av Vissenblomma

Vissenblomma
ons, 2020-11-18 - 20:12

Sex år med honom, men det tog flera månader innan jag förstod att han hade beroendet. Mycket bråk har det varit, han manipulerade mig så jag trodde det var mitt fel. Men magkänslan sa annat....som jag sopade bort. Nåväl, hans äldsta barn bor ej hemma hos honom längre. De har sagt att han måste sluta dricka. Hans svar var; har NN gaddat ihop er?
Det sjuka är att hans yngsta barn ej vill komma pga hans drickande. Hen gav mig tillåtelse att meddela att hen ej kommer om pappan dricker. Då en kväll var han nykter. Den tredje på sex år.
I söndags åkte jag hem till mig, jag har ringt varje kväll. Samt idag. Inget svar.
Hur hantera detta? Mitt hjärta saknar den goa killen, förnuftet säger Nej...ingen mer fylleterror.
Önskar tips om ALLT. Är så gråtfärdig, både på jobbet och hemma.
Kram!!

TappadIgen
ons, 2020-11-18 - 21:32

Det verkar ju som att du fick till ett inlägg ändå? Men visst är det lite annorlunda kanske att skapa rubriken först och sen börja med ett svar.

Det där med tips är svårt. Det finns en del med liknande funderingar som dig här anhörigforumet. Du kan kanske börja med att läsa lite där om du inte redan gjort det och se hur andra har handskats med det?

Det finns ju inga enkla raka tips. Har han bara varit nykter tre kvällar på sex år? Det låter ju i övrigt som att det definitivt handlar om ett missbruk. Du vill såklart hjälpa honom eftersom du älskar honom, men du kan inte med egen kraft få honom att sluta dricka. Han måste själv inse att han måste sluta. Det finns kanske en möjlighet att du kan hjälpa honom att inse det, men jag vet inte hur. Tills dess måste du tänka på dig själv och ditt eget välbefinnande. Det är tragiskt när alkoholen äter upp en människa så, men det är bara ännu värre när ytterligare en människa sugs ner i gapet genom att komma för nära.

Vissenblomma
tors, 2020-11-19 - 12:15

Tack för svar, jag ska plöja igenom forumet. Men usch så sorgligt allt är, jag har ju tyvärr tagit mycket "stryk" pga hans beteende. Tror han är narcisstisk också. Störst bäst och vackrast men med dålig självkänsla. Hans mor har nån störning är jag övertygad om...nåt som nog gått i arv. Ja inte vill jag gå förlorad, jag måste alltså vänja mig av med honom. Så synd, vi skulle kunna ha det så fint och bra....för vi har haft väldigt mycket sånt. Men när ölen dukas upp....fy fan.

Nordäng67
tors, 2020-11-19 - 18:36

att läsa runt här. Man lär sig mycket av att läsa andras inlägg och också att skriva själv. Mitt tips är att träna på att fokusera på dig själv. Känner igen mig mycket i det du skriver ang din särbo när det gäller manipulation mm. Har själv haft ett förhållande med en alkoholist. Man ägnar typ all tanketid åt den som dricker. Hur mycket hen dricker, vilka andra diagnoser hen kan tänkas ha, hur hens uppväxt var, analyserar hens relationer och mycket annat. Börja tänka på dig själv, hur var din uppväxt, hur är mitt beteende när hen dricker mm. Kanske upptäcker du samma sak som jag gjorde. Jag visste inte vart mina gränser gick, dom bestämde andra. Jag visste inte vad jag behövde innerst inne, jag tog vad jag fick. Många sådana upptäckter. Nu har jag tränat hårt på att tex sätta mina egna gränser. JAG bestämmer hur jag vill behandlas. Det gör ingen annan. Idag kan jag tänka "hur f-n kunde jag ta så mycket skit?" Jo för att det gick att klampa över mina gränser, visst blev jag ledsen och arg men jag anpassade mig. Ditt inlägg handlar mycket om din särbo. Skriv ett om dig själv, publicera här eller bara håll det för dig själv. Kram

