av Pianisten

Pianisten
mån, 2020-11-30 - 16:25

De sista två veckorna har varit väldigt bra, skulle våga påstå att jag känt flera stunder av lycka. Bara av det jag har omkring mig, som en slags tacksamhetslycka. Känner att jag är inne i en flow-period igen. Jag märker det så väl nuförtiden, jag blir en annan person. Handlingskraftig, socialt intresserad, pratar mer. Mindre grubbel och mer aktivitet. Ser världen genom andra glasögon. Problem blir till utmaningar som struktureras upp och attackeras en efter en.

Det märks ändå tydligt även i en sån här period att mycket är annorlunda inom mig nuförtiden, det finns en bas av balans. Förr var det alltid mycket förlorad tid som skulle tas igen i dessa perioder. Förlorad träning, förlorad städning och underhåll av hem och hushåll, förlorad tid till familj, barn och vänner. Plötsligt en ny världsbild som öppnar sig där möjligheterna tillslut blir övermäktiga, ett omöjligt projekt som alltid slutat på samma sätt, kroppen säger ifrån och fallet ner har gått fortare än kvickt.

Mycket bra rutiner har skapats och beslut har tagits i år och även mer nyligen. Träningen är en del att inte längre bekymra sig över, som väl med rätt inställning visade sig kunna bli en passion.
Funderat vidare på livet det senaste och hur man ska kunna njuta av det mer. Att vara två föräldrar som jobbar heltid går ju egentligen inte ihop med verkligheten idag för gemene man. Vill jag jobba mindre då? Nja, tror inte det egentligen. Jag behöver vara sysselsatt och jag tycker om mitt jobb. Kan vi göra annat tack vare att vi jobbar fullt och tjänar bra pengar? Ja, det kan man ju. En del saker går att välja bort med pengar man tjänar från att jobba mer.
För ett par månader sedan tog vi beslutet att anlita städhjälp och var 3:e vecka får vi nu huset städat. Ett av de bästa besluten vi tagit. Det kostar en betydande summa men mitt ordningsbehov och känslan av att aldrig räcka till har äntligen börjat komma till ro. Förra veckan, inför adventshelgen hade vi lagt till fönsterputsning och känslan av att gå in i denna helgen med nystädat hus och rena fönster och bara njuta av att ställa upp stakar och stjärnor var fantastisk.

Med små medel testar man sig vidare på livet stig och kommer till nya insikter.

Andrahalvlek
mån, 2020-11-30 - 16:48

Ingenting är gratis här i världen, och en del kräver hårt jobb. Du har lagt ner ett hårt jobb - och nu hämtar du hem vinsterna ❤️

Jag tror verkligen att ditt jobb med att få bukt med grubbel och ältande är nyckeln i det arbetet.

Städhjälp är väl investerade pengar tror jag. Att ha det rent och fint omkring sig är liksom grunden för mycket nöjdhet, det ger en grundnöjdhet i vardagen.

Jag har aldrig tillhört perfektionisterna, och jag fick tagga ner ännu ett snäpp i samband med mina utmattningar. Jag fick jobba med den inställningen hårt, och lyckades chilla ner rejält vad det gäller tankar om städat och ostädat. Det är ett annat sätt att komma tillrätta med samma problem.

Kram ?

Pianisten
tis, 2020-12-01 - 16:14

Det värmer med din omtanke. Jag förstår precis vad du menar och ditt sätt att "tagga ner" på kraven är en metod man också måste arbeta med samtidigt som det kan gå att hitta smartare sätt att fortsätta föda vissa behov.

Man pratar ju ibland om att vi har ett antal "grundkänslor" som styr vårt beteende. Som typ ilska, glädje, sorg, skam o.s.v. Man känner ju igen det här ganska genomgående bland människor i detta forum, sånt som kontrollbehov, perfektionism, höga krav o.s.v. Ganska intressant att fundera på vilka grundkänslor som föder vissa behov. Vilket syfte har de i våra liv? Vad upplever jag om jag uppfyller dessa behov? Eller vad upplever jag om jag inte uppfyller dem?

