av Backen123

Azalea
sön, 2020-11-22 - 21:34

Håll er med dig om att jobbigt att ändra hela livet som man hade tänkt sig och sett fram för sig. Men allt annat är bättre än det vi hade även om det ibland gör en förbannad, ledsen, sorgsen och lite bitter.
Vi får försöka lipa lite och få ur det ur systemet sen kan vi se fördelarna på valet vi gjort.
Dem kan vi aldrig förändra och de kommer förmodligen aldrig göra nån förändring.

Så ikväll blir det en romantisk komedi lite virkning för mig och helt enkelt strunta i allt som har med min numera exman att göra.

Hoppas du också kan ha en myskväll med dina barn och njuta för stunden??Kramar Azalea

Backen123
mån, 2020-11-23 - 00:06

Vi har verkligen haft en bra helg igen jag och grabbarna, långpromenad ut i skogen och upp för ett berg bla, dom kör med sin otränade mor ? Jag skrev under dagen till min mans ex, gruvat mig men sen när svaren kom så var det otroligt befriande, nu kan jag släppa det där. Fick veta om hur hon kämpat.
Jag ångrar inte en sekund att jag gick, jag har det oförskämt bra. Men att hålla fanan uppe inför barn och pyssla, ladda om, fixa jul känns så förbannat tröttsamt, inte deprimerande för det hade jag varit om jag bott kvar. Men jag har inte det i mig just nu, att bygga upp ännu ett hem, jag har rört på mig så många gånger i mitt liv så det är slut på engagemanget, det är nog så jag menar. Tänker som många skriver att inte ha kontakt och det ska jag verkligen inte ha, vilken skitstövel han har varit. Gruvat mig för att barnen far till sin pappa nu, en hel vecka men kom på den genialiska lösningen att köra 2 dagar i stöten, pappan var skeptisk barnen sa jaaaa, pappan kommer att ändra sig. Vi har haft så förrut och jag rekomnderar det varmt. Sov gott alla fina människor, som sagt vi krigar vidare en annan dag ?

Backen123
mån, 2020-11-30 - 22:48

Jag sms mannen ikväll om att komma till mig på förmiddagen för att prata ut det praktiska och framtid, han svarade att han kommer. Mådde så dåligt idag, vet inte varför men har känt så sedan förra söndagen, känslan av att jag orkar inte mer. Känslomässigt slut, mycket på jobb då jag är arbetsgivare, sorgen över den här tiden och allra mest känslan av att ha misslyckats och att han har träffat en ny. Vi är märkliga vi människor, han har sjukdomen och har betett sig svinaktigt men det är jag som tycker jag misslyckats. Rädd att jag kliver in i medberoendet bara han kommer hit, med frågor hur mår du, har du ont blabla. När jag (tror) jag vill säga att jag vill skiljas och att han ska lösa ut mig... Det säger gärna, känslomässigt har jag inte en aning, vill ju så gärna träffa mannen jag sa ja till, vår förälskelse hann inte ta slut, vårt liv tillsammans blev bara skit pga av den där jävla sjukdomen. Läser på andra sidan, man behöver ju inte vara ett rikssvin dygnet runt bara för att man har en beroende sjukdom. Usch håller tummarna att det blir bra i morgon, att jag kan läsa in känna in och låta han ta ansvar också över samtalet. Tänkte ju inte höra av mig, ville han skulle göra det men icke, så det ligger inte för mig för jag vill reda ut, få bli befriad från mina lån och frikopplad. ?

Självomhändertagande
tis, 2020-12-01 - 17:36

Hej, jag har tänkt på hur det går för dig. Har inte varit så aktiv här, endast en stund då och då. Har lyssnat på mina behov om att prova våga leva livet igen på riktigt. Och det är intressant hur det är. Hur vi människor söker upp varandra och verkar behöva lära oss av varandra hela tiden. Jag blev kär i en man som har barn med en alkoholist. Vad är oddsen. Jag behövde backa, meditera och lyssna in. Vet inte vart det här innebär. Jag är i det som är. Just nu låter jag corona stå i vägen som ett hinder. Jag leker inte med livet eller vården. Om det är en man som jag ska fortsätta träffa så klarar vi att vänta en stund med att ses. Och jag tycker att det är sunt. Att landa med sig själv. Och upptäcka mönster, behov och se vad som händer, hur en vill ha det och hela tiden öva. Öva på att mötas, hitta balansen och låta tiden ha sin gång och landa i det som är.
Det var inte meningen att jag skulle skriva så mycket om mig. Jag tänkte skriva till dig att det var fint att höra om att du går vidare på en bra väg. Jag håller tummarna för dig!

