av alk0

alk0
tors, 2020-12-03 - 12:43

Snälla, jag vet inte riktigt vart jag ska vända mig och skriver därför här.
När är blir alkohol intaget ett missbruk/problem?
Min sambo, enligt mig, dricker alldeles för mycket. Det är MINST en starköl om dagen, är det så att han inte har en öl hemma så måste han exempelvis ta en rom.
Vet han att han är ledig dagen efter (han är egen så kan välja lite ibland) så går han och köper på sig en kasse som han dricker upp samma kväll. Det är ALLTID öl på helgerna ca 6-10 stycken om vi bara sitter hemma. Är det fest så har han inget stopp tills att han blir alldeles för packad och måste åka hem eller så försöker han få tag på narkotika så han ska bli "pigg" och kan festa vidare. Detta är självklart inget som jag accepterar och vi har haft oändliga bråk om detta.
Han blir även elak när han druckit och slänger ur sig så onödiga saker som sårar. Han tar dumma beslut när han dricker och tänker inte på konsekvenserna av det. När han dricker så skyller han ibland på att han inte mår bra, eller att jag är orsaken, eller att det är fest, eller att det är helg osv. Ni förstår.
Jag är själv uppväxt med föräldrar med alkoholism och de drack inte ens varje dag eller varje helg men var ändå alkoholister.
När jag säger att jag tycker detta börjar bli ett problem så är det mig det är fel på? Är jag helt ute och cyklar eller finns det nåt i min text som talar för att jag har rätt?

Backen123
lör, 2020-12-05 - 10:25

Du har svaret i din text, det är ett missbruksproblem, du far illa av det, du har sagt till och han struntar i det. Och det är ju inte ok eller hur? Det är skönt att fortsätta skriva här, jag skriver ofta om specifika situationer för att få orden framför mig, se hur tokigt det är. Vi som är här förstår vad du gör igenom, och glöm inte bort att det är inte ditt fel ❤

Citadell
lör, 2020-12-05 - 12:15

alko. Självklart är detta missbruk. Där missbruk finns är medberoendet inte långt bort. De är olika sidor av samma mynt. En missbrukare anpassar sig inte, inte heller lyssnar de. När man som närstående anpassar sig och lyssnar och ställer krav man till slut inte orkar följa upp är medberoendet nära. Att sätta gränser är a och o. Och jättesvårt. Försök att hålla dig ifrån honom när han är i bruk läs missbruk. Alkohol och droger är ingen bra kombo. Beroende på drog ändras personligheten. När medvetandegraden sänks och bara elakheter kommer ur munnen på dem vill man inte vara nära. Själva minns de ofta inte vad de sagt eller hur illa de betett sig. Det blir kränkande för båda. Hålla avstånd ska vi ju i Corona tider, men speciellt i nära relationer där missbruk finns. Hoppas jag sagt nåt vettigt. Kram och lycka till! ?

Åsa M
lör, 2020-12-05 - 18:50

Lyssna på din instinkt, är mitt råd. Om du känner att han konsumerar för mycket så är det varning nog.
För mig tog det 5 månader att lägga ihop ett och ett och få det till två. Jag förstod inte att han var alkoholist fler än en kompis konstaterade det och jag började räkna hur många glas vin han drack på en kväll. Först då fattade jag de konstiga samtalen vi haft, hans beteende jag undrat över och allt gråtmilt prat om att hans liv var för jobbigt. Först då fattade jag att han helst ville ha NÅGON för att slippa vara ensam, det var inte MIG han ville ha.
Sjukt jobbigt att inse men jag sa ifrån att nu kan jag inte stå bredvid och titta på mer.
Om du känner obehag så lyssna på det! Säg det. Artikulera känslorna. Lyssnar han inte så måste du avgöra om obehaget är värt att agera på eller inte.

alk0
mån, 2020-12-07 - 10:44

Tack för era svar. Det känns "lättande" att höra att det inte bara är jag som har fått för mig något som inte stämmer. Känner mig väldigt tom bara just nu. Igår när jag drog upp det här ytterligare en gång låg han och skrattade mig rakt upp i ansiktet och jag kände mig så jävla liten, då hade han också druckit ca 6-7 öl under kvällen. Men innan han började dricka så sa han "Jag lovar att jag inte ska köpa fler öl under veckan".
Han ska på julbord på fredag och jag har en oro i hela kroppen. Jag vet att det inte ska vara såhär och jag hoppas hela tiden att han ska ta till sig det jag menar. Jag bryr mig om honom och är orolig och säger inte detta för att "begränsa eller kontrollera" honom. Känner mig så maktlös och liten bara.

Nordäng67
mån, 2020-12-07 - 13:19

hit till Forumet. Så bra att du har börjat sätta ord på allt som händer i ditt liv och hur det känns. Känner igen mig i den där oron du känner inför att din man ska på julbord. Har själv haft en särbo som hade problem med alkohol intaget. Jag var jämt orolig och försökte förebygga och parera. Försök tänka att det är HAN som ska tänka dom tankarna. Och det är HAN som ska oroa sig för sig själv. Du tar över hans oro, problem och ansvar. Jag blev helt utmattad, kände mig jämt ledsen, arg och besviken. Låt honom trampa i klaveret och själv reda upp saker. Kanske kan du planera något eget som distraherar dig och också skapar positivt för dig själv. Jättesvårt är det men det går att börja gå på sin egen väg. Kram