Vissenblomma
lör, 2020-11-21 - 13:06

Jag är nu så jäkla ledsen samt heligt förbannad på honom. Jag hatar att han ignorerar mig. Vi har pratat en gång på 6 dagar, då var han onykter och sa att jag är så jobbig. Herregud, klart jag blir jobbig när han är jobbig pga öl. ?
Jag tror inte han vill sluta dricka tyvärr, så bästa är att skita i fanskapet.
Om mig?
Ja, känner mig lite misslyckad i livet.
Köpte hus dyrt och sålde med förlust, otrohet, skilsmässa, osv. Har tre fantastiska ungar som är det bästa och finaste jag har. Har haft väldigt mycket stress på jobbet, sen dog min far våren 2017, sen blev jag sjukskriven i utmattningssyndrom. December 2018 dog min fina mor. Fruktansvärt. Februari 2019 åkte dottern utomlands och råkade träffa en kille och hon har ej kommit hem än pga Corona mm. Dock hälsade jag på henne för ett år sen. Äldsta sonen flyttade till Frankrike, honom har jag heller träffat på ett år. Yngsta sonen bor 20 mil bort hos sin far, ses sällan pga Corona. Så jag mår inte så bra. Ska träffa en psykoterapeut nästa vecka, hoppas det kan hjälpa.
Pga allt som hänt sista åren så har jag inte orkat hålla kontakt med vänner, tyvärr var väl jag den som hörde av mig för i dagsläget är det bara ca 2 som hör av sig. Alltså, de ringer inte o pratar, de skriver nåt litet på sociala media.
Ensamheten börjar bli påtaglig. Visst, jag har kollegor men jag har blivit så ljudkänslig och drar mig undan. Är ibland ganska gråtfärdig. Samtidigt försöker jag äta nyttigt för självklart har jag gått upp i vikt för jag har tröstätit.
Livet känns som skit. Saknar barnen, saknar livet jag hade förr, saknar mycket. Är så trött på klumpen i bröstet.
Måste hitta motivation till att hitta glädjen igen. Men känns så tröstlöst.
Kram!

Azalea
lör, 2020-11-21 - 19:44

Vill bara sända dig en stor kram.
Livet är jobbigt och Corona gör det inte lättare.
Jag förstår dig, har också en dotter som flyttade och gifte sig utomlands strax innan Corona bröt ut. Sonen bor 15 mil härifrån och likadant min pappa. Resten av min släkt, 3 st bor i Kina och Tyskland så det gör ju att man känner sig rätt ensam.
Men vi är inte ensamma? Många är i samma situation och vi måste försöka att leva och njuta av de små sakerna.
Jag har jobbat väldigt mycket med att tycka om mitt eget sällskap och göra sånt jag tycker är kul.
Det behöver inte vara ensamt fasrn man är själv.
Tidigare tyckte jag att det var en pina att vara själv men jag tycker att jag tränat upp mig på det nu och kan till o med njuta av mitt eget sällskap.

Vi finns här så fortsätt att skriva
Stor kram ?Azalea

Vissenblomma
lör, 2020-11-21 - 21:24

Tack för fint svar, blir både rörd och glad att få svar överhuvudtaget. Är lite upprörd och ledsen, karln ringde förut...full förstås. Det är ju då jag inte vill prata med han. Han började tjata om att han tycker jag är jobbig som gnäller...han fattar tydligen inte att hans drickande gör mig galen och irriterad. Den jäveln får mig att gråta. Vi ska höras imorrn, jag hoppas jag får tag på han innan han börjar dricka. Tvi.
Annars är det så att jag gillar att vara ensam, men inte för mycket. Tycker om att fixa i min lilla etta, en bostadsrätt som jag köpte våren -18. Vi var sambos ett år, tyvärr släppte jag en jättefin hyrestvåa då jag flyttade in till honom. Fick inte plats med alla mina saker hos honom då, mycket fick vara kvar i flyttkartonger i hans uthus. Han har ett hus sen 20 år, jag fick betala 3000 i månaden men det kändes inte som ett hem. Jag ville gå upp en fin taklampa, han vägrade. Hans barn var på min sida men nej, lampan kom ej upp. Sen tusen andra saker som var jobbiga, och drickandet. Skönt att ha ett eget hem nu, har julpyntat för första gången.
Ska njuta av lördagkvällen som är kvar.
Stor kram till dig!!

