Steffe

Jag inser att jag har blivit ganska bra på att i smyg få i mig extra alkohol, vardag som helg. Är strax över 40 och jag och min fru delar ofta en flaska vin både på fredagen och lördagen. Jag tar en öl också.

Egentligen är det dock alltid fler. Jag passar alltid på att halsa en extra öl när jag är nere i källaren för att hämta vinet eller den öl min fru tror att jag dricker. Jag halsar en halvliter på några sekunder. Kanske tre öl. Eller om vi har en box hemma, finns alltid en möjlighet att svepa i mig ett fullt dricksglas med rödvin. Eller två. Eller tre. Till vardags hittar jag alltid en bra anledning att sitta uppe en liten stund extra för att snabbt trycka i mig ett eller ett par glas vin före läggdags. Inser att jag definitivt har ett osunt förhållande till alkohol. Dricker mig inte ”packad” eller får minnesluckor. Däremot dricker jag nästan dagligen och jag gör det i smyg. Jag skulle gärna vilja dricka mindre men känner mig svag och den delen av mig som älskar alkohol är väldigt stark för tillfället. Kloka råd?

Hur länge har smygdrickandet pågått?
Som du beskriver det så missbrukar du, det behöver inte alls betyda att man har utvecklat ett beroende.
Så jag hoppas att du inte hamnat där ännu.
Lova dig själv i morgon att du inte ska dricka en droppe, för visst klarar vi alla att lova oss en dag. Sedan upprepar du det löftet för dig själv varje morgon. Börjar du få för dig att du ska dricka så ta en stund och läs lite här, skriv en rad, sträck ut en hand och be om hjälp.
Eller ring till alkohollinjen 020-84 44 48.
Vi är många på den här båten.
God fortsättning och ta hand om dig.

Jag har en tendens att vara långrandig. Men min fråga till dig är varför. Varför dricker du som du gör?

Det finns alltid ett varför vi dricker. Och jag tror inte man är här för att det smakar så himla gott eller för att få lite rus eller lite avslappning. Det går djupare. Det handlar alltid om att man inte orkar, kan eller vill se något i vitöga. Att man inte mår bra inombords, att man inte trivs i sin livssituation, att man flyr från något osv. Det är i alla fall min upplevelse efter att ha hängt här i 1,5år (tyvärr inte nykter hela tiden)

För att komma ur alkoholdjävulens grepp och få ett bättre liv, ett liv utan skuld och skam, ett liv där man inte ljuger för sig själv eller andra, då måste man vara nykter - i alla fall i 3 månader för att sedan kunna utvärdera. På 3 månader hinner man reflektera kring sin situation och konsumtion. Och jag vill inte skrämma dig, men utifrån det du skriver så ser det ut som att du har ett missbruk, inget riskbruk. Även om du inte dricker hutlösa mängder, men det spelar ingen roll, och det kommer (om du fortsätter) öka. Det är inget snack om saken.

Det är min tanke :)

Så jag rekommenderar att du avstår ett tag, för att kunna utvärdera dig själv. Nollställa.

För mig så har det gått bra att "bara" skriva här varje dag, andra behöver extra hjälp - det finns ju AA, beroendecentral, medicin och programmet här på alkoholhjälpen (som jag inte vet om det är igång nu). Det finns böcker och poddar, youtube-videor (du kan läsa Andrahalvleks tråd för jättebra info och fakta).

Om man behöver ta hjälp eller om man klarar det själv tror jag beror på ens egna personlighet samt orsaken till ens drickande, men främst hur långt gången man är i missbruket.

Även om du inte är säker om du vill sluta - testa, du har inget att förlora och allt att vinna på att ta ett nyktert nyår och köra med oss här i några månader. För att utvärdera.

Detta är mitt råd. Alla kan sluta och alla mår bättre av det. Det är görbart och jag önskade att du får känslan av hur det känns efter 3 månader - och det kan du ;)

Steffe

Smygdrickandet har nog pågått i några år. Startade väl med ett extra glas någon enstaka gång men har ju successivt trappats upp. Och det är ju den gradvisa ökningen som är mest oroande, enligt mitt sätt att se det. Med samma smygökning kommer det att vara ohållbart inom en inte allt för avlägsen framtid. Får jag väl i mig ett glas så blir det alltid fler.

Steffe, det hade kunnat vara jag som skrev den texten. Detta eviga smygande i källaren. Jag kan stå och svepa ur alla möjliga flaskor innan jag går upp från källaren igen. För mig handlar det om flykt från känslor, från ångest och alla tankar. Idag är min första nyktra dag - igen.

Kunde även varit jag som skrev dessa rader, Steffe! Smyga ner en öl fickan/under jackan, in och svepa den snabbt som attan för att sedan gå ut till sällskapet som att ingenting har hänt ? Eller fylla på vinglaset från boxen när sambon lämnar rummet för en kort stund.. Fy fasiken, va sjukt beteende!

Efter senaste fyllan på annandagen tog jag ett beslut, för vilken gång i ordningen vet jag inte, men denna gång är jag mer beslutsam än tidigare! Jag vill inte må som jag mådde igår en gång till..

Lycka till!!

Steffe

Skönt att höra om liknande erfarenheter. Inte för att jag önskar någon annan detta, utan mest för att veta att man inte är ensam. Jag är glad att jag tog steget och skrev.

