av Vjlo

Vjlo
tis, 2020-12-08 - 15:09

Ja det var smart, jag hade nog inte gått så raskt o långt idag om det varit för egen maskin bara. Alla möten passar inte för det, men nu var det ett ganska informellt avstämningsmöte ; och gissar att säljaren/konsulten summerar o drar fram nått som jag råkat säga som han kan spinna vidare på ?

Och bra idé att kanske ta promenad telefonmöten så. Ska lägga det på minnet. Går ju göra så även om det är videomöten också; en del i alla fall

Hmm... Dags fundera över hund kanske?

?

Vjlo
tis, 2020-12-08 - 18:55

Hej Mic,
Bra med perioder utan problem, och ibland blir det lugnast bara låta de vara så, inte prata sönder “streaket”, perioden där det fungerar. Låt så vara :)

Men ...

Jovisst, jag håller egentligen med, att det bästa vore att köra in i kaklet även med snusdosan.

Att ta medicin... som påverkar något i skallen har jag varit extremt skeptiskt till i hela mitt liv, och är nog försiktig o skeptisk fortfarande. Men men... nu ersätter pillrerna i princip nikotinet och gör det svårare för nikotinet att fästa där det gillar vara i hjärnan, så det fick mig vekna lite...

Kanske finns en tanke att få lite insikter om hur det är att söka hjälp via sjukvården, t.ex. som en del med alkoholbekymmer behövt göra för att klara av att börja tillnyktra? Allt går inte med viljestyrka enbart. Och ibland...

En bit är att jag inte på några villkor vill äventyra min hela resa för att bli av med just snuset. Sedan - nä jag har ingen ork att ta en 2-3 veckors fight där allt är skit, avtrappningen som jag gör nu är verkligen uppskjuten smärta, det kommer i omgångar när man slutar snusa, eller när dosen ändras. Men, det är inte mer än vad jag klarar av eller orkar, och det är kontrollerat, begränsat till 12 veckor.

Just nu är jag inne på första veckan utan snus - och min sköterska sa det var okay suga på mindre mängd nikotintabletter när det är som värst. Så då gör jag det, inte alla 10 kvarvarande veckor, men kanske 2-3, tills jag känner att ja, snusdosan behöver jag inte söka eller sakna längre...

Jag kommer inte kliva av den här resan utan låta det bli 12 veckor, om det inte stöter till hemska komplikationer... Sen funderar jag såklart om det är värt hålla på alla tolv veckor...

Mängden nikotin i kroppen har i vilket fall sjunkit dramatiskt sedan jag började, och den ska fortsätta skruvas ner.

När jag var o handlade idag var det skönt att gå förbi kassan utan att behöva toppa upp snusförrådet. Ja, jag vet jag har annat i kroppen just nu som gör störtlandningen mindre jobbig, men är på väg... :-)

Sen såklart, vet inte sköterskan om vad jag slutat med tidigare i år så hon vet inte hur tjurig och beslutsam jag faktiskt kan vara att sluta med något. Dock... som sagt, det är skönt få mjuklanda i detta.

Vad är man utan sina missbruk? Ja, jag hoppas jag är mindre kick-sökande, och mer förnöjsam, och sann och ärlig med mig själv och andra. Jag tror jag gett upp tanken på bli perfekt, så mer sann är nog viktigare än perfekt.

Dessutom - mer arg ibland också, för det finns situationer jag faktiskt har rätt vara arg märker jag, för jag har ett värde och en plats.

Utan mina missbruk? Ja, hittils är jag mindre skamfylld och mindre säker på att allt löser sig snabbt. :-) Det är okay att det här tar 10-12 veckor att landa ut innan medcinen tas bort (hm och då tar det väl 10 veckor till *skratt*), men må så vara. Det tog massa veckor innan jag började känna mig stabil mot alkoholen i somras.

Må gott, och kämpa o lev :-)

Kul höra från dig!

Vjlo
tis, 2020-12-08 - 20:00

Mic,
Det är lugnt, jag tog inte illa vid mig, det är chill.

