av Citadell

Citadell
ons, 2020-12-02 - 11:35

Jag försökte under 30 månader vara nära en blandmissbrukare. Först ovetandes och förd bakom ljuset i 16 månader sedan ytterligare 14 månader som stöd. Anmälde hen vid ett tillfälle. Efter sex månader med behandling kommer kallduschen, ”jag har bara tagit paus”. Nu har jag lämnat hen. Jag ger inget mer stöd. Det är svårt. Jag ville hen skulle sluta också för min skull, eftersom jag visste att jag inte kunde stå nära om hen inte gjorde det. Hur klarar man att släppa taget?

Morgonsol
ons, 2020-12-02 - 13:40

Ja är i samma sits. Ingen kontakt på 2 veckor. Ja sagt mitt slutgiltiga. Nu behöver ja ta hand om mig själv för o inte gå ner mig o bli sjuk o olycklig. Ja är redan sjuk i medberoende har det visat sig nu. Viktigt o släppa ut alla känslor för mig. Skriva o läsa här. Gå.på anhörig möten i Al-anon. finns det i din hemstad? Ja har äntligen insett att ja är maktlös in för sjukdomen alkoholism precis som ja är maktlös in för alla andra sjukdomar. Ja är inte frälsaren själv som kan rädda andra. Ja har ju inte räddat mig själv ens. Ja vet inte allt ja behöver för o må bra. Ja tar inte mina behov på allvar. Ser du dig som medberoende ? Du verkar gjort allt för din partner. Det gjorde ja med. Nu är det stopp. Ingen mer hjälp från mig. Släppa taget är så svårt . Dels för ja älskar den friska personen med beroendet men den sjuka personen äter upp mig med sin destruktivitet. Om du tänker på dig själv o jobbar med ditt så kommer du komma på.rätt.väg. är det meningen att bli ni så kanske när ni båda mår.bättre? Tänk att du släpper taget för bådas skull. Ni får båda chansen att tillfriskna på var sitt håll.

Citadell
ons, 2020-12-02 - 18:23

Morgonsol, tack för ditt inlägg. Det värmer! Nej Alanon finns inte i min hemstad. Jo jag gjorde allt och lite till. När det gäller medberoende så är väl alla medberoende till en beroende. Jag har hållit mig frisk och stark tack vare ett eget liv och eget arbete. Lever ensam men har vuxna barn. Det som gör mest ont är lögnerna och total avsaknad av empati. Jag har inte försett min partner med droger eller alkohol eller lånat ut pengar mer än nån enstaka gång. De pengarna har jag som regel fått tillbaka. Jag visste då vad de gick till. Det är två år sedan nu. När jag sa att jag lämnar och ville ha mina pengar, sa han att jag var snål. Det hör till saken att jag betalat för oss båda överallt i två och ett halvt år. Medan hans har gått till bruket. Jag har varit mycket arg och vågat ge utlopp för det. Men IOM att jag släppte taget kom också sorgen. Sorgen över att han vänt mig ryggen lika länge som relationen varat. Jag tror man behöver visa både ilska och sorg. Honom verkar det kvitta vilket. Han har ju delat mig med bruk hela tiden. För mig var han ensam och jag delade inte honom med någon eller något. En sak till jag märkt nu är att det känns så hemskt att bli bortvald. Jag ville han skulle sluta för min skull också. Jag visste ju att jag inte kunde leva med hans hemligheter längre och därmed visste jag att jag måste gå. Jag måste vara stark.

Citadell
ons, 2020-12-02 - 18:29

Morgonsol visst släpper man taget för bådas skull. Jag älskar honom. Det var ju därför jag anmälde honom en gång i tiden. Jag har dessutom blivit allergisk mot lögner och ser direkt om han är onykter. Det finns ingen trygghet och öppenhet där det finns missbruk med i bilden. Därför måste man gå. Man vill ju inte bli sjuk själv. Vid något tillfälle har han frågat om vi inte ska ta droger ihop. Sällan säger jag då. Jag är stark inom mig och nu visar jag det genom att gå också. Jag har inte blockerat honom på sociala medier eller så men måste verkligen hålla mig borta från att kontakta honom. Hur har du klarat två veckor?

Morgonsol
ons, 2020-12-02 - 19:19

Att nu tvingas känna efter alla känslor nu är så svårt o smärtsamt . Dealar med samma känslor som du. Idag kom känslan att känna mig bortvald smygandes. Ja vet att A inte valt bort mig utan det är sjukdomen som valt men ändå !! Det är en sorg o besvikelse. Så som ja lyssnat o haft tålamod med honom nykter som onykter . Pushat att söka hjälp. Ställt ultimatum , uppmuntrat o svarat o pratat med honom dagen efter trots sjuka anklagelser o nedtryckande. Tror han gått igenom hela mitt liv o letat saker att gräla om. För o dan efter säga " det är min fyllehjärna som pratar . Den hittar bara på. Tillslut orkar ja inte mer bara. Varför tillåta mig ta emot psykiskt våld mot mig ? Fått backa tillbaka i mig själv. Inse mina brister. Men vill inte va med mer på denna djävulsdans. Ja blir totalt orkeslös o vilsen o full av ångest varenda dag.

