Startar detta inlägg för att skriva av mig lite. Tar tacksamt emot glada tillrop, förslag, tips och annat från er andra för att klara av 90 vita dagar (och ett mer måttfullt drickande efter det).

Under de senaste 3 åren har jag druckit mellan 6 och 10 öl varje dag efter jobb. Har mycket ångest i kroppen, oro för framtiden och en massa annat. Längtar hem när jag sitter på kontoret på eftermiddagen för att fly min tillvaro och kunna slappna av. Det kan jag bara med alkohol (eller lugnande tabletter vilket jag i princip aldrig tar då jag är ännu mer rädd för dem än alkohol). Jag har inget fysiskt beroende (tror jag) men utan tvekan ett psykiskt. Har försökt att öndra mina vanor många gångfr men har på sin höjd klarat 2 dagar.

Men nu börjar jag bli rädd för att min hälsa tagit stryk. Gjorde nyligen ett ultraljud av levern och det såg inte speciellt bra ut. Drt blev en väckarklocka. Jag måste göra en livsstilsförändring, men kan inte göra det ensam. Därför tänker jag skriva av mig här. Kanske kan jag då också komma till insikt varför jag dricker så mycket/ofta. Kanske kan jag få goda råd och idéer från er andra här.

Nu påbörjar jag min tredje dag av nykterhet.

Grattis till att du hittat hit och dina 3 dagar nykter. Att din lever inte mår bra är ett varningsskott, som du verkar ta på allvar. Både din lever och hela du kommer snart må bättre. Det kan kännas kämpigt i början, men det kommer lätta. Ta en dag i taget, så puffar du nykterheten framför dig. Härinne hjälps vi åt att hålla adjävulen på avstånd. Jullan

Tack Jullan65,

Precis den hjälp jag behöver. Att få lite stöd i det här. Klockan är tre på eftermiddagen och suget efter att komma hem, koppla av med några öl medan jag fixar lite på huset, har redan börjat infinna sig. Men jag ska inte. Inte idag iaf.

Och levern var ju inget kul besked. Det var inte ens den som de skulle kolla på när de gjorde ultraljud. Har haft mycket problem med gallsten den sista tiden och de gjorde ett ultraljud på gallblåsan och kunde då inte undvika att se att levern inte såg så bra ut och tittade därför vidare på den. Det blev lite av ett ögonöppnare att jag har problem. Eller, helt ärligt, så visste jag att jag hade problem innan. Det är inte normalt att behöva så mycket alkohol varje dag för att må bra. Men att jag redan började få fysiska men gjorde mig rädd.

Är det bara jag, eller känner ni andra lite sorg i att bli tvungen att avstå alkohol? Jag har alltid varit glad och tyckt att det är mysigt och skönt att bli berusad. Jag tror aldrig jag varit arg när jag är påverkad. Jag har bara mått så mycket bättre än när jag inte dricker. Att nu inte kunna dricka känns sorgligt på något sätt. Jag ser framför mig att allt blir så jäkla tråkigt. Att renovera en möbel, eller snickra lite, eller vad som helst har alltid gjort sig så mycket bättre med en l i handen. Städning som är så urbota tråkigt har blivit roligare när man är lite "lullig". Det känns som att nästan allt, roligt eller tråkigt, har varit så mycket roligare när man är berusad. Det känns lite sorgligt att behöva säga hejdå till detta. Känslan av en kall öl och när den första berusningen gör sig påmind. Känslan är för mig oslagbar och jag skulle nästan kunna avstå allt annat för den känslan. men nu tvingas jag att säga hejdå till den. Vad sjutton ska jag kunna ersätta den känslan med? Finns det ens något? Visst kan jag göra andra saker, men jag tror aldrig jag kommer att hitta något som är så skönt...

Smygdrickarn

Jag lärde mig tidigare att alkoholen har den effekten på hjärnan att den trycker ner hjärnan till en lägre "glädjenivå" när hjärnan inte matas med alkohol. Dvs en helt frisk, nykter person kan städa eller vad som och tycka att det är ok, medan en person som har utvecklat en sämre relation till alkohol, upplever städningen som tråkigare om man inte får just alkoholen som belöning ihop med den.

Så avstår du från alkohol en längre period så kommer det först i början vara "tråkigt", men successivt så återställer hjärnan serotoninnivåer osv och man börjar uppleva vardagssaker som roligare och framförallt så får man en ny belöning då man känner att man kan göra allt det där och just UTAN alkoholen.

Så avstår du från alkoholen några veckor så kommer det du beskriver som sorg att ersättas av en ny världsbild. Lycka till!