Vi har olika prioriteringar olika saker vi fastnat i osv :-) Vill alla må bättre.

Det är så sant att snuset - och alkoholen inte var o är grundproblemet, det var porren. Och massa mognad som krävdes för mig innan jag ens kunde komma till nätet och börja släppa greppet om de tre sakerna :-) Lång resa har det verkligen varit...

Och - alltså, ditt perspektiv att köra stenhårt är som jag skrev *egentligen* det rätta. Hade jag gjort en kortare resa, o utan det där med dator o nät som kom emellan, utan "bara" alkoholen o snuset, så hade jag nog prioriterat på ett annat sätt.

Kämpa på och lev! :-D

Torn
tis, 2020-12-08 - 21:59

Enligt mig så gör du helt rätt som försöker sluta med snuset på det sättet som du gör. För mig är snuset ett ickeproblem om man jämför med alkoholen. Jag var inte beroende av porr, men av datorspelande. Det försvann konstigt nog som i ett trollslag samtidigt som jag slutade dricka. Men om det inte hade gjort det, så hade det gått före snuset att bli av med. Det satt liksom i hjärnan, snuset ägnar jag inte en tanke åt. Nu först funderar jag på att i första hand försöka dra ner på snusandet.

Tror faktiskt att jag har snuset att tacka för att jag har klarat den här resan så här långt utan ett enda återfall. Men som sagt, det kan säkert vara olika från person till person.

Ha det bra! ?

Kennie
tis, 2020-12-08 - 23:20

Det här du skrev gjorde mig väldigt glad att höra:

"Dessutom - mer arg ibland också, för det finns situationer jag faktiskt har rätt vara arg märker jag, för jag har ett värde och en plats."

Visst är det så att när man slutar gå runt och dölja och skämmas så blir det lättare att känna sitt eget värde och stå upp för det man tycker?
Jag hejar på dig, du gör en modig resa bort från dina missbruk, det är inspirerande att läsa om!

Andrahalvlek
tis, 2020-12-08 - 23:49

Om medicinen funkar, dvs täpper till nikotinreceptorerna, är det ju kanonbra att bryta vanan först och nikotinberoendet senare. Lägger du nikotintabletterna under läppen? Jag tror att tomhetskänslan under läppen hade varit överjävlig om jag hade försökt sluta snusa.

Jag är som Torn och tänker inte alls på snusandet. Jag snusar kanske en dosa på två dagar. Visst är det dyrt, men någon last är jag värd ? Åtminstone tills vidare. Då känns chokladberoendet viktigare att bli av med för min del.

Det är märkligt att man slutar med ett beroende och sen blir beroende av något annat. Min alkoholiserade ex-sambo gjorde gastric by pass (GBP) för cirka 20 år sedan. Han slutade missbruka mat och blev alkis istället. Plus att hans magsäck var deformerad efter operationen, så vissa gånger fick han verkligen en snedfylla som hette duga på noll och ingenting. Sannolikt när han drack på tom mage.

Jag minns en gång när jag tog en höneblund hemma hos honom och han skulle laga middag under tiden. Jag vaknade av brandvarnaren, rusade ut i köket och fick ur en sotig köttbit ur ugnen. Han satt i soffan och sov, asplakat. Kl 16-17 en lördag. För honom var det ingen big deal, så länge man höll sig hemma och ingen såg en när man gjorde bort sig på fyllan. Jösses.

Nu i efterhand förstår jag inte att jag blundade för alla varningssignaler, även om min magkänsla skrek och levde rövare. Jag borde satt stopp redan då, inte låtit honom flytta hem till mig. Kär och dum.

Kram ?

Vjlo
ons, 2020-12-09 - 07:25

Blockeringen ska vara upp till 60%, jag skulle säga att det för hjärnan nog är mer, för det blir ju i princip noll stimulans. Kanske lite lite, och kanske lite stimulans i form av att blodkärlen får dra åt sig lite. Men hjärtrytmen ökade ju i princip inte alls när jag la in snus efter jag börjat trappa upp medcinen.

