av Bubblisen

Bubblisen
lör, 2020-12-12 - 10:27

Hej alla fina medmänniskor!

Äntligen vågat mig hit, men är så rädd o sorgsen...Som så många andra..

Jag låter mitt användarnamn få tala för sig själv...jag älskar bubbel o vin i alla dess former o ser mig själv med en aftonklänning o ett glas bubbel i handen..för inte kan man väl göra något roligt utan alkohol? Bubblisen vill ju ha roligt!
Men nu har aftonklänningen bytts ut till mjukisbyxor..men fortfarande med ett glas bubbel i handen...

Jag är en kvinna med bra arbete o fast inkomst, partner o 2 barn, bra boende, socialt nätverk med familj o vänner. Ett tryggt liv där så många delar är bra. Från min omgivning beskrivs jag som en glädjespridare..men inombords...

det finns nämligen en sak som ständigt finns där o gör sig påmind..som sakta förstör...och snart orkar jag inte hålla fasaden uppe något mer..

Jag har alltid druckit, tidigare i yngre år bara festat på helgerna, ...sen blev det lite mer o en Aw, vin till maten en vardag, vin för att stressa ner...nu är det vin hela tiden. Allt präglas av bubbel o vin! Planering planering...bara jag får mitt glas...

Och nu innan jul, glögg är väl inte så farligt? Det ligger väl utanför intag av alkohol? Igår drack jag 1 flaska vitvinsglögg själv, tittade på den...15%.

Jag är kanske nykter 2-3 dagar per vecka, knappt, sen räknat ut sista tiden att jag dricker cirka 5-8 flaskor per vecka. Känner mig knappast onykter, trots en riktig alkoholmätare som visar något annat. Är så bedrövad, vill leva ett hälsosamt liv, vara sinnesnärvarande, kunna dricka bubbel o vin vid ”speciella” tillfällen o liksom stanna vid det.

Nu även sista tiden fått så ont i magen. Tog prover förra hösten o var ”ganska” ärlig med läkaren, inget syntes då på mina prover. Han tog 3 olika leverprover. Istället för att tänka, puh jag slutar dricka, så valde jag tanken; Åh så bra då kan jag köra på utan att det är någon fara.

Förstår (har förstått länge o sett så många signaler) att nu måste jag sluta...kommer få enorma abstinensbesvär! Är så rädd o sorgsen...framförallt att förlora en av mina närmaste vänner som ”hjälpt mig” i så många år...

Kan någon snälla ge mig nått tips..kommer jag någonsin att känna mig lycklig utan a? Hur ska jag tänka i em när det vankas julbak...är ju så sugen redan nu på glögg...men jag vill inte!

Ta hand om er! Vänligen Bubblisen

Ensam1984
lör, 2020-12-12 - 11:22

Välkommen förresten.

Jag ska berätta en hemlighet för dig, du har just nu genom att våga och vilja skriva här tagit ett jättestort kliv mot RIKTIGT lycka.

Jag känner mer än väl igen den där "bästa vännen" Han är den där inre rösten som hela tiden jobbar aktivt för att dämpa mina känslor, för att orka, för att fira och få mig att inte se min situation, att leva i dimman, och som ständigt ordinerar medicinen Alkohol för att råda bot på ALLA mina känslor.

Men det går att ta sig ur det. Du är på precis rätt ställe, det finns så många bra trådar här på forumet och du kommer hitta de som tilltalar dig mest, som du känner mest samhörighet med.

Jag är inte den bästa på att ge råd och tips då jag inte varit nykter så länge denna gång och har haft upp och nedgångar på min stig mot att aldrig mer dricka A (för det är mitt mål). Men vare sig du vill dricka i framtiden, eller avstå helt... ta en dag i taget.

Mitt tips är att lova dig själv - en dag i taget - att vara nykter. För en dag klarar du av att vara nykter.

För mig går det bäst så, det blir ingen press och inte så ångestfyllt som en tanke på ALDRIG MER. För vissa passar det kanske bättre att sätta upp mål om 3 månaders nykterhet, och det kan man ju också ha såklart. Men mitt tips - lova en dag i taget.

Kan du lova dig själv att vara nykter i dag?

Om du kan det, så lovar jag att vi kan göra detsamma i morgon.

Efter ett tag, om man håller i, och har rätt förutsättningar - då känner man riktig lycka igen. För det där du har känt nu när du varit influerad av A - det är inte riktig lycka, inte innerlig genuin lycka. Det går inte att uppnå när man är neddrogad och beroende, när man tänker på alkohol, all planering, inköp, alla lögner till sig själv och andra. Alla brutna löften, alla snedsteg alla....

