Vilse70

Hej alla. Jag har nu fått nog. Har druckit som tröst och för att lindra ensamheten nu i coronatider. Det går åt en Bib i veckan minst. Jag har fått minnesluckor, gjort dumma saker som jag skäms över... Vaknar skamsen och ångestfull dagen efter. Dricker varannan dag oftast. Isolering, mörker och depression.

Hur gör ni andra?

DetGårBättre

Vad vill du? "Fått nog", det låter som att du vill sluta. Ta ett uppehåll i en månad och ta ett nytt beslut därefter. En BiB i veckan känns inte som du kommit så långt in i helvetet. Jag drar minst en BiB om dagen när jag flyger in i mina perioder. Hoppas dock jag slutat nu :D 23 dagar i rad avklarade nu.

DetGårBättre

Jag har aldrig haft något sug och då har jag krökat jävligt hårt stundtals i livet. Jag dricker mest för att dämpa ångest, kunna sova eller för att slippa känna. Ibland för att njuta eller fira och bara ha det allmänt lugnt och skönt inombords. Funkar ju i 30-90 minuter, sen går det oftast åt helvete!

Så det med sug vet jag inte vad folk menar med.

Annars är jag ute och tränar mycket nu, har en klar målbild och gett mig fan att få ordning på mitt mående utan att blanda in alkohol då den bara hjälper för stunden, men stjälper på lång sikt.

Ska ju annars finnas Naltraxon (eller vad det heter) och något annat läkemedel som ska dämpa sug och även göra att när man väl dricker så får man inte samma "sköna effekt" och därmed inte dricker så mycket.

Jag har funderat på det där med sug själv en hel del. Nu när jag har lagt av, 3 1/2 månad sedan, så känner jag inte heller riktigt ett sug. Jag har inte behövt Naltraxon eller Anatbus eller liknande för att lägga av. Men det var inte heller enkelt att lägga av, så det är ju inte det. Jag funderar på hur man skiljer på sug och annat.

Jag vet ju med mig att jag vissa gånger tidigare när jag t.ex hade ångest kände att jag måste ha alkohol. Fast nu när jag lagt av har jag inte fått samma känsla, även vid högre ångestpåslag. Jag har inte riktigt förstått ännu hur dessa mekanismer fungerar.

Nu kände jag ju mig också redo att sluta. Jag misstänker att hade jag inte känt mig redo så hade jag redan haft ett återfall. Men då måste jag väl ha ett sug?

Vilse70

Är olika för oss alla... Men för mig är det en känsla av rastlöshet, lätt ångest.... Främst på kvällen när mörkret och ensamheten kryper närmare...

Smygdrickarn

Inte helt olikt min situation (fast jag har konsumerat så enormt mycket mer och även före coronatiden). Jag har byggt upp ett beroende kopplat till att just sitta hemma ensam och dricka och bara just på kvällstid. Jag är t.ex. aldrig sugen på dagen eller en förmiddag på helgen eller så. Utan det uppstår mer som ett sätt att "avrunda dagen" liksom. Där får det vara stopp nu, otroligt trött på det för egen del, det gör i varje fall mig inget gott alls och de negativa effekterna är bara så stora. Som du beskriver, ångesten av en minneslucka eller vad som är ju en vidrig känsla.