Hej alla! Kände för att titta in på forum idag. Känner att "Det vidare livet" passar mej bättre nu än "Förändra sitt drickande". Jag vill inte förändra mitt drickande, är väldigt nöjd med mitt nyktra liv. På fullt allvar, jag önskar aldrig att jag kunde dricka "normalt", det är bra så här. Tänker väldigt sällan på det som var. Tiden går och jag har nog förlåtit mej själv för det jag gjort, för tiden jag slösade bort. Däremot är jag stolt över den jag är nu. Att jag alltid är nykter, att veta att jag alltid är redig och klar. Med gamla sjuka föräldrar vet man aldrig när man behöver rycka ut.
Det är svårt att tro då man kämpar med missbruk att det kommer en dag då man inte längre är sugen. Jag har varit på semesterresor, bott på all-inclusivehotell tom utan att ha en tanke på att jag missar alkoholen. Första gångerna kändes lite grann, lite vemodigt på nåt sätt. Att jag är annorlunda. Men numera könner jag mej annorlunda på ett bra sätt. Det är naturligt för mej och alla i min omgivning.
Det har inte alls tagit fyra år att nå hit, inte alls. Minns inte när jag senast kände nåt sug.
OM jag tänker mej att jag skulle dricka så känner jag direkt, fortfarande, att ett glas vore inte nog, inte två heller. Efter så här lång tid vet jag att jag aldrig skulle klara ett måttligt drickande. Har aldrig haft ett måttligt förhållande till alkohol. Jag skulle supa ner mej direkt, snabbt.
Därför är jag tacksam för mitt beslut att aldrig, no matter what, dricka alkohol igen. 0,5% är det starkaste. Persist, and time will work in your favor.
Trevlig sommar alla gamla och nya vänner! Skålar i bubbelvatten med lite hallonsaft, mitt nya rose'vin.
Santorini

Hej santorini! Så fint att se ett avtryck från dig! Härligt att det går bra för dig, för mig också. Jag har på allvar tagit itu med maten och lämnat alla triggers. Jag är övertygad om att det är samma sjukdom med ett annat utlopp. Jag blir lite varm i hjärtat när jag minns allt vi delat.
Allt gott till dig / mt