Sugtabletterna åker runt lite, ibland parkerar jag dem under läppen o ibland i kinden, visst finns risk ersätta en vana med en annan... Redan första veckorna så slutade jag ha inne hela tiden, och den där kliande känslan av att inte ha nått under läppen har jag sluppit, kanske för att kroppen får återställa sig sakta under många veckor istället för några dagar? Utdragen glädje eller smärta :-)

Vet inte, men tänker att jag ska klippa bort de tabletterna inom 2 veckor eller kanske 4?, för något slags tillskott och vana är ju även det. Även om det är i en "renare" och mindre tillfredställande form...

Sen är det ju klart... det känns lite onödigt långt med totalt 12 veckor, men ska inte justera något av det i förtid, Lite skönt som sagt vara i händerna på någon som hjälpt till vänja av "folk" tidigare och få ett accountability-pepp-samtal en gång i veckan. Jag tror dessutom sköterskan är gratis :-)

Funktionsmässigt är snus ganska värdelöst, ger väldigt lite personlighetsförändring, utan mesta handlar ju om att undvika abstinens o njuta lite av en vana. Så den är nog minst farlig för psyket medans en håller på. Sen såklart - kemiskt beroende är den kanske bland de värre.

Oj... ja kär o galen kan man acceptera mycket... trist när det blir drogbyte, lite askan ur elden på riktigt... Bäst är nog om man kan chilla ner o sluta jaga kickar, och mogna lite :)

Kram

Vjlo
ons, 2020-12-09 - 08:14

Ingefära låter ju rejält rivit... och kryddnejlika hårt... kanske man ska pina sig på något sätt...

Jag tror faktiskt jag inte behöver substitutet under läppen, känns inte som det är där jag måste stoppa in något - men det är smidigt ställe för där har jag sett till det finns plats ;-)

Det som händer i kroppen känns mest som positiva saker, och även om allt är utdraget så bygger det ändå någon slags insikt o känsla av att "aha, det är så här det var", att inte ha så hög puls att hjärtat kändes hela tiden, att vakna mer pigg på morgonen, att inte behöva handla snus varje gång jag gick förbi en affär osv osv.

Ska avlägga rapport om någon vecka, för resan är inte direkt avslutad.

Nu jobb

Andrahalvlek
ons, 2020-12-09 - 10:11

Det där med förhöjd puls lider jag inte av ett dugg. Vet inte ens hur det känns. Kanske något jag har ibland utan att tänka på det? Hänger det ihop med blodtrycket? Nä, eller? Jag har alltid haft väldigt lågt blodtryck, men på senare år har det höjts lite utan att ha blivit alarmerande högt dock. Tror att alkoholstoppet sänkt det igen. Mitt blodtryck är aldrig något som oroat mig.

Däremot är mina järndepåer hoppsan hejsan så de har jag lite koll på. Mitt hb brukar vara bra (ca 135-140) när jag lämnar blod, men nu måste de kolla även mitt ferritin varje gång, dvs järndepåerna. Man ska inte ge blod om depåerna är för låga, då behöver man allt blod själv.

Kram ?

Vjlo
tors, 2020-12-10 - 08:30

Jag vet inte om det är så många fler slag i minuten, kanske ett par-fem? hm, men även att hjärtat slår hårdare; kanske för det behöver jobba för att få ut i de ihopkramade blodkärlen? Oaktat - så har det minskat som jag skrev. Skönt. Jag skulle vilja haft ett mätt före o eftervärde på blodtrycket. Men..... måste jag mäta allt i mitt liv? :-)

De där 1.5 mg sugtabletterna har jag ibland börjat dela i två, och bara låter dem vara på tungan. Jag vill inte ha dem inne "hela tiden", utan det är bättre en går åt och sen är det lugnt. Märker att jag behöver lite färre nu än i måndags. Så det går åt rätt håll.

Idag är förresten exakt 24 veckor alkoholnykter :)

Alltid nått som piggar upp en helt gråmulen dag

Andrahalvlek
tors, 2020-12-10 - 10:33

Jag som jobbar med rekrytering och schema vet att vecka 24 är i början på sommaren, strax innan sommarsemestrarna börjar. Veckan innan midsommar. Det är långt från årsskiftet till midsommar! Heja dig!

