av Urspårad

Urspårad
ons, 2020-12-16 - 13:13

Jag är kvinna och 28 år. Haft ett riskbruk sen ca 20 års ålder. Jag och min sambo flyttade isär under dramatiska omständigheter för 1,5 år sedan och jag har sen dess druckit nästan okontrollerat. Skött mitt jobb någorlunda ändå, trots ca 1 flaska vin varje vardag och 2 på helgerna.

Efter min anställning gick ut för 1,5 månad sedan insåg jag att jag inte kommer klara av att vara ensam och arbetslös så jag bestämde mig för att åka hem till min pappa och bo hos honom istället. Jag tänkte att jag då skulle vara tvungen att vara nykter eftersom vi skulle träffas varje kväll och helger, och jag skulle hellre dö än att avslöja mitt drickande för honom.

Det funkade några dagar, sen blev det ändå snabbt rutin att köpa två sexpack 3,5or om dagen. Insåg (under berusning och med påtryckningar från ex-sambon) att jag inte klarar det här själv. Jag måste berätta för min pappa. Min värsta skräck sen många år tillbaka.

Pappa tog det bra trots allt, men jag avslöjade inte riktigt omfattningen av mitt drickande. Sa bara att ”Jag tror jag dricker för mycket” under ackompanjemang av väldiga krokodiltårar. Vi bestämde oss då för en vit månad. Jag ville ju inte utesluta möjligheten att dricka/festa för evigt.

Jag klarade en vecka med hjälp av en ”Quit drinking”-app, gå in här och läsa historier och genom att gå en mil om dagen. Sen hade jag en dålig dag, följt av en dålig dag och sen tänkte jag ”Äh, två 3,5or kan väl inte skada?”. Sen blev det nästan ännu värre än det varit tidigare. Struntade i vad pappa tyckte, nu visste han ju ändå så varför smyga? Har aldrig ljugit för honom mer än över själva mängden jag druckit och klarar inte av att göra det heller. Var dessutom så smart att jag under berusning körde elsparkcykel till systembolaget och vurpade så att jag inte kunde gå dagarna efter. Pappa som fick bevittna sin dotter i total misär blev fruktansvärt sårad, arg och besviken på mig för att jag inte kunde hålla mig. Ännu en anledning att hålla sig full.

Efter en veckas redlöshet fick jag alltså åka till akuten för att se så inget var brutet i mitt ben. Det var min första nyktra dag också på en vecka så jag kom in skakandes och erkände mina problem även för vården. Fick erbjudan om att bli inlagd för avvänjning men det gick inte pga jag inte är skriven i det landsting jag befinner mig i. Klarade alltså inte hjälp av enbart min pappa, måste ha hjälp utifrån.

Hade en helveteshelg och nu har jag en helvetesvardag. Har trots allt varit nykter nu i snart 6 dygn. Placeboknarknar hälsoläkemedel. Fick en akuttid hos vårdcentralen igår och har nu fått medicin för sömn och alkoholsug (Campral) för att hjälpa mig fixa de 3 veckor det tar för beroendecentrum att göra sin bedömning om vad jag behöver för typ av hjälp. Ska ta leverprover osv imorgon, är livrädd.

Vet inte ens vad jag vill med den här texten. Kanske vill jag bara klaga över hur jävla piss allting är. Ber om ursäkt för mitt klagande isåfall, men det är inte mycket positivt som kommer ur mig just nu. Trots allt skönt att bara lägga sig ner på marken och erkänna sig besegrad. Nu kan jag vara brutalt ärlig.

Rule74
ons, 2020-12-16 - 13:39

Här är du bland vänner och kan vara brutalt ärlig utan att någon klankar ner på dig. Det är det som är så skönt - att få ur sig allt. Skönt att du får ta lite prover för att utesluta skador. Allt kan bara att bli bättre från och med nu!
Kram<3

TappadIgen
ons, 2020-12-16 - 14:13

Jag förstår att det är tungt just nu, men det kommer att bli bättre. Livet blir ju aldrig guld och gröna skogar bara för att man är nykter, men den stora majoriteten skulle jag uppskatta, upplever en markant förbättring av livet. Med det sagt är ju läget du är i nu inte det roligaste. Det gäller att hålla ut.

Angående leverproverna, jag förstår att du är orolig. Det går ju aldrig att veta i förväg då alla är så olika, men med ditt bruk och över den tid det har skett så borde du ha goda chanser att reparera skadorna på levern, förutsatt att du lever alkoholfritt och hälsosamt och att du inte har några av de allvarliga symptomen nu, såhär 6 dagar efter att du slutat. Förmodligen kommer något prov vara något förhöjt dock med den konsumtion du har haft. Det har ju hunnit sjunka lite på 6 dygn, men kommer säkert sjunka ner till låga nivåer inom förloppet av ett mar månader. Dock kommer du kanske få ta ett ultraljud eller liknande ifall nivåerna är lite höga, men det är ju bara bra att du får det utrett ordentligt i så fall.

Jag vet att det är lätt att säga men svårt att göra, men det bästa är trots allt för dig att göra det bästa av situationen och låta allt ta sin tid. Passa på att dela med dig av dina erfarenheter här också. Det hjälper såklart både dig och oss.

Urspårad
mån, 2020-12-21 - 17:43

11 dagen.. åkte förbi ett systembolag och tänkte att en flaska vin inte skulle göra nåt. Ville prova om min medicin (Campral) hade nån effekt när jag drack. Säkert bara en ursäkt. Nu ligger jag och väntar på att pappa kanske ska komma på mig..