Backen123
tis, 2020-12-01 - 23:11

Han är på botten, trodde han var det förra året den hör tiden men det gick tydligen att komma djupare, kotfrakturen som ger hemska smärtor ännu, depressionen och oron över framtiden med hans egna företag och så en beroende sjukdom på det och så gick jag, ja det är klart att han mår fruktansvärt dåligt. Han gråter, vi grät, jag nådde fram under hela samtalet, behandlingshem, AA, att inte ge upp. Att välja livet annars slutar det på parkbänken. Han åkte hem, och vi skulle höras, ville han skulle fundera över vad som sagts. Ikväll så är det beroendepersonen som talar, inte druckit men nu är det inte aktuellt med nånting, utan han stör ju ingen... pratade med hans chef på vägen hem, och jag sa gör vad ni vill. Med det vill jag ha sagt, jag gör det jag känner för, ibland vill jag lösa problem( ofta), ta kontakt för att snabbt backa därifrån när jag ser eländet. Åka hem mysa med pojkarna och känna mig lycklig i tanken över att jag slipper sitta i det där nu, jag vet ångesten kommer att komma tillbaka, men just nu 2 steg framåt ? för mig funkar det att be om hjälp av en högre makt och idag när jag åkte ifrån honom sa jag att nu kliver jag av för den hör gången högt för mig själv i bilen, precis då for ett stjärnfall framför mig och jag tackade för tecknet att jag kan lita på den högre makten, vilsamt ⭐❤

Självomhändertagande
mån, 2020-12-07 - 17:01

Du bad till en högre makt. "Precis då for ett stjärnfall framför mig och jag tackade för tecknet att jag kan lita på den högre makten, vilsamt"
Det är när vi formulerar oss för det vi vill, som vi kan få det. Det är då vi ser det.
Jag tror att det funkar så.
Att tillämpa SOAS i det som sker just nu. Stanna upp, observera, acceptera (det som sker här och nu), svara eller släppa taget, om det som sker just nu.
Och detta kan vi öva på i varje ögonblick.
Ta hand om dig!

Backen123
mån, 2020-12-07 - 22:48

Känns som jag inte gör annat, liten by det här, mitt ex väljer att stanna kvar fast han kommer 45mil härifrån. Jag blir uppdaterad av allt vad han gör från olika håll och Facebook. I helgen bjöd han in ett par vänner till oss att baka tunnbröd, dom vet om problemet men sa senare till vårt andra umgänges par vi drack bara 3 öl under hela dan. Jag blir galen av sånt, så dumt och jag är inte vän med dom längre.. Men det tar energi för jag blir arg och stressad över att tror dom mer på honom. Ännu förra veckan fick jag höra han kört full till affärn mitt på ljusa dan. Åh jag försöker så att vara i tanken, släppa men det går några varv innan jag kan göra det. Vi kämpar vidare ??

Backen123
tis, 2020-12-08 - 21:48

Citadell, vi är inte vänner på sociala medier, men vi har gemensamma vänner som delar och därför får jag vetskapen och så triggas jag igång. Bla så har han sökt upp mina närmaste vänner för att söka jobb på deras företag, fast han har gjort bort sig och det gör mig både beklämd och frustrerad. Han klev in i min umgängeskrets och vägrar kliva ur fast ingen vill ha honom där, svårt fall ?

Citadell
fre, 2020-12-11 - 13:31

Backen. Det låter riktigt jobbigt. Du kan ju såklart inte vara utkastare när han ger sig in i din umgängeskrets. Det hela visar väl hur omedveten han är. Du däremot är både medveten och stark ???

