av Fridens

Fridens
sön, 2020-12-06 - 09:47

Har en anhörig med problem och jag vet inte längre.. gränsen är nådd känner jag. Det har alltid funnits mycket alkohol för honom, men ändå på gränsen till att det fungerar som ett ”normalt” liv. Igår körde personen full och han har inte ett minne av att detta hände.
Jag själv känner att jag bara vill ta avstånd till allt detta nu. Men samtidigt måste personen ta tag i sina problem innan han skadar sig själv eller någon annan. Vad ska jag göra. /Ledsen

TappadIgen
sön, 2020-12-06 - 19:26

Att köra bil full är väldigt allvarligt! Här ser du dock en skillnad mellan alkoholisten och festprissen. De flesta som har druckit för mycket har någon gång gjort något dumt. Alla har såklart inte gjort något lika allvarligt som att köra rattfull, men en del har gjort ännu värre.

Den vanliga festprissen inser med grav bakfylleångest att det han gjort äventyrat hans egen och andra säkerhet och att han måste sluta dricka alkohol för att förhindra att det händer igen. Alkoholisten skäms nog över det inträffade och vill ha det ogjort men försöker att lösa det utan att sluta dricka alkohol.

Vet ju inte på vilket sätt du är anhörig. Ofta kan det vara lönlöst att försöka få någon att göra förändringar i deras alkoholvanor innan de är redo själva. Men jag tycker nog ändå att man ska försöka. Hur vet jag inte. Kanske är personen inte mottaglig, som sagt, men kanske om det finns en liten del av hen som känner att hen behöver göra förändringar som förstärks med hjälp av omgivningen.

Citadell
sön, 2020-12-06 - 21:23

Fridens. Förlorade han körkortet? Har en vän som körde drograttfull och blev av med körkortet. Efter 1.5 år åkte han fast på stan när han rökte hasch. Jag talade med honom men inget hände. Väntade i ytterligare 6 månader. Fick till slut anmäla honom för social tjänsten. Efter ytterligare ett halvår i behandling har inget hänt. Har lämnat. Man kan inte ändra på nån annan en mm. Jag lade 2.5 år på honom. Vad är du beredd att lägga? Anhöriga kan man ju inte överge...förstås.

Fridens
mån, 2020-12-07 - 02:00

Han ”klarade sig” denna gången. Han blev inte stoppad av någon polis.. det jag tänker på mest är att det kommer väl ske igen och då kanske han skadar sig själv eller någon annan!! Oförlåtligt!
Jag kommer aldrig kunna överge eller ta avstånd helt. Men det är känslan just nu.. besvikelse och ilska.
Jag vet inte hur han ska kunna inse hur stort problemet är. Han behöver ju själv få insikten för att det ska kunna ske en förändring..
har inte pratat med honom idag, så vet inte hur hans tankar har gått under dagen.
Otroligt svårt.

Stabil99
mån, 2020-12-07 - 06:27

hej!
Jag känner igen mig själv i det du berättar,är själv alkolist sen unga tonnåren,idag 50 år.
Jag har idag varit nykter i 13 dagar och går på AA vilket passar mig.
För 13 dagar sen körde jag själv bil berusad och fick någon form av upplevelse dagen efter då jag såg bilen stå där med punktering på två hjul,ALDRIG MER ALKOHOL vad det första jag tänkte.
Mina erfarenheter är att ingen kan bestämma vad en alkolist ska göra eller inte göra,man avgör själv hur man lever.
Alkolismen är en sjukdom och då behöver man alkohol som medicin för att må bra.
Personen i fråga måste själv bestämma sig för att sluta dricka.
Tänk på dig själv och hur mycket du orkar stötta,men dra inte ner dig själv i detta.

Finns där som stöd om du orkar,men personen i fråga måste själv bestämma sig för att sluta dricka.

Fridens
mån, 2020-12-07 - 19:39

Tack för att du delar med dig! Så viktigt och värdefullt att få läsa andras erfarenheter kring detta när man själv inte riktigt kan reda ut tankarna man har. Jag har fortfarande inte pratat med personen ifråga.. jag förstår verkligen att förändringen kan bara komma genom att han själv inser problemet. Detta är en nära anhörig till mig så jag kommer alltid finnas där när det behövs.. men samtidigt har det känts skönt att hålla lite avstånd just nu efter händelsen i helgen. Jag kanske mest bara skriver lite luddigt.. men känns ändå bra att jag hittade hit till detta forumet.