Och den där glöggen och champagnen, du romantiserar det ganska mycket. Är det verkligen så romantiskt, i stunden... dagen efter... om det bara är situationen det associeras med så finns det goda alkoholfria varianter.

Detta blev ett för långt inlägg (jag snöar ofta ut och in på saker), men ville mest bara säga att min hemlighet till dig är att du kommer inte bli lycklig av att sluta dricka A - men du kommer känna genuin lycka utan den. Lycka är inget som vi skapar, det är något som vi känner. Att vara lycklig är däremot mycket större, det är vad vi skapar och det måste ju gå att uppnå utan den kemiska formeln C2H5OH.

(och sen är det bra att ha en plan vad man ska göra, aktivera sig med när suget slår till, såsom promenad, träning, sticka, sitta här och skriva osv.)

Bubblisen
lör, 2020-12-12 - 11:37

För ditt svar. Tårarna rinner ner för mina kinder nu och jag har läst ditt svar redan flera gånger, kommer läsa det om och om igen idag. Vem
du än är, vart du än befinner dig, verkligen TACK för att du svarade mig! <3

Bubblisen
lör, 2020-12-12 - 11:47

Är helt rätt ord! Lever i någon romantiserad drömvärld med alkoholen! Men nu har det väl gått över till att man lurar sig själv för att komma åt ruset..herregud..

Du beskriver det så bra. En dag i taget tycker jag låter bra, 3 månader från nu ger mig PANIK!!!!! Så...en dag...en dag...en dag...i taget...tack igen <3

Smygdrickarn
lör, 2020-12-12 - 12:03

Ack så jag känner igen det där, både från mitt eget liv och från andras liv som jag lyssnat till och läst om. Den egentligen "perfekta" (nåja) tillvaron med jobb, socialt nätverk och allt annat, men där man har blivit lite för bundis med ett fettlösningsmedel som man dricker.

Det låter på dig som att du redan har byggt upp en ökad toleransnivå, vilket jag känner igen själv. Man känner sig nykter trots att man har druckit en del och börjar man fundera så inser man att en person som inte hade varit lika van vid att dricka, hade kanske blivit rejält på pickalurven av samma mängd.

Det går absolut att känna lycka utan A, betydligt mer lycka eftersom man slipper alla nackdelar som A medför. Du kan lägga pengarna på annat, ingen ångest, inga lögner, inget smusslerier, inte lägga massa tid och planering på inköp, du kan ägna tankarna mer åt familj, drömmar, framtid istället för vad du ska ha för dricka i helgen osv.

Ta en dag i taget och ju fler dagar du lyckas samla på dig, desto mer kommer hjärnan återgå till att normaliseras och det är då man upptäcker hur fantastiskt livet utan A är på riktigt (utan att låta religiös). Lycak till!

DagsförFörändring90
lör, 2020-12-12 - 12:21

Vi är så många som brottas med liknande problem som dig och du är inte ensam. Ett av de bästa råden jag har fått av alla fantastiska människor här på forumet är "ta en dag i taget" och skriv och läs här på forumet när du behöver stöd. Vi finns här för varandra!

Kennie
lör, 2020-12-12 - 12:23

Håller med vad de andra skrivit, det går absolut att hitta glädjen utan alkohol. Ett lästips är Annie Grace "Tänka klart". Hon skriver om hur beroendet lurar oss att tro att alkohol får oss att må bra, när det egentligen bara är så att vi mår bra för att vår abstinens stillas när vi dricker. Jag mår så mycket bättre utan, och har lika kul på fester med alkoholfritt bubbel eller vin i glaset. Vänner, samtal, god mat, dans och musik gör festen eller middagen rolig. Och det är så skönt att återfå sin balans, en välmående kropp, och sin värdighet. Du har mycket att vinna!
Styrka till dig, en dag i taget!

Bubblisen
lör, 2020-12-12 - 15:54

Tack för att du svarade <3

Precis så, toleransnivån är
Mycket hög och jag har funderat på precis det du skrev, att om någon annan druckit samma mängd hade de antagligen inte kunnat stå på benen. Riktigt tragiskt! Jag har blivit bästa vän med ett fettlösningsmedel..ja de var ju en himla fin vän..just nu sitter den där vännen o skriker...bara lite glögg..det är ingen fara du kan ta lite bara..det är bättre att trappa ner än att bara sluta. FY Så bedrövad jag känner mig! Men nej nej nej, jag vill inte mer! Det går att julbaka utan att dricka glögg.

Vill någon berätta lite om vart ni befinner er nu? Hur ser/såg era alkoholvanor ut? När är det farligt?