Kram ?

Vjlo
lör, 2020-12-12 - 08:42

Sluta snusa-medicinen ger livligare drömmar, eller, ja jag vet inte, de är betydligt lugnare än de gånger jag försökt sluta med plåster., men till skillnad från vanliga drömmar så minns jag dem oftare. De är inte hemska utan mer intressanta.

Jag drömde inatt om en äldre granntant jag hjälpt köpa batteri till brandvarnaren hennes (vi har inte lyckats ses samtidigt som hon haft pengar så hon fått chans betala 20 kr till mig... oj oj...). I vilket fall. I drömmen hade hon baxat sig in i lägenheten, ofärdig som hon är, satt i en fåtölj och tog fram tre stora kartor med exklusiva frimärken (de var jättestora och dyra), värdet var många gånger mer än 20 kr... hon tyckte jag skulle få dem. Sen hade hon plockat någon ros från någon rabatt. Tydligen fyllde jag år samtidigt...

Frimärkena, fåtöljen, och lite annat, kommer sig nog av att jag totalrensat på vinden och i lägenheten senaste veckorna, och en frimärksamling från min barndom dök up, och fåtöljen var den jag slängde när jag rensade i somras...

Hjärnan är underlig :-)

Angående förråd och prylar. Min bil har gått varm senaste veckorna av alla turer till återvinningen (skräp) och PMU (saker jag aldrig kommer använda, men inte orkar sälja). Kvar i gömmorna ska finnas begränsat med nostalgiprylar, böcker som antingen är väldigt bra / referensböcker / sådana jag vill läsa igen (på riktigt...), resten av böckerna är borta nu. Jag har några prylar som jag troligen aldrig kommer använda, ska försöka sälja iväg dem under vintern, eller se om de kommer användas. Egentligen är nog mitt mål att inte ha något alls i något av förråden jag har, utan rymma mitt liv i lägenheten, nåja, det går ju inte, men i princip, varför ska jag ha saker på vinden i tiotals år... speciellt nu när jag lyckats få bort allt sånt..

Att ha tomt med prylar, och nästan allt överblickbart ger mig lugn. Till skillnad från kaoset där uppe ibland när det till slut inte har varit möjligt gå in...

Så det här med vikten.. Jag försöker styra in så jag bara käkar godis fredag - lördag istället för när jag vill. Och fortsätta laga mat emellanåt.

Någon gång framöver ska jag ta tag i någon mer träningsform, men just nu är jag nöjd med att jag tar mig iväg på promenader.

Andrahalvlek
lör, 2020-12-12 - 16:45

Att ha rensat så mycket är ju verkligen kanonbra! Typiskt en sådan sak man tar itu med när man blivit nykter. Jag minns att jag säkert hundra gånger under min uppväxt frågade min pappa om vi skulle städa klädkammaren. För att jag bedömde att det behövdes, trots att jag själv inte var mer än 11-14 år kanske. Han svarade alltid: ”Nä, jag orkar inte”. Varje gång!

Jag blir stressad av för mycket prylar. När jag flyttade från huset till lägenheten tog jag knappt med mig någonting. Mina kläder, mina böcker, mina krukväxter, hälften av alla kökssaker, en byrå och en kökssoffa. Jag fick en säng och en soffa, köpte resten på Blocket. Och det var SÅ skönt! Barnens pappa är en samlare. Inte värsta sorten, men han har nog potential att utvecklas till en sådan.

Så länge vi bodde ihop lyckades jag mota det värsta, men efter att jag flyttade har han ökat sitt samlande rejält. Han tar hem allt möjligt. Senast stod det en stor järngrind och en jättestor trädrot på tomten. Öh ? Och ännu en ny fotogenlampa (han har redan tre hängande på olika ställen) och en stor ljusstake som ska stå på golvet. Trots att det snart inte finns någon golvyta att uppbringa. Och huset är ändå 140 kvm. Han borde ha ett Tradera-filter ?