Tack Smygdrickarn, det betyder mycket för mig att få denna feedback av dig. Jag läste det du skrivit i andra trådar och känner igen mig i så mycket du skriver. Jag är också en person som ingen skulle tro har ett alkoholproblem. Snarare tvärtom så anser de flesta nog att jag är väldigt restriktiv med alkohol. Det är där hemma jag dricker. Mycket och dagligen. Tack!

Här är du bland vänner ? Vi har alla varit där du är nu. Jag upplevde också en enorm sorg när jag slutade dricka. Jag såg alla fina minnen passera revy, ”aldrig mer”. Men sen listade jag en massa mindre fina minnen, som jag absolut inte vill uppleva igen, och då kändes beslutet lättare. Gör en topp 5-lista över fyllesynder så kommer de fina minnena lite i skymundan.

Ja, jag sörjde alkoholen. Det var orättvist att jag inte kunde dricka ”som alla andra”. Men jag bestämde mig ändå för att ta en dag i taget nykter. På sikt lägger sig sorgen. Efter 3-4 månader hade jag accepterat att jag tål inte alkohol och kan därför inte dricka, lika lite som en jordnötsallergiker kan äta jordnötter. Det är ingen mänsklig rättighet att varken dricka alkohol eller äta jordnötter.

Efter de första svåra månaderna så har jag också insett att mitt liv som nykter är hundra gånger bättre än mitt liv som onykter. Det finns bara en enda sak jag ångrar och det är att jag inte tog tag i det här tidigare.

Kram ? (10 mån nykter den 9/12)

Jag kände en väldigt stor sorg över att inte kunna dricka mer. Inte själv och inte i sällskap.

Har nu varit nykter i tre månader och det är en sådan befrielse att inte ha ångest eller vara bakfull. Vem blir glad av det?

Av Annie Grace. Heter ”This Naked Mind” på engelska, och då finns den på Storytel som ljudbok. På svenska får man köpa den som bok. En ögonöppnare. Ett citat har verkligen följt med mig: ”Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i det vardagliga”. Och så rätt det är!

Några veckor direkt efter alkoholstoppet mår man pyton pga att hjärnans kemi måste stabilisera sig på en normal nivå. Alkoholen höjer nivåerna av må-bra-hormon skyhögt, och sen störtdyker de efteråt. För att vi ska dricka mer förstås. Beroendet har smarta mekanismer.

Som nykter är jag mycket lugnare, inte lika rastlös. Jag är mer chill inför det mesta, inget springer ifrån mig. Jag upplever njutning och mer närvaro i möten med andra, i mat, hobbies, naturen - allt. Innan var livet en enda lång transportsträcka till nästa fylla.

Kram ?

Hej och välkommen! Jag drack också 6-10 öl nästan varje dag de sista åren. Till slut fick jag nog och beslöt mig för att sluta med drickandet. Att försöka dricka måttfullt hade jag försökt till förbannelse innan och konstaterat
att det funkade inte. Nä, jag hade fått nog av alkohol, en gång för alla. I början trodde jag som du att det skulle
kännas tråkigt att inte dricka öl för att liva upp tillvaron. Men det visade sig vara helt fel, totalt fel. Numera
är allt lika roligt utan alkohol, saknar inte ölen ett enda dugg. Men det tar sin tid att öva upp sig och vänja
sig vid det. För min del släppte det sista "skavet" ungefär vid 6 månader nykterhet. Det var inte det att jag saknade berusningen och kände sug efter alkohol då. Det försvann efter ca 2 till 3 månader, utan jag var helt
enkelt ovan. Ta gräsklippning tex, jag drack alltid öl under gräsklippningen förr, så när det var dags att klippa
gräset första gången (nykter 4,5 mån då) så var det något som inte stämde, men kom fort på: Ah, just det ölen,
men jag dricker ju inte mera.? Och se, det var ju riktigt kul att klippa gräset utan öl!

Ett hett tips, oroa dig aldrig för hur det ser ut i framtiden, det händer så mycket med en
under resans gång. Och för min del var allt enbart positivt.

/Torn

Förstår vad du menar med den sköna känslan av den första ölen, allt känns öppet och möjligt, inget tynger en. Men när jag benar lite mer i den där känslan så fanns det en sak till där, det starka drivet efter att dricka mer. Det var ju aldrig som att man kunde vila i den känslan, inte för mig i alla fall. Och så fick man kämpa hårt för att ligga på rätt nivå resten av kvällen, inte för mycket, aldrig tillräckligt.. Så visst, en sorg är det, men en ännu större lättnad..