Vinäger
lör, 2020-12-05 - 06:36

Så glad för din skull, Pianisten. Har ju följt dig från början och hängt med i dina grubblerier.

Tänker på det här med att glädjas åt det man har istället för det man saknar. Det ligger mycket i det. Inte alltid så lätt dock.

Det känns som att du är på väg att hitta en/din balans. ?

Kram

Pianisten
mån, 2020-12-14 - 14:26

Tack så mycket Vinäger. Ja, det finns mycket att glädjas åt i väldigt små saker man tyvärr oftast har för givet idag. Idag är det extremt svårt att hitta den glädjen och det hänger ihop med den där balansen som snart är omöjlig att ha. Stimulans av alla olika sorter finns alltid mindre än ett stenkast bort. Högbelönande snabbmat, kaféer, godis, läsk, energidrycker, alkohol, mobilspel, sociala medier, youtube klipp, nöjesplatser, lekparker, snabba bilar, el-skotrar osv, osv.
Idag vet inte människor i vår del av världen vad det innebär att ha tråkigt. Eller ens vad det innebär att vara riktigt hungrig. En sån enkel sak som att längta finns inte längre. Vi vill ha allt och vi vill ha det nu.

Jag känner att ju mer jag håller tillbaka av stimulans i vardagen, ju bättre mår jag. Det skapar en grundkänsla av längtan och det är något väldigt, väldigt viktigt och härligt.
Längtan till de där små sakerna man idag tar för givet kan vara den där meningen som många tappat. Förr fanns längtan naturligt eftersom inte allt fanns i överflöd. Idag får man skapa den längtan på konstgjord väg, genom disciplin i återhållsamhet av egen vilja. Det går och jag har börjat förstå det.

Pianisten
ons, 2020-12-16 - 16:25

Usch vad motivationen har varit låg på jobbet den senaste tiden. Har mycket att ta tag i men är så motivationsstyrd, när saker blir för tråkigt så tar det stopp tillslut. Relativt lugn vecka och jag är en person som definitivt är bäst under press, det är då jag blir skarp, effektiv och motiverad att jobba med fart.

Idag är det träningsfri dag, hoppas jag skall finna ro i att koppla av lite i eftermiddag och vila kroppen. Fungerar inte alltid då jag fort blir rastlös och orolig av att inte göra någonting. Jag behöver ändå intala mig att ta vara på vilodagarna för det är ganska högt tempo runt allting nu i jul och mycket att stå i, mycket som snurrar i huvudet.

Just nu har jag bara 2 träningsfria dagar i veckan på pappret, tisdag och lördag men lyckades inte hålla det i helgen. Hade haft en ganska fin dag med familjen, planerat in en dag med julbak som jag lyckades genomföra utan att tappa humöret trots att jag ofta har svårt med motivation och lust när jag är ledig. Det blev både lussekatter, knäck och snickerskakor.
När eftermiddagen kom kände jag mig ändå ganska "blä". Uttråkad, rastlös och tom. Jag bestämde mig då för att klä på mig joggingmundering, trots ruskväder och total mörker. Pannlampa, reflexväst, underställ m.m.
Jogga och springa är något jag gjort mycket tillbaka genom åren i perioder. Att det föll på gym och styrketräning detta året är egentligen bara en slump men det är det som är min träning numera, så joggingskorna har dammat ett bra tag om man säger så.
Skapade en ny spellista med lite nykära låtar, stoppade lurarna i öronen och stack iväg på en av mina gamla standardrundor. Började lätt, benen kändes starka och fräscha, bra musik, frisk luft. Bara jag, vägen och fotstegen. EUFORI uppstod. Har upplevt känslan då och då, förr, det som kallas "runners high". När hormonerna rusar av att kroppen kommer i rörelse. Man känner sig ostoppbar, stark och fantastisk. Jag ökade farten, nya bra låtar kom i öronen med bra tempon som matchade mina snabbare steg. Ökade farten, spelade trumslag med armarna i luften. Ansträngningen bekom mig inte särskilt, men en blick på pulsklockan visade snart närmare 190 och jag förstod att lyckohormoner och adrenalin spelade mig ett spratt och att kroppen och hjärtat jobbade hårt i bakgrunden.
Hemma igen var jag en ny människa. Hoppas alla människor får uppleva den känslan någon gång.. the runners high.