Att samla på sig så där är också ett missbruk kan jag tycka. Ingenting kan vi ta med oss när vi dör. Mina ex-svärföräldrar har SÅ mycket fina saker, gamla bilar, stort hus osv. Inget testamente skrivit. Det blir jobbigt! Jag har pratat med min ex-svärmor om det, men hon säger att det är ursvårt för henne att ta den diskussionen med sin man. Som är 82 år och kan dö när som helst. Han vägrar att prata om testamente.

Jag ska ta med min mamma till den fina kyrkogården som jag besökte på allhelgona. Där vill jag ha en gravplats, i en skogsdunge med blåbärsris och tallar intill graven. Jag vill veta hur min mamma vill ha det. Hon pratar om minneslund, men vi får se vad hon säger efter besöket på kyrkogården. Hon var väldigt positiv när jag föreslog ett besök där, och hon verkar lika pigg på att prata om det andra också. Psalmer, gäster, förtäring efteråt eller inte. Självklart vill man ha något att säga till om själv där, det vill jag ha i alla fall. Lite tidigt för min del kanske, men min mamma är 75 år.

Kram ?

Vjlo
sön, 2020-12-13 - 08:14

Huga, ja för mycket saker gör mig också stressad. Nu fick jag ju iväg saker som faktiskt legat i förrådet i princip sedan jag flyttade hit, och då behövs de sakerna verkligen inte...

I teorin är jag en uttalad minimalist - så skönt det skulle vara att nästan bara ha en tandborste.

Utmaningen nu när det är ganska rensat är ju att inte börja handla och fylla på, utan se till att lära mig en sak in - en sak ut (typ ungefär).

Jag är uppvuxen med föräldrar som varit ganska bra på vara onostalgiska och rensa och slänga, så har nog ett påbrå därifrån, men även omvänt - i min närhet finns en kompis vars situation är totalt det omvända, så även hans mamma (pappan är död), där det känns som stor del av livet nu handlar om att flytta fina prylar från plats a till plats b, med massor av minnen. När nu mamman ligger orörlig i sjuksängen har hon inte så stor nytta av den fina bokhyllan, böckerna, sofforna, men hon är glad ha med sig åtminstone bokhyllan :-) Fast inte heller hon får ta med sig den.

Allt fint som finns behöver man ju egentligen inte äga eller ha hemma hos sig. En av det bästa sakerna med att vara ute på vattnet, eller ta en skogspromenad är att sitta ner en stund och beundra allt och känna hur fantastiskt skapat allt är, men att det får vara kvar där ute och jag behöver inte sköta om det :-)

Vad fint ta med din mamma till kyrkogården, det är nog bra kunna prata om slutet och hur man vill ha det.

Vjlo
tors, 2020-12-17 - 06:19

Jag petar på med mitt avsnusande. Av mitt 12-veckorsprogram med Champix är jag inne i vecka 3

Sedan 1.5 vecka har jag slutat med snus, och ersatte ju det med nikotinpiller, men från och med idag är det slut med nikotinpiller. Varje kliv nedåt har ju inneburit någon dags eller så med lite irritation o konstigheter i huvudet (så ja - det är lite utdraget). Så mängden nikotin o effekt är långt ifrån det jag fick i mig i mina gamla dar. Jag inbillar mig att jag nog totalt sett får liknande mängd på abstinensen - men det sker i steg utan fritt fall.

Att sluta med snuset gick ju oväntat bra, saknar inte något under läppen faktiskt! Men jag märkte att jag kunde knapra på nikotinpiller nästan för mycket - även om effekten kanske inte var så stor, så beslöt mig på eget bevåg att bara göra slut på alla förråd och sen sluta. Det som finns kvar i mitt förråd just nu är en spray med nikotin, som jag tar ibland när det känns nödvändigt.

Efter den är slut är det oklart om jag ska bara ska klippa. troligen, men ska känna efter lite försiktigt.

Jag pratade med sköterskan idag (min veckoavstämmning), och hon föreslog plåster... men det vill ju inte jag! Jag vill inte börja klistra på mig något som är på plats hela tiden. Bättre dosera med något ibland när det är absolut nödvändigt ett tag, sen klippa.