Nej jag kände ingen sorg över att inte få dricka, denna gång. Men vet vad du menar sen förr. Jag tror däremot att man känner sig lätt deppig och att det mesta är tråkigt i början. Jag var så långt gången att det första ruset inte ens kändes skönt, det var bara en besatthet , ett beroende . Du ska se att det grå klarnar, håll ut. Jullan

Helt enkelt är det inte. I förrgår efter en tuff dag på jobbet var jag extremt sugen när jag kom hem. Hade ett sexpack halvlitersöl stående i kylen och ska erkänna att jag var nära att ta en för att lugna mig lite. En... Jag är ganska duktig på att lura mig själv för hade jag öppnat en så hade alla sex gått åt. Men innan jag öppnade den så gick jag in här och läste alla kommentarer jag fått på detta inlägg. Wow, säger jag. Så mycket kärlek, omtänksamhet och empati. Det var bästa medicinen. Precis vad jag behövde!

Så istället för att öppna en och hälla i mig den öppnade jag alla sex och hällde dem i vasken. Jag vet att om de får stå kvar hemma så kommer de att fresta mig tillräckligt mycket för att jag efter en jobbig dag kommer att hälla i mig dem. Ni andra tycker säkert det låter lite löjligt, men jag är lite stolt över mig själv att jag slog ut dem.

Smygdrickarn: Tack för informationen om seratoninnivåerna. Inte riktigt där än då vardagssaker känns roligare, men ditt svar får mig att känna mig hoppfull.

Andrahalvlek: Tack för två inspirerande inlägg! Jag gjorde en topp-femlista av fyllesynder och det var faktiskt lite bra. Har som väl är inte några stora skandaler eftersom jag i princip bara dricker när jag är själv så jag trodde inte det skulle vara så farligt. Men när jag rannsakar mig själv så kan jag konstatera att jag nog spelat bort lite mer pengar än vad jag velat, skickat några mejl som kanske borde stannat i mitt huvud, .... så nog är det så att det är inte alltid mina stoltaste ögonblick sker på fyllan. Det jobbiga är att många av de roligaste tyvärr är i lite berusat tillstånd. ”This Naked Mind” ligger på min lyssnarlista på storytel nu. Tusen tack för tipset!

kvinna 38: Du har helt rätt i att bakfylla och dagen-efter-ångest inte gör någon lycklig. Men allt det som sker dagen innan gör mig dessvärre lycklig. Det är lite det jag är rädd för att jag kommer att sakna. Jag hoppas verkligen att det är en övergående känsla. Och grattis till tre månader! Det inspirerar mig mycket!

Torn: Du slår verkligen huvudet på spiken. Jag känner igen mig extremt mycket i din gräsklipparhistoria. Det är precis de tillfällena som det är så gott. Och gör hela den tråkiga klippningen kul. Men det är inte bara de tråkiga sakerna, utan även de roliga som ölen förgyller. Jag kan inte ens tänka mig en sommar utan att få bli lite dagsberusad i solen. Ett gäng kalla öl i solens hetta. Jag saknar det bara jag tänker på det. Men jag blir också väldigt glad över att du skriver att du inte ens saknar det. Det ger mig hopp. Jag har nog bara lite för många kopplingar i huvudet som förknippar mina öl med välbefinnande och glädje. Men jag lovar att försöka att inte tänka så långt framåt. Inser att jag redan nu i november månad ser problem med att inte få dricka till sommaren...

Kennie: Extremt bra poäng! Och väldigt elegant uttryckt. Det slutar aldrig med den där goda ölen, utan det slutar när de är slut eller man somnar. För mig finns inte att ta en, eller två, öl och stanna i den känslan. "inte för mycket, aldrig tillräckligt". Det ska jag minnas. För precis så är det.

Jullan65: Ska verkligen kämpa för att hålla ut! Jag har gett mig själv ett löfte om 90 dagar till att börja med och ska göra allt jag kan för att inte svika mig själv denna gången. Om 90 dagar kanske allt är lite ljusare och jag kan/klarar att ta nästa steg.

Till Alla: Stort tack för att ni stöttar! Det är så mycket lättare än att göra det själv. Jag är så glad att jag hittade hit. Imorgon har jag varit nykter en vecka. Så länge har jag inte varit nykter på många år. Inte ens när jag varit sjuk. Tack!

Otroligt klokt av dig att hälla ut ölen! Tillfället gör tjuven tyvärr. Så man ska inte ha alkohol hemma ens.

Chill helgkram ?