Därför kom ja till vägs ände. Vi hade en deal det sista att behålla kontakten men lägga relationen neutralt tills han tillfrisknar o vi har trygghet o tillit som grund. Utan det går det ju inte bygga. Dealen var att han FÅR INTE ringa mig onykter för ja klarar inte det. Ja blir så illa till mods o orolig. Men sjukdomen struntar i det utan ringt ändå . Så då är det finito. Mitt liv är värt mer än att hans sjukdom ska förstöra det. Ja skrev dagbok o såg hur många sömnlösa nätter ja haft.

Äntligen tagit kommandot ! Ja har blockerat honom därför annars skulle han nog höra av sig. Vi har sagt hej då på ett lugnt o kärleksfullt sätt. Båda har omtanke om varann o vi vill båda tillfriskna o om nåt år vet man inte hur allt ser ut. Ja tror inte han tillfrisknar så snabbt men hur som. Vi har gjort avslut förut innan detta o det var katastrof. Ja var inte redo då. Nu är ja redo därför vill inte leva så här mer

Citadell
fre, 2020-12-04 - 01:36

Morgonsol, detta att inte lyssna på sina egna behov är förödande. Tids nog kommer kropp och själ att säga ifrån.
Så du gör rätt i att ta tillvara på tiden och lägga hans behov åt sidan. Jag fick rådet tidigt, och har nog skött mig hyfsat bra, men man får inget tillbaka av det man investerat. Medan han finns i tankarna 99% av tiden är vi bortglömda 99%. Det måste finnas en balans i vad man ger och tar. Man ska inte behöva be om bekräftelse och ömhet. Man vet ju att den finns där bak masken av drogpersonligheten, men vi existerar ju 24/7. Att ständigt vara nr 2 tär på självkänslan. Missbruk är ju ingen hit för sex och kärlek heller precis. Nej vi gör rätt i att ta avstånd från bruket men inte personen. Heja på!

Morgonsol
ons, 2020-12-02 - 19:25

Apropå allergisk. Samma. Bara tanken på hans röst när han druckit gör mig äcklad. " ja är spiknykter" o " Ja är inte full" o allt gormande att ja är elak som sover när han behöver mig osv osv. Så egoistisk så det är inte vettigt. Så taskig mot mig som haft sånt jävla tålamod med en vuxen människa som skyller ifrån sig allt på mig o alla andra. Nej enough!! Ja värd mer än så. Lögner spyr ja på. Vad är det o inte kunna lita på.sin partner? Usch. Nej. Går inte o bygga ihop med en sån sjuk person

Citadell
fre, 2020-12-04 - 01:38

Vi har också haft uppbrott. Det har inte fungerat. Hans bruk har eskalerat då så då är man ju livrädd. Ringer för att kolla om han lever i princip. Då har jag godtagit kontakt även om han varit onykter. Tyvärr har behandling inte hjälpt att motivera honom. Han är riktigt elak manga gånger. Visst, det är drogen som talar men den har talat klart med mig. Borde nog också blockera.
På vilket sätt är du medberoende menar du?
Jag har väl mest sett till att han lever. Bjudit på mat mm. Det skiljer många år mellan oss så jag tror inte på någon gemensam framtid för oss. Men om jag lyckas hålla mig borta från honom hoppas jag att han tvingas vakna.

Morgonsol
ons, 2020-12-02 - 20:29

Så klok du är, tycker jag!
Å känner igen mkt i det du skriver med. Inget verkar bita på våra alkoholister! Enda är o leva sitt liv ja. Medberoendesymtom ja har är att ja lever mitt liv genom honom, men att man låter honom uppta så stor del av livet. Svårt att sätta gränser. Låter inte mug själv vara huvudpersonen i mitt liv utan lever vid sidan av honom o hans sjukdom. Sagt till honom vad han ska göra men har inte insett vad ja eg behöver. Ska säga att ja är uppvuxen med en förälder med psykisk sjukdom o det vqr där ja gav upp mitt egna jag. Nu har ja fått bekräftat att ja beter mig likadant . Vill få mitt liv tillbaka nu. Ett liv ja aldrig tillägnat mig själv i första hand

Morgonsol
ons, 2020-12-02 - 20:32

Tron på att ja kan rädda en annan är också typiska medberoende drag. Man försöker kontrollera andra istället för o lägga fokus på sig o det man faktiskt kan påverka- sig själv. Lever lite i en illusion kan man säga

Tröttiz
ons, 2020-12-02 - 20:37

Ganska direkt insåg jag att jag inte kan kontrollera annan persons drickande, fick tidigt höra "... jag dricker när jag vill ..." Hm. Just så, end of discussion.
Inser också att jag inte kan förändra någon. Vad jag sedan jag medvetet tänker är dock en annan sak ... ?

Morgonsol
ons, 2020-12-02 - 20:44

Tröttiz min A har mer spelat på offerrollen att han vill intr dricka o fått mig att engagera mig vikket gjort ja trott ja faktiskt kan hjälpa honom. Han vilselett mig där tror jag. Han mest glad över uppmärksamheten men spelat ut mig tror ja

Citadell
ons, 2020-12-02 - 21:08

Jag lär mig hela tiden. Jag kunde inget om detta förut. Har varit förskonad. Det skiljer som sagt mycket i ålder mellan oss men det har inte spelat nån roll för stark kärlek. Men man måste älska sig själv mer eller iaf lika mycket.