka mig själv och min dag. Nyttigt. ?

Imorgon har jag en härlig heldagsretreat inbokad. Corona-anpassad förstås, men ändå. Vi kommer att ha ett helt slott för oss själva! ?

Livet går upp och det går ner. Ibland känner jag mig nedstämd och ledsen, ibland glad och tacksam. Men framför allt - nykter. ?

Femina
tors, 2020-11-19 - 11:56

Jag har kommit till insikt om att "min vän" är en narcissist. Jag har åter, för tredje gången, plockat bort honom som vän på Facebook. Jag inser att jag måste bryta all kontakt och undvika de möten han är på.

Jag har sett många klipp på Youtube som beskriver hur komplicerat och känslomässigt dränerande en sån person påverkar en. Han är inte bra för mitt tillfrisknande.

Jag tackar Gud för att vi aldrig haft en fysisk relation. Det räcker alldeles tillräckligt med den komplicerade, känslomässiga bindningen vi haft. Vi har passat varandra som två pusselbitar.

Nu har jag äntligen förstått detta, rent intellektuellt. Känslomässigt känns det som mitt hjärta gråter. ?

Jag måste inse att så länge jag inte är läkt inombords så dras jag till andra människor som också är "sjuka", på sitt sätt.

Gud, giv mig styrka & sinnesro. Jag saknar honom redan. ?

Andrahalvlek
tors, 2020-11-19 - 12:51

Jag träffade en sådan kille för 1,5 år sedan. Det förstod jag förstås först efteråt. Kom lyckligt ur det tack och lov. Det har du också gjort.

Det gör ont som fan. Man blir så arg på sig själv för att man är så naiv och godtrogen. Men sen tänker jag att det inte är negativa egenskaper egentligen. Felet ligger hos dem som utnyttjar det.

Försök nu att blocka honom i alla kanaler och helt släcka hoppet, lägg det helt bakom dig. Du läker till slut. Lite mer hårdhudad tyvärr. Eller tack och lov.

Kram ?

Femina
lör, 2020-11-21 - 03:18

Nu har jag blivit nästan besatt utav dessa många Youtube klipp om narcissism.

Jag har inte tidigare kommit i kontakt med ämnet. Bara haft en vag kunskap om att narcissiter älskar sig själva. Nu har jag blivit rejält omskakad... ?

Medberoende till en narcissist jämförs i mångt och mycket vara likvärdigt ett drogberoende. En relation till en narcissist ger hjärnan "kickar" som motsvarar de kickar vi får utav alkohol och droger! Det är den kemiska cocktail som utlöses i vår hjärna. Den är lika beroendeframkallande, destruktiv och farlig som vilken annan drog som helst.

Abstinensen är minst lika stark. Minns ambivalensen att sluta dricka kontra beroendet att fortsätta dricka.

Enda sättet att komma bort från drogen är total avhållsamhet. Total. Det går inte att bara ta "ett" glas...

När det gäller narcissisten innebär det INGEN KONTAKT. Alls. Oavsett orsak. Stoppa all kontakt på sociala medel. Inga sms. Nada! Inte bara för att minska narcissistens kunskap/kontroll över mig utan lika mycket för att jag inte får tillfredsställa "suget" efter honom. Läskigt.

Senast i mitt förra inlägg skrev jag ju att "jag saknar honom redan". Och att detta inte är första gången vi återupptar kontakten. För er som läste här för ca 16 månader sedan så vet jag att jag ett tag kände mig nästan besatt utav honom. Helt sjukt. Sen avtog det men blossade delvis upp igen i våras när jag blev nykter igen och våra vägar korsades allt oftare.

Jag är, minst sagt, chockad över vad jag hört på Youtube senaste veckan. Och ändå får ni komma ihåg att vi ju inte haft mer än en vänskaplig relation.