Backen123
lör, 2020-12-12 - 13:19

Vi bor ju så nära, och i morse såg jag att hans bil inte var hemma. Den hade inte varit hemma över natten.. .. Det gör så jävla ont, har han träffat nån nu? En väninna sa för nån vecka sedan att räkna med att det kommer gå fort för honom att träffa nån ny, så jag har varit förberedd men ändå inte. Han behöver någon, aldrig varit singel men alk.terapeuten sa att det kan visst funka nåt år bra men han är så sjuk så det kommer inte funka så länge. Känslan av övergivenhet, att han går vidare, otrohet är inte kul, fast det är ju jag som gick, som sa att nu vill inte jag mer. Men men, vi har inga barn tillsammans och inte har jag kastat bort hela mitt liv på honom heller. Men där tror jag den psykiska misshandeln ger sig till känna, det där som hann hända under vår period tillsammans och det är därför jag upplever sån stress över det, kan inte sätta ord på vad den exakta känslan är, bara en massa ångest. Mitt andra jag är ju rätt nöjd med tillvaron, hon som tar ett glas vin, spelar musik, känner framtidstro och som funderat över att flirt skulle vara trevligt ?

Självomhändertagande
lör, 2020-12-12 - 16:33

Det är intressant att läsa i denna tråd. Just nu. Jag tänker på hur det är. I hela vårt samhälle. Det är så vanligt med missbruk och många lyckas dölja det. Det vet ju vi som skriver här.
Jag tänker på att det är väl ändå bra att han prövar få jobb, även om det är där dina vänner arbetar. Jag vet hur svårt det var för mitt ex som också frågade vänner om arbete på deras arbetsplatser. Men om ingen hjälper den som ber om hjälp. Hur ska det då gå? För vi berörs ju alla. I olika roller. Och det som är det värsta är ju skammen, som finns där, fast den inte borde finnas. För det är den som gör det så svårt, att få hjälp liksom att be om hjälp.
För din del så känner du till vad som triggar dig. Bra att du vet det. Det är tråkigt att du upplever den situation som du upplevt med dina vänner. Och samtidigt så tänker jag, undrar om någon av dem sitter med liknande problem. Och den kanske inte ens vågar säga något. För missbruket finns ju överallt, eller andra problem som inte är så lätt att prata om.
Jag känner igen mig i den känslan. Med att sitta med människor en inte mår bra av. Jag väljer bort dem. Jag väljer ensamheten före. Jag väljer att umgås med mig själv istället. Och göra det jag kan och det jag tycker om.
Så mycket bättre. Och jag läser dina rader "Mitt andra jag är ju rätt nöjd med tillvaron, hon som tar ett glas vin, spelar musik, känner framtidstro och som funderat över att flirt skulle vara trevligt ?" Och jag gratulerar dig att du faktiskt redan är rätt nöjd. Fokusera på det. Och fortsätt öva. Låter spännande med flirt. En dag så träffar du en man som du får uppleva livet med. Som du önskar! Du kämpar på bra! Njut av det.

Backen123
lör, 2020-12-12 - 21:00

Ja det är hela tiden hit och dit i mitt inre, ena stunden som bra andra stunden, ångest och en längtan efter han som jag blev kär i... Så är det väl för många som blivit lämnad eller valt att gå pga av olika anledningar. Så det är nog bara att rida ut, en dag i taget. Men att han söker jobb igen efter en märklig uppsägning han gjorde, har han ingen skam i kroppen. Den ena av delägaren gav honom en jättechans och den sumpade han ordentligt pga av fylla, sms med en kvinnlig kollega samt att denna delägare med fru var värdpar på vårat bröllop och jag är gudmor till deras barn, så dom vet allt, är besvikna. Så det är ju det här som blir så grötigt. Om han bara kunde flytta härifrån, jag vill inte springa på honom på affärn, inte att mina barn ska fundera över varför finns han inte kvar, han som blev extrapappa och nu bor kvar i vårt hus 1km härifrån, jag behöver distans och det får jag inte på en by med 300 pers

Backen123
mån, 2020-12-14 - 11:46

Idag skrev jag till mannen att det är jobbigt, att det är sorgligt att våra drömmar inte blev av, att vi inte orkade kämpa mer. Och att det är nog bara kärlek som kan göra såhär ont. Får till svar, att ja det är jobbigt. Kändes skönt att han får en påminnelse att det är tufft för mig, så kan han inte ducka för det heller oavsett om han träffat en annan nu och att beslutet om att gå inte var enkelt utan helt enkelt för att överleva själsligt

Azalea
tis, 2020-12-15 - 06:59

Att kastas mellan känslorna är så jobbigt. Tycker det var bra att du var tydlig om hur du känner det. Jag sa samma till min man i fredags och det var skönt men blev ickså väldigt jobbigt.
Jag oroar mig också efter som vi också bor i en liten by. Det blir ännu svårare att släppa och gå vidare om man stöter på honom hela tiden.
Alla känner alla och jag gilla inte allt prat som blir oftast av de som bara gottar sig.