Konstigt det där med smygdrickande. När jag ”kom på” att jag skulle ha med mig en flaska vin i väskan när jag gick på middag hos någon annan, för att kunna halsa på toa, och sedan dricka normal takt med dom andra tyckte jag att jag var så smart. Jag hade löst mitt problem. Alltså problemet att jag alltid drack ur först och koncentrerade mig mer på när det skulle hällas upp mer i glasen än på vad folk pratade om. När problemet såklart är att jag måste ha med mig en extra flaska vin i handväskan....

Smygdrickande verkar vara vanligt. Men förenat med så mycket skam. Alltid rädd för att bli upptäckt.

...variaten (när man liksom inte klarar att vänta in att dom andra ska tömma sitt glas) fylla på deras halvtomma och även sitt eget som är tomt! Vilken innebär att man dricker dubbelt så mycket som dom andra i sällskapet.. Suck..

Tror det är svårt att upprätthålla ett missbruk/beroende utan att smyga.
Alla ”fiffiga” knep man kommer på för att hälla i sig så man tror ingen märker. Kanske har man lyckats med det eller inte, jag vet inte? Har inte vågat frågat någon ännu.
Men det är lite spännande nu när jag har fokuserat på något annat, än hur jag ska kunna hälla i mig mera vin bland folk. Det är en lättnad och ett lugn.
Jag har nog inga direkta råd att ge, men hoppas du hittar din väg ?

Steffe

...lyckades omsätta all min idérikedom till något produktivt istället för att hitta sätt att hälla i mig alkohol i smyg, så hade jag ju varit välbärgad idag. Eller fått ihop ett fantastiskt tragikomiskt filmmanus.

Men idag har jag i alla fall inte druckit något. Men det har krävt väldigt mycket av mitt fokus att lyckas. Planerar för repris imorgon.

Ja måste säga att det (för mig) inte bara var fifflandet och försöka dölja att jag drack mer än alla andra. Det värsta var nog ändå de lögner jag gav till mig själv. Såsom att jag har högre alkoholkonsumtion då jag ex. väger lite mer, har mens, har ätit mycket, druckit för snabbt, för sakta... ;) Att jag behöver mer alkohol för att känna det där som alla andra känner på ett halvt glas, att jag inte känner mig full - då måste jag ju dricka mer, för att inte vara tråkig, för att hänga med i tempot. Kan säkert komma på ännu fler anledningar, men inga som stämmer såklart.

Visst är det så konstigt att man någonstans vet att det är "fel" men oftast så kommer inte ens tanken under tiden. Det är oftast bara när man sitter och reflekterar här, eller i ångestbubblan som man fattar hur farligt det är. Hur beroende man är.

Bra att du är här, reflekterar och vill göra en livsförändring. Det är det bästa du kommer göra.

Ja och hur sjutton kunde man vara stolt över att man tålde mer A än alla andra?

Känner också igen mig. Jag tror att jag fick en kick dels av alkoholen, dels av smygandet i sig. För det är ju helt sjukt att hålla på sådär. Du gör klokt i att stoppa det nu innan det blir ett större problem. Vanan och beteendet är inrotat så det handlar lite om att hitta alternativ så att du inte hittar dig där i källaren med ölen i handen. Sen är det viktigt tror jag att reflektera över vad du medicinerar med alkoholen. Varför dricker du?

Du skrev här i ditt sista inlägg att du önskade att du kunde använda din idérikedom till något produktivt istället. Jag känner igen mig lite i det. Jag har många idéer och har haft svårt att få energi och fokus att göra något av dem. Jag har behövt komma tillrätta med mineralbrister för att få fokus igen. Olika brister är vanligt bland de som dricker mycket alkohol. Svårt att veta vad som är hönan och vad som är ägget.

Hur som helst, tror det lättaste är att sluta helt en period, ta en vit månad. Känns som att du blir lite besatt av att smygdricka och jag känner så väl igen det. För mig är det en vila nu att inte dricka alls. Och då finns också fokus och ork att ta tag i andra projekt som jag vill ägna mig åt. Det lät som om du har idéer, kanske kan du ta en av dessa och förverkliga istället. Nån som känns överkomlig. Skönt att ha tankar och fokus på nåt annat än att man inte får dricka.

Hur går det för dig Steffe?
Skriv gärna en rad eller två. Och känn ingen skam om du misslyckas med att vara nykter. Ingen dömmer dig här inne.

BK70

Ja, du har många följare här Steffe!
Vi hoppas du mår ok och att du vill fortsätta att försöka, och gärna skriva.
Någon skrev, i all välmening, att det finns en orsak till att man dricker, att det är något man inte orkar.
Min fru dog i cancer så jag kan väl skylla på det. Men nej. Problemen kom långt innan hon blev sjuk.
Jag tror att mina alkoholproblem kommer sig av att jag som ung tyckte det var häftigt att dricka snabbast och bli fullast. Och sedan har det osunda beteendet hängt i.
Jag är 50 nu och gick med i detta forum igår. Inte druckit på två dagar, vilket jag tycker är en bedrift, men egentligen är det bara löjligt att tycka att det är något.
Apropå källare.
Jag fick en dyr, fin champagne när jag fyllde 40.
Den skulle jag ha till nyåret.
En måndag kom jag hem från jobbet. Frun och barnen var upptagna i köket. Jag smög ned flaskan som fanns i vardagsrummet i min ryggsäck och gick ner i källaren. Drog i mig champagnen på nolltid.
Sedan var jag i några månader orolig för att hon skulle upptäcka att den inte stod i vitrinskåpet.
Men hon upptäckte aldrig det, för hon var aldrig intresserad av alkohol.
Jag läser mycket om liknande situationer i detta forum.
Vi har kommit rätt Steffe, som hittat hit. Skriv gärna igen!