Ska erkänna att det inte riktigt blev som jag tänkt mig. Att jag skulle ha ångest hade jag räknat med eftersom jag druckit så mycket som jag gjort för att hålla den borta. Att jag skulle ha sug efter att dricka var också väntat. Inte oväntat heller var problem att somna. Men jag hade inte räknat med att ha ont överallt. Har blivit stel som en pinne och en jäkla malande huvudvärk som jag tror kommer från nacken. Öm/ont som sjutton i höger sida under revben vilket får mig att noja att levern eller njurarna eller något kraschat. Trodde nog i min enfald att jag skulle må psykiskt dåligt men att den fysiska hälsan skulle förbättras. Nu är jag bara mer orolig över min hälsa än jag någonsin varit och projicerar både den ena och andra sjukdomen som kommer att leda till min död. Speciellt levern är jag orolig över. Googlar och letar om info om man får ont i den innan allt skiter sig. Hur kontraproduktivt det än låter så är jag mer sugen än jag varit hela veckan på att dricka något för att släppa dessa tankar och min oro. Konstigt hur hjärnan funkar. Är beredd att skada mig mer genom att använda det som skadar, bara för att slippa tänka på det.

Funkar kroppen så här ologiskt att jag får fler fysiska symtom när jag slutat, eller är det min kropp som rasar ihop? I så fall finns det ju ingen mening med det här. Då kan jag lika gärna bedöva mig själv så jag iaf slipper tänka på skiten...

Förlåt mitt gnälliga och uppgivna inlägg. Har en lite jobbig dag idag...

Det är konstigt hur man vänder kappan efter vinden. Hade någon frågat mig för ett år sedan om Systembolagets vara eller icke vara hade jag sagt att jag tycker hela monopolet är kass. Att det är upp till varje vuxen individ att få bestämma när och var man vill handla. Nu sitter jag här och bara försöker hålla mig sysselsatt tills de stänger så jag inte hinner handla och på så sätt klarar idag och imorgon.

Jag hade också ont på en massa ställen den första veckan. Även under höger revben. Värre då, än när jag drack. Det mesta var borta efter ca 2 veckor. Min teori är att det beror på att blodkärlen varit ” vana” vid tunnare blod pga alkoholen. Och sedan utan alkohol i blodet så töjs blodkärlen ut och orsakar smärtor lite överallt tills dom har vant sig vid det nya tillståndet. (OBS, min teori?) Ont i levertrakten hade jag de sista 2-3 åren. Antagligen pga fettlever som trycker på revbenen. Värken försvann helt efter ca 3 veckors nykterhet och har inte haft en enda känning efter det. På slutet när jag drack var jag övertygad att jag hade cancer överallt, men det var det inte. Men det var nog på tiden att jag fimpade alkoholen, kroppen hade ju knappast blivit bättre av fortsatt drickande. ?

Bra kämpat!

Lite sent hej och välkommen!
Bra råd och tips har du fått, kan bara instämma. Vill varna för ”framtidsfällan” att allt för tidigt börjar oroa sig över nyår, semestern, och inte minst- hela livet. Ta EN enda dag i taget, så lättar oron. ”Okej jag kanske inte klarar aldrig mer eller tre månader” eller vilket mål du än må ha.
Men en dag fixar du. Ny dag nytt beslut. Det hjälpte mig mycket de första månaderna. Ska inte sjunga nån psalm över det nyktra livet (går att läsa om i min tråd för den som har en bra scroll-tumme ?) men sorgen går över, allt landar i lite nya banor. Kroppen mår bättre. Oro för sjukdomar, demens lättar.
Jag kan inte säga att det finns en enda sak som är sämre-som nykter.
När du läser om oss som stretat på ett tag kan det kännas långt borta med ett halvår, ett år. En vecka kan kännas lång. Men fortsätt kämpa som du gör, läs och skriv här, ha TÅLAMOD med dig själv. Kram ?

Jag hade nog också värk i kroppen och mycket huvudvärk. Jag mådde inte alls speciellt bra fysiskt i början av min nykterhet. Huvudvärken satt i flera månader. Alkoholen orsakar en slags allmän inflammation, som nog kan märkas lite varstans. Värken försvinner tillfälligt när vi bedövar den med alkohol, och blir antagligen därför värre i början när vi är nyktra. Det är min teori.

I början var jag bara så fokuserad på att jag slapp vara bakfull. Och att jag kom ihåg hur alla kvällar i veckan slutade ? Ett annat plus var att jag faktiskt började sova bättre redan efter en dryg vecka, men alla är inte så lyckligt lottade. Jag var också helt uppslukad av att lära mig mer om hur alkoholen fördärvar våra kroppar och samhället. Pluggade stenhårt! Nu efter snart 10 nyktra månader är jag helt anti alkohol. Har till och med gått med i IOGT-NTO.

Vad det gäller levern så har den inga känsloceller. Man har inte ont i levern, hur skadad den än är. Ändå säger många att de har ont just i det området, och det kanske kan vara som Torn skriver att en förstorad lever pga fettlager trycker på andra organ.

Du kommer att få många skitdagar framöver, då du undrar vad du gett dig in på. Men efter skitdagar kommer alltid gulddagar, och för varje månad som går blir det allt glesare mellan skitdagarna. Jag lovar. Ta en dag i taget bara.

Kram ?