Nordäng67
lör, 2020-11-21 - 23:44

från mig också! Tack för att du delar med dig av ditt liv ♥️ Om man ska vända saker till din fördel:
Du har fostrat dina barn till fria och starka individer som vågar flyga fritt. Ett stort plus till dig som mamma. Vilka spännande erfarenheter för dom att bo utomlands. Hemskt för mamman som är kvar hemma och längtar. Men också mitt i längtan, klappa dig på axeln och beröm dig själv för trygga och modiga barn. Dom har ju du fostrat!
Det där med att tillfälligt tappa kontakten med vänner kan också ge dig vissa fördelar. Vilka av dom vill du ha kontakt med igen? Allihopa? Eller är det vissa som kanske är viktiga på riktigt? Och andra som kan kvitta? Våga ta kontakt med dom du verkligen tycker om även om dom inte hör av sig själva. Dom kanske helt enkelt vill lämna dig lite ifred? Typiskt svenskt beteende för övrigt.
Du skriver att du och särbon skulle höras imorgon och att du hoppas på att få tag på honom. Låt honom få tag på dig istället! Du har väl annat att göra än att jaga honom? Typ promenad, baka bullar, läsa en god bok, fixa naglarna, vila. Ja allt som har med DIG att göra är viktigare än att jaga en bakfull gubbe. En som dessutom tycker att du är jobbig för att du är... normal! Har också känt mycket ensamma känslor. Men precis som Azalea så har jag lärt mig att tycka om mitt eget sällskap, verkligen gilla det skarpt. Och då gillar andra också ens sällskap på något sätt. Positiva vibbar typ. Många kramar ♥️

Azalea
sön, 2020-11-22 - 21:40

För dem vi är och gör vad vi gjort och klarat av.
Håller med Nordäng67, låt han göra av sig, om han vill något viktigt, det är så typiskt oss att vi ska ringa och höra av oss. Låt bollen ligga hos honom istället.

Sätt på en romantisk komedi ikväll så kan vi kolla på den tillsammans, hehe.
Jag har riggat med popcorn och ska bara glida in i mån töntig feelgood film. Du får gärna hänga med?

Kram och ha det fint? Azalea

Vissenblomma
fre, 2020-11-27 - 19:41

Har inte mått så bra, hälsade på fyllot i söndags. Åt hämtmat, jag tankade lite närhet men åkte sen hem. Jobbade måndag och tisdag men onsdag morgon fick jag ångest. Åkte till fyllot, var sällskapssjuk, han var ok på kvällen trots 4 st 50 cl 6,9 öl. Full i mina ögon. Torsdag var jag hemma hos han, tog promenad, fixade tvätt o disk..sånt där normalt som får mig att må bra. Tillagade lammkött med ris o sås. Han kom hem, tog en öl, undrade över maten. Han blev sur/besviken för han sa att han inte gillar lammkött för det smakar kofta. Det skulle du sagt mer tydlig sa jag. Det slutade med att han skulle värma bullens varmkorv och blev sur för att vissa kastruller var upptagna.
Jag gick o la mig. Skickade sms imorse att hans beteende ej var ok, att han blir som ett stort barn mm samt att han inte ska ringa mig när han druckit.
Nyss ringde han. Full. Så jäkla patetiskt, sorgligt, ledsamt. Han sitter hemma och dricker ensam, sa att han har på fest men sa sen att han skoja. Vill att jag ska följa med utbtill hans föräldrars lantställe imorrn. Jag sa ja för annars hade han nog härjat på mig. Fan, jag vill helst gå på stan imorrn (FUCK Corona) men får ju äntligen tillfälle att träffa honom nykter. Jag får återkomma imorrn.
Tack för era ljuvliga svar, exakt sån medkänsla jag behöver. Så kloka ni är!!! Tack tack! Fasen, grät efter hans samtal..så jobbigt.
Ska läsa era svar igen, jättebra tips, så tacksam! Kämpar med ångest, pga sköldkörteln och medicinering men självklart även pga honom. Usch så mycket frånvaro jag haft .
Kram till er!