Jag känner av "suget" efter honom. Reflexen att kolla min telefon, hela tiden, t ex. Jag har helt enkelt bytt min drog, alkohol, mot en annan. Det låter helt sinnessjukt och det är precis vad det är.

Det här forumet handlar ju om beroende utav alkohol. Men beroendeproblematiken är densamma, oavsett drog. Abstinens, förnekande, kontrollbehov, maktlöshet inför drogen, kontrollförlust, baksmälla (känslomässig) osv.

Boten är total avhållsamhet, kunskap om drogen, acceptera det vi inte kan förändra och jobba med sitt inre så att man läker från sina inre sår/trauman.

Nu undrar ni säkert hur det kommer sig att jag plötsligt inser detta? Små saker, intuition och nu senast kunde jag inte för mitt liv begripa varför HAN, av alla människor, medvetet inte gratulerat mig när jag firat nykter tid. Varken nu senast eller förra månaden. Det var nåt som inte stämde. Sen en återkommande, vag känsla av passiv aggressivitet som jag inte kunde förklara. Det här på/av intresset från hans sida. Plus att vi nu känt varandra ca 18 månader och att små pusselbitar sakta börjat bilda ett visst mönster.

Och trots allt detta, vill jag inte tro att det kan vara sant. Jag tvivlar på mig själv, mina egna sinnen. Det är kanske jag som överreagerar, överanalyserar... Jag har kanske blivit knäpp...? ?

Ni hör ju själva... ?

FinaLisa
lör, 2020-11-21 - 08:10

Nej, du har inte blivit knäpp, du har helt rätt i din analys av dina känslor. En narcissist med psykopatiska drag vill ha kontroll över den människa hen knutit till sig.
Därför är din narcissist nu irriterad över att din nykterhet gjort dig starkare och mer självständig. Han känner att du inte behöver honom lika mycket längre.
Jag var på en föreläsning för några år sedan om just människor med psykopatiska drag. Väldigt intressant och skrämmande samtidigt.
Hoppas du lyssnar på din inre röst...?

Kram ???

Charlie70
lör, 2020-11-21 - 09:11

Du har inte blivit knäpp. Du är KLOK! Du ser om ditt eget hus. Bevakar ditt välmående och nykterhet som en vakthund. Du gör helt rätt i att klippa alla band till honom NU.
Kram!

Andrahalvlek
lör, 2020-11-21 - 10:28

Stort tack för att du delar med dig av dina insikter och kunskaper! Jag känner att jag gått i den fällan de senaste gångerna jag blivit intresserad av killar. Jag gillar killar som tar plats, är karismatiska, får saker gjorda. Att de sen är noll intresserade av mig och mina intressen glömmer jag bort i villervallan. Jag sugs med och begår våld på mig själv och mina värderingar, går över gränser jag inte trodde vad möjliga.

Det är livsfarligt för mig att hänga på dejtingsajter, jag inser det nu. Jag slutade ju med det samtidigt som jag slutade dricka. Det var ett beroende som jag också behövde vänja mig av med helt enkelt. Som jag inte saknar alls ett dugg. Konstigt nog. Såg att Torn slutade spela datorspel samtidigt som han slutade dricka, och Villjulevaockså outade i veckan ett annat beroende som han slutat med. Vi är många som sitter i samma båt.

Jag vet att det är jobbigt som sjutton nu, men tiden jobbar för dig. Noll kontakt är det enda rätta, och det vet du. En dag i taget.

Kram ?

Femina
lör, 2020-11-21 - 15:08

Gissa vem som hört av sig via sms? ?

Jag hade skrivit upp mig på listan för att "göra service" i lördagsgruppen (hans nya grupp) om ett par veckor. Han insåg väl att jag inte kommer att gå dit mer så han har strukit mig från listan. Så ville han inte ha någon förklaring från mig varför jag tagit bort honom från Facebook. Så önskade han mig allt gott framöver. Jag svarade (jo, jag vet...), men jag svarade (för sista gången) med "?". Det var allt.