Må väl och vi får hålla varandra i handen genom detta.
Kram Azalea?

Backen123
sön, 2020-12-27 - 00:44

Bjöd hem mannen på brunch igår för att träffa mina barn, tycker det känns rätt så dom slipper springa på varann på affärn, det är ju ändå deras bonuspappa. Och jag tog ansvar för dom. Sen kändes det bra att vara snäll, han har suttit själv hela julen. Vi kom in på behandling och jag sa att jag vet att hans jävlaranamma skulle fixa det, och att det är behandlingshem som gäller. Han är nära och jag håller så tummarna. Det är det här livet du väljer bort, kanske inte med mig men kanske med nån annan. Jag känner mig vuxen, att våga vara i att jag tar ansvar för mig så får han ta ansvar för sig.

Backen123
sön, 2021-01-03 - 18:39

Idag for jag till mannen med hönsmat, han hade hört av sig att det höll på att ta slut. Han bjöd på kaffe, och jag frågade om huset, hur det blir. Ja det ska säljas bara hans rygg har läkt ( det kan ta år) jag är tydlig men börjar samtidigt känna mig rädd, tänk om han blir galen och slår... Han tycker vi ska skriva under papperna om skilsmässa, som om något förändrats tänker jag. Han menar på att jag hade aldrig velat ha honom, aldrig velat bo där osv och jag sa du vet hur ledsen jag har varit. Han menade hur jag svek honom under behandlingen, att jag inte va nykter( va på 3 sedan länge planerade tillställningar så jag hade sabbat för honom, men inte en tanke vad han sabbat för mig. Jag begriper inte var det inte finns nån jävla självinsikt. Och nu fnyser han åt behandling, att det var ett jävla tjat om det, som ett mantra som han sa. Han berättar om sitt maniska beteende som nu lagt sig, om operationen som kanske ska bli av för att laga ryggen. Han har nu inget kvar och han kämpar på liksom, vill inte ta kontakt med sponsor.. Och så, " du bryr dig nog inte" jag svarar " jag har gjort, men inte nu längre, försöker låta bli" men som sagt jag lindar in det försiktigt, vill inte han ska bli arg och i själva verket så vill jag bara säga att du har ställt till med alltihopa det här, men det är ingen idé, han fattar det ändå inte ändå. En del av era män sms förlåt, kom tillbaka, jag lovar etc visar sig från sin bästa sida. Inte min ex man, han fortsätter visa sig från sin sämsta sida och så är han besviken på mig. Det är något som inte stämmer, det är något jag inte kan sätta fingret på, nån intuition som jag inte får grepp om... Känns (vet) han ljuger bara han öppnar käften, helt övertygad om att han har kontakt med kvinnor och äcklar sig via telefon, sett spåren. Han är ute och kör skoter, men det gjorde så ont i ryggen. Han gör saker, men kan inte åka hem till sin hemstad för han klarar inte av det för ryggen. Det är som sagt skitsnack på skitsnack och han tror inte jag vet el ha sett.
Dagboken fylls på, så skönt att sätta orden på plats och läsa sen. Tackar igen min lyckliga stjärna att jag bor här med mina barn, själv ?

Nordäng67
sön, 2021-01-03 - 19:08

satt gränser runt dig själv och dina barn. Om det är till någon tröst: mitt ex sa heller aldrig förlåt. Har varit väldigt ledsen för det både när vi var ihop och länge efter. Han pratade också skit om mig och "berättade" för andra hur svekfull jag var som inte stod kvar vid hans sida. Jag har även, precis som du, fått skulden för hans supande. Tror det är dels som du säger, avsaknad av insikt. Men också skam, dom vill skylla på någon annan och då lättar skammen. Bättre att fokusera på sig själv än att analysera sitt ex har jag kommit underfund med. Men så vet du att du inte är ensam. Kram