Jag har börjat märka att jag inte är lika pigg i huvudet längre, inte lika snabbtänkt, lite dimsyn hela tiden, förvirrad ibland, ser o hör saker som kanske inte finns där. Jag har hela tiden skyllt på stress, barn, jobb etc. Svårt att, som precis för många andra, få ihop livet. Men kan det börja vara en allvarlig konsekvens av alkoholen?

Tack för att ni finns, läser och skriver / delar med er <3

Bubblisen
lör, 2020-12-12 - 16:01

Tack för alla kloka ord, tankar, lästipset ska undersökas nu :) Jag vägrar tro att jag inte kan klara detta... all styrka tillbaka till er alla <3

Bubblisen
lör, 2020-12-12 - 16:04

Känns så bra att skriva av mig här!!! Det känns som NI är min räddning idag, imorgon ett bra tag framöver! Får man tänka så? Jag vet att man alltid ska klara sig själv o stå på egna ben, jag har själv satt mig i denna skitsits, men det känns skönt att ni finns <3

Ensam1984
lör, 2020-12-12 - 16:25

Ville bara först säga att det är okej att sörja att man inte "får" dricka mer, det övergår förhoppningsvis i att man genuint inte vill dricka mer. Det har det gjort för mig, men det går upp och ner.

Jag har varit nykter i 60+dagar nu. Innan jag slutade (denna gången) så har jag under det senaste 1,5 åren sen jag startade min nyktra(re) resa varit nykter nästan 6 månader vid ett tillfälle och 2 månader vid ett annat tillfälle. så 10/18 månader nykter. Inte toppen - men det är en process. Jag har under min tid här, vilket jag har varit sen jag började min resa, kommit fram till att jag inte kan hantera alkohol och inte ska dricka. Jag kan dricka måttligt ett tag, men faller alltid tillbaka. Därför ska jag aldrig ta första glaset. Det har jag bara lärt mig genom att pröva mig fram, vissa kanske skulle kanske se det som ett misslyckande men jag ser det nu som en livsläxa.

Jag kan ärligt säga valet att sluta dricka alkohol är det bästa val jag tagit. När jag hade min första nyktra period som avslutades för snart ett år sedan hittade jag en stor del av mig själv. Det var under den perioden jag vågade kontakta VC och psykiatrin. Jag vågade och orkade ta tag i mitt mående och min konstanta trötthet. Jag fick genomgå en utredning som visade att jag (kvinna 36 år högskoleutbildad heltidsarbetande singel inga barn) har ASD (autism, ja eller Asperger i folkmun) samt ADD. Nu får jag medicin och har helt plötsligt fått svar varför jag drack... det är livsomvälvande.

Innan så drack jag varje fredag och lördag. Ofta 2 flaskor vitt vin (9-11%) per dag, eller en jädra massa öl på sommaren. Jag drack till jag stupade, somnade. I min ensamhet. På semester och lov drack jag så mycket jag kunde, så ofta jag kunde. Drack även vardagar ibland. Usch... får ångest bara jag tänker på det.

Det var farligt för mig! Kanske inte farligt kroppsligt för mig, jag är frisk som en nötkärna men farligt för att jag tappade mig själv i alkoholen och att jag mår så psykiskt dåligt under de perioder då jag försöker dämpa mig själv med A. Jag tänker också att alkohol förstärker eller trycker ner känslor, stress och ångest. Trycks det ner så kommer det alltid upp, det är därför så många A-beroende går in i väggen tänker jag.

Prova utan A vetja, du har ju faktiskt inget att förlora :)

Smygdrickarn
lör, 2020-12-12 - 18:04

Det är alla möjliga bakgrunder som folk har, men ofta hittar man gemensamma nämnare här och där och känner igen sig. Det är det som gör att det blir som lite "gruppdynamik".

Jag började själv med att dricka i min ensamhet, oftast helger och på hemmaplan för att varva ner, koppla av osv. Det gick så i flera år, men toleransen ökade och då behövde jag ju dricka mer. Sedan utökade jag det till vardagar, men då ökade toleransen än mer. Sedan så skenade det bara så. Jag ville egentligen sluta men kunde inte stå emot. Utåt sett fräsch, idrottskille, alla hästar hemma osv - hemma polare med baginboxen. Sedan hände en tråkig grej som gjorde att jag totalkrashade men också sökte faktiskt hjälp, så jag gick ett 12-stegsprogram och blev helnykter vilket jag var i flera år. Tyvärr föll jag tillbaka förra året, så detta är mitt andra försök att bli kvitt "suget" och denna vecka har jag satt ner foten på allvar.