Nu tackar jag Gud att jag inte har haft en ännu närmare relation än vad vi haft. Jag är förberedd på vad som kan komma framöver men hoppas att han redan har andra som tagit min plats så att han har fokus på nåt annat än att hämnas på mig.

Jag får vara beredd på skitsnack eller olika kontaktförsök, snart eller senare. Då gäller det att inte reagera, försvara sig, förklara osv. Bara hålla sig neutral. Suck. Och han, som jag trodde var "min vän". ?

nystart
lör, 2020-11-21 - 15:44

Nu har jag inte läst hela din tråd och historia, men jag har läst om din narcissist.

Jag är gift med en narcissist, och jag kan intyga att allt du skriver är helt sant. Jag har också blivit helt fanatisk att läsa artiklar, bloggar kolla på youtube osv. För varje minut jag lär mig mer ju friskare blir jag och lite av mitt beroende till henne försvinner. Jag har i princip hela tiden anat att något inte är rätt, men inte förstått vad. När jag träffade henne för snart 20 år sedan så var det som om hon kommit ner från himmelen bara för att vara med mig. Hon tog in mig i hennes drama och jag var helt fast, jag hade aldrig någonsin träffat någon som hade sådan intensitet och lät mig vara med. Hade jag vetat vad som väntade hade jag sprungit så långt jag bara kunnat. Nu när vi varit gifta så länga finns bara mörker kvar, en bra dag är när hon bara klagar på något mindre och inte skriker allt för mycket, en dålig dag ska jag inte gå in på.

Där jag lärt mig absolut mest är från HG Tudor, en narcissist som skriver om hur han och narcissister fungerar. Han beskriver så många exakta incidenter som jag varit med om med min fru och varför de inträffar, det har varit ett uppvaknande utan dess like. Allt stämmer. Precis allt. Jag tror inte min fru är elak för at hon vill vara elak, hon är elak för att det är hennes enda försvarsmekanism för att skydda sig själv. Eftersom det är inbyggt i henne har jag insett att det finns ingen möjlighet att hjälpa henne, hon är förlorad. Jag sörjer, jag tycker synd om henne men jag ska inte offra mig själv längre.

Det är en drog och beroendet är starkare än mitt beroende till alkoholen, alkoholen är för mig det enda som sista åren gjort att jag klarat av att fortsätta leva med henne. Det har trubbat av mina känslor och dövat hur värdelöst allt varit. Det är inte konstigt att de gånger vi haft det som sämst mellan varandra har varit under mina nyktra perioder, i somras när jag var nykter över 3 månader var hon helt förstörd eftersom jag stod över henne och hon inte kom åt mig. Andra gånger jag varit nykter så har hon provocerande druckit framför mig bara för att få mig att dricka, normalt är hon så nära nykterist man kan komma.

Hur som helst så bestämde jag mig för att ge henne ett år och om hon inte ändrade sig skulle jag lämna henne, detta var efter en oacceptabel incident på julen för 2 år sedan (just högtider och födelsedagar är dömda att bli ett helvete), hon gjorde en ännu värre vurpa förra julen och jag bestämde mig. Men mitt i alla mina förberedelser för att lämna kom corona med karantäner och allt och jag satt fast. Men nu är jag fast besluten att äntligen bli fri, min enda chans att bli fri från alkoholen är att bli fri från min narcisist som är en ännu farligare drog.

Ursäkta att jag hoppade in och skrev så mycket krafs.

Femina
lör, 2020-11-21 - 16:50

Tack för ditt inlägg! Jag tror att, i princip, alla vi som hamnar i ett beroende har nån form av svaghet/benägenhet av dysfunktionellt beteende som vi utvecklat sedan vi var små. Det är också större andel av människor med svårare former utav personlighetsstörningar representerade hos missbrukare.