Min överenskommelse nu tills nästa vecka är att testa en hel dag utan nikotin och se hur det går, kanske fler sen.

I övrigt, går väl omkring och är lite småarg eller inte. känns som jag börjat hitta små små trådar att dra i för att reda ut det jag tycker är jobbit omkring mig.

Hörs!

Charlie70
ons, 2020-12-16 - 22:46

Fick Champix utskrivet av läkare i dag. Sätter i gång i morgon med första pillan. Men jag undrar, slutar du redan efter tre veckor? Trodde det är 12 veckor man bör ta dem? Eller har du fått någon annan medicin VillJuLevaOckså?

Hälsningar från en taggad Charlie

Vjlo
tors, 2020-12-17 - 06:45

Hej,

Neeeeej. Jag skrev mitt inlägg väldigt otydligt ser jag, har skrivit om lite. Champixen kör jag på med enligt plan, blir nog totalt 12 veckor - möjligen med ett par veckors nedtrappning också.

Det jag ska få bort är nicorette, niquitin-tabletterna, kanske någon vecka för tidigt vem vet, men tror jag är beredd ta den kampen ett par dagar, nu när jag har fått bort vanan att stoppa snus under läppen så vill jag inte bygga upp en allt för stor vana ha tabletter i munnen istället.. Kör nu med nicorette spray som jag hade i skåpet, får se om jag låter bli helt sen, sprayen smakar äckligt och inget som jag använder mer än om jag känner jag är på skithumör en stund. Övergången från tabletter till spray - ja det ger lite sämre humör några dagar och trötthet, eftersom effekten sjunker.

Tänker försöka parera så att jag är helt nikotin-ersättningsfri under lördagen (träffar minst folk då), och utforska hur det går, går det tillräckligt bra fortsätter jag på söndagen. Det skulle vara jätteskönt gå igenom denna fas med piller o ersättning nu och sen bara ha champixen kvar under de återstående veckorna.

För sanningen om Champix och sluta snusa är ju att den inte tar bort *alla* abstinenssymtom eller allt begär efter nikotin, men den lindrar fallet, och gör effekten av snusandet mycket mindre. Så det är en stödkrycka, men en för mig hittils en fungerande stödkrycka, jag har ju försökt minska snusandet, gå ner till mini, käka tabletter, plåster och annat i ganska många år, utan att kunna hålla ut. Så, i detta fall tog jag läkarkonsten till hjälp - mot mina "principer" som jag skrev tidigare.

En rökare får tydligen i sig så pass mycket mindre nikotin - och inte heller över hela dygnet - så där fungerar det utmärkt klippa rökningen efter de första två veckorna. Men för oss snusare så behövs längre tid, kanske mer än de 3.5 - 4 veckor jag tänker klippa tablett/spray-tillskott.

Trots att allt är ganska utdraget så uppväger fördelarna, känner t.ex. ibland till min förundran att jag har annan känsel i fingrarna i bland nu, kanske också för att blodkärlen inte är lika krampaktigt ihopdragna. På morgonen ibland när jag kokar kaffe så *sniff* what, kaffedoft...

Men du Charlie, vad bra du fick stöd och fick Champix utskrivet! Visst kommer du få samtalsstöd också?

Under upptrappningsfasen så var jag lite extra nojjig och uppmärksam på alla olika symtom, illamående några minuter (kan hända fortfarande), någon blåsa här o där märkte jag, men inget mer. Drömmarna finns fortfarande kvar :)

Lycka till på första dagen! ?

Charlie70
tors, 2020-12-17 - 08:22

Nej, samtalsstöd verkar svårt att få i mina surroundings. Nu bad jag läkaren på företagshälsovården som har hand om min utmattning att skriva ut Champix. Vill jag få samtalsstöd måste jag vända mig till HR som ska skicka rekvisition till FHV. Orka. Jag tänker att jag har dig här och så finns ju sluta-röka-linjen som man kan ringa till- Illamåendet är det läkaren varnade för. Jag är beredd på det. Dag 1 i dag!