Hej,
Det känns lite läskigt att jag startar en egen tråd här. Men jag tror och hoppas att det gör att jag försöker ännu mer att sluta dricka. Och förhoppningsvis lyckas denna gång! Att det liksom förpliktigar mer än att gå in och läsa i andras trådar. Det har gett mig jättemycket men ändå har jag ju åter igen misslyckats med att sluta. Och jag har en sådan vidrig ångest över att kanske ha förstört relationen till mina barn och ångest över att kanske ha förstört min hälsa.

Jag förstår att det är JAG som måste göra detta arbete. Inte någon annan. Men om någon vill vara snäll och peppa mig lite på vägen så vore det guld värt. Jag är så otroligt ensam och jag vet inte vad jag annars ska göra än att skriva och läsa här. Skammen över att söka hjälp någon annanstans är för stor.

Kaffetanten88

Jag är på dag 2 efter en traumatisk helg. Denna gång har jag inget val. Du kan klara detta. Sök hjälp. Ensam är inte stark. Glöm inte att detta är en sjukdom. Kämpa på!

Alla kan sluta dricka, och anhöriga förlåter en när man ger dem anledning att göra det. Man behöver hitta sitt sätt att sluta och tro på sig själv. Ibland räcker forumet, ibland behövs kanske stöd från vården. Det sköna är att det så snabbt ger resultat. Från fyllor och ångest där man riskerar att förstöra relationer och jobb till att den risken bara elimineras av det enkla att inte svälja en giftig vätska. Sen kan problem uppstå av andra orsaker, men de är sällan lika kaosiga och oberäkneliga. Börja nu, tänk varje morgon att idag utsätter jag mig inte för den risk alkohol innebär för mig. Frid och styrka till dig.

Tack Kaffetanten88 för att du skriver! Ja, kanske måste även jag söka annan hjälp.
Ser att du också har det tufft nu. Vi får försöka stötta varandra så gott det går! Känner mig allt annat än stark nu men jag är tacksam för ditt svar. Ta hand om dig!

Tack Kennie, det värmer! Kloka ord som jag tar till mig! Jag vill så gärna kunna få en chans att reparera relationen till barnen. Få dem att tro och lita på mig igen.

Det är förstås sant att det kan finnas jobbiga saker även utan alkohol. Men just det kaosiga och till synes oberäkneliga hoppas jag att det blir mindre av iallafall.
Ska försöka vara stark! Tack igen!

Så bra att du har hittat hit Januaritjejen! Gör så, hitta någon/några som precis har börjat kämpa, och stötta varandra. Det har varit guld värt för mig i alla fall. Har snart varit nykter i ett år.

Kram

Du är absolut inte ensam! Vi finns här såååå många av oss som är eller har varit i samma sits! Jag har försökt att sluta i snart 4 månader. Har misslyckats men jag ger mig inte. Skäms att gå in och skriva här och håller mig undan när jag dricker. Idag har jag bestämt mig. Inte efter jul och nyår utan IDAG. Vad som är annorlunda denna gång är om jag inte lyckats så ska jag söka hjälp även om de känns såååååå läskigt och jobbigt! Lycka till och ta hand om dig!

Tack, Torn!
Ja, mitt i allt det jobbiga känns ändå som ett bra steg att vara här lite mer på riktigt. Samtidigt som jag är jätterädd för att inte fixa det ännu en gång. Men jag måste försöka!
Att du varit nykter så länge är otroligt inspirerande! Det inger verkligen mycket respekt. För nog känns det som en kamp men kan vi kämpa tillsammans så kanske kampen blir mindre svår. Det är iallafall det jag hoppas.

Vad fint om det kan vara så, att jag kanske inte jämt behöver vara sådär ensam som jag känner mig.
Vad strongt av dig att vara så målmedveten och bestämd med vad du vill! Jag tror på dig!
Och då blir ju idag ’Dag 1’ för oss båda! Lycka till du också!

Ensam1984, tack! Ja, det börjar så smått sjunka in att vi kanske är flera här inne som känner av ensamhet. Det är inget jag önskar någon annan men är otroligt tacksam när du och andra skriver till mig.

Jag kände mig också så otroligt ensam. Skammen var för stor. Jag har berättat för några få nu.
Men för mig var det så att jag gjorde mig ensam för att få dricka ifred. Jag ville ju inte ha några vittnen till eländet.
Jag hoppas och önskar att du hittar din väg ut ur det. ??

Ja, så är det för mig många gånger också. Jag väljer ensamheten för att få vara ifred så att inte någon ska se, märka något. Det blir som en ond cirkel. Lite jobbigt att kontakta någon för att ses, och då mycket beroende på att jag är sliten efter att ha druckit. Måste göra något annat för att bryta den onda cirkeln. Ta hand om dig!

Dag 1 brukar vara nästintill ouppnåelig och dag 2 ännu svårare. Jag vet knappt när jag senast klarade att avstå dag 2.
Och abstinensen är såå närvarande nu. Klockan är drygt 14 så det är många timmar innan systemet stänger.
Jag känner ett sådant självförakt. Trodde jag verkligen att jag kunde klara ens två dagar utan a? Storstilade planer på en julhelg utan a, jo säkert. Läser era trådar och tänker att ni är hjältar som jag kan lära mig massor av. Och ändå, varför kan jag inte släppa suget efter a?

MaskrosMaja

Kom igen! Jag vet det är svårt! Varför dricker du? Vilka känslor är det som du trycker undan? Du är inte ensam, jag har druckit konstant länge men är nu nykter sedan 2 veckor tillbaka.
JAG TROR PÅ DIG. !!
Kom igen tjejen, en minut i taget ;)

Suget försvinner inte.. det tar lång tid innan det gör det.

Men vet du va... du kan acceptera att känslan finns där, men välja att inte ge in för känslan, välja att avstå att dricka. Är du inte liiiite nyfiken hur det skulle vara?

Det låter enkelt när man skriver det här, men det är såklart jättetufft. Men det är ändock ett val.

Jag tror också att du kan fixa dag 2. En dag i taget, en timme, en minut och skulle du redan ha fallit i dag, så börjar vi om i morgon.

Och hittar svaga punkter för att få sin drog... Självförakt och att inte tro på att kunna klara det är sådant som den beroende delen av ens personlighet jobbar med. Psykologisk krigföring mot en själv. Du kan visst ha en nykter jul, men du kanske behöver hjälp. Många som skriver här inne har fått god hjälp av sjukvården eller AA. Tänk på vad du har att vinna genom att kämpa och låt inte den där föraktfullt rösten hindra dig från att försöka.