Nordäng67
lör, 2020-11-28 - 09:54

kan du också läsa ditt eget inlägg och låtsas att det är någon annan som skrivit det. Vad skulle du tänka då och vad skulle du ge för råd till den personen? Hoppas du får en bra helg och hoppas du trots allt får lite vila inför kommande vecka. Kram

Vissenblomma
tis, 2020-12-01 - 19:04

Jag blir spyfärdig när jag läser mina inlägg. Har även vissa händelser sparade i mobilen i form av ljudklipp och anteckningar. Jag har nog förberett mig.
Det blev inte att åka till landet, däremot var jag dum att åka till honom efter kl 17. Han ringde och lät ok, så jag åkte o köpte pizza (han skulle betala) men det ballade ur. Han ska mästra och tala om vad jag ska göra, samt ställa massa frågor (oväsentliga) när jag tuggar. Är otrevlig men han tycker inte att han är det. Galet. Det slutade med att jag drämde näven på en pizzakartong och skrek ”nu får det vara nog!” Då reste han på sig och skrek ”nu jävlar åker du på en propp!”. Men han slog mig inte, jag tog mina grejer och drog. Struntade i pizzapengarna. Vi har inte pratat sen dess. Dock har jag skrivit sms om hans beteende, vill prata med han nykter. Jag ringde söndag och idag. Han ignorerar mig. Det gör mig smått förbannad, han är en sjuk ynkrygg. Allt detta gör att jag mår så dåligt, jag vill ju bara prata med han nykter...så frustrerande.
Försöker tänka framåt, men är så ledsen över hur han behandlat mig. Det bor en liten pojke i honom, en rädd stackare som inte vågar vara nykter och handskas med känslor.
Kram!!

Vissenblomma
fre, 2021-06-25 - 09:54

Huuu! Nu sitter jag hos honom och mår dåligt. Varför är jag här? Tycker jag synd om honom? Är jag rädd för ensamheten? Jag vill hem, jag vill inte fira midsommar med honom idag. Jag klarar inte av att vara normal med honom just nu.
Det är öl, sprit och löjliga kommentarer varje kväll. Igår pratade jag med ena dottern som är 19 år. Hon har flyttat hemifrån, hon sa att det är så skönt att slippa pappans drickande. Jag önskade glad midsommar till henne och småpratade sen avslutade vi med puss o kram. Berättade sen för karln att jag pratat med henne, då blir han arg och tycker att han inte får en chans att höra av sig till sina barn. ?!? Som att jag inte får prata med dom. Sjukt!
Vet inte hur jag ska ta mig härifrån idag, orkar inte att han blir arg på mig. Fy sån ångest jag har alldeles för ofta, det blir för mycket negativ energi för min stackars kropp.
Jag får nog ta på mig en mask idag och låtsas lite, åker till mig imorrn. Vill han träffa mig hädanefter så får vi träffas utomhus eller hos mig. Nyktert. Det kommer vara mitt krav. Det brinner i min kropp att få vara FRI!
Jag har slösat för mycket tid på honom! Nästan 7 år tillsammans. Mina två äldsta barn är ännu utomlands, saknaden är djup. Har min yngsta 20 mil bort så honom kan jag träffa och skämma bort ibland.
Tack till dig som orkat läsa ända hit! Kärlek till dig!
Kram från Vissenblomma

Vissenblomma
tis, 2021-07-06 - 04:32

Sällan jag är rädd för honom, är mest psykiskt slut de ggr han dricker mycket. Blir som ett stort barn, sluddrar, stort ego, tjatig, tjatig och bara så otroligt jobbig. Han har dock skärpt till sig men det kommer dagar då han tar igen allt. Igår kom en sån dag. Semester. Blir svårt att sova då.
Orka vara kvar, orka lämna….orken….