Alkoholen för mig gör mig avtrubbad när jag inte dricker, dvs "nyktra perioden emellan" gör att jag presterar sämre på tävlingar, jag presterar sämre på jobbet, är mer känslomässigt avtrubbad, mindre kreativ, tröttare osv och i mitt fall beror det på två saker. Sömnen störs ju av alkoholen, den jobbar ju med avgiftning och dålig sömn = sämre fungerande hjärna. Sedan sjunker ju nivåerna av signalsubstanser osv i skallen när man vant sig vid att A är det enda som gör en glad på riktigt osv. Så det sköna med att faktiskt gå in i en nykter period (tycker jag) är när kreativiteten ökar, energin ökar, hjärnan varvar upp igen, man blir gladare för små saker i sin nyktra vardag mm. Det kan dock ta ett tag innan det normalliseras, men för min del märkte jag det redan första dagarna nu denna vecka.

Fortsatt lycka till, detta fixar du!

miss lyckad
lör, 2020-12-12 - 19:24

Bubblet var även min finaste vän alldeles för länge..Tips till dig..Ta någon, några personers trådar som du tycker är intressanta, och ”ta rygg” på dom..Läs från början, om hur deras resa gick/ går..Såklart ska man fråga på sin egen tråd med om man vill..Vi har ju alla vacklat, känt oss ensamma, sugna, och irriterade på när vi ska sluta inta vår substans..Det finns mängder med bra tips och råd..Fortsätt läs och skriv..Det kommer att bli bättre..Kram..???

Dahliarose
lör, 2020-12-12 - 20:54

Jag känner också igen mig enormt i din ” sorg” och ” bästa kompis” men ens bästa kompis vill väl inte förstöra ens hela närvaro? För de är det alkoholen gör. Jag lyckas inte hålla mig helt nykter än. Men jag har minskat mitt drickande kopiöst sen jag började skriva här! Men nykter ska jag bli. Innan det är försent
Hejja dig och oss!

Se klart
lör, 2020-12-12 - 22:06

Välkommen hit, så bra steg att börja skriva- och läsa här.
För mig har det varit helt avgörande för att hålla mig nykter.
Jag brukar säga att mitt drickande var att stå med bilens framhjul över kanten på ett stup. Jag hade ynnesten att kunna backa tillbaka, en dag i taget. Med hjälp av vänner här, och att jag jobbat väldigt mycket med att hjälpa hjärnan att lära om, det tar lite tid.
Det är svårt att beskriva fördelarna som kommer av att sluta dricka, för jag upplever det som en genomgripande förändring av hela livet. En jävla storstädning där allt ska ut och luftas och några saker kastas men sen faller saker på plats. Det är rent i hörnen. Inte tjusigt men rent. Och sant.
Men det kommer så småningom.
Jag har snart varit nykter ett år, och när jag läste om såna otroliga tidsrymder här i början så tänkte jag att det inte kunde gälla mig. Men det går! En dag i taget, räcker bra.
Jo! Med tjatig vän som jag skrev i ämnesraden. Så känns alkoholen just så. En jobbig, sentimental kompis som jag har vuxit ifrån. Sagt adjö. Saknad av ingen, eller iaf inte av mig.
Kram!

Bubblisen
sön, 2020-12-13 - 20:34

Tack för alla kloka ord och tankar! Verkligen tack! Har läst era svar om och om igen <3 Just nu är det jobbigt, jävligt jobbigt! Men en dag i taget...., jag vill inte att min bil ska stupa! Grattis till er alla som varit nyktra en dag, en vecka, en månad, ett år <3 Ni ska vara SÅ stolta över er själva!

Tröttiz
sön, 2020-12-13 - 23:42

Bubblisen. Då toleransnivån är hög så kan väl minnesluckor komma? Att hjärnan liksom slås ut fastän man står på benen? ?
Kanske har jag som anhörig trott att beroende minns mer än den gjort då den inte varit "så berusad" ...

IronWill
mån, 2020-12-14 - 00:34

”Kan man någonsin bli lycklig igen utan alkoholen”. Jag tror den förhindrar dig just från att bli lycklig(are). Men jag känner igen tanken. Är själv snart uppe i 3 år utan alkohol och jag är totalt sett lyckligare nu än innan.

Visst finns det tillfällen då det känns trist. Men de vägs upp av att inte förlora tid på baksmällor och ångest som oftast är en större del än den lilla lycka alkoholen ger.

Så japp man kan bli lycklig igen.I mitt fall lyckligare. Allt är inte regnbågar och enhörningar men jag hoppade upp några snäpp.

Det gäller att vara väldigt uppmärksam i början på impulserna. Nästan så att hjärnan kopplas ur och kroppen bara kör. Försök fånga dessa och tänk på vad du gör, då blir det enklare att avbryta. Suget kommer som en våg och försvinner sen ett tag. Mkt är vana. Med tiden kommer det mer sällan.

Lycka till!