Kaye
ons, 2020-12-16 - 20:48

Hej
Läste om Runners High i boken Hjärnstark.
Jag har upplevt det, men det var många år sedan när jag tränade för längre lopp.
Jag skulle ge en hel del för att få den känslan igen.
Lyckliga du?
Kram⚘

Pianisten
tors, 2020-12-17 - 14:22

Ja, Hjärnstark har jag också läst för några år sedan, väldigt inspirerande för att börja röra på sig! Vet att många som druckit länge bekymrar sig över vad de orsakat sin hjärna. Så för alla som har möjlighet, att använda motion som hjälp ut ur alkoholproblem är verkligen kraftfullt, både för läkning av hjärnan långsiktigt och att det skapar ett direkt högre välmående.

Min egen erfarenhet av att nå Runners high, eller enklare uttryckt, bara en positiv känsla av att röra på sig, är när man hittar precis rätt nivå av ansträngning i början, så många börjar på tok för hårt och med helt fel inställning. Många har tyvärr precis samma syn som jag hade förr. -Träning måste vara tungt och jobbigt annars är det inte "träning".

Det enda som är viktigt i början är rutinen, var och vad man börjar med har ingen betydelse i det långa loppet. Sen kan man sätta små prestationsmål och tänka på progression, den biten blir viktig lite längre fram för att det skall kännas meningsfullt och hålla motivationen. Vi behöver konkreta mål att blicka mot i längden, det räcker tyvärr inte att tänka "motion gör att jag mår bra". Men om mål nr1 är rutinen så sköter sig så mycket av sig själv sedan.

Variation är också enormt viktigt längre fram. Jag har full förståelse för dem som börjar med promenader att det är väldigt svårt att hålla motivationen efter några veckor. Man har kanske ökat succesivt och börjat komma upp i tim-långa sträckor flera gånger i veckan. Då är det dags att variera, räcker kanske med att byta ut en av veckans promenad till att börja med, t.ex lite jogging i stället. Eller ännu bättre, prova en helt ny träningsform, lyfta lite vikter eller varför inte en racketsport om det känns kul. Såklart ska man inte variera för sakens skull om man fortfarande trivs med det man gör, men med stor sannolikhet kommer det behövas med tiden och då är det viktigt att tänka på, annars kommer olusten tillslut att besegra viljan och beslutsamheten!

Good luck.

Andrahalvlek
tors, 2020-12-17 - 17:43

Finns tydligen nu också. Hade jag haft barn i 8-14 årsåldern hade jag köpt den direkt.

Gillar verkligen Anders Hansen. Hans bok ”Skärmhjärnan” är bra också, liksom hans tv-program som jag glömt namnet på. Tror han är aktuell med ett nytt tv-program. Han är duktig och pedagogisk.

Kram ?

Pianisten
fre, 2020-12-18 - 16:28

Min dotter är 9 år och jag har funderat mycket precis på den saken den senaste tiden, t.o.m så mycket att jag överväger att göra det till ett nyårslöfte, -att hjälpa mina barn att röra på sig mer. Jag har ganska mycket ångest över den biten då jag känner att det redan är på väg åt fel håll och det går fort. Min dotter har redan en katastrofal kondition och börjar klaga så fort vi skall gå några hundra meter. Hon är den där pyssliga typen som älskar att sitta med handarbete, bygga lego, och såklart redan, den där mobilen och TV'n.
Tycker det är otroligt svårt att hjälpa dem röra på sig i dessa tider när det är kolsvart ute när man kommer hem. Annars kan man alltid skicka ut henne och lillebror i trädgården, men när det är mörkt är det inte lätt att leka ute, om de ens vågar vara ute själva.
Skolan och fritids tänk kring fysisk aktivitet är fortfarande katastrofal med tanke på hur mycket forskning som finns på detta idag. Det första barnens skola gjorde när den här pandemin bröt ut var att plocka bort en gymnastiklektion i veckan. HÅL i huvudet.