Narcissister, psykopater och sociopater har svåra störningar. Vi andra dras med medberoende, anknytningsstörningar och vissa drag utav diverse andra problem.

Det sorgliga är att våra olika störningar hakar i varandra. En medberoende/beroende hittar varandra i en perfekt djävulsdans.

Jag kan börja undra vad jag själv kan ha för personlighetsdrag? Den sista som inser sin specifika störning är ju personen själv? ?

Fortsätt med era inlägg! Verkar vara ett engagerande ämne. ?

nystart
lör, 2020-11-21 - 17:13

För min del var det nog mycket att jag var ute efter bekräftelse, något jag aldrig fick under min uppväxt. Att plötsligt ha någon som höjer en till skyarna, dopaminpåslaget var enormt. Ju längre tiden gick blev det mindre och mindre och bekräftelsen och berömmet kom endast om jag gjorde exakt som min fru ville. Mina egna behov la jag helt åt sidan och var mer eller mindre helt insvept i hennes värld, hur konstig den än var så ville jag att den skulle vara sann då jag inte ville tillbaks till verkligheten och inte få dessa dopaminkickar längre. Dock kom det ju till slut en brytpunkt där mörkret tog över och de bra stunderna blev färre och färre för att slit slut inte finnas alls.

Nu har jag ingen att prata om detta med, mina föräldrar kan bara prata om vädret och hur det gått för det lokala ishockeylaget. Om jag skulle berätta hur jag mår så skulle de svara "vad tråkigt" och sen berätta att hockeylaget vann senast och sen prata om något helt annat.

Som du skriver, det är nog bra att försöka hitta problemet i sig själv. För annars tror jag man lätt kan göra om samma misstag igen.

Andrahalvlek
lör, 2020-11-21 - 18:01

När man som jag hänger på dejtingsajter så är bekräftelse drivkraften. Narcissister är väldigt ”på” och underbart duktiga på att bekräfta ens svältfödda ego inledningsvis. Efter smekmånaden blir det successivt sämre och sämre på den fronten. Då börjar bråken, och som i mitt fall med mycket inslag av svartsjuka. Jag har aldrig tidigare varit svartsjuk, men det blev jag i min senaste halvårslånga relation. Pga hans gränslösa beteende.

Kram ?

Femina
lör, 2020-11-21 - 19:10

Han är en utav dem som talar om narcissism på Youtube. Jag har fått svar på min egen fråga!

Det var tydligen en inte helt ovanlig fråga att medberoende undrar om de själva kan vara narcissister? ? Det korta svaret är - nej. Det längre svaret (på engelska) var så invecklat att jag inte helt hängde med i svängarna... ?

Nu har jag snöat in på detta ämne totalt. Men det faschinerar mig! Jag vill så gärna "förstå" detta!

En annan sak som slog mig var att om "min vän" nu inte skulle vara narcissist utan bara en helt vanlig man med tidigare missbruk bakom sig pga en missbrukande förälder, mobbing i barndomen osv, skulle han då inte genuint vilja veta varför jag plötsligt blockar honom utan förklaring? ?

Sisyfos
lör, 2020-11-21 - 20:02

Det finns ju oändligt många böcker, romaner, om särskilt då kvinnor som hamnar i ett sånt förhållande. Precis det du beskriver Nystart om att ha någon som sätter en på en piedestal innan den andra sidan visar sig. En nära anhörig har levt i ett sånt förhållande länge. Kastade bort allt som var viktigt på vägen, alla andra nära relationer. Nu har hen dött. Kvar finns de sargade relationerna till nära och kära. Mycket ledsamt! Har träffat personer med den tendensen och haft nära vänner som varit nära att hamna i det där. Det är nog väldigt lätt hänt, eftersom det fyller ett behov, ett tomrum och sen är det svårt att ta sig ur. Bra att du har upptäckt tendenserna nu Femina (och Nystart). Det blir kanske lättare att faktiskt klara sig ur.