Jag själv började bli överviktig så fort jag slutade växa i tonåren och det gick ganska fort. Tack och lov var min egen pappa den som tillslut sa till mig att jag behövde börja tänka på vad jag stoppar i mig. Hans ord tog hårt på mig då men idag är jag glad att någon sa nått. Jag tog tag i det ganska snabbt men hade väldigt lite kunskap då hur man borde gjort, redan då hade jag en stark vilja när jag väl bestämde mig för nått. Jag gick ner ganska mycket i vikt fort genom en mer eller mindre svältdiet på pulver ihop med intensiva löprundor flera gånger i veckan. Efter det kom jag in i samma träsk som så många andra, jojjobantningen. Det som händer när man gör på det viset är att man blir smal-fet, när man äter alldeles för lite och dessutom fel mat, samtidigt som man inte tränar någon form av styrketräning så är vikten man tappar en stor andel muskler. Vilket innebär att man har en lägre förbrukning av energi efter viktnedgången och måste äta mindre mat än innan för att hålla vikten. Det klarar väldigt få så man går sakta upp igen och börjar sedan om med bantning och förlorar ännu mer muskler. I långa loppet leder det till en kropp med ungefär lika mycket fett på kroppen som från början men mindre och mindre muskler och din fysik blir bara sämre och sämre och din kropp ser definitivt inte friskare ut.

Idag vet jag mycket bättre och har jobbat ett år på gymmet nu med rätt och proteinrik mat för att återfå styrka och en högre andel muskler. Men jag inser hur långt back jag hamnat efter alla år av felaktig jojobantning och den situationen kommer jag göra allt för att inte sätta mina egna barn i.

Pianisten
mån, 2020-12-28 - 11:27

God fortsättning alla forumvänner. Tack för hälsningen, Andrahalvlek <3 Hoppas julen blivit så bra den kunde under omständigheterna.

Jag inser mer och mer för varje sån här tid som kommer, när livet frångår de vanliga rutinerna att allt blir lite oroligt. Tänker till en början att det är i dessa perioder man ska kunna unna sig och "leva" men för min del blir jag mest förvirrad och tappar fotfästet. Jag mår inte bra av frosseriet och all oplanerad tid. Jag behöver mina planerade matlådor och dagsschema med jobb och träning.

Den där pendeln, som jag pratat om förut, den slår så hårt på mig. När aftonen är över och känslorna har peakat, då faller jag så fort och känslorna av tomhet blir överväldigande. Det är alltid lite rivande bland buskar och snår innan jag hittar tillbaka till min stig igen och jag frågar mig om allt var värt det.

Upplever alltihop som ett litet "moment 22". Man har ju de här tiderna att drömma sig bort till under de där långa vardagarna när allt känns som ett hjul som snurrar. "Snart kommer ledighet, god mat och tid med familjen..."
Men väl där så känns allt nästan som en hägring där jag inser att allt jag mår bra av finns i vardagen. Knepigt.

Andrahalvlek
mån, 2020-12-28 - 13:27

God fortsättning själv! Min julhelg har varit kanonbra. Nu blir det mycket jobb i tre dagar, sen är jag ledig i sju dagar.

Alla mår bra av rutiner, en del mer än andra. Man får bara ta reda på var ens egen gräns går liksom. Jag tycker att det är skönt att börja jobba igen efter semestern tex, men jag behöver semester för att orka jobba. Jag brukar tänka att för mycket och för lite skämmer allt. Vi behöver lite av både vila, stress, rutiner och kaos. För att uppskatta de lugnare stunderna. Så är det för mig i alla fall.

Kram ?

Pianisten
mån, 2021-01-04 - 00:05

God fortsättning alla vänner. Har nu varit ledig några dagar igen efter ett par dagars jobb i mellandagarna. Rutinerna har som förra inlägget beskriver satts på prov under julens ledighet och nu har ytterligare prövningar tillkommit som fått mig att bli ännu lite mer ödmjuk över min annars ganska stadigt ökande självsäkerhet kring mitt mående. Jag har blivit sjuk och kan inte träna.

I detta läget visar det sig att jag själv ändå har ganska otränade andra verktyg för att möta den lilla ångest eller inre rastlöshet som ständigt ligger och gror i mig. Tankarna börjar fort dra till andra quickfixes igen för att dämpa känslorna, som att moffla i mig skräpmat och godis. Även alkohol finns i tankarna och blir lite extra förvirrande när det är långledighet och jag ibland unnar mig det normalt under helg. När jag sedan försöker blockera dessa tankar och inte tillåter mig dessa quickfixes så ökar rastlösheten och obehaget till nästan oroväckande begär.
Men det går, insikten blir dock både lite pinsam och skamsen när jag skriver till många andra här hur de ska lära sig och möta ångesten som jag själv övade på mycket, -innan den fysiska träningen kom in. Uppenbarligen har jag tappat den biten en hel del och lämnat all balans till träningen. Men, är fortfarande inte frisk och kan nu se detta som ett tillfälle att ta upp övning på nytt!
Tack o lov är jag vaken på mina tankar och känner igen varningsklockorna "sen gammalt" Ursäkterna som börjar ploppa upp i skallen, för att göra undantag på sina beslut. T.ex att jag faktiskt borde kunna tillåta mig lite utanför mina ramar nu när allt annat är trist, snart är jag frisk igen och tillbaka i rutiner och på gymmet ju! Ok, tänk om gymmen stänger då? Tänk om jag har oturen och snart blir sjuk igen. Tänk om jag skulle bryta benet en dag och inte kan träna på flera veckor, är det så jag vill lösa problemet nu då, nä Pianisten, du tänker längre än så!

Idag har varit en bra dag trots att jag legat i sängen nästan hela dagen. För jag snubblade över ett otroligt inspirerande bok! Kommer inte ens ihåg var jag hittade den nu, men det var i morse. En recension på nån nyhetssida tror jag och jag kollade direkt om den fanns på Storytel, jajjamen! Både som ljudbok och E-bok. Har blivit väldigt fäst vid att läsa så jag körde faktiskt E-bok versionen och har sträckläst ut boken idag!

Olyckliga i paradiset. En bok som lyfter på mängder av områden inom psykisk ohälsa, ett område som växer lavinartat trots att vår levnadsstandard blir bättre och bättre i samma rasande fart..
Enligt mig ändå väldigt lättläst och hoppfull! Den tilltalade mig just för den inte innehåll massa sensationella nyfunna häpnadsväckande lösningar utan mer betonar komplexiteten med i princip all forskning och hela det mänskliga tänkandet. Böcker som lovar snabba lösningar på det ena och det andra med små revolutionerande metoder har tyvärr nästan alltid gjort egna alldeles för enkla tolkningar, s.k cherry picking av forskning och studier som passar deras teori för att sälja böcker.

En av de roligaste delarna att läsa var angående just problematiken att begränsa och dela in människor i diagnoser, de som har och inte har när egentligen många borde klassas som personlighetsdrag och finns i ett obegränsat spann, exakt vad jag själv funderade kring för inte alls längesedan i ett inlägg här!

Även just den arbetsterapimetod jag själv deltagit i i höst genom vårdcentralen nämns i boken. Som handlar om en så enkel sak som att kartlägga sin egen vardag och titta på vilka aktiviteter du har som skapar välmående och vilka som inte gör det och förstå att sitt mående faktiskt hänger ihop med vad man GÖR.

Även Kbt-metoden ACT talas positivt om som hjälpte mig enormt att komma vidare i första delen av den tunga ångesten när jag skulle minska mitt drickande. Just den jag ofta refererar till, att låta sig känna och acceptera sina känslor av obehag och just denna övning jag behöver gå tillbaka till nu!

Boken landar lite i en ganska bred men tankeväckande teori att många av oss och kanske t.o.m. vårdens tester jämför vårt mående med en föreställning, en drömbild att normaltillståndet är ett permanent välmående. Men permanent välmående existerar inte, för någon. Lidande, till en viss del är en både naturlig och ofrånkomlig del av livet. Skulle fler människor acceptera att ok, detta är en skitdag, eller kanske t.o.m. en skitvecka men att det nog snart blir bättre, "jag får kanske se till att fylla mina kommande dagar med lite mer glädefyllda aktiviteter" så kanske vi hade kommit en bra bit på väg. Det är detta just ACT handlar mycket om och jag tror det är en förklaring närmare sanningen än väldigt ånga andra teorier.

Andrahalvlek
mån, 2021-01-04 - 00:20

Nu är inte alltid. Tror det är Björn Natthiko Lindeblad som brukar säga/skriva det. Boken ”Olyckliga i paradiset” ska jag genast leta upp på storytel! Men för mig blir det ljudbok, himla praktiskt när man promenerar och diskar ?

Kram ?

Mrx
mån, 2021-01-04 - 09:23

Pianisten, vi har ju ofta haft samma berörings punkter sedan vi började skriva här på forumet för några år sedan. Jag vet att gymmet är lika viktigt för dig som mig själv. Jag dippade rejält psykisk under julhelgen. Min fru som jobbar inom vården blev hemskickad från jobbet för det visade sig att hon hade covid-19 utan symtom. Vi blev satt i husarrest både två. Alla min gympass fick ställas in. Rekommendationen var att vi skulle hålla oss hemma. Mina promenader och cykelturer fick ställas in. Jag mådde allt sämre av dessa restriktioner. Jag har förövrigt jobbat heltid hemifrån sedan den 11/3-2020. Jag själv är nu covid-19 sjuk med alla symptomer inklusive hög feber. Jag jobbar hemma vilket gör att sjukskrivning inte är nödvändigt. Jag gick i klassisk KBT terapi för många år sedan för min ångest. Jag tyckte det var bra. Jag har sedan dess försökt hitta bra självhjälp böcker utan att lyckas. Jag tror många av dessa böcker endast är skriven för att författaren ska tjäna pengar. Jag ska ge ditt tips en rejäl chans. Jag väljer E-boks formatet. En dag i taget ?
/Mrx

Mrx
ons, 2021-01-06 - 12:22

Jag körde ljudboks varianten av boken olycklig i paradiset. Det är en intressant och tankeväckande upplevelse att lyssna till boken. Jag har fått många aha upplevelse vad det gäller diagnostisering och dess betydelse. Vad är normalt? Vad är en sjukdom? Lidande behöver vi alla i lagom dos för att må bra. Kopplingen mot socialism och hur vi förväntas må var en ny tankebana för mig. Klart intressant att få ta del av författarens kunskap. Författaren är överläkare inom psykiatrin.

Pianisten
lör, 2021-01-09 - 18:09

Mrx, kul att du provade boken. Ja, den var ju inspirerande på ett sätt som är lite utanför ramarna, gillade det.

Min egen "tillfälliga" situation är än så länge oförändrad och det tär på mig. Behöver min träning, behöver ha tillbaka mina mål och mitt nya syfte. Men hostan och halsen är inte återställd. Det går ok, ångesten är inte problematisk och humöret bättre än jag vågat hoppas.
Har ju så svårt med att känna motivation så när jag inte får göra det jag vill så blir allting annat ännu mer grått. Intressena jag har växer inte direkt på träd. Men, på gott och ont, tiden jag är i ger utrymme för mer reflektioner och jag försöker se det på ett "intressant och nyfiket" sätt hur måendet bygger på aktiviteter som känns meningsfulla, så som min träning blivit. Reflekterar tillbaka över perioder där jag känns mig som lyckligast och det ser ut som att de ofta hänger ihop med mer extrema "projekt". Är nog en person som behöver stora utmaningar för att bli motiverad och känna glädje och jag funderar på vilka områden jag kan